Etikett: minne

Publicerat den

Tänk vad levande ett minne kan upplevas.

Igår läste jag om att Anita – du vet hon som hängde ihop med Televinken – har fått sluta sina dagar.

Jag har ingen inspelning av dom. Men jag kan återskapa deras röster i minnet.

Visst är det ganska fantastiskt. Man kan höra rösten inom sig. Klangen, sättet att prata, dialekten. Fast man inte hört rösten på många många år.

Jag kan minnas hur min morfar och mormor pratade. Skrattet. Och börjar man tänka efter så ploppar röstminnen upp, ett efter ett, av vänner, nära och kära, är det som dom finns nu.

Rösten är något speciellt. Om man tänker på Anita (& Televinken) så bevarade hon sin röst länge. Och säkert tänker du, som jag, på personer du mött när dom var unga. När dom blivit gamla låter dom likadant. Skrynkliga kan vi bli men rösten låter ofta likadant.

Ser man inte personen men hör rösten kan man veta vem vederbörande är. Rösten avslöjar.

Kanske är det rösten, minnet av rösten, som sätter fart på minnet efter någon. Så börjar filmerna spelas upp. Som Anita & Televinken gjorde igår.

Du kommer inte att bli bortglömd. Du kommer att leva kvar länge i röstminnet.

Jag var tvungen att kolla in på YouTube. Här får du ett klipp:

Anita & Televinken

Publicerat den

Så är juli ett minne….

Vilken skön dag det blev igår. Sista dagen i juli. Ett dopp i Vättern. Härlig gemenskap i Sannabadet. En kvällspromenad vid Vätterns strand och njuta av en fantastisk solnedgång i ljumma vindar.

När man får en sådan dag är det lättare att glömma dom regniga och kalla sommardagarna.

När augusti träder in är det lite vemodigt. Det är det definitiva steget som förklarar att sommaren är på väg mot sitt slut. Nu kan vi ju ha fantastiska dagar augusti , absolut. Men det är ändå ett litet jobbigt steg.

När man då får en dag som igår känns det extra gott. Det är då man glömmer bort att sommaren sjunger på sista versen.

Att få sitta på en strand, grilla lite, ta ett dopp, umgås, gör att sommaren lever i högsta grad. Då känns det som att semestern tar nya kliv till nya höjder.

Att få solen lysande på sig efter dagar av mest moln för något med oss. I all fall mig. Förutom att jag riskerar att bli väldigt röd så blir jag mycket gladare. Troligtvis du med. Det gör att dessa dagar får extra mycket liv.

Det ser ut som att denna dag också blir en bra dag här i Jönköping. Så det får bli en njutardag. (Om bara skinnet inte är allt för sönderbänt 🙈)

Publicerat den

Att rensa minnet

Det är snart semester. Inför det kände jag att jag behövde rensa minnet. Ja, inte rensa mitt minne på alla intryck från förra årets semester. Man behöver ju inte det för att tillföra nya minnen. Möjligen läggs gamla minnen lite längre bak när nya förs till. Möjligen. 

Nej, det handlar mer om minnet i mobilen. Jag måste ju ha plats för alla bilder jag ska ta på platser jag besöker i sommar. Så det blev att kopiera över bilder till datorn och börja rensa. Typ 5000 bilder kunde avlägsnas fr mobilen. Ändå är det 2500 kvar att gå igenom. Det får bli nästa runda. 

Det här med minne kan vara jobbigt. Tänk om man kunde rensa bort minnen som är jobbiga. Minnen som fortfarande sårar. Minnen som skapar mardrömmar. Minnen som helt enkelt skadar oss på något sätt. 

Nu är det inte så enkelt att bara sudda ut minnen. Snarare att vi behöver hjälp med att hantera dom. Så att dom inte skapar ”nya” sår. En hjälp att förhålla sig på rätt sätt. 

Då kan det bli något åt det hållet att rensa minnet. Man liksom slipar bort dom vassa kanterna dom dåliga minnena har. 

Vissa minnen vill man dock aldrig bli av med. Det är dom minnen som långt efter det hänt fortfarande ger ett leende på på läppar och djup inom oss. Sådana minnen ska vi vara rädda om. Dagen som är mulna kan behöva ljusas upp med sådana minnen. Kanske skulle vi lägga dom i ett väl skyddat favoritalbum i vår hjärna. Lättillgängliga och välbevarat så att dom inte blir suddiga. 

Dom minnen kan bli avgörande för vårt välbefinnande. 

Minnen kan dofta. Visst är det så. Jag kan återskapa doften av min mormor tex. När jag gjorde en maträtt som jag inte gjort på mycket länge kunde jag känna lukten innan den var klar. Sådana minnen är underbara.  Så länge doften är okej naturligtvis. 😉

Tack gode Gud för minnet. Ibland skulle man önska att minnet var ännu lite bättre. Eller hur?! När jag jobbade på Laxå vårdcentral arbetade jag bl.a. med minnesträning. Det kan vi nog alla behöva lite nu och då. 

Hur som helst. Var rädd om minnet. 

Publicerat den

Ett förfallet minne…

Den här veckan har jag letar efter mina rötter. Inte i släktforskning men i platser där jag bott. Jag har haft som mål denna sommar att besöka dom två platser jag växte upp på under mina första 6 levnadsår.

Söderbärke och Hede. 

Denna resa har inneburit både glädje och sorg. Om man tar sorgen först. Att se ett hus man bott i helt och hållet förfaller är inte speciellt roligt. När minnen spelas upp och huset är dödförklarat känns det knepigt. Så var det sagt. 

När jag föddes bodde mina föräldrar i Söderbärke i Dalarna. Jag var mellan 0-3 år gammal. Man kan inte ha så många minnen från den tiden. Men några har jag faktiskt. Mycket tydligt. Jag var med Algot i skogen med hans häst och drog timmer. Jag kan beskriva hur huset såg ut inuti. Tex. 

 Mitt andra hem är detta hus. Håller på att förfalla. När jag går här minns jag många händelser. Jag är mellan 3-6 år. Här gjorde min pappa den stora snöhögen. Grusgården som är igenväxt var ”mycket större” när jag var liten. Brandkåren kom och släkte en gräsbrand. Håkan hette min kompis. Presenten jag fick när jag flyttade har jag kvar än. När jag kom dit i början av denna vecka så var det första gången på över 40 år vad jag kan minnas. I sig var det en upplevelse att gör. 

 Jag letade upp min lekskola som låg en bit in i skogen. När jag kommer dit så finns det två hus att välja mellan. Då minns jag tydligt att huset hade brun fasad av trä. 

Om så minnenas hus förfaller så var det en fantastisk upplevelse i minnesresan.  Jag är så överraskad över att jag kommer ihåg massa saker från så tidiga år.  Detaljer som visar sig stämma. Tänk att man kan ha det med sig från så unga år.  

Det lär mig minst två saker. 1 Ett barns första år sätter också spår i livet. 2 Hur viktiga är inte dom första åren att dom blir bra för ett barn. 

Visst hade jag velat gått in i ”mina’ hus. Men det fick räcka med att många livsscener spelades upp igen i mitt minne. Kanske är det själva resans bästa ingrediens. Att få leva dom på  ett sätt igen. 

Publicerat den

Att minnas…..

Hur tidigt i livet kan man komma ihåg ifrån? Har man minnen från då man var två år? Tre? Fyra?

Jag har minnesbilder från det jag tror är före sex års ålder. Dom är i alla fall inte senare. Minnen som när jag rullade tunna hos min kompis. Snurrade över tunnan och bröt nyckelbenet. Jag kommer ihåg när skogen höll på att ta eld och brandkåren kom. Jag kan minnas att skolbussen mötte en bonde med en tjur på släp efter traktorn. Tjuren sparkade på vår skolbuss. Det var spännande det vill jag lova.

Under livet har jag vackra minnen som när jag vigdes tillsammans med min underbara fru. Då vi fick våra två söner. Det är minnen som aldrig kan blekna.

Minnen är ju faktiskt resultatet av något vi gjort. Idag har du och jag gjort massa saker som vi kommer att missas. Det kan kanske kan uppmuntra oss till att göra sådant som skapar goda minnen.

Sen finns det minnen som jag helst skulle vilja vara utan. Tänker inte blottlägga dom närmare men tror att även du som läsare har sådant du helst inte skulle vilja minnas.

Till alla minnen gäller i egentligen samma sak. Vi måste hantera dom. Lära oss ett sätt att förhålla sig till våra minnen. Vi kan inte leva på dom och låta dom styra oss i nuet. Tex att göra som vi alltid minns att vi gjort. Vi kan inte låta minnen hindra oss att leva nu.

Ibland minna vi tom helt fel. Vi tror oss minnas men det stämmer inte. Men det är ett svårare kapitel att skriva. Hm hm

Ibland har jag mött vädjan om att be om att Gud skall sudda ut jobbiga minnen. Visst, jag tvivlar inte på att Han skulle kunna göra det. Jag undrar dock om han vill skriva om historien. Snarare tror jag att han kan hjälpa oss att leva med minnet på rätt sätt. Att tom kunna ha med sig minnet utan att minnet för den skull göra oss illa.

Därför ber jag så här…
Herre, hjälp oss att leva med dom minnen vi har. Gör så att jobbiga minnen inte gör ont längre. Herre, hjälp oss att skapa goda minnen. För vår egen skull men även för andra.