Etikett: Dagens Andakt

Publicerat den

Dagens Andakt – Att stå Gud nära

13 mars 2026


”…På dem som står mig nära ska jag visa mig helig och inför allt folket visa mig härlig.””

— Tredje Moseboken 10:3 —

  Att hålla Gud på avstånd brukar inte vara en bra ide. Varken i nuet eller på sikt. Jag tänker att förr eller senare behöver vi alla, och kommer vi att, ta ställning i vår relation till Gud.

  Det kan finnas orsaker  till att vi håller ett avstånd till Gud. Orsakerna kan vara många. Det kan vara att vi tänker att Gud är inte viktig för oss.  Det kan vara saker som hänt som gör att vi drar oss för att komma nära Gud. Kanske är det så att mycket annat ”viktigt” går före. Så känner vi att ”det får vi ta tid till en annan gång”. 

  Gud tänker ju helt tvärt om. Han önskar och längtar efter närhet hela tiden redan nu. Det är därför han kan uttrycka det som han göra – ”På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför fläker bevisa mig härlig”. Håller vi oss medvetet på avstånd blir inte detta möjligt. Vi liksom ’vänder honom ryggen’. Vi blir inte mottagliga för det som Gud skulle vilja gör för oss. 

  En fråga vi kan fundera lite på – ”vem vill vi vara nära just nu?” I en kärleksrelation vill man ju vara nära varandra så mycket som möjligt. Kärlek till varandra gör att man dras till varandra. Det är sällan som det blir tvärtom. 

  Ju mer vi är nära Gud desto mer drabbas vi av Hans kärlek. Och vår kärlek till Honom tilltar. Att möta Hans härlighet är något förunderligt vackert. 

  I kapitlet innan läser vi hur Gud visade sin härlighet genom att låta eld förtära offret på altaret. När vi också läser om invigningen av tabernaklet liksom Templet så visar Gud sig genom att sin härlighet sänks över det. I ett moln. Man uppfattar Guds helighet så man drar sig tillbaka för att man kunde inte stå i den heliga härligheten.  Att vara i Guds närhet har detta inslag även dag. Att uppleva något av denna härlighet är så vackert. Så den som står nära Gud visar han sin härlighet för.

🙏

Herre, Jag vill komma närmare dig. Jag vill få del av din härlighet.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Jag känner dig vid namn

12 mars 2026


”Men så säger nu Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.”

— Jesaja 43:1 —

”Herren svarade Mose: ”Det du har begärt ska jag också göra, för du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn.””

— Andra Moseboken 33:17 —

 

Det där med namn är inte enkelt. Att lära sig många namn kan vara en utmaning. Jag minns när jag började i butiken i Jönköping. Det var många i personalen och volontärerna var väldigt många. Där till alla som var i praktik. Jag bestämde mig för att kunna alla namn utantill. Det var en utmaning. Varje jul gav vi en gåva. Den första julen kunde jag alla namn. Kunde säga ett ”Tack NN” och önska en god jul. 

  Jesus är klart mycket bättre på att känna alla vid namn än vad jag är. Jag är så oerhört tacksam för det. Han letar inte i minnet. Han vet ditt namn klart och tydligt. Inte bara namnet. Han känner igen dig till utseendet. Det gör inte vi människor alltid. Vi kan behöva leta i minnet. Utseendet ändras lite med åren. Men Jesus har inget problem med det. Han vet om dig. Han känner dig. Han är väl förtrogen med dig. 

  Måste säga att det är det bästa med Jesus efter det att han kan ge oss en förlåtelse som träcker sig ända in i evigheten. Det innebär att vi måste inte uppdatera allt om oss inför honom. När vi besöker vår vårdcentral byts läkare ut nästan varje gång. Så måste vi ta vår berättelse om och om igen. Men så fungerar inte Jesus. Han vet vår berättelse. Så du kan frimodigt närmare dig Honom.

  Vad är det som du uppfattar som hinder at söka dig till Jesus? Alla sådana hinder är mänskligt sätt att tänka. Mellan människor kan vi ha svårt att umgås av olika orsaker. Händelser som gör oss obekväma att umgås tex. Men så behöver du aldrig känna inför Jesus. Han vet men det hindrar honom inte att umgås med dig. För Han känner dig vid namn och älskar dig oavsett.

🙏

Herre, tack för att du känner mig vid namn. Att du kan min berättelse och historia. Idag kommer jag till dig som jag är. Tack för att du tar emot mig och kallar mig vid mitt rätta namn. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Uppenbarelseplats

11 mars 2026


”Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.”

— Andra Moseboken 33:7 —

 

När Israels folk vandrade till Kanaans land gjorde Mose tillsammans med folket ett uppenbarelsetält efter Guds mönsterbild. Det var som ett tält där Gud bodde mitt bland folket. Runt tältet byggde satte man upp sina egna tält släktvis.

  Tältet var en plats där man rådgjorde med Gud genom prästen. Där offrade man också. En plats där Gud uppenbarade sig.

  I det nya förbundet behövs inte denna plats på samma sätt. Idag närmar vi oss Gud där vi är. Men, kyrkan har blivit en plats där vi särskilt möts för att gemensamt vara med Gud. Det finns en styrka i denna gemenskap. Att tillsammans söka Gud. Att tillsammans lyssna till Bibelns Ord. Att tillsammans lovprisa Gud. Vi behöver dessa plaster för vår tro.

  Men Gud kan uppenbara sig vart än Han vill. Jag tänker att det är bra att vi har sådana plaster. Kanske en särskild plats i hemmet som man viger en stund till att vara med Gud. Kanske en särskild plats i skogen. 

  Jag vill uppmuntra dig till att ha en särskild plats för din gemenskap med Gud. Inte bara gudstjänsten tan en plats där bara du och Gud har gemenskap. 

  Det är som att när vi bestämmer oss för en sådan stund så kopplar vi lättare ihop med Gud. Det måste inte bara vara stunder där vi behöver göra upp med Gud om förlåtelse. Det handlar nog mer om att ha stunder där vi får bygga på vår relation med honom. Stunder att bara vara i Hans närhet. En sådan ’uppenbarelseplats’ är bra att skapa. Det kommer göra oss gott och välsigna oss. Har du en sådan plats?

  Guds närhet är något alldeles särskilt. Jag vill påstå att det finns inga bättre platser än nära Honom. 

🙏

Herre, jag vill komma nära dig. Hjälp mg att hitta en ’uppenbarelseplats’ där vi kan lära känna varandra bättre.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Bar folket fram inför Gud

10 mars 2026


” I domsskölden ska du lägga urim och tummim, så att de ligger på Arons hjärta när han går inför Herren. Aron ska så alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför Herrens ansikte.”

— Andra Moseboken 28:30 —

 

När översteprästen gick in det allra heligaste var han folkets representant.Allt det han hade på sin kläder vittnade om folket. De tolv stammarna. Urim och Tummim. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott. För att särskilja i domslut. 

  När prästen då gick inför tronen bar han med sig folket rent bildligt. Ingen annan kunde gå in i det allra heligaste utan att förgås. Så fiket kunde inte gå in där. Prästen var deras språkrör liksom.

  När Jesus kommer till denna jord och vinner seger på korset bristen förlåten mitt itu och öppnar vägen för alla fram till nådens tron. När Jesus vänder tillbaka till himlen sänder han den Helige Ande. Om Anden läser vi bla:  ”På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka]”. ’ Romarbrevet 8:26

  Vi har en, likt prästen, som vädjar för oss. Som bär oss inför Fadern och manar gott för oss. Vet vad han behöver be Fadern om å  våra vägnar. För Anden vet hur vi har det innerst inne. 

  För mig är det så barmhärtigt vackert. Du har en som ser dig, vet, trots allt, inser vad som behövs, vet vart lösningen finns, vädjar för oss så att det blir så bra det bara går. Det är Anden. Vår hjälpar och stödjare.  Kärnbibeln förtydligar  detta i Rom 8:27: ”Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: ”enligt Gud” – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen ”träder in som vår förebedjare” är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden ”över” och ”mer än” – hjälper oss att träffa målet!] ” Tänk vilken välsignad hjälp vi har.

🙏

Herre, tack för din fantastiska omsorg om mig..

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Allt vad Herren har sagt

9 mars 2026


”När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.””

— Andra Moseboken 24:3 —

  Israels folk är på vandring. Vid Sinai gör Gud ett förbund med sitt folk. Man kan beskriva det som ett löfte eller kontrakt mellan Gud och folket Och inte vilket som helst. Det är ett heligt förbund. Inte bara ett löfte givet i all hast. 

  Det är alltså ingen lek utan ett på fullt allvar något man kommer överens om.

  Ofta något som Gud lovar folket  och folket som lovar a följa Gud. Mose får uppdraget att skriva ner det Gud säger i förbundet. Så föreläser han det för folket. Då svarar folket med en mun: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra”. Och när vi läser vidare skriver Mose ner det och lite senare får vi ett förnyat löfte från folket: ”Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” 

  Nu lägger man till att man inte bar vill ’göra’. Man vill ’lyda’ detta också. 

  Det nya förbundet Gud gör med oss människor  är när Jesus, Hans Son, kommer till jorden. Jesus dör och uppstår. I och med detta är ett nytt förbund skrivet mellan Gud och oss. Och jag tänker, ljuset av förbunden i gamla testamentet, hur hanterar vi det nya förbundet?

  Vår bekännelse är en – att vi bekänner Jesus som Herre och frälsare. Ett annat steg är att följa Jesu undervisning. Så att följa det nya förbundet är att leva på ett sådant sätt att vi hedrar detta nya förbund.

  Vi får nog erkänna att vi fullt ut inte lyckas att leva ett liv som hedrar detta nya förbundet och frälsningen vi fått av nåd. Men jag tror att vi kan göra allt vi kan för att lyckas så bra som det går. Att ha en håg att leva ett liv som stämmer överens med den nåd vi mött. Jag är så tacksam över en Gud som bryr sig i den som tror på honom. Ser inte det i andra religioner.

🙏

Herre, hjälp mig att leva på ett sätt som stämmer överens med ett liv i tron på Gud..

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Bära varandras bördor

8 mars 2026


”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.”

— Galaterbrevet 6:2 —

  Att bära varandras börda har en given plats i bibelns budskap. Gal 6:2 ger till och med en stark uppmaning: Då uppfyller vi Kristi lag”.  Rätt uppfodrande får jag lov att säga.

  Jesus gick verkligen före i det när han dog på korset. ”Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig…” Jes 53:4f

  Uppmaningen i Galaterbrevet är ju inte den enklaste om man själv går  runt och bär på tunga bördor.Vem vill bära dom åt mig? Jag orkar ju inte bära deras. 

  Gal 6:5 säger, alltså inte långt efter det vi nyss läste att: ”Var och en ska bära sin egen ryggsäck.” Så hur skall det egentligen vara?

  Men det ligger något i att hjälpas åt. Man kanske kan bära en sträcka åt gången? Alltså att man bär den enes börda en stund så blir det hälften så tungt. Sen byter man börda. Och så har man gemensamt kommit en bit fram på vägen. Galaterbrevet fortsätter och säger: 

”Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.

  Medan vi har tillfälle – visst påminner detta om en missat tillfälle i historien. Då vi nog hade kunnat hjälpa men inte gjorde det av någon anledning.  Så har det blivit försent för att kunna göra det nu. 

  Men hur långt kan man gå idena? Matteus skriver något om detta: ”Om någon tvingar dig att gå med en mil så gå två mil med honom.  Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. ’ Matt 5:41-45

🙏

Herre, lär mig att hjälpa när jag har förutsättningar till det.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Den högra handen

7 mars 2026


”Din högra hand, Herre, är härlig i sin kraft, din högra hand, Herre, krossade fienden.”

— Andra Moseboken 15:6 —

  Den högra handen har ett djupt budskap till oss i bibeln. Högra handen står för makt och styrka. Guds kraft att handla och rädda. Ps 63:9 säger att ”hans högra hand uppehåller mig”.  Jag läser i Jesaja bok följande:

  ”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. 16 Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar står ständigt inför mig.” Jesaja 49:15-16

  Jag blev ombedd att be en bön för dagen och samlingen. Jag skulle ”lägga den i Guds händer”. Ett vacker uttryck för att be om Guds omsorg. Jag minns att jag i min bön såg och plockade fram flera bilder i hur det är med Guds hand. Att jag får lägga allt i hans starka hand – han orkar bära det Att jag får lägga min hand i hans hand. Du vet det trygga i att få som barn hålla någon vuxen och ”större” person i handen. Eller varför inte en kärleksfull vandring hand i hand. Att få ställa sig i hans hand – Klippan som håller när allt annat gungar. Att han kan få omfamna oss och visa kärlek och tröst. Att han får lägga sin hand om min axel och leda mig fram på livets väg. Att han får lägga sin hand på våra huvuden och välsigna oss. Att hans hand kan skydda oss från yttre negativ påverkan. Som att sätta sin hand mellan min kind och det slag som delas ut mot mig i uppsåt att skada mig.

När man läser i psalm 139:5 så blir det så tydligt. ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand”. När man läser samma vers i bibel 2000 blir det än mer tydligt: ”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.” När du vill vandra livet med Jesus är du helt i hans hand. Inte hängande i ett snöre från hans finger. Du är helt i hans hand.

  Hur kan det vara möjligt? För att Guds hand är härlig i sin kraft och orkar bära allt. 

🙏

Herre, jag vill vara i din starka hand.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Gud leder sitt folk

6 mars 2026


”Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.”

— Andra Moseboken 13:21 —

  När Israels folk skulle lämna Egypten och slaveriet skulle de gå en väg de aldrig hade gått. Gud säger att han skulle leda dom hem till Kaanans land. Han gjorde det genom att på dagen gick en molnstod framför dom. De nätter de gick gick en eldstod framför dom. Där dessa stannade stannade folket och slog läger. 

  Gud är verkligen mån om att leda sitt folk genom historien. Det är Hans signum. I Jeremia 31:9 läser vi: ” Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son.”

  Gud har en längtan om att vi skall hitta  rätt i livet. Han vill det bästa för oss. Och vi får nog tillstå att det vet vi inte alltid själva. Men tyvärr är vårt ego som heter ”kan själv” lite för tydligt i våra liv ibland. Inget ovanligt att vi som barn sa så. Det tråkiga är att vi inte lärt oss bättre efter ivers väg att vi allt för ofta säger det fortfarande. Men är vi visa och smarta så finns det en bättre väg att gå. Att helt enkelt be Gud om råd inför livsvalen. Bibeln säger:

  ”Förtrösta på Herren  av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.   Ordspråksboken 3:5-6

  ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Psaltaren 32:8

  När vi läser Nya Testamentet ser vi att Den Helige Ande leder människor så tydligt så många gånger. Och det Hans uppgift även nu. Vittnesbörden är många att det fungera även idag. 

  Gud vill verkligen leda dig på en bra livsväg. Be Honom om den hjälpen. Han kommer nog inte vara en molnstod i ditt liv. Men han har möjlighet att leda dig på andra sätt. Tex genom den Helige Ande,

🙏

Herre, led mig så går jag rätt.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Blodets beskydd

5 mars 2026


”3 Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. 7 Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. 13 Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land. 22 Ta en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen.”

— Andra Moseboken 12:3,7,13,22 —

 Blodet i den kristna tron är inte alltid det enklaste att förstå. Men i Gamla Testamentet var blodet och offret en central del i förlåtelsen. Blodet representerade livet. Och man använde ett djurs blod för att bringar förlåtelse. Alltså, istället för att man pliktade med sitt eget liv offrade man ett djur. Det var också ett tecken på det förbund Gud slöt med sitt folk. Offerblodet var ett engångsoffer. Därför var man tvungen att göra detta offer gång efter gång efter gång.

  Gud ville skapa ett offer en gång för alla. Ett offer som var gott nog för alla. Han sände Jesus. Som dog och uppstod på korset. Han offrade sig sig, sitt blod, för oss alla. 

  Blodet blev ett beskydd. När vi läser i 2:a Moseboken ser vi att när Gud skulle straffa folket i Egypten ville han beskydda sitt  egendomsfolk. Då offrar man ett lamm och stryker blodet på dörrposten. Och det blev tecknet att innanför denna dörr bodde en familj som tillhörde Gud. Så räddades folket. En förebild på Jesu offer. 

  Så blodet i gamla Testamentet symboliserar Liv, Försoning, Beskydd och Förbund med Gud. 

  När vi bekänner oss till Jesus, Hans försoning och upprättelse, är det bildligt talat så att att vi stryker blodet på vårt livs dörrpost. Och jag menar att rent andligt är det det som händer. 

  Jesu förlåtelse är inte ett engångstillfälle. Det gäller hela livet där efter. Att leva i Jesu försoning är att leva i Jesu blods beskydd. 

  Snart kommer vi fira påsk. Påsken är en helg som påminner om Israels uttåg ur Egypten och in i löfteslandet. Påsken ytterst påminner oss om Jesu försoning på korset. När vi bekänner oss till det lämnar vi det gamla livet (landet) och går in i ett nytt liv (löfteslandet). Så vi har strykit blodet på dörrposten till vårt livsdörr. 

🙏

Herre, tack för ditt blods beskydd över mitt liv.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Att känna sig för liten för uppdraget

4 mars 2026


”Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.””

— Andra Moseboken 4:13 —

Mose kände sig för liten för uppdraget. ”Herre, jag är ingen talför man.” Han menade att han hade aldrig varit det och inte nu heller. Så när Gud kallar Mose ber han:

  ”Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.”  (vers 13) En rätt mänsklig känsla. Särskilt när man inser att uppdraget är både stort och krävande. ”Vem är jag att klara det?”

  Jag tänker att samtidigt är det en märklig känsla. Varför tänker vi så? Gud kallar ju den han tror klarar uppdraget. Ingen annan. Kanske inte så konstigt att Gud blir vred på Mose. Men där stänger Gud inte dörren. Gud sänder Moses bror Aron. Han blir Moses röst. Gud skapar vägen för att genomföra sitt uppdrag: ”Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag ska vara med din mun och hans mun, och jag ska lära er vad ni ska göra. ” (vers15)

  Gud utrustar den han kallar till uppdrag. Och jag ser i min bibel att Gud ser inte till det yttre: ”Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre ../.. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” (1 Samuelsb 16:7). ”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand. ’ (Jesaja 41:10). Jeremia tyckte att han var för ung: ”Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. ’ Jeremia 1:7. Och i 1 Thess 5:24 läser vi ”Trofast är han som kallat er – han skall utföra sitt verk.”

  Att känna sig liten för uppdraget är mänskligt. Men Han som kallar har alla de resurser du behöver för att genomföra uppdraget. Så vila i att du är på rätt väg med rätt support från vår Herre.

🙏

Herre, tack för att du utrustar den som du kallar. Ge mig mod att gå.

Amen