Etiketter

, , ,

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.