Han är uppstånden 


Detta är den viktigaste dagen i historien. Absolut den viktigaste. Den överglänser dagen då man uppfann bilen, telefonen, medicinen, tv. Ja tom dagen då man uppfann internet och för att inte glömma mobilen. Viktiga händelser men denna dag har ett så mycket större värde än dessa dagar. 

Denna dag är möjlig för alla människor. Inget ska egentligen inte kunna stå ivägen för denna dag. 

Det är dagen då Jesus stod upp från det döda. Den bevisar Guds existens. Att Jesus inte var någon bluff. Den öppnar vägen och dörren för att vi människor också kan se fram emot en evighet efter det vi kallar död. 

”Han är uppstånden. Han är verkligen uppstånden.” Något vi kan läsa i vår bibel. Något vi proklamerar i våra gudstjänster denna dag. 

Hade detta inte skett kunde vi lika gärna lägga ner allt detta med Gud och Jesus och kyrka. Då hade allt varit förgäves. Men nu är det en verklighet. Det är därför kristendomen och tron på Gud har kunnat leva så starkt genom alla tider. Det är orsaken till att den har överlevt så länge och kommer att leva i evighet. 

Sången som jag bär med mig särskilt denna påsk är ”Korset där Jesus gav sitt liv”. En strof drabbade mig igår speciellt:

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då. Han tänkte aldrig på sig själv, när han skulle dödsstraffet få, kärleken kände ingen gräns, när lidandets väg han fick gå.

Ref: Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära. Korset kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.
Korset restes för en värld, förlorad i mörker och nöd. Gudasonen offret blev och vi finner liv i hans död. Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder han bar.

Det var dej och mej han tänkte på. Så även idag. Långt mycket senare. Han visade att döden har inte sagt sista ordet. Det gjorde Jesus bär han sa sitt ”det är fullbordat”. Hade han inte stått upp från det döda hade dom orden klingat falskt. Men inte nu. Det var för vår skull!! 

He is risen! Han är uppstånden!!


Söndagstankar – Jesus är vårt hopp

”Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll var han ensam där. Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. Men genast sade Jesus till dem: ”Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!””‭‭Matteusevangeliet‬ ‭14:22-33‬ ‭SFB15‬‬

Jag tycker om den här texten. Den har många tankar att ge. Kanske kan den få jobba lite med dig idag. 

Den ger hopp. Den ger en bra bild över hur jag ser det är i livet och hur Jesus är. 

I stormen kommer han gående på vågorna. Vi kan läsa i en annan storm så säger han ”Tig var stilla” Ord han kan uttala över den storm du kanske går igenom. 

När han stiger i båten lägger sig stormen. Kanske behöver han stiga in i ”din båt”. 

När livets promenad sjunker så är han beredd på att sträcka ut handen. Vi har då att ta tag i hans hand och han vill dra oss upp på fast mark. 

Jesus visade vägen till vart vi hämtar kraft. I bönegemenskapen med Gud. Han drog sig ofta undan i ensamhet för att prata med Gud. 

Kanske kan denna text påminna oss också om att våga. Petrus gick på vattnet. Visst , han började sjunka men han vågade. När han vågade så fanns Jesus i närheten. Bara en armslängd ifrån. Tro det nästa gång du kallas ut i tro. 

Texten har fler djup. Leta. Sök. Låt dig föras in i texten. 

Söndagstankar – Jesus är lika närvarande efter jul

Jesus får ju extra mycket fokus under julen. Det är ju ganska naturligt. Julotta. Midnattsgudtjänst. Julevangeliet. Julsånger. Så visst är det mycket Jesus. 

Men det fina är att han är lika mycket närvarande alla andra dagar på året. Ingen skillnad. Inte mer än att vi kanske inte går på julotta och läser julevangeliet. 

Han var tydlig i löftet till oss…


Jag är med er alla dagar till tidens slut!

Kan vara ett löfte att påminna sig om då och då. Du är aldrig övergiven. Aldrig bortglömd. Hur än vänner omkring dig sviker och överger så står han kvar. 

Gick och promenerade efter Vätterns strandkant i fredags. Kändes så gott att gå och prata med Jesus då. Att mitt i kylan så kändes det varmt inuti. Och kanske är det just så vi kan beskriva hans närhet. En känsla av om ombonad genuin värme. Som ger en känsla av att inte vara bortglömd utan snarare älskad. 

Och se…..

Vi kan upptäcka att just så är fallet. Lärjungarna var nog lite uppgivna. Osäkra. Ensamma. Han skulle lämna dom i den fysiska världen. Då kommer löftet. 

Han ville att dom skulle förstå, upptäcka, söka, inse att han skulle vara med dom för evigt. Dock i en annan skepnad. På ett annat sätt men lika verklig. 

Det är en bra påminnelse nu när julen är slut och Jesus-tiden verkar vara över.  Jesus-tiden är aldrig över. Kommer aldrig att ta slut. Den kommer att fortsätta i evighet. Så är det. 

Trettondagstankar – Guds härlighet i Jesus


Det finns en gåta som för många verkar så svårlöst. Kanske behöver vi hjälp från det gudomliga att riktigt greppa detta. 

Gud gjorde sig synlig genom Jesus. Han visade sin härlighet genom Jesus. Det svåra att förstå är hur detta är och var möjligt. Och kanske är det så att vi aldrig, till fullo, kan förklara det. Vi får helt enkelt tro att det fungerar. För det gör ju tydligen det. 

”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.” ‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14:1‬ ‭SFB15‬‬

Gud vill liksom säga att när du tror på Gud så tro också på Jesus. Dom liksom hör ihop. Man kan inte utesluta Jesus. Han är centrum i allt Guds skapelse. Bibeln är så tydlig på jesu roll i trons mysterie. 

”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Johannesevangeliet‬ ‭14:6‬ ‭SFB15

‬‬Han är vägen till Gud. Vill vi till Gud är Jesus själva vägen dit. Lika sant att ska vi köra vår bil till ett mål får vi välja den väg som leder dit. Annars kör vi helt enkelt fel. 

Jesus är Guds avbild. Det är han som visar på vem Gud är. Likaså vad Gud gör. Så skall vi lära känna Gud ska vi rikta våra blickar till Jesus. 

Jesu stora mission var att skapa vägen till gemenskapen med Gud. Han ville inte bara inför den kommande världen skapa detta. Utan redan här och nu. Att vi skulle få uppleva en sann gemenskap med Gud här och nu. Som en riktig familj. 

17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ef 2:17-19

Så se på Jesus. Kolla in honom. Där finner du Gud. Sätt honom inte åt sido. Där finns Guds liv. Lämna frågorna hur detta är möjligt för Gud att vara flera och samtidigt en. Det bara är så. Vi i vår begränsade värld har svårt att greppa det. Men vi får tro det. Det är trons mysterie. Men som inte är trolleri utan verklighet.  

Söndagstankar- en fri och öppen ingång till Jesus

Jag hamnade i denna text för någon dag sedan. Jag följer en bibelläsningsplan som sträcker sig över 60 dagar. Texten är från 2 petr 1:10-11

Tänk att det finns en öppen och fri väg till Jesus och hans eviga rike.  Bibeln säger att Jesus är enda vägen till himlen. Då blir han så viktig för att vi ska kunna se fram emot en evighet i himlen. Att då läsa dessa rader ger hopp. 

Vad har du för kallelse? Vad är du kallad till? Vad är din utkorelse, vad är du förutbestämd till? Att veta det gör allting lite lättare. När vi hittat vår kallelse uppmanas och uppmuntras vi till att göra den fast. Vad jag förstår handlar det om att grunda den djupt inom oss. Att bli så ett med den som det bara går. Att låta den genomsyra vår tanke. Hela vår inte värld. Det är där den har sin framtid. Inte i första hand där den får sitt utlopp. Där är det så mycket som kan blåsa sönder den. 

När vi gör vår kallelse fast öppnar den en fri ingång till Jesu eviga rike. Låter så gott. Möjligen ligger det mest i detta att det handlar om tron. Också om en andlig kallelse från Gud.  Något Gud har lagt ner i våra liv. Fast jag måste säga att jag tror det finns en dimension till. Att den talang du har, den kompetens du besitter kan också vara en kallelse och utkorelse från Gud. Lever du ut denna kallelse så gäller detsamma. Alltså att man är på rätt plats i rätt tid. Att vara det är en välsignelse. 

Ta din kallelse och utkorelse på allvar. Det välsignar dig stort.  

Uppstått eller inte?

Enligt en undersökning visar det sig att 4% av prästerna inte tror att Jesus uppstod från det döda. Enligt min mening är ju det minst sagt lite problematiskt.

Nästan lite pinsamt. Nya Testamnetets tankar om Jesus, Jesu egna ord, summan av allt som skrivs om jesus, alla vittnen som fick se honom levande visar på honom som uppstånden.

Evangeliets idé om förlåtelse har sitt slutackord i uppståndelsen.

Så det är rätt anmärkningsvärt att en präst som skall företräda evangeliets kärna inte tror på uppståndelsen.

Nu tror ju dom övriga 95% att Jesus uppstod. Det bådar ju gott.

När det handlar om så fundamentala frågor i tron blir det svårt när man skiljer i förståelsen om det. Det finns andra frågor som är av mindre dignitet. Men Jesus död och uppståndelse tillhör det som är kärnan i evangeliet. Där blir det oerhört knepigt och förvillande. Ekumenik blir svårt. Samarbete blir svårt.   För den som är sökande blir det ännu svårare.

I detta kan man ju undra hur biskoparna ställer sig. Det vore gynnsamt att få höra deras åsikt och tankar om Jesu uppståndelse.

Ps Biskop Åke Bonnier skriver i Dagen 31/3-16. ”Det är ju också en vecka (stilla veckan; min anm) där kyrkans huvudbudskap tydliggörs. Jesus från Nasaret som är Kristus har dött på korset för vår skull och uppstått från de döda på tredje dagen”……”Kristus är sannerligen uppstånden!” Ds 

Han böjde sig ner…

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då. Han tänkte aldrig på sig själv, när han skulle dödsstraffet få, kärleken kände ingen gräns, när lidandets väg han fick gå.


Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära. Korset kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.

Korset restes för en värld, förlorad i mörker och nöd. Gudasonen offret blev och vi finner liv i hans död. Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder han bar.

Han böjde sig ner till dig. Långfredagens hälsning. Vi kan tycka att Gud sitter i höjden långt bort från oss. Det stämmer inte alls. Han böjde sig ner till oss när vi inte kunde nå upp. Det är budskapet när han bär sitt kors och dör för oss. 

Han gick in i vårt ställe för att vi skulle kunna få del av den förlåtelse vi behöver.  

Därför blir det glädje för mig mitt i påskens drama. Mitt i långfredagens mörker bryter ljuset igenom. Denna dag blir just Good Friday. Han uppstår för din och min skull. Påskens budskap är en påminnelse till dig och mig att Jesus älskar så mycket att han utgav sitt liv för oss. 

Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Johannes‬ ‭3:16‬ ‭

Bilderna är från Holy Land i Orlando.

123456789101112IMG_0851

Söndagstankar – that was the end of the beginning 

   
That was the end of the beginning. Det var slutet av början. http://m.godtube.com/watch/?v=WLGZZPNX

Idag skulle jag önska att du lyssnade på denna sång med David Phelps. Den för dig med genom Jesu mission och liv. Jesu liv är grunden till vår tro. Hans liv som till synes slutade på korset men som är slutet till början. Hur knepigt det än låter. 

Sviktar din tro, frågetecken väcks, tvivel smyger sig på så kanske denna sång kan skingra något av det. 

När jag lyssnar då slår det an en ton inom mig. En ton dom finns där djupt inom mig. Jag tror att vi alla har den tonen inom oss. För många ligger den där tyst och piper lite ohörbart. Pga att vi har så många andra ljud som stör. Men när tonen från himlen möter vår inre ton så får den en ny resonans , en ny resonansbotten. Så väcks den ”till liv” eller rättare sagt så hörs den bättre. 

Jesus är slutet till början. Han var, hur konstigt det än låter, tvungen att dö för att vi skulle få liv. Ett evigt liv. Han bekräftar det genom att uppstå från det döda. 

Jesu liv och gärning ger oss liv. Att då hävda som prästen Anders Lennse, att Jesus inte är enda vägen, är att föra människor bakom ljuset. 

Lyssna och låt dig beröras. http://m.godtube.com/watch/?v=WLGZZPNX

Det går åt många sådana nu för tiden…

En vanlig procedur händer när jag kommer hem från jobbet. Dessa små saker byts ut och laddas med nya. Dom är inte speciellt stora. Typ 4-5 cm breda och ca 3 cm höga. Jag vet inte riktigt, det har liksom inte varit det viktigtigaste precis att veta det. Syftet har varit det som drivit på denna procedur. Det kan vara på typ 5-6 ställen som denna procedur blir nödvändig.

Till denna procedur tillhör även dom större storlekarna. Där finns det väl typ 5-6 stycken av dessa.

Så denna procedur tar en liten stund men det är värt det. Vad handlar det nu om då?

Att tända värmeljusen och dom större ljusen. Jag har nog blivit en ljusnisse vad nu det är. Jag har levande ljus i varje rum. Dom skänker något gott i lägenheten.

Det har nog alltid varit något speciellt med ljus. Tänk bara på ljuständningen i kyrkan. I sig är det inget magiskt med det. Men det gör något med oss. I livets frågor och livets mödor vi möter kan vi ha behov av att göra något. Men vi vet inte riktigt vad. I sorgen räcker inte orden till. I nöden där svaren känns lite för långt bort behöver vi göra något ändå. Då tänder vi ett ljus. V går fram till ljusbäraren. I tändningen av ljuset blir det en handling som gör något med oss. Många gånger vet vi nog inte riktigt vad som händer men det händer något. Det känns inom oss. Det lilla ljuset eller varför inte ett stort, skänker oss en inre frid på något sätt. Kanske är det ändå inte så konstigt……

Jesus säger: ”Jag är världens ljus!” I det säger han också att han är den gode herden. Han är den som låter sina ögon se över hela jorden för att låta sina ögon vila på oss. Med sin omsorg som värmer oss. Han säger också: ”Kom till mig alla som är tyngda av bördor så skall jag skänka er vila”

Kanske det då inte är så konstigt att vi får uppleva detta när vi tänder ljus. Vi liksom tänder det andliga, vilket jag tror är Jesus, inom oss. Vilan, friden, sänker sig inom oss. Vi blir harmoniska.

Att det då går många ljus hemma efter en dag med många olika möten av människor, med många saker man behövt ta tag i osv osv är nog inte så konstigt. Tro inte att jag vantrivs på jobbet. Inte alls. Tro inte att jag känner mig stressad på väg till utbrändhet. Inte alls. Det bara behövs varva ner och landa efter en dag fylld med olika göromål. Då är tända ljus så bra. Att få tända lite andlighet, Jesus, som ger mig frid.

”Jesus säger: ” Jag ger er min frid, en frid som ingen annan kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.” Johannes 14:27

Tänd ett ljus och låt det brinna.

Ps. Undrar om man kan bli sponsrad med massa ljus. Det skulle vara bra. Dom är rätt dyra….. Ds

Söndagstankar – Påskdagen – Han lever!

IMG_0810

Påskdagen – Kristus är uppstånden


 

Påsken är det absolut viktigaste högtiden vi har. Ur det kristna perspektivet den mest avgörande och betydelsefulla händelsen. Visst är julen viktig med Jesu födelse. Visst är Kristihimmelsfärdshelgen viktig med Jesu uppryckande. Pingsten likaså med Andens utgjutelse. Men påsken har hela Jesu missions fullbordan.

Jesu lidande, död och uppståndelse gör det möjligt för att hans erbjudande om evigt liv skall bli verklighet. Hade Jesus dött men inte uppstått hade hela alltet varit om intet. En bluff rakt igenom. Orden i Bibeln hade aldrig kommit dit. Alla helande och mirakler han gjorde hade mist sitt värde.

Påsken styrker under orden i Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Därför är denna dag så oerhört viktigt. Därför ropar man ut över hela vår jord – ”Kristus är uppstånden, ja, han är verkligen uppstånden.”
Påsken var en vånda för dom troende. Deras Herre hade avrättats och låg i en grav. Klart dom undrade och våndades. När så budskapet kom att graven var tom vändes det till ett Halleluja. Det var som det var sagt. Genom tiderna hade man predikat att han skulle komma, dö och uppstå. Nu var det en verklighet. Hade inte Jesus dött i vårt ställe hade ingen framtid funnits. I bibelns första blad förstår vi att människans val gjorde att vi förlorade möjligheten till försoning. Då kom Jesus och försonade oss med Gud. Vägen till Fadern och evigheten var öppen igen.

Bibelns dokumentation och andra källor visar på att Jesus verkligen stod upp. Du behöver inte tvivla på det. Många händelser kommer och går. Dom blir bortglömda ganska snart. Att Kristendomen och tron på Jesus har överlevt till denna dag är bevis på att det är en verklighet. Ingen dagslända. Man kunde inte kväva det med att förbjuda lärjungarna att prata om det. Inte att förfölja lärjungarna och dom kristna. Att Jesus finns där är vi många som kan vittna om. Varför? Vi känner Hans närvaro i våra liv.

Utifrån detta har vi varje söndag gudstjänst för att fira att han lever. Uppståndelsen är ett faktum. Du behöver inte tvivla. Din Jesus lever och är full av kraft även denna dag som inne är.

IMG_0850

IMG_0943

Lukas 24:1-12

Jesus uppstår ur graven

24 På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord.

Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. 11 Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. 12 Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.

 

Jesus hos sina lärjungar

19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 21 Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: ”Tag emot den helige Ande! 23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”