Etikett: normalt

Publicerat den

Att söka det normala mitt i det onormala

Går ut och sätter mig på en parkbänk i Rosariet. Dock inte den vanliga som man förstört. Och man vill inte svara på frågan om det kommer en ny. 😔

Men det sitter jag. Jag behöver det. Få frisk luft. Njuta av solen en stund. Komma ur min karantän en stund. För jag gör som mannen från Folkhälsomyndigheten sa….. det är okej att gå ut och få frisk luft. Möt bara folket på avstånd. Och folket jag möter tar en ”omväg”. Går en liten bit längre bort liksom.

Vi behöver hitta något av det normala mitt i det onormala.

För att leva i det onormala kan bli tungt. Hur det än ter sig. Det kan få oss att misströsta. Det kan få både tankeliv och andhämtning bli tungt. Där kraften sinar och energin rinner ur oss. Livet får en känsla av uppgivenhet. Stannar vi i detta onormala blir för tungt för oss att bära. För tungt.

Men lyft blicken och se. Det finns ett normalt mitt i det onormala som söker efter din uppmärksamhet. Som vill påminna dig om hoppet om att bortom den onormala skugga som lagt sig över livet och vårt land kommer få ge sig. Ge sig för det sken det normala sprider. Ett motljus. Som solen som får skuggorna att flytta på sig.

Vi behöver söka oss till det normala. En av dom gudstjänster jag såg i söndags förekom med hälsningen ”Denna gudstjänst är inspelad innan Covid-19 hade börjat sprida sig. Därför sägs det inget i gudstjänsten om det ” Ungefär så lät det. Så skönt tänkte jag. Ett normalläge mitt i det onormala. Vi behöver den andhämtningen.

Med det är vi inte respektlösa för allt som sker. Utan snarare tar vi ansvar. Får då kommer vi att orka längre i det onormala läget. Det normala hjälper oss till kraft.

Jesaja 40:26
Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.

Du är inte bortglömd. Ditt namn är nämnt. Det är det normala. Vila i att Gud har omsorg om dig. Du är sedd av honom. Mitt i det du känner onormalt. Han vill låta sitt normala beröra dig där du famlar fram. Låta dina steg få känna en fast grund att stå på. Mitt i den blåst du nu upplever viner omkring ditt liv.

Herren välsigne er
och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er
och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er
och give er frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Publicerat den

Ett nytt normalt

I går skrev jag om att komma tillbaka till det normala. Tänkte vidare lite på det…..

Ibland känns det som att man kommit ur det man gärna vill vara i. Goda rutiner man tappat. Eller så känner man att man behöver något nytt

Helt enkelt ett nytt ”normalt”.

Alltså att skapa nya goda vanor. Kan vara att röra på sig lite mer. Kan vara att avstå något. Eller kanske tvärtom, att göra något sim är bra för mig. Kanska få till en bättre start på morgonen med en morgonandakt för sig själv.

Jag tänker att när vi hittar det ”nya normala” får vi ett nytt välmående. Tillfredsställelse.

Inte för att jag tror att vi ska tvinga oss in något vi inte vill. Ett ”nytt normalt” har sin drivkraft inifrån. Så det behöver skapas inifrån för att bli en långvarig positiv förändring.

Så kan du känna att du behöver ett nytt normalt – våga satsa. Nya goda vanor kan aldrig vara fel.

Publicerat den

Tillbaka till det normala

Så var semestern över för denna gång. Tre veckor som kändes ovanligt långa. Inte för att dom var tråkiga. Utan mer att det hände mycket men inte för mycket. Kunnat kopplat av så att det känns helt okej att börja jobba igen.

Så

Tillbaka till det normala

Men vad är normalt? Det är ju ganska subjektivt. Det behöver ju inte betyda att man kommer till något som är som förut. Utan till något som borde ha varit förut men inte infunnit sig.

Det kan också vara något onormalt som alltid är där som nästan uppfattas som det normala. Det normala kanske man inte alltid vill ska vara det normala.

Mem tillbaka till det normala är ju att åter komma till den vanliga trallen. Jobbet. Blandat med fritid. Veckorna bir mer som det brukar. Tiderna ser mer ordnade ut. Man ”slarvar” inte på kvällarna och mornar blir inte sena.

Tillbaka till det normala uppskattas just därför att man haft ledigt. Semestern uppskattas just för att man har ett jobb. Vilket inte alla är förunnat.

Ibland verkar det som att man måste bara sticka ut. Normalt är grått. Normalt är ute på något sätt. Man stressar för att sticka ut. Man måste märkas. Märks man inte är man ingen. Man måste ta plats för att få tillfredställelse. Så blir livet ett jagande.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för det normala. Det är okej att vara lagom och normal. Man måste inte vara mer än andra. Du duger som du är. Glöm aldrig det. Sann vänskap ser inte till exklusivitet. Den ser till det inre värdet. Vårda det istället än yttre yttringar.

Det normala är inte så dumt. Faktiskt ganska okej.

Så slappna av. Var dig själv. Inget annat har ett större värde än just det. Du är skapt sådan. Gud önska dig så. Du fick dom gåvorna. Det är där du kommer att vara som bäst. Inte genom att försöka vara någon annan. Hur bra denne ”någon” än är.

Du är älskad för den du är. Inte för det som du tror att man måste vara. Inte för att du vill vara en kopia av någon. Du älskar för din egen skull. Var den. Det är det normala för dig. Så återerövra det om du tappat bort det.

Tack för att du finns!!!!!

Publicerat den

En tank för dagen – Vad är normalt?

Alltså vad är normalt? Det är ju en ganska svår uppgift att klarlägga vad normalt är.

För att ta ett exempel. Om man älskar sitt jobb som jag gör så är det lätt att jobba för mycket. Om man då jobbar en normal arbetsvecka, alltså bara 40 timmar, känns ju det onormalt. Fast det i högsta grad är normalt. Fast p andra sidan är ju det inte normalt som har en 37,5 timmes normal heltidsvecka.

Vad är en normal vikt på en person? Vad är ett normalt beteende? Normalt väder? Normalt liv? Normala kläder?

En förklaring får jag genom att googla: ”som ligger inom ramen för det som brukar förekomma”. Och vad är det som brukar förekomma?  Och det som brukar förkomma, är det så normalt bara för att det brukar förkomma? Är det inte så att en saker som förkommer helt enkelt kan läggs till högen onormalt?

Vi kan gå och tycka att vi är normala och samtidigt sätta etikett på andra som onormal. Det skulle ju kunna falla så förödmjukande att den motsatta parten tänker så om oss. Men det kan väl inte vara sant för det är väl vi som är normala?!🤔😱🤓😄🤪

Jag tänker att vi kanske skulle vara lite mer försiktiga med anse något som normalt eller onormalt. Kan det låta som en normal tanke ?🙄

Publicerat den

Vad är normalt?

Så har vi ställt om klockorna igen. Det sägs ofta kallas vintertid. Men det är ju normaltid. Alltså den tiden vi utgår från.

Alltså, vad är normalt? Vad är det normala normalt?

Synonymer för ’normal’ är bla vanlig, genomsnittlig, typisk, naturlig, gängse, som alla andra, själsfrisk, sund, vid sunda vätskor.

Om nu det ’gängse’ som är har fått sitt gängse om bakfoten kan man undra hur normalt det kan vara.

Det är allt för mycket ’normalt’ som ändrat sig till något onormalt. Det normala har helt enkelt blivit onormalt.

Det som förr var onaturligt har nu blivit naturligt och tvärt om. Somliga förändringar är ju naturligtvis inte av ondo. Men det är förändrade tider.

Att vara sund eller osund. Vilket står för klokskap, förnuftig mm. Här kanske det är lättare att se hur något normalt blir onormalt.

I natt ställde vi om klockan. Vi ’vred tillbaka’ den en timme. Jag tror att vi skulle behöva vrida tillbaka somligt som blivit ett nytt normalt. Vi behöver återerövra det gamla genuina normala.

Naturligtvis är det svårt att avgöra vad som är och ska vara det naturliga normala. För allt utgår från hur vi uppfattar det. Kanske kan ett rättesnöre vara att söka det som är friskt för själen. Söka det som är sunt för oss alla. Det som är naturligt för både oss och naturen. Som är klokt och inte styrs av våra habegär. Där vi ser helhetsbilden och inte tänker isolerat. Där alla åldrar får plats.

I det vanliga livet är det knepigt att där man förr kunde leva på en lön nu knappt klarar att leva på två. Är det normalt eller onormalt? Jag tänker att det är mer onormalt när vi skapar ett liv med så mycket prylar, engagemang mm att det blir så dyrt att bekosta det. Att man skapat ett liv som inte klarar det på två löner i familjen. Då är det något som gått fel. När man måste hålla uppe statusen inför varandra att det skakar i grunden i familjen. Så kanske det ändå går att leva ett normalt liv med lägre inkomst om man rättar mun efter matsäcken.

Publicerat den

Vad är norm och normalt?

Läser i Dagen om hur skolan ser på utgångsläget på religionsundervisningen. 

Den normala normen verkar vara att alla är ateister. Alltså att man utgår från att Gud inte finns. Att tro på honom är en minoritet. Hur normalt är det? 

Om vi ser ut över världen finns det oerhört många som på något sätt relaterar till Gud och en tro på honom.  När man beräknar antalet kristna så är det en betydande andel människor. 

Det som gör mig fundersam är hur man hanterar detta. Å ena sidan skall det vara jämställt med allas lika värde och möjlighet att vara den man är. Men när man närmar sig den kristne och den kristna tron är det inte normalt. Då är man ett undantag. För att inte tänka på alla kristna som förföljs idag. Detta är minst sagt bekymmersamt och oroväckande. 

Dagen tar även upp senare omkring asylsökande. Jag inser att regeringen och Migrationsverket anser att hbtq-personer och gravida ska bli lovadade skydd. Men inte ett ord om kristna. Trots att många lever under dödshot och får lida även i Sverige på boenden. Missförstå mig inte nu. Hbtq-personer behöver uppmärksamhet och stöd och skydd. Men det behöver likaväl kristna. Lika viktigt att man tar olika personers situationer på allvar. 

Jag menar att vi tappat förståelsen för utsatthet. Tappat förståelsen för vad som är normalt. 

Kristen tro är normalt. Det borde vara en solklar utgångspunkt i så väl skola som kommun och stat. Jag tror att regeringen inte har insett hur det verkligen ligger till. Antingen tar man för givet att det inte är något problem över vår jord att vara kristen. Antingen har man inte insett att kristna förföljs utöver vår värd. Även i Sverige. Eller så blundar man för det för det är inte politiskt korrekt att se det. Det ger inget bra utgångsläge inför nästa val så det är bäst att blunda för det. 

Det oroar mig.