Som förr blir det nog aldrig

Det finns tidpunkter som på något sätt satt speciella avtryck. Kristi födelse är vår tideräkning. Genom historien har vi olika tidpunkter. Beroende på hur länge vi levt. Estoniakatastrofen är ett datum. För den som var med där är det verkligen en brytpunkt. 11:e september är ett datum som verkligen blir att det inte blir som förr. Så tror många att pandemin kommer att vara. Det kommer aldrig bli som förr igen.

Men varför skulle det inte bli det? För ser mannaminne omkring så kan man notera att vi människor mer och mer går tillbaka att vara mer fria som förr. Till och med tredje sprutan ser man ett minskat intresse för. Man köper färre självtest för att ha koll på sin hälsa.

Men om det blir som förr avgör troligen bara du själv. Hur vill du ha det? Vad vill du göra? Vad för livsmönster vill du återerövra och vilka vill du lämna för gott?

Å andra sidan….. vill vi ha det gamla tillbaka? Vill vi se något annat? Ska framtiden vara något annat?

Hur det än är är framtiden i dina händer. Ibland säger vi att andra styr våra liv. Men hur sant är det egentligen?? Dom avgörande besluten har du själv. Visst kan det vara så att andra påverkar. Men du tar besluten

Så ta besluten själv. Du har dom i din hand.

Men nu har du väl ändå ändrat livsinricktning , Pedher. Nej, men jag inser på vilket jag gör dessa beslut på bästa sätt. För mig har en bön varit viktig. ”Gud, här är jag tills du säger något annat”. Till det har jag alltid haft en bön om att Gud ska leda mig. Då är förutsättningarna bäst tänker jag.

Så kommer det aldrig bli som förr? Troligen inte. För ”allt , som har liv, växer och utvecklas” sa Lewi Pethrus en gång när han introducerade den första utgåvan av Segertoner, pingstväckelsens sångbok. Och det är visdomsord. Det ligger nog mycket i det. Har pandemin avgjort det? Nej, möjligen påverkat det. Men det hade skett ändå. Så nu går vi vidare in i en ny tid. Precis som vi alltid har gjort. För allt som har liv…… just det ….

Det var bättre förr

Det är ett uttryck som återkommit på tex tv sista tiden. Till exempel i fråga Lund. Eller programmet som berättar om sjukdomar och annat från förr. Påstående är

”Det var bättre förr”. Eller kanske mer ”Det var inte bättre förr”.

Men hur är det med det egentligen? Är det bättre förr eller inte?

Jag minns berättelsen från gamla Märta som blev över 100 år. Berättelsen hur hon upplevde när typ allt vi tar för givet nu var en äkta ”första-gångs-upplevelse”. Alltså första gången det verkligen var första gången. Då var det ju fantastiskt bättre än tidigare. Men i vår erfarenhet var ju det inte alls något bättre. Betänk telefonen. Då kunde man bara ringa via en växel. Nu kan man rullning med ringa med satellittelefon. Vi kan se film på vår telefon. Mm mm. Betänk bilen. Ingen skulle köpa den idag för dagligt bruk. Så inte tycker jag det var bättre förr om man tänker så.

Men kanske var familjebanden och släktbanden mycket starkare rent allmänt. Man bodde kvar på gården generationer ihop. För i ett land som vårt där singelhushållet dominerar så måste jag nog ändå säga att det var mig bättre förr under hänseendet.

Igår på jobbet påmindes jag om att vi hade det nog rätt så bra när mamma lagade all mat där hemma. Vi som stod och pratade om det insåg att vi var nog rätt bortskämda. Tänker man så så var det klart bättre förr. Så tycker i alla fall jag.

Förr hade man färre pengar på kontot. I alla fall jag. Men ändå kan jag tycka att det i vissa situationer var klart bättre förr.

Så jag tänker nog att det helt beror på hur minnet är från förr. Och hur jag jämför det med nuet. Så var det bättre förr?

Det beror nog mest på hur jag vill minnas förr. Och hur jag vill värdera nuet.

Men hur det än är med förr och framtid så är det ändå viktigast att vi lever i nuet. Och att vi gör det bästa vi kan av just detta ”nu” vi lever i just nu.

Förr eller senare

Har snurrat lite runt ett uttryck..,

Förr eller senare …

Troligen vill detta uttryck berätta att något kan bli av ganska snart eller senare i livet. Ordet ”förr” kan ju betyda också att något har skett i historien. I så fall skulle det man syftar på antingen hända tidigare än nuet eller senare efter nuet. Och det är ju orimligt. I alla fall åt ena hållet.

Uttrycket påminner lite om ordspråket ”Det som göms i snö kommer upp i tö” Alltså förr eller senare kommer det fram.

Ibland undrar jag om vi tänker på att vad som än händer i det dolda kommer förr eller senare fram. Det avslöjas. Även om man inte tror det.

Om vi la det på minnet så kanske skulle vi agera lite annorlunda. Med lite större respekt för ordens kraft skulle det nog vi välja dom mer med omsorg.

Allt var större förr

Allt var större förr. Visst var det så.

När jag kom tillbaka till pingstkyrkan i Skövde när jag var vuxen så var kyrkan klart mindre nu. Den var större förr. När man ser pulkbacken man åkte i som litet barn så var den klart större då.

Allt var större förr.

Nu är det ju en sanning med modifikation. Pingstkyrkan i Skövde har varken krympt eller byggts om till mindre storlek.

Det är perspektivet som ändrats. När jag vuxit upp så har jag blivit större. Så upplevs helt plötsligt kyrkan mindre ut.

Så mycket handlar om perspektivet. Från vilken position vi ser på saker.

Så det som till synes ser mindre och inte så anspråkslöst ut idag, mot förr, är lika stort och viktigt idag. Glöm aldrig det.

Tänk vad lätt det är att vi tappar perspektivet. Det som förr var okej och bra tappar sitt värde på något sätt. Kanske för att det blir för vanligt och vant. Tänk om vi kunde se på det med samma ögon som förr. Vi behöver återvinna perspektivet.

Det värsta är väl när vi får samma känsla över oss själva. Känner som att vi var ”bättre” förr och kände oss mer värdefulla då. Glöm aldrig att du är lika värdefull nu. Du var inte ”större” då. Du är lika ”stor” nu.

Så vi behöver ha rätt perspektiv på oss själva. Se inte ner på dig. Du är värdefull. Kanske behöver du ha hjälp med din självbild. Du kanske behöver se på dig själv genom Guds ögon. Han ser på dig med kärlek. Älskar dig. Du var inte ”större”förr i hans ögon. Han har alltid tyckt att du är stor, bra och fantastiskt. Varför? Därför att han skapat dig. Sådan är du. Försök att se dig så.

Kolla gärna min resedagbok.

Hälsning från förr….

Vi höll på att riva hemma hos sonen. Nytt kök och hall är på gång. När vi rev ner tapet och masonit och kom in till väggens inre så möttes vi av en överraskning. Vi fick en hälsning från förr.

Glad påsk – signerat 1948

Tänk att få en hälsning med god påsk från 1948. Över 70 år sen. Lite kul är det. När väggen byggdes upp av någon så var det 1948. Då var min pappa 7 år. Man kan försöka föreställa sig hur det var då. Hur var samhället då? Vilka verktyg hade man tillgång till? Ett är säkert. Man isolerade med spån då. Tror vi har grävt bort 5 eller 6 säckar bara med hyvelspån från innertaket över den lilla hallen.

Att få en hälsning från förr är intressant. Den väcker tankarna. Världen har förändrats rätt mycket sen 1948. Ett världskrig hade nyligen avslutats. Världen höll på att återhämta sig från det. Huset hade antagligen många människor på besök. Vem skrev hälsningen? Hur stor var familjen som bodde i huset då? Ja, frågorna kan bli många.

Om vi skriver en hälsning på en vägg idag…… Tänk om någon läser den om 70 år. Då är det 2089. Hur kommer världen att se ut då? Svindlande tanke. Då är det 140 år mellan dessa båda hälsningar. Häftigt.

Vad vill du lämna efter dig till dom som kommer efter? Vilket budskap vill du ge dom? Vilket avtryck vill du ge?

Man kan konstatera att vi lever i ett större perspektiv. Vår lilla plätt och tidsintervall i det större perspektivet är rätt ynkligt kort. Men kan betyda så mycket för som kommer efter. Värt att reflektera över. Vårt korta ögonblick här på jorden kan ge genljud långt in i framtiden. Vi har en lång tid före oss som vi fått ärva mycket från. Vi skapar ett arv för dom som föds in i denna värld. Gud hjälpe oss att hantera vår tid på tidsaxeln på ett vist sätt.

Min barndoms jul

Min barndoms jul har säkert präglat mitt sätt att möta julen när mina barn var små. Man tar väl med sig traditioner vare sig mig man vill eller inte. Och det behöver ju inte vara något fel i det. Inte så länge det är ljusa minnen omkring det.

Julen var ju extra speciell när man var barn. Minns att mina önskelistor mer var reklamtidningar från olika leksaksaffärer där jag kryssade för allt jag ville ha. Man kan säga att listan var lååååååång. Visst hände det att jag också för att vara extra tydlig skrev ner alla dessa önskemål på en lista.

img_9808En sak jag nog var lite extra glad för var nog att pappa ofta önskade sig en bil. Sagt och gjort så köpte jag honom en bil i julklapp. Och alltid, ja alltid, så fick jag ju den bilen sen. Så fick jag en extra julklapp på så vis. Jag tror nog att han uppskattade det torts allt. Han har i alla fall inte tagit upp det än.

 I vårt hem togs alltid granen in sent dagen före julafton. Mamma och pappa klädde den och la alla julklappar under granen. När jag sen vaknade på morgonen var hela hemmet pyntat till jul. Det var som att vakna till en helt ny värld. Behöver jag säga att så blev det hemma när pojkarna var små? Nej, tänkte väl det. Problemet blev ju med åren då vi föräldrar var mer kvällströtta än barnen…… Då ändrades den traditionen.

 Vissa jular var nog mer överraskande än andra. Vissa klappar minns jag väldigt tydligt medan andra fallit i glömska. Den hårda klappen med en klarinett i var ju bara för bra för att vara sant. Minns hur jag nog misstänkte att det kunde vara det. Men det var ju inte möjligt.

För mig var nog stunden då julevangeliet lästes den stund som berörde mig mest. Då någon, oftast pappa, läste ur bibeln. Kan minnas än hur rörd jag blev. Inte när jag var bara några år naturligtvis. Den dagen jag fick läsa var en stor dag. För mitt i allt var det ju ändå Jesus som stod i centrum.

img_9810På den tiden var det ju mest vanligt med Julotta. Undrar om det överhuvudtaget fanns midnattsmässor på den tiden. En Julotta hade jag lovat att följa med och sjunga. Tror det var ”nu tändas tusen juleljus” om jag inte minns fel. Grymt trött. Illamående och likblek i ansiktet, genomförde jag konstycket att sjunga. Jag hade ju lovat. Sen somnade jag gott när jag kom hem. Redan då kände jag nog att midnattsmässa på julafton borde vara alternativet.

Så är det jul igen. I år inte riktigt som jag är van vid. Ändå är det jul. Den blir vad vi gör den till. Hoppas att du får en trevlig dag.

Önskar dig en riktig God Jul.

Det var bättre förr

Det var bättre förr.. Vi har nog alla sagt det någon gång. I jämförelse med vad då? Troligen det man möter i tillfället då man säger det, antar jag.

Visst var det bättre förr. Då vi inte hade bil, telefon, flygplan, tv, dator, iPad, fax, mail……. Mm mm
Det var bättre i den meningen att vi var tvingade till mer fysisk gemenskap. Tempot var lägre. Man levde mer i nuet. På sin gård med sin familj i generationer. Morfar, mormor, pappa, mamma och barn. Den stora utflykten var väl till marknaden och kyrkan. Då möttes man.
Det var inte bättre i ljuset av att man var nog rätt isolerad från omvärlden. Idag kan vi har kontakt med andra sidan jordklotet både i bild och ljud i realtid. Vi kan sätta oss intet flyg och på några timmar är vi på en annan kontinent på vår jord.
Det var bättre för ljuset av att vissa produkter var mer gediget gjort. Höll längre. Men p andra sidan höll dom så länge att det var svårt att byta ut något som fungerade så bra. Och så fick man stå ut med sina gamla prylar. Nu köper vi en matta billigt på IKEA och när den blir smutsig köper vi en ny. Det lönar sig inte att skicka den på mattvätt.
Det var inte bättre förr i ljuset av att idag kan vi producera samma sak billigare och vi har mer pengar att röra oss med idag. Ändå kan vi tycka ibland att det var bättre förr.

Jag vill inte ha tillbaka ”förr” om det skulle innebära att jag inte hade dom kommunikationsmöjligheter jag har idag. Vissa händelser skulle jag vilja ha tillbaka bara för att jag uppskattade dom så mycket. Minnet av dom får duga gott.

Att det var bättre förr kanske bottnar i att vi aldrig riktigt blir nöjda. Kanske är det motsägelsefullt. Vi borde ju bli mer nöjd nu. Men vi har en förmåga att glömma hur det verkligen var. Vi tror oss minnas att då var det bättre.

Att det var bättre förr bottnar nog också i att vi är obekväma i förändringar. Vi vill ha det som det det alltid har varit. Om allt står på sina vanliga platser, om allt fungerar som det alltid ha gjort så vet man vad man har. Visst, det kan vara tryggt. Men det blir ingen utveckling i det. Man kanske rent av är rädd för förändring.

At det var bättre för kanske också bottnar i att vi har svårt att leva i nuet. At vara nöjd med det man har. Visst har vi tappat mycket som vi hade förr. Men det är lika sant att vi har massa att upptäcka. (som vi troligen kommer att ha samma känsla för som vi dag har om det som var förr nu).

Lev i nuet. Blicka framåt. Gör något av det som kallas ”idag” och spana framåt och se möjligheterna. Gårdagen kan du inte göra något med. Bara välja hur du skall förhålla dig till den.

Carpe Diem!

(Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.)