Etikett: himlen

Publicerat den

När himlen öppnar sig ….

Jag är hos goda vänner och sitter och pratar efter en god måltid tillsammans. Så händer det. Himlen öppnar sig och det kommer en redig åskskur. Regnet dånar mot altantaket. Himlen är svart. Och regnet dånar ner mot marken. Blixtra kommer med sitt eftersläpande muller. Man kan lugnt säga att vi fick klart höja rösten för att göra oss hörda i det regn som tog över hela bilden av gemenskap.

Genom bibelns historia har himlen öppnar sig på olika sätt. Jakobs stege till exempel. Överst vid stegen öppnade sig himlen och Jakob såg in i himlen. Stefanos fick se in i himlen innan han dog. Johannes på ön patmos fick också blicka in i himlen. Och fler var det.

Jag minns berättelser om människor som för, i nutid, blicka in i himlen och kan berätta om hur det är där. En välkomnande plats dit man sen längtat efter att ha fått en glimt av det.

Paulus, i bibeln, verkade tvehågsen. Han drogs åt att få komma dit men ville också vara kvar på jorden.

Jag har varit på gudstjänster där Guds närvaro har varit så påtaglig att man upplevt det som att himlen varit öppen över oss. Alltså att Guds välsignelser flödat in i gemenskapen.

Jag minns tillfällen där jag varit helt ensam och upplevt som att himlen landat i min närhet och känt en Gudsnärvaro som varit så stark så stark.

Idag ber jag för dig att himlen skulle öppna sig över dig och ditt liv. Som ett nådens regn som får välsigna ditt liv.

När regnet kommer över jorden så brukar det innebära att det som växer får nytt liv. Det får en ny kraft att växa lite till. När det är torka är det som att växtligheten går ner på sparlåga. I väntan på nytt regn som ger ny växtkraft

Jag tänker att himlen behöver öppna sig över oss så att vi får ny kraft till våra liv. Den öppna himlen längtar jag efter. Och jag skulle vilja längta åt dig med. Jag tror vi verkligen behöver det i våra liv. Både du och jag. Så jag ber idag om en öppen himmel med ett nådens regn över oss.

Man brukar säga att efter regn kommer solsken. Och visst är det så. Jag tänker att det är lika så efter en öppen himmel över oss. Det ger solsken i sinnet. Det gör något extra gott som gör oss glada.

Publicerat den

Tänk på det som är ovan

”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Kolosserbrevet‬ ‭3‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Att tänka på det som är ovan är att tänka på det himmelska. Alltså att tänka på himlen och det som finns där. Vi kan läsa i Hebreerbrevet att vi skall ha vårt ankarfäste i himlen. Alltså att vara förankrad i himlen.

Jag funderar om det kan vara så att vi allt för lätt glömmer bort himlen?

Är vi för jordnära? Där sin skatt är där är ditt hjärta säger bibeln. Vi har mycket rikedom som håller oss fast hör på jorden. Ändå är det så att vi kan ingenting ta med oss den dag vi lämnar jordelivet. Ändå är dessa ägodelar oss väldigt kära. Kan det jordnära livet förflytta vårt fokus så att vi tappers bort det himmelska perspektivet ? Att vi tappar bort djupet i tron?

Bibeln säger att den som är kristen har sitt medborgarskap i himlen. Man kan ha tex två medborgarskap på jorden. Man kan ha tex två pass , ett i usa o ett i Sverige samtidigt. Man är alltså medborgare i två länder. Man kan ta del av båda länders förmåner men också skyldigheter. Himlen och jordens medborgarskap är det samma.

Kolosserbrevet går rätt långt i sin uppmaning. Att vi ska tänkte mer på himlen än på jorden. Och typ längre än ett bara ”mer”. Att tänka bara på himlen. Ytterst sätt är det det viktigaste. För det har med evigheten att göra. Livet på jorden är oerhört kort i jämförelse med livet i himlens evighet.

Vad händer med oss om vi skulle tänka mer på himlen? Skulle det hjälpa oss att leva bättre på jorden? Jag måste dra den slutsatsen när bibeln uppmuntrar oss till det. Kanske skulle vi pröva det och se vad som händer.

Det finns en gammal sång som visar på förhållandet jord och himmel. Citerat den tidigare och gör det igen. Kanske kan den ge oss en längtan att tänka på det som är ovan som Kolosserbrevet uppmuntrar oss till.

Nu ser jag himlen
Vilken härlig syn
Himlen snart så brister skyn
Och det ger mig lust att komma dit
Himlen den är härlig
Himlen den är evig
Snart en dag så är jag där

1. I barnaåren har jag ofta hört om himlen Jag undrade om det var verklighet. Man sagt mig att den platsen den är härlig. Att den finns och är till för dig och mig

2. Jag undrade och tänkte kan jag nå dit tillsammans med de vänner som jag har. Jag fick i anden skåda in i himlen Jag jublar nu ett härligt hem jag har

3. En dag ska pärleportarna stå öppna
Korset och svärdet då lägga ner
Och jubel skall från alla tona
O Jesus ja Jesus vi då ser.

(Med reservation att jag minns lite fel om texten)

Förra året skrev jag under rubriken ”Himlen har ett perspektiv vi behöver återerövra ” Känner att jag vill påminna om det. Himlen är inte bara något som finns där ovan. Den har med hela trons världsbild. Det är där vi möter Jesus en gång. Då är det viktigt att vi inte tappar på den och vägen dit.

Publicerat den

Himlen – har ett perspektiv vi behöver återerövra

Snart är det alla helgonahelgen. Himlen är ämnet den helgen. Det är en helg vi minns dom som gått före. Ett uttryck som säger att någon dött och där vi menar att den gått före till himlen.

Jag reflekterar över att vi pratar mindre och mindre om himlen. När jag växte upp var det mycket mer om himlen. Predikningar. Sånger. Det fanns ett härligt allvar över det. Att en dag ska vi till himlen.

Denna sång rann upp i minnet. Tror det är år sen jag sjöng den senast.

Nu ser jag himlen
Vilken härlig syn
Himlen snart så brister skyn
Och det ger mig lust att komma dit
Himlen den är härlig
Himlen den är evig
Snart en dag så är jag där

1. I barnaåren har jag ofta hört om himlen Jag undrade om det var verklighet. Man sagt mig att den platsen den är härlig. Att den finns och är till för dig och mig

2. Jag undrade och tänkte kan jag nå dit tillsammans med de vänner som jag har. Jag fick i anden skåda in i himlen Jag jublar nu ett härligt hem jag har

3. En dag ska pärleportarna stå öppna
Korset och svärdet då lägga ner
Och jubel skall från alla tona
O Jesus ja Jesus vi då ser.

Med lite reservation över att jag kan ha missat något i texten. Men ändå… Den säger något vi behöver erövra igen. Att leva på ett sätt som att ha en fot i himlen och en på jorden.

Går det?

Ja jag tror det. Och jag tror att det blir mer och mer viktigt. Inte för att bli frånvänd detta liv. Utan att leva det fullt ut. För ett trons liv är att Guds rike finns redan nu men ännu inte. För vi behöver dessa båda dimensionerna i våra liv.

Jag tror det kommer hjälpa oss att hålla rätt fokus. För målet himlen tror jag kommer dra oss åt det hållet. Kanske blir det till och med lite lättare att leva ett liv som öppnar vägen dit.

”Detta hopp om att våra själar till slut ska räddas för evigt, är som ett kraftigt ankare som sitter fast hos Gud själv, innanför förhänget till det allra heligaste i himlen.”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭6‬:‭19‬ ‭levande bibeln

Tänk om himlen fick ge oss denna trygghet i denna otrygga värld. Livet på jorden är, i jämförelse med den eviga himlen, bara en kort sträcka. Du har något att fästa din tro vid och låta ditt liv andas.

Himlen – har ett perspektiv vi behöver återerövra

Publicerat den

Gått vidare…. 👣

Det finns få helger som denna som påminner om livets beständighet. Alla Helgona-helgen. Det påminner oss om något som är minst lika viktigt som själva livet.

Beroende på om vi bär på en tro så möter vi denna helg på olika sätt. För mig med en tro är denna helg mer varm än kall. För jag tror på ett liv efter det liv vi lever på jorden.

Ibland får jag för mig att alla människor på något sätt tror på en fortsättning. Vi har svårt att tänka oss att det är ett avslut detta med döden. Somliga säger att någon gått före. Före till vad då? Och kanske är det där vi skiljer oss åt. För jag tror verkligen att det finns en fortsättning. Det är vad den tro jag har säger. Det gör att jag har en rätt avslappnad hållning till döden. När någon dör finns det ett återseende framöver.

För samtidigt som denna helg påminner oss om alla som dött har den en djupare påminnelse. Det är att det finns en himmel. En himmel som är förberedd för oss. Vi behöver inte oroa oss utan sätta vår tro och tillit till det. Så mitt i denna mörka helg finns det ett vackert skimmer av himlen över den.

”Låt inte era hjärtan oroas! Tro på Gud och tro på mig! I min Faders hus finns det många rum och om det inte vore så, skulle jag ju inte ha sagt att jag går för att göra i ordning en plats åt er. Om jag nu går bort för att göra i ordning en plats åt er, ska jag komma tillbaka och hämta er så att också ni kan vara där jag är. Nu vet ni vart jag går och ni känner till vägen dit.” Men Tomas sa: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur ska vi då kunna känna till vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.”
‭‭Johannes‬ ‭14:1-6‬ ‭NUB‬‬

Så helgen påminner om himlen och den möjliga vägen dit. En helt fantastisk helg. Med all respekt för dig som just denne helg är ledsen och saknar någon så finns det ett ljus. Det finns ett hopp. Vi ska ses igen.

”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut. Trots att skiljas var så svårt så vet jag att du lever i ett ljus i det hemmet som vi kallar Faderns hus.” Refrängen till sången ”Vi ska ses igen”

För mig sammanfattar denne textstrof denna helg. Och mitt sätt att leva. ”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut.” En tro som bör mig genom livet. En trygghet i att vad som än händer med morgondagen så vilat jag i detta. Inte rädd för döden. Visst, jag känner mig inte alls färdig med detta liv än. Vill gärna ha många år kvar. Men om om om det skulle ända i morgon har jag en tro som bär.

Minns du sången på SVT
Minns du Sången på SVT Lyssna gärna till den sången.
Publicerat den

Gått före….

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.

Publicerat den

I ljuset av framtiden från den öppna himladörren

Gång efter annan gör sig himmelens värld sig påmind.

Den pockar på vårt intresse. Som om den vill glänta på dörren på något vis.

Många är berättelserna om människor som fått en glimt av himmelens evighet. Dom har, på ett övernaturligt sätt, fått se in i denna förunderliga värld.

Samtidigt är det omvänt. Himlen gläntar på dörren för att få en skymt av vår värld.

Den vill på något sätt tala om att det är ”åt detta håll” det bär. Inte skrämmas att döden står om hörnet. Utan att visa på vad vi har att se fram emot.

Det är framtiden som den gläntande dörren berättar om.

Eva Rydberg har sjöng en sång om himlen. Göran Sparrdal har skrivit den. Hon lär ha sjungit den på Bingolotto. Aftonbladet skriver följande: ”ProgramledarenLotta Engberg läste en hälsning från Göran Sparrdal inför framträdandet:

”Det låter som himlen har hittat Eva”, löd meddelandet.”

Och kanske är det just så. Att himlen hittar oss.

Jag vill prova båda ställen, Innan jag kan tänka flytta dit

Eva sjunger att hon vill ha dubbla adresser för att testa. Liksom åka dit då och då. Som att åka till sitt sommarhus och koppla av. Och visst, det är kanske så vi tänka oss tron och himlen.

Men himlen gläntar på dörren hela tiden. För att vi alltid ska ha en försmak av den. Typ ”redan nu men ännu inte”.

I ljuset av framtiden lever vi våra liv här och nu.

Jag tänker mig att det livet blir ett gott liv att leva. Det kanske är just då vi kan stå stadigt med båda fötterna på jorden. Vi vet vart vi är på väg. Under tiden får vi vägledning under livet. Tryggt i nuet med god framtidstro.

Himlen gläntar på dörren för vår skull. För att du ska känna glädjen i den. Med det ljuset på vår väg har vi det lättare att hitta rätt i livet.

Vi behöver på det viset inte prova båda ställena. Vi behöver inte vara osäkra på det resmålet. När tron leder oss dit är det som att komma hem. Du vet, borta bra men hemma bäst. Då är vi alltid redo och kommer säga ”äntligen”.

Publicerat den

Söndagstankar – Såsom i himlen så ock på jorden

Förra söndagen tog vår pastor med oss in i en predikan som hade rubriken ”Såsom i himlen så ock på jorden – New normal”Jag ska varken analyser hans predikan eller försöka återge den här. Marcus var så bra. Kolla på pingstjonkoping.se och lyssna på den när den lägga upp där. Det finns något spännande i rubriken. ”Såsom i himlen”. Hur är det i himlen? Jag tror inte att vi kan överföra himlen till jorden fullt ut. Då vår jorden himlen. Men tänk tanken hur du tror himlen är. För det första finns Gud själv där med sin härlighet. Den härlighet vi behöver få beröras av. Likaså hans helighet. Helighet som berör oss till renhet. En Gudsnärvaro. Vi har löfte om himlens värld. Det gör att när vi tänker på himlen ser vi en försmak av det som skall komma. Därför är det gott att leva sig in i det som finns där. ”Så ock på jorden”. Att något av det som himlen erbjuder kan vi få del av redan här och nu. Att gudsnärvaron, härligheten, heligheten, blir en del av oss här på jorden. Gränsdragningen mellan dessa världar borde inte finnas. Eller dom kuggar i varandra på ett naturligt sätt. Det finns ett uttryck i Bibeln som säger ”redan nu men ännu inte”. Där vi förnimmer himlen redan här i tiden men den ännu inte är här. Får vi till detta så får tron en plattform att vila på. Tron blir förankrad i himlen men är ändå jordnära. Då tillförs energi i tron. Tron blir liv och ingen produkt. Tron blir väl förankrad både i Gud och himlen. Jag tror inte att vi ska leva i det blå. Men vi behöver vara nära det himmelska. Jag tror inte på fanatism men på hängivenhet. Jag tror på att leva i himlen men ändå stå med båda fötterna på jorden. Jag tror på att ha vårt fokus på himlen men samtidigt leva i denna världen. Himlen behöver, med allt va den innehåller, få landa mer in i våra liv. Då påverkar den oss på ett positivt sätt. Den blir en del av vårt liv. Påtagligt nära. Pröva tanken. Såsom i himlen så ock på jorden. Vi behöver mer av himmel på jord.

Publicerat den

I himlen finns inga VIP-gäster 

I himlen finns inga VIP-gäster

Ett citat från gårddagens predikant.

När man är ute flyger så finns det speciella rum på flygplatserna. Så kallade VIP-rum. På flyget finns det ett område med bättre stolar och bättre service. Lite mer att dricka och äta. 

I himlen finns det inga speciella VIP-rum. Visst är det bra. Gud har inte skapat specialdesignade rum för några speciella personer. Nej, det står i Bibeln att han bereder rum för oss. 

Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Johannesevangeliet‬ ‭14:1-3‬ ‭SFB15‬‬

Det rum som han gör i ordning är tänkt för alla. Så helt klart finns det varken VIP-rum eller VIP-gäster i den bemärkelsen att man i himlen kategoriserar och särskiljer dom som kommer till himlen. 

Fast vi skulle kunna vända på tänket och säga att alla som kommer till himlen är VIP-personer. Där alla är speciellt inbjudna. Ingen står utan en inbjudan. Inte som på andra fester där några är inbjudna och dom flesta inte ens är påtänkta som möjliga gäster.  Det som är lika är med alla andra inbjudningar är att man behöver aktivt tacka ja. 

I går var det första advent. Advents höjdpunkt är just himmelens fest. Advent pekar fram mot Jesu födelse och det han gjorde för oss alla. Hans födelse och liv får sin fullbordan med en inbjudan till himlen. Därför säger Jesus dessa ord vi läste. 

Så du är en VIP-person i Jesu ögon. Du är mycket speciell i hans ögon. Det var därför Jesus kom till jorden. Den händelsen som vi nu en tid framöver påminns extra mycket om. Adventstid är tiden då hans ankomst blir extra tydlig. 

Publicerat den

Om det fanns en trappa upp till himlen …

”Om det fanns en trappa upp till himlen så hade jag varit en trogen besökare..”

Läser dessa vackra ord i en Facebook-status för någon dag sedan. 

Undrar jag om inte vi alla skulle vara återkommande gäster i himlen om den möjligheten fanns. 

  När vi tänker på dom som gått vidare tänker vi oss att dom finns i himlen.  I saknaden efter dom så tänker vi oss att ett besök då och då skulle underlätta sorgen. Möjligen kan det ligga något i det men kanske funkar det inte riktigt så enkelt.

När jag tänker mig himlen är det perfekta platsen. Bibeln talar om en plats där ingen sjukdom finns. Jag kan ana att det inte finns någon miljöförstöring och att allt är som nytt. En underbar värld. Inte konstigt om man då skulle vilja vara återkommande gäst där. 

Troligen skulle vi springa upp till himlen så fort vi hade ett bekymmer som vi vill ha hjälp med. Gud skulle nog få rätt fullt upp. 
När det hände något speciellt skulle vilja springa upp och dela det med någon som betytt mycket men gått före. Gud skulle säkert få del av samma sak av bara farten. 

En trapp upp till himlen skulle kunna vara intressant på många sätt. Spännande. Den skulle nog behöva vara rätt bred. 

Frågan är om inte någon form av trappa eller stege redan finns. Jag tänker att den är Bönen. Nu blir det ju förvisso inte kontakt med anförvanter på så vis. Men en försmak av himlen brukar det ju ibland bli i en bönestund. 

Publicerat den

”Dom som gått före”

IMG_9327Alla Helgonahelgen – alla helgons helg – en helg till minne av alla dom som gått före – är en helg långt mycket mer än mörker och sorg.

Av naturliga skäl är denna helg fylld av saknad och många gånger tårar efter en kär vän som fått avsluta sin livsvandring på denna jord. Det blur en helg där många tänder ett ljus och minns. Ljuset blir på något sätt en bro mellan minnen och nuet.

Gått före …..

Vi säger ganska ofta så om den som dött. Gått före. Före till vad? In i det vi kallar död. In i det vi alla en gång ska göra. Men det ligger något hoppfullt i detta uttryck också. Att gå före till något.

Gått före ….

I min tro ligger det något hoppfullt och tryggt. För i den finns det verkligen något man går före till. Himlen och gemenskap först och främst med den Jesus jag tror på. Men också med alla dom som redan är där. Då blir dödens skiljeväg mer en paus än någon evig skilsmässa med någon. Det finns verkligen något där bortom vi kallar död. Något att gå före till.

Gå före ….

Himlen – den plats där vi ska tillbringa evigheten – är den kristna trons yttersta härliga mål. Vägen dit är en vandring med den Gud jag tror på och alla människor jag har förmånen att träffa. Tron blir en bärande kraft genom livet. Himlen är den värld där ingen sjukdom finns. Den perfekta världen av renhet på alla plan. Jag tänker den som ett nyfött barn. Kanske du minns det. Så oförstört vackert.

Gå före ….

Denna helg påminner oss om att många redan är där. Redan framme och vi andra är på väg. I det finns egentligen inget mörker. Saknad, ja, men ljusa minnen och en ljus framtid. Då blir det en stor tacksamhet som kryper fram. Tacksamhet för vad dom som gått före fått betyda för oss. Även en tacksamhet för vad vi har att vänta. I den värld vi lever är det fyllt av missljud och missräkningar. Inte alltid så lätt att uppskatta denna värld och detta liv. Men handen på hjärtat fylls den av väldigt många ljuspunkter också. Men vi har något ännu bättre att se fram emot. Något oförstört vacker underbart. Som doften efter ett stilla regn en varm sommardag. Som vårens nyutspruckna vackert gröna löv.

Alltid på väg …..

På något sätt är vi ett folk alltid på väg. På väg till denna underbara värld som så många gått före till. Ingemar Johanssons låt ”Alltid på väg” beskriver detta så bra: ”Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination bortom det vi kallar tid och rum. Detta mål ger mig mod, ger mig kraft, ger mig inspiration till att möta åren som jag nu har framför mig. I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land, löftet om att jag hör hemma där. I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand, att få möta Herren ansikte mot ansikte. Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand som Herren sträckt mig. Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om detta osynliga land som kallas himlen. Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull, livet är då ren fåfänglighet. Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull. Du vet, graven som blev lämnad som blev funnen tom.”

Kanske vill du be med mig denna bön en dag som denna:

Gud, jag vill också följa med till den plats som dom andra gått före till. Jag vill dela detta liv med dig Gud. Så jag ber dig att redan nu få starta denna vandring med dig Gud här på jorden. Var en del i mitt liv Gud så vill jag vara en del av dig. Hjälp mig att tillsammans med dig Gud leva ett liv som leder mig till himlens värld. Så att jag inte går vilse den dagen det är dags för mig att ”gå före” någon annan till den plats som kallas himlen. Amen!