Etikett: Maktlöshet

Publicerat den

Maktlöshet som smyger sig på

I tider som dessa kan man klart känna hur maktlösheten smyger sig på. Jag kan inte stoppa Putin. Jag kan inte åka till Ukraina och hjälpa till. Jag kan inte rädda alla som flyr. Utan det bara rullar på.

Maktlöshet kan beskrivas som att vara kraftlös. Känna oförmåga. Uppleva vanmakt. Kanske ett mått av frustration också.

Maktlösheten kan upplevas på så många olika sätt. Man kan vara så i märgen kraftlös när man känner sig maktlös inför sina barns utveckling när det gått mindre bra för dom såsom vi uppfattat det. Inser att dom måste få göra sina egna val. Fast helst skulle man vilja välja åt dom. Kan tänka mig att lärare kan känna sig maktlösa i relationen till en elev. Vad man än gör gör inte eleven dom framsteg man tror sig se är möjliga. Maktlösheten kan vara jobbig när tex styrande fattar fel beslut. Då man ser att det går åt fel håll i utvecklingen.

Maktlös känner man sig verkligen när man inte kan hjälpa rent praktiskt där någon lider.

Tror säkert att du någon gång känt dig maktlös inför något. Jag har det. Det tär verkligen på livet.

För mig har det ibland kommit till en brytpunkt där jag helt enkelt får ge upp. Sluta kämpa i egen kraft. Och lämna över allt i Guds hand. Somliga gånger har jag misslyckats med det. Men dom gånger jag lyckats med det har jag sett hur lösning funnits där. Det är som att när jag släpper greppet tar Gud över helt och hållet. Som att han inte fått utrymmet tidigare men nu får han det. Det kanske var att förenkla det. För jag tror ju att han, trots allt , varit med hela tiden. Lättnaden när man kan överlämna något till Gud till 100% är en fantastisk känsla.

Inför kriget i Ukraina kan vi verkligen känna oss maktlösa. Men faktum är att vi kan göra något. Skänka pengar tex för att kunna hjälpa på plats. Många organisationer finns det. Eskilstuna Ger är en. Vi har kontakt med folk i Lviv så vi är redan där. Så det är en trygg väg att hjälpa genom. Swish 123 256 33 44. Märk Ukraina.

🙏 Men idag ber jag för dig som känner dig maktlös på något sätt. Kanske i din familj. På jobbet. I ekonomin. Sjukdom. Jag ber att du ska få finna vägen till att få lägga det hos Gud och ge honom utrymmet att hjälpa dig. Gud är inte maktlös. Lita på det. 🙏

Publicerat den

Maktlöshet

I mötet med olika livsöden kan jag känna mig så maktlös. Berättelser som berör. Öden jag skulle vilja se en lösning på. Livsresor jag skulle önska sett annorlunda ut. 

Skulle tro att du funderar på samma sätt som jag. Åt samma håll åtminstone. Tänk om man kunde hitta lösningen. Tänk om man hade formeln för lösningen. Kunde liksom trolla fram förändringen. Tänk om man kunde ha nycklarna till lösningarna. 

Det känns så frustrerande ibland. Nog för att man kan vara till rätt så stor hjälp bara genom att lyssna. Minns ju själavårdssamtal där jag knappt sagt ett ord. Konfidenten säger ändå ”tack, du har sagt mig allt”-typ. 

Maktlöshet kan leda oss till hopplöshet. Ett tillstånd där vi till slut kan ge upp. Det är väl här jag finner vägkorsningen. Valet som kan få avgörande betydelse. Brytpunkten till en dubbel utgång. 

För jag har svårt att se att det är kört. Svårt att vilja ge upp. Jag vill tro och hoppas ända till slutet , om det nu finns ett slut. Ge det en chans till. Tro på att det finns ännu en väg fast det ser ut som vägarna är slut. 

Jag vill tro att det ligger just i min tro. Min tro på en högra makt. En makt som faktiskt står över maktlöshet. För mig är det tron på Gud. Därför kan jag, mitt i min känsla av maktlöshet, känna att hoppet tilltar igen. Jag börjar skönja en utväg och möjlighet. Det sker genom suckar och böner till Gud. Först kommer det en strimma av hopp och tillit. Kanske får man nöja sig just med en strimma av hopp. Så får det tillta senare. Men det fina med denna strimma är att det ger lite hopp. Hopp som tilltar. 

I den sucken till Gud ökar hoppet och maktlösheten får dra sig tillbaka. 

I min bön denna dag suckar jag i min bön till Gud för alla dom jag mött sista tiden som känner dig maktlösa. Där problem och bekymmer tagit över. Där hopplöshet råder. Jag har inte lösningen men jag går gärna till den Gud jag vet klarar det bättre än jag själv. 

Det ger mig hopp inför framtiden att förhållanden vi står maktlösa inför löser sig på förunderliga sätt. Det vill jag tro. Det vill jag hoppas på. Det vill jag leva med.