Tar Guds nåd slut någon gång?

Är det någonting i denna värld som verkar ha en begränsad hållbarhet så är det ’nåd’. Det verkar som det även är en bristvara under somliga tider.

Det är som att den vissa stunder verkar lysa med sin frånvaro.

Inte så konstigt tänker jag. Så länge den beror på oss människor är nåden nyckfull. Det verkar ibland som att nåden beror på i vilken stämning vi är i. Kanske till och med beror på om vi har lust eller inte.

Men tack och lov fungerar det inte så för Gud. Läs för du se…

”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom.”
‭‭Klagovisorna‬ ‭3‬:‭22‬-‭24‬ ‭SFB15‬‬

”Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet.”
‭‭Klagovisorna‬ ‭3‬:‭22‬-‭23‬ ‭B2000‬‬

Detta ger mig hopp inför framtiden. Tänk om vi människor kunde lära oss av Guds syn på nåden och hur den fungerar. Tänk om vi människor hade lika lätt att ge nåd som Gud kan ge. Då skulle det finnas hopp för mänskligheten.

Jag tänker att vi skulle behöva bli ”smittade” av Guds barmhärtighet och nåd. Frågan är om vi vill det.

Ska vi låta Gud påverka oss på detta område? Eller vad tycker du? Jag funderar på om det inte skulle förändra vårt sätt att förlåta. Att inte vara så långsinta. Att ge mer barmhärtighet. Att ge mer kärlek. Fundera på det en stund. Kanske skulle förändra rätt mycket.

Min nåd är allt du behöver

Paulus hade en töntagg. Man kan fundera på vad det var. Ingen vet väl det med säkerhet. Jag tänker att man kan nöja sig med att det är något som besvärar Paulus. Troligen rätt mycket. Något som sätter honom på prov och gör honom illa.

Vi kan alla ha vår törntagg. Något som skaver. Något som gö oss illa ända in i märgen.

Paulus ber Gud att han skall befrias från denna törnat. Vi läser:

‘Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. ‘ Andra Korinthierbrevet 12:8-9

Kärnbibeln skriver följande:

‘Men han har svarat mig: ”Tillräcklig för dig är min nåd (favör) [den avvärjer, parerar och skyddar] , för kraften [min styrka] i svaghet (oförmåga) fullkomnas [för kraften fullkomnas i din svaghet] .” [Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet ”dig” och ”i svaghet” (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Uttrycket är i perfekt indikativ, vilket betyder att det fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.] Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, ”tabernakla”) över mig. ‘ 2 Korintierbrevet 12:9

– Min nåd (favör) [den avvärjer, parerar och skyddar] – Nåden är något stort och barmhärtigt. Den skyler, den avvärjer, den skyddar och den förlåter. Paulus behövde framför allt Guds Nåd.

– Fullkomnas i svagheten – Kanske är det just i svagheten vi blir som mest mottagliga av Guds nåd och barmhärtighet. Där i svagheten kommer kraften också. det är som att när vi är ”på topp” klarar vi oss själva på vår egen kraft (tror vi). Men när svagheten kommer öppnar den för Guds kraft fult ut. Vilket vi borde ha tagit emot långt innan dess.

Denna text tyckte jag lite extra om:

Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, ”tabernakla”) över mig.

Vila! Tälta! Över mig. Vem vill inte ha Guds kraft vilande ver sitt liv. Men i vår stolthet, i vårt ”kan själv” blir det svårt för Gd att låta sin kraft ”tälta” över oss. Vi kan fundera på varför vi kan sakna kraften ibland. Kanske liger det något i detta fenomen att vilja klara sig själv.

Ge upp! Låt Gud komma till och vila med sin kraft över ditt liv. Lämna stoltheten. Lämna allt vad som heter ”kan själv” och ”jag skall allt fixa det”. Ge upp det. Det är det bästa du kan göra. För, Jesus säger…

Min nåd är allt du behöver

Den överflödande nåden

Nåd är ju något fantastiskt. Nåd fria och förlåter. Upprättar oförtjänt. Jag tänker mig nåd som alltid något fulländat omöjlig att beräkna eller värdera. Den är alltid fullt ut. Finns inget som heter ”du fick i alla fall lite nåd. Hoppas satt du får lite mer senare” Nej , kommer nåden kommer den 100%.

Men när jag läser i Rom 5:20 beskriver bibeln nåden som överflödande. Som om om det skulle behövas. Läs får du se…

”….. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭5‬:‭20‬ ‭SFB15‬‬

Överflödade nåden ännu mer

Helt fantastiskt. Kärnbibeln vill förtydliga det :

”Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större. [Den uppenbarar synd.] Men där synden blev större, där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).”
‭‭Romarbrevet‬ ‭5‬:‭20‬ ‭SKB‬‬

Lagen gjorde synden tydligare. Vilket säkert också gör den större. För vi ser den i sin fullhet. Men hur stor synden än blir och man omvänder sig kommer nåden att överflöda ännu mer. Ännu mer!!

Äskar uttrycket ”Guds oförtjänta favör och kraft”. Gud är en så förstående Gud. Hans barmhärtighet är stor. När man som människa inser sin synd eller sin belägenhet och inser vikten av omvändelse är hans nåd överflödande. Fritt tolkat skulle man kunna tänka att han öser över oss mer nåd än vi behöver. Men han gör det ändå.

Guds nåd är ännu större. Alltså den täcker synden. Är synden stor är nåden ändå större. Så stor är Gud.

Ger den oss möjlighet att synda på nåden ? O nej. Det är en villfarelse att vi medvetet kan synda och tro att nåden täcker det. Nej , nåd samspelar med ödmjuk omvändelse.

Om inte Guds nåd hade denna magnifika storhet hade det varit ute med oss. Men nu finns det hopp. Ett tillförlitligt hopp. Det är vår framtids säkra grund. Halleluja.

Hur långt sträcker sig nåden?

Idag funderar jag på frågan ….

Hur långt sträcker sig nåden?

När en person misslyckats och faller i synd undrar jag hur länge dröjer det innan nåden får verka till full upprättelse. Att man får ta konsekvenser för sitt handlande är inte frågan. Det är det mest naturliga. Men hur länge dröjer det innan man ger upprättelse?

Ibland undrar jag vem som har svårast att förlåta. Man själv när man inser sitt felsteg som påverkar troligen rätt många. Omgivningen som bedömer och tar olika beslut. Gud som ändå har det sista ordet i försoning och upprättelse. Vem har svårast att förlåta när det går sönder? Vem har lättast att upprätta av dessa tre?

Jag tänker inte att vi bara ska släta över och glömma som om ingenting hänt. Jag tänker att när det går sönder är det verkligen sönder. Så uppenbart trasigt. Och man mår troligen rätt dåligt på olika sätt beroende på vem du frågar.

Jag tänker mer nåden har en kraft som som vi allt för ofta stänger in i vår egen bedömning. Nåden begränsas av vårt sätt att bedöma och döma. Nåden fungerar bäst fullt ut när vi vill förlåtelse och försoning. Att då ta död på nåden på grund att man inte vill förlåta blir ju svår att överbrygga.

Om jag skulle svara på vem som har svåras att förlåta så är det nog omgivning och sen vi själva. För Gud är den bästa på att förlåta och förlåter fortare än vi människor gör. Det är vad jag tror. Vem som har mest lätt att upprätta så är det Gud. Sen vi själva och sist vår omgivning. Så kanske borde vi fördjupa oss i Guds sätt att förlåta och upprätta. Det kan leda oss till en rätt förhållning till nåden.

Hur långt sträcker sig nåden då? Jag tror den sträcker långt mycket längre än vi tror. Låt det prägla oss mer. Så tänker jag.

”Gud vet hur mycket nåd vi behöver”

Hade förmånen att lyssna till Sebastian Stakset. Han sa något riktigt bra igår.

”Gud vet hur mycket nåd vi behöver”

Nåd är något väldigt stort och barmhärtigt. Den handlar om förlåtelse. Förlåtelse för det vi gjort som inte är rätt. Inte är bra. Sådant som man kan säga är fel. I vissa fall kallar vi det synd. Det som gör att vi inte har det rätt ställt med Gud. Och han vet verkligen hur mycket nåd vi behöver.

Nåd och åter nåd, nåd och åter nåd. Han har så mycket nåd att du behöver inte vara orolig. Inte så att vi ska synda på nåden. Men ibland tror jag att vi kan bli uppgivna. Vi faller igen även om vi inte ville. Även om vi gjort allt för att inte göra det. Även när det känns som att vi är hopplösa fall. Så räcker hans nåd till. Tack och lov.

Det är inte så att nådens kraft är så begränsad att din synd är för stor så att den inte riktigt funkar. Eller inte riktigt räcker till. Så blir det bara en halvmesyr av det. Nej och åter nej. Den räcker full ut.

Ber du om nåd , söker hans förlåtelse, söker hans upprättelse , så vet han hur mycket nåd du behöver. Det är stort.

Vila i det. Sätt din tillit till det. Lev ut i det.

”Gud vet hur mycket nåd vi behöver”


Idag ber vi för riksdagsman Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Bada i nåd och kärlek

Herregud&Co

Ibland måste man bada i nåd och i kärlek

Jag har sagt det förut. Säger det igen. Herregud&Co är klockren allt som ofta. Jag tror att det är rätt vanligt att man upplever sig misslyckad idag. Pressen är hård. Relationer är under stort tryck. Så går det helt enkelt sönder på olika sätt i livet.

Det i sådana lägen vi fördömer oss själv. Är det någon som kan vara hård mot dig så är det just du själv. Inte alltid så nådigt.

Därför tror jag att uppmaningen är så rätt. Du behöver bada i nåd och kärlek. När du inte kan skapa det själv behöver du ställa dig under nådens dusch och låt din kropp bada i kärlek. Det vattnet kommer ju inte från kommunens vattenledningssystem. Det är Guds livgivande vatten jag beskriver. Att låta Guds nåd få flöda över dig. För han är barmhärtig. Den är ny varje morgon säger bibeln.

Hos Gud finns förlåtelse. Upprättelse. Läkedom. Nystart. Allt det som du kan behöva för att kunna gå vidare. Kraft att förlåta sig själv. Kraft att förlåta andra.

När det känns som mest behov av detta, varför inte göra det tydligt för dig. Tappa upp vatten i ditt badkar. Tänd ett ljus. Ber att det ska få påminna dig om Guds nåd och kärlek. Har du bara en dusch. Låt duschen få åskådliggöra Guds nåderegn över dig. Att hans kärlek flödar ner över ditt liv.

Nåden som överglänser allt

”Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser, allting den överglänser, nåden som Herren ger”

För typ 6 år sedan skrev jag en blogg utifrån denna sång. Blev påmind återigen av denna underbara gamla psalm igen. Då var rubriken Nåd över allt förnuft. Du får så gärna läsa den här.

Nåden överglänser allting. Sug på det en stund. Överglänser allt.

Synonymer till överglänsa är : glänsa starkare än, fördunkla, ställa i skuggan; överträffa, vara överlägsen, utklassa, slå, bräcka

Nåd är något så oerhört vackert. Den ger en väg vidare. Den öppnar det som blivit dunkelt. Förpassar det som gått snett långt bort. Och inte bara långt bort. Det blir helt förlåtet. Nåden överträffar överseendet. Den går längre än att bara säga ett ”okej – det är okej”. Nåden är överlägsen där andra ”bara går vidare utan att förlåta”.

Det är som att det finns en förbränning i detta överglänsande. Som att nåden bränner bort det som gått snett.

Varför överglänser den allting? Jo, därför Gud ger denna nåd. När vi vänder oss till honom så ger han oss sin nåd.

Min bön är att vi också skulle vilja ge nåd lika frikostigt som han.

Här får du hela psalmen igen

”Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser, allting den överglänser, nåden som Herren ger”

”Kan hända du tänkte när en gång du kom och lämnade allt i Guds hand: jag stannar för evigt, o Herre hos dig, du ger mig trots synder och band:”

”Nåd över allt förnuft….”

”Kan hända du tänker att lämna din Gud: Det kan aldrig mer bli som förr. Förvånad du ser, fast du brutit hans bud och just tänker stänga din dörr:”

”Nåd över allt förnuft…”

”Jag prövat min Herres barmhärtighet här månghundrade gånger jag tror, och själv ska du finna när ångest tär och synden känns nattsvart och stor:”

”Nåd över allt förnuft…”

Han ger mera nåd

Jag har vid några tillfällen påmint om gamla psalmer. Här kommer en till. ”Han ger mera nåd…” Psalmen blev i sin nuvarande form runt 1930.

Jag tycker om andan i sången. Bara första textraden visar vägen till vad psalmen vill förmedla till oss: ”Han ger mera nåd då min börda blir större…”. Skulle tro att man kan känns igen sig i den tyngre sidan i livet som psalmen beskriver. Kanske var det självupplevt av textförfattaren. Sången ger oss uppmuntran och hopp. Att få kraft efter hur arbetet växer. När prövningar kommer ger han oss sin frid. Hur han möter oss när våra egna resurser verkar uttömda så ger han ut nya.

Kanske kan denna söndag få välsignas av denna gamla psalm. Gamla ord på ett föråldrat uttrycksätt? Ja, möjligen. Men fortfarande så sanna till oss alla.

Det finns en som följer sig och vill bistå dig genom hela ditt liv. Det vår Gud. Han har många gånger bevisat sin omsorg. Han vill göra det igen. Och igen. Och igen.

1. Han ger mera nåd då min börda blir större
när arbetet växer, mer kraft han mig ger
med ökade trångmål hans kärlek fördubblas
när prövningar möter, sin frid han mig ger

Ref: Hans kärlek är gränslös
Hans nåd är oändlig
Hans kraft ingen människa utforskat än
Ty av sina eviga väldiga skatter
Han giver och giver och giver igen

2. När allt vad jag ägt utav mod syntes svika
när kraften är tömd fastän dag ej är slut
när jag har nått botten av tillgångar egna
vår fader då endast begynt att ge ut

3. O, Jesus för dig vill jag öppna mitt hjärta
i tro, ta emot, av de skatter du ger
och sedan ge ut ty ju mera jag giver
så strömmar välsignelsens flod ännu mer

Lyssna gärna på Mikael när han sjunger sången

”…därför låter jag min nåd bli kvar över dig…”

”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig.”
‭‭Jeremia‬ ‭31:3‬ ‭SFB15‬‬

Kärlek är ju något man gärna vill ska stanna för evigt. När den tar slut av någon anledning är det tungt och det gör något mindre bra med oss. Tänker på alla äktenskap som firar både 50, 60 och kanske 70 år. Där kärleken verkar vara stark hela livet.

Det finns en kärlek som varar för evigt. Det är Guds kärlek till oss. Till dig. Till mig. Den finns där. Dag ut och dag in.

Det står att kärleken klarar allt för den har en förlåtande kraft i sig. Och visst är det sant. Den kan överskyla mycket och ge förlåtelse.

Gud har älskar dig med en evig kärlek. Därför……

……låter han sin nåd förbli över dig. Den finns där. Lika sant som kärleken vilar över dig så finns den där. Varför? För dom hör ihop. Det är det stora med Jesu kärlek och nåd.

Tänk om den sanningen kunde få tränga in på djupet i vårt förstånd, känsla och tanke. Att den fick påverka oss med sin fantastiska kraft. Den kommer hela våra inre sår. Den kommer prägla vår möjlighet och vilja att kunna förlåta. Tänk att vi som får leva i nådens kärlek också kan ge ut av den.

Med evig kärlek älskar Jesus dig, därför låter han sin nåd bli kvar över dig!

Det är stort. Det ger hopp. En varm omsorg fyller vårt inre. Tänk att just du och jag får leva i den kärleken och den nåden.

”Du har funnit nåd”

Igår startade jag läsplanen Lukas evangelium i min bibelapp. Det är där du finner julevangeliet som är rätt känt. Men innan den så möter vi Maria och änglabesöket. Där får Maria höra orden…

”Du har funnit nåd”

Maria fick reda på att hon skulle bli med barn. Inte vilket barn som helst. Utan med Guds son Jesus. Klart hon blev förskräckt.

När jag träffades av dom orden i går morse blev dom lite extra tydliga. Du har funnit nåd. Jag tänker att det är just det vi får uppleva i mötet med Jesus. Han ger oss nåd.

Nåd är något stort. Vi människor har ibland svårt att ge varandra nåd. Vi har så många förbehåll. Till och med att jag får känslan av att vi till och med vill kunna återkalla den. Alltså vi kan tänka oss att ge nåd. Men händer det något dumt så återkallar vi den.

Sådan är inte Jesus. Han ger nåd. Fullt ut. När vi söker hans förlåtelse med ett uppriktigt hjärta så ger han nåd. Det är stort.

Därför är min hälsning denna dag. Du har fått nåd. Du är förlåten. Du är omfamnad i hans omsorg. För när du söker nåd kommer du att finna nåd. Så stor är Gud.