Gud varar

Jag har börjat läsa i min andaktsbok av Tomas Sjödin. Några av er vet jag har börjat med den också. En fantastiks början. Risken är väl att jag kommer notera det jag läser i den här på min blogg. Men du kan ju faktiskt läsa den själv. (”Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land” av Tomas Sjödin)

Så här skriver han …

”Nej, så här håller det inte på hur länge som helst, förr eller senare fångas man upp av en Gud som varar, en Gud som inte kommer och går.”

Texten han utgår från hämtar han ur en översättning som heter The Message. Jes 40:27-28:

Varför skulle du någonsin klaga, Jakob, eller gnälla, Israel och säga: ”Gud har tappat bort mig. Han bryr sig inte om mig mer”? Fattar du inget? Lyssnar du inte? Gud är inte en som kommer och går. Gud varar!

Det är så mycket som kommer och går. Mycket som är flyktigt. Det liksom är mest en slump eller lotteri. Det finns liksom inget fast att hålla fast vid. Så kan det verkligen kännas i livet. 

Men sådan är inte Gud. Han är inte någon som dyker upp lika fort som han försvinner. Han kommer inte och går direkt. Han är bättre än så. Gud varar. Gud står bi. Gud står fast. Gud är inte nyckfull. Det är verkligen en så barmhärtig läsning. 

Den gäller dig idag. Mycket kan snurra och vara oroligt omkring oss. Men Gud vara.

Det är så mycket som lovar men aldrig håller omkring oss. Men Gud varar.

Vila i Guds barmhärtiga famn. Gud varar. 


Idag ber vi för riksdagsman Hans Ekström (S)

”Men vi kan be” – i alla fall

”Men vi kan be”. Orden kommer ur Tomas Sjödins bok ”jag lutar åt Gud”. Der är en sen kväll då mörkret lagat sig. Dom låg vakna. Sonen och Tomas. Sömnen ville inte infinna sig. Samtalet brottas omkring sonens sjukdom och liv. Hoppet hopplösheten. Så mitt i detta tunga så säger sonen ”men vi kan be” Så somnar han.

Det är som att när det inte finns en något mer att göra så blir det enda naturliga – ”vi kan ju alltid be”.

Det är som orden om Abraham. Han trodde ändå.

”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde ….”. Romarbrevet‬ ‭4:18‬ ‭SFB15‬‬

Vi kan ju alltid be. Kanske är det de vackra med tron på Gud. Hur den än ser ut omkring oss. Hur hopplöst än vi uppfattar det. Hur uppgivna vi än kan känna oss. Så kan vi bära just denna känsla. ”Vi kan ju alltid be”. För tron inbjuder till det.

Har vi inget annat att tillgå så har vi ändå detta enda. . . ”Vi kan ju alltid be”.

När svaren inte finns där. När frågorna inte finner sina naturliga svar. Då kan vi be. När vi inte ser lösningen rent mänskligt. Då kan vi be. När vi vill och behöver hjälp i en svår situation. Då kan vi be. Tänk vilken förmån.

Känslan över att vi har alltid en möjlighet kvar. Alltid en sista utväg. Alltid ett halmstrå kvar. Alltid en liten strimma av hopp kvar. Alltid ett litet senapskorn av tro kvar. Det ger oss ett hopp som sträcker sig ännu lite längre. Så glöm aldrig detta enkla hoppfulla…

”Vi kan ju alltid be”

Sofflocksfilosofin – del 2

Tomas Sjödin har gett oss sina tankar om Sofflocksfilosofin. Värda att notera och fundera lite över. 
Du hittar dom i hans bok ”Det händer när du vilar”. Att koppla av har väl inte varit min bästa sida genom livet. Det är en sak att inte göra något vettigt. En annan sak är att koppla av. Det skall jag börja träna på. Det finns ju alltid något att göra typ. Även om man inte får något gjort. 

Här kommer fyra till. Dom första fyra skrev jag om igår. 
5. Räkna vad saker kostar i tid istället för vad dom kostar i pengar. 

Vi kan köpa många saker för att vi tror att vi spara massa tid genom att använda dom. Om vi vänder på tänket lite …… om man tänker på hur mycket tid man skulle vinna in man avstod köpet….. så kanske vi upptäcker att det kanske tom var en smartare väg. 

Så skriver Tomas så här: ”Den som har mycket pengar men lite tid kallar vi rik, den som har mycket tid och lite pengar kallar vi fattig. Nog är det bakvänt”. Visst var det tänkvärt?!!! 
6. Tänk smått 

 Tänk bara när vi stressar i trafiken tex. Inte vinner vi massa tid direkt.  Möjligen 5 minuten här och där. 

Vi stressar mellan möten och glömmer att plocka in ett mellanrum i kalendern. Vi hinner inte andas emellan. ”Vi behöver sticka in luft i systemet”. Så sant som det är skrivet. 

 Jag behöver komma ihåg att kolla igenom dagen innan jag börjar för att inte börja snett och få kaos sen. Vad behöver du lära dig. Jag behöve skapa luft i systemet,vad behöver du skapa?
7. Gud står utom tiden.

Fundera kan man göra om ‘kronos’ och ‘kairos’. Den neutrala tiden som bara går och Guds tid – den eviga tiden. 

Nunnan Therse Lisieux skriver: ”Det förefaller mig som om Gud inte behöver åratal för att utföra sitt kärleksverk i en människosjäl, en stråle ur hans hjärta kan i ett ögonblick få blomman att slå ut för hela evigheten”. 

Kanske skulle vi må gott att leva i Guds ‘kairos’ lite oftare än vad vi gör. Kanske är det just det vi gör när vi kan stanna av oss själva för en stund. Bara vara i Guds närhet i bön och kanske lovsång. Då vårt hjärta sammanstrålar med Guds hjärta för en stund. Att där, just då, få en stund i Guds stillhet. Utanför tidens ram och bara kunna få känna hans andetag berör mig och mitt inre. Då händer det något med oss. Det behöver jag träna på. Behöver du det? 
8. Tiden går inte. Den kommer. 

Vilken skön hållning i tänket. Eller hur?! Det är så lätt att bara tänka att tiden gått. Men den kommer ju faktist till oss hela tiden. Som en gåva. Fritt och förintet. 

Om det är sant så ändra mycket. ”Försent måste inte vara försent, brottom sällan brottom och vila kan få bli vila” som Tomas skriver.  

Med den inställning kanske vi kan slipper stressen över att tiden går så fort. Vi tar emot den istället. Välkomnar den att slå följe med oss. 

Sofflocksfilosofi – del 1

Tomas Sjödin har gett oss sina tankar om Sofflocksfilosofin. Värda att notera och fundera lite över. 

Du hittar dom i hans bok ”Det händer när du vilar”. Att koppla av har väl inte varit min bästa sida genom livet. Det är en sak att inte göra något vettigt. En annan sak är att koppla av. Det skall jag börja träna på. Det finns ju alltid något att göra typ. Även om man inte får något gjort. 

Hör kommer dom fyra första. Dom andra fyra kommer i morgon. 

1. Den som har tid vinner hjärtan. 

I originalet heter det: ”Den som är vis vi ner hjärtan. Den är vis som kan hantera sin tid. 
2. Det är viktigare att vara upptagen av vad som händer här än vad som händer där

Vi är så upptagna med vad som händer någon annanstans att vi missar allt för ofta vad som händer närmast oss. Mobilen kan med ett enkelt tryck ta oss runt jorden med dess nyheter. Samtidigt kan jag missa något viktigare mitt framför näsan. 

Att vara närvarande här kan vara så svårt fast det egentligen är mycket enkelt. Att alltid vara nåbar via telefonen är ett gissel. Jag vet hur det kunde vara när vi svarade att vi inte ville svara hemma hos oss. Vi valde ibland att bara låta telefonen vara när det ringde. För somliga var det konstigt. För oss var det ett befriande måste. Så gör jag forfarande. Man måste inte svara. 

Kanske jag skulle behöva lära mig att koppla ner omvärldskontakten via olika medier. Tror jag skulle må bra av det. Kanske du med. 
3. Istället för att tänka ”Det tar tid”, försök tänka ”Jag har tid”

   ”Det är i tankarnas värld som stressen uppstår” skriver Tomas.  Kanske har han så rätt. I tänket drar vi i väg. Ska nog pröva tanken att tänka att ”jag har tid” och försöka gör det på en gång så är det gjort. Troligen mycket fort och sen kan man släppa det. 
4. Allting är roligt om man har tid för det

”Det är inte sysslorna som är tråkiga, det är att utföra saker under tidspress som är trist” Ligger något i det. Jag brukar säga att allt beror på utgångsläget. På något sätt avgör allt hur jag bestämmer mig för att det ska vara. Tråkigt – så blir det tråkigt. Roligt – så blir det roligt. Ja, åt det  hållet i alla fall. 

”Tid för vanligheter är en bra hastighetsmätare”. Sug på den. Hinner vi med lite småsaker så är det en bra indikation på att tempot är lagom. 

 

Att-inte-göra-listan

Att-inte-göra-lista

Kort sagt att försumma saker i rätt ordning

Vad kan vila? Vad kan vänta?

Genom en sådan lista skär vi ut utrymme för annat. Som att somna om, dra benen efter sig, inte få något gjort.

Martin Luther lär ha sagt ”Männikan tjänar Gud också genom overksamhet” (1500-talet)

Jag läser boken av Tomas Sjödin ”Det är mycket man inte måste” Orden ovan är hämtade från den boken.
Vi gör så många ”att-göra”-listor. Vi behöver det. Helt sant. Allt för att komma ihåg. Ändå glömmer vi för mycket.

Men för balansens skull borde vi skriva ”Att-inte-göra”-listor. Bara för att skapa andrum och återhämtning.

Tänk efter – visst vore det bra?!!  Alla listor följer vi ju nästan till punkt och pricka. Tänka att pricka av allt vi bestämt att inte göra. Att då konstatera vad lugnt vi har haft det.

En sådan lista får inte missförstås att den skapar utrymme för en annan lista som bara ökar tempot. Nej, denna lista är till för att just dra ner tempot och bara vara. Där måsten släpps ut via bakdörren och får inte komma in via framdörren igen.

En sådan lista skapar möjlighet att återupptäcka det som fått träda åt sidan. Som inte fått plats. Luften blir liksom lite lättare att andas igen. Dofter kommer tillbaka som tappats bort.

Inför sommarens semesterperiod tror jag att en sådan lista skulle hjälpa oss en hel del. Dels att släppa pressen att man måste ordna resor som egentligen kostar mer en eftersmaken ger. En sådan lista kostar mindre både i pengar och energi. Istället ger den energi.

Hur skulle din lista se ut? Jag har börjat fundera på min.