23 december 2025

”Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom.”

— Lukas Evangelium 1:50 —

Barmhärtighet – mänskligt sätt är det färskvara. Den finns där men kan lika gärna försvinna i nästa andetag. För det kan hända något som gör att vi tappar sugen att vara barmhärtiga. Får en känsla att den ibland är avhängig på hur omständigheterna är. 

  I Marias lovsång, den sång hon sjunger i tacksamhet till vad Gud gör med henne, har ett inslag av Guds barmhärtighet. Hon sjunger om att Guds barmhärtighet inte är en dagsslända. Inte heller baseras på om Gud har lust till det eller inte. Sången säger att den inte beror på trender eller att den tar slut innan nästa släkte tar vid.

  Nej, Guds barmhärtighet står sig över alla tider. Från släkte till släkte. Den tappar aldrig sin kraft. Klagovisorna 3:22-23 säger: ”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. ”  Den tar aldrig slut. Den är intakt – så den upplevs som ny varje morgon. Alltså, hur mycket Gud en ”slösar” med sin barmhärtighet så tar den aldrig slut. Det märks inte ens i det ”förrådshus” som Gud bevarar sin barmhärtighet i (bildligt talat). Det huset är alltid fullt. Mister aldrig sin kraft eller kärlek. Vi kan notera att både ’nåd’ och ’barmhärtighet’ är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen. 

  Tänk vilket löfte. Vår gammelförfäder gjorde inte slut på den. Och de kunde vila i att det skulle räcka för deras kommande släktingar. Och vi kan tänka så framåt. Dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn och alla släktled därefter får del av samma kraftfulla nådefulla  barmhärtighet från Gud när man vördar Herren. Det är stort tycker jag. 

🙏

Herre, tack för din barmhärtighet Gud. Tack att den är ny var morgon.

Amen