Ibland finns det helt enkelt inga rätta ord alls
Vad säger man till någon som mår dåligt? Eller til den som lever i en djup fattigdom och inte har något mer än kanske en smutsig säng att sova i? Eller som skadat sig och ingen sjukvård finns att tillgå?
Ibland tänker vi att ord som ”att jag förstår” är rätt ord. Kanske välmenande och ett sätt att visa en medkännande omsorg. Men kanske det vore bättre att bara vara tyst. För vad vet vi egentligen. Vi blir så lätt lösningsfokuserade.
För några dagar sedan var jag i Moldavien. Där mötte jag några livsöden som stannat kvar hos mig. Situationer där språket hindrade mig att säga ”jag förstår”. Och tur var väl det. Inte kunde jag förstå kvinnan vara son var gravt handikappad. Nu över 60 år var hon och hennes stora bekymmer var ”hur ska det gå för min son när jag dör? Vad kan jag veta om det? Men vi kunde ge ett matpaket. Hjälp med blöjor. Ge lite godis. Sen fick vi bedja tillsammans. Och hon tackade så varmt för besöket ….. Liknande för henne som inte kunde ta hand om sina barn, eller kvinnan med sin dotter liggande på grund av förlossningsskador. Så då finns det inte ord som räcker till.
Jag tänker att många gånger när vi möter svårigheter behöver vi inte vara så snabba med svaren. Inte försöka bortförklara med att det finns nog någon mening med detta. Låt oss vara ärliga och säga att det finns ingen mening med det som sker ibland.
Men att visa delaktighet genom att finnas nära och inte skygga för situationen kan hjälpa mycket. Så när tiden är mogen kan man göra en insats som får betydelse.
Jag är rädd för att om vi slarvar med orden i svåra lägen kan det göra rejäl skada för lång tid. Så vårda situationer med omsorg.
Ibland finns det helt enkelt inga rätta ord alls Då är det bättre att vara tyst …..
Pedher´s blogg 