Jag blir så ledsen….

Jag blir så ledsen denna tiden på året. För varje år blir jag bara mer och mer ledsen. Ögonen blir irriterade och svider. Nog för att det finns en del att både bli och vara ledsen över så är det allergin jag tänker på.

Kan man säga att en allergi kan mogna med åren? Att den växer till? Inte vet jag. Men ett vet jag, jag bli letning mer allergisk när blad slår ut och pollen kommer.

Man kan ju undra om det är värt att notera om i en värld där tårarna rinner för svårare saker än pollenallergi.

Man skulle kunna döpa om pollenprognosen till tårarnas prognos. För den hjälper junis att inse att ”idag blir det långa tårar” när man säger att ”det blir höga halter av björkpollen idag”.

Det fina med att vara pollenallergiker är att det finns botemedel. Men mot sorgetårar för krig och annat våld finns det inga mot-droppar att droppa i ögonen. Men man skulle önska att man kunde droppa suddiga droppar i varje soldats ögon så dom inte såg något.

Inte vet jag vad du är leden över idag. Besvikelser? Misstag? Olyckshändelse? Någon du mist i livet? Något du önskade skulle bli men inte blev som du ville? Någon som svek dig? Kanske dina tårar rinner idag för att du hoppades på något som inte blev. Kanske rinner dina tårar för att kärleken tog slut. Bristen av något kanske gör dig ledsen. Kanske väntar du på bönesvaret till den bön du länge bett. Det finns många orsaker till varför våra tårar kan rinna ner på våra kinder.

Det finns en som kan torka dina tårar. Bibeln säger:

”Han tröstar och uppmuntrar oss i alla våra svårigheter, så att vi själva kan ge vidare av hans tröst och uppmuntran till andra som har det svårt.” ‭‭2 Korinthierbrevet‬ ‭1:4‬ ‭BSV‬‬

Min bön idag är att Gud ska trösta dig. Torka dina tårar. Att du genom tårarna ser den Gud som kan känna med dig. Förstår dig. Han som vet där ingen annan förstår. Vi kan påstå ibland, lite för lättvindigt, att vi förstår. Men innerst inne inser att vi inte kan det fullt ut. Men Gud kan det. Lita till det.

Jag tror att Gud kan föra dig ut ur tåredalen och upp på glädjens höjd igen. Det ber jag om idag.

Kanske påminns du om någon infon närhet som du vet är ledsen idag. Skicka en hälsning av uppmuntran. Slå en signal. Gör något, kanske litet, som kommer att uppmuntra idag, kanske mer än du tror. Det är att bära varandras börda.

Jag blir så ledsen

Återigen händer det.

När regeringens representanter, inkl kulturministern, ska berätta om pandemi och restriktioner så räknas mycket upp. Sport. Kultur. Restaurang. Teater. Men ingen nämner kyrka. Återigen nämner ingen kyrka.

Utan att veta det rent statistiskt så vill jag påstå följande : Det är mer vanligt att en svensk går regelbundet varje söndag i kyrkan än den går till hockey, fotboll, teater, museum varje vecka. Hur det än är med det så väljer ändå man att utelämna konsekvent ”kyrka”. Fast det är många som längtar dit. Inte kunnat gått.

Säger inte att kyrkan skulle vara förmer än något annat. Men det är i samma härad som övrig kultur i den mening att den samlar många människor varje vecka. Men man har genom pandemin i stort sett utelämnat kyrkan. Som om den inte fanns. Det den har gjort under pandemin är kvalificerad för respekt. Liksom många andra. Så det gör mig ledsen att regeringen inte ser det och nämner det.

Jag är inte så överraskad men ledsen. Verkligen ledsen.

Så snälla regering, det kyrkan gör borde uppskattas mer öppet än bara, möjligen, i slutna rum.

På mitt kontor finns det för mycket skräp

Jag har ju satt rubriken ”En vandring genom tankar och upplevelser” på min blogg. Den har ju inte speciellt mycket att göra med att kunna påverka världsläget, politiska svängningar eller andra tunga ämnen. Andra skriver så mycket bättre om orättvisor och saker som är fel i samhället. Jag försöker nog bara berätta utifrån min upplevelse och tankar som kommer i och med det. Kanske lite filosofiskt kanske .

Dessa dagar har jag konstaterat att jag har för mycket skräp på mitt kontor. Då tänker jag inte främst på ett rörigt skrivbord. Jag tänker på ett speciellt skräp jag helst inte skulle vilja ha på mitt skrivbord.

Dom senaste ”dagen-efter-butiksdag” har vi hittat ovanligt många prislappar som några kunder slängt. Man har helt enkelt plockat bort prislappen för att få ett bättre pris eller helt enkelt för att stjäla från oss. Dessa lappar har vi samlat ihop när vi städat butiken. Dom ligger nu på mitt skrivbord

När jag ser alla dessa lappar blir jag rätt trött, beklämd och uppgiven. När människor anser sig ha rätt att ta våra varor utan att betala då blir det bara för mycket. Man tar inte bara från oss. Man tar från gåvogivaren som hade tänkt att sin sak skulle bli medel till att hjälpa barn med. Man tar även från det barn som skulle få hjälp. På så vis kan vi inte hjälpa så mycket som det var tänkt. Det gör mig ledsen.

En sådan upplevelse skulle jag gärna vara utan. Alla tankar som det ger skulle jag också gärna slippa tänka. Vi kommer ju naturligtvis vidta åtgärder som ska minska möjligheten att detta ska få fortsätta. Var så säker.

Om man nu har det dåligt ställt och behöver kläder så finns det bättre sätt att ordna det på.

Jag bara undrar, hur tänker man när man stjäl från en biståndsorganisation? Från någon vars största uppgift är att hjälpa människor med behov.

Visst inser jag att det inte finns några bra svar på det. Visst är det så att många butiker har samma problem. Visst är det så att somliga menar att det får vi leva med. Men det betyder inte att jag måste gilla det.

För vad händer hos oss som jobbar där? Många gör detta som volontärer. Man ger av sin tid för man tror på det man gör. Man kanske inte kan ge så mycket pengar men sin tid kan man ge. Varje gång man går till oss och gör sin insats gör man det för barnens skull. När man då stjäl blir det ett hån mot dom. Man gör deras insats om intet. Det är inte rättvist.

Sådant gör mig bara så trött. Det är tur att man då kan få skriva av sig lite för att sen kunna ta nya tag. För inte ger vi upp. Vi vet att vi gör skillnad. Vi vet att det är så många som behöver hjälp. Så vi lägger inte av pga detta men det skulle vara så skönt om jag slapp detta skräp på mitt kontor.