
Är det någonting i denna värld som verkar ha en begränsad hållbarhet så är det ’nåd’. Det verkar som det även är en bristvara under somliga tider.
Det är som att den vissa stunder verkar lysa med sin frånvaro.
Inte så konstigt tänker jag. Så länge den beror på oss människor är nåden nyckfull. Det verkar ibland som att nåden beror på i vilken stämning vi är i. Kanske till och med beror på om vi har lust eller inte.
Men tack och lov fungerar det inte så för Gud. Läs för du se…
”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom.”
Klagovisorna 3:22-24 SFB15
”Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet.”
Klagovisorna 3:22-23 B2000
Detta ger mig hopp inför framtiden. Tänk om vi människor kunde lära oss av Guds syn på nåden och hur den fungerar. Tänk om vi människor hade lika lätt att ge nåd som Gud kan ge. Då skulle det finnas hopp för mänskligheten.
Jag tänker att vi skulle behöva bli ”smittade” av Guds barmhärtighet och nåd. Frågan är om vi vill det.
Ska vi låta Gud påverka oss på detta område? Eller vad tycker du? Jag funderar på om det inte skulle förändra vårt sätt att förlåta. Att inte vara så långsinta. Att ge mer barmhärtighet. Att ge mer kärlek. Fundera på det en stund. Kanske skulle förändra rätt mycket.










