Söndagstankar – Gud gör enkla människor vis

Denna dag vänder jag mig till sig som tycker du är en enkel människa. Du som känner dig att ha stor vishet får nog inte ut så mycket av denna betraktelse denna dag. Vi andra kan fortsätta att läsa.

Många gånger tänker jag att visst vore det bra om man var lite smartare. Att man kunde räkna ut saker bättre. Förstod sammanhang bättre. Det finns så många som har massor av högskolepoäng. Flera utbildningar bakom sig. Men inte jag. Och kanske inte du heller. I jämförelse med andra är man inte så mycket att jämföra med.

Nu skall vi naturligtvis inte blunda för allt du och jag har lärt oss med tiden. Erfarenheten är inte alls dålig. Den skall inte på något sätt nedvärderas. Det finns inga enkla vägar till vishet. Erfarenhetens väg och studier.

Men jag måste säga att dagens bibelord ger mig ett visst hopp. Tänk att vi enkla människor kan bli visa genom att lyssna till Guds undervisning. Alltså att läsa Bibeln och låta sig påverkas av hans Ande skapar vishet. Det finns ett annat bibelord som säger att den som brister i vishet skall utbedja sig vishet. Alltså att helt enkelt be om vishet där jag saknar det.

Söker man på nätet så får man många förslag på vad vishet är. Synonymer är förnuft, klokhet, visdom, vett, erfarenhet, förstånd, lärdom. Troligen har du många bra tankar om vad vishet är och vad det kan innebära.

I en av bibelns uppslagsdelar beskrivs vishet så här:
Som mänsklig egenskap bildar visheten i NT en kontrast till samtidens grekiska bildning. Den har alltid religiösa förtecken. Till skillnad från ”världens vishet” (1 Kor 1:20; jfr Jak 3:15) är den en gåva från Gud, förknippad med den heliga anden (Ef 1:8; Kol 1:9). Dess kärna är insikt i Guds hemligheter, som har med Kristus att göra: hos honom finns vishetens skatter gömda (Kol 2:3).

Att söka gemenskap med Jesus och låta hans ande arbeta med mig kommer att innebära positiv påverkan. Du bekläds med vishet. Jag menar inte att du kan hoppa över alla studier och ansöka om högskolepoäng från himlens expedition. Det innebär dock att du kan få del av en vishet som du inte har men just då behöver. En vishet som leder till annan vishet. En vishet som gör livet lite enklare. Hjälp till lösningar i vardagen. Hjälp till rätt beslut.

Kanske nyckeln ligger i denna vers i Jeremia 31:3 ….men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla….

Så sök Gud och du skall få del av den vishet du behöver för denna dag och dagar som kommer.

31 augusti, 201430 augusti, 2014

Söndagstankar – Bli stilla

Denna bibeltext har många djup. Kanske kan den bli din följeslagare kommande vecka. Jag vill påstå att den har en ingång i våra liv på många sätt. I allt vi möter, hur vi hanterar det och hur utgången kan bli. Låt mig ge dig några ingångstankar som kan sätta fart på din egen meditation över detta bibelrum.

Gud är vår tillflykt! Många gånger lever vi under devisen ”kan själv”. Tänk om vi kunde ödmjuka oss och be om hjälp istället. Hur omskakande än vår omgivning är så är Gud en välbeprövat tillgång. Så många har ropat och fått hjälp.

En ström går fram! Här pratar vi inte om 220 volt. Här pratar vi om en välsignelse som vederkvicker oss. Vederkvicker? Vad betyder vederkvicka? Att ge nya krafter, att friska upp. Tänk att få möta detta. Det är ofta det kan kännas ”torrt” i livet. Denna glädje Han ger är en glädje på djupet som inte är beroende av yttre omständigheter.

Jakobs Gud är vår borg! Vi kan behöva ett skydd som en borg. Han är det.

Kom och skåda Herrens verk! Öppna ögonen och se hur mycket bra Han gör.

Han stillar strider! Vi behöver tillsammans be honom göra detta en gång till. Det är så mycket strider utöver vår värld. Men han behöver också stilla strider mellan oss människor, strider som är osämja.

Bli stilla och upptäck att Gud är Gud! Vi far runt och stressar. Vi har så mycket att göra. Jag tror att vi behöver bara bli stilla och bara lyssna in Gud. Att få tid till att upptäcka vem Han är. Att han är Gud. Med den makt Han har. Hans ödmjukhet. Hans omsorg. Hans möjligheter.

Bli stilla och upptäck att Gud är vår tillflykt och vår starkhet. En hjälp i nöden är Han, väl beprövad.

24 augusti, 201417 augusti, 2014

Söndagstankar – Att få inre frid….

Det finns ett välbefinnande vi människor söker. Inte så konstigt. Om vi inte har en inre balans så mår vi helt enkelt inte bra. Därför letar vi efter denna balans. I kroppen måste det finas en balans för att kroppen skall fungera påsett bra sätt. Rätt mängd av allt kan man säga. Vatten, mineraler, näringsämnen mm mm. Nervsystemen behöver samverka för att vi skall må bra. Musklerna samverkar för att vi skall kunna sträcka och böja armarna tex. Ett samspel för ett välbefinnande. Så även i tänket och känslan.

När vi upplever ofrid söker vi efter att vi skall få frid igen. Det är då vi letar oss fram till det som vi tror skall ge oss det. När vi känner oss stressade kan vi möta det att ”stänga av”. Att kanske bara gå ut i skogen en stund och lyssna på ”tystnade”. Är vi trötta kan vi lägga oss och sova en stund. Kryper det i benen kan ett varmt bad hjälpa. Men när vi känner en inre ofrid blir det genast lite knepigare. Då är det allt för ofta vi blir osäkra hur vi skall finna lösningen. Det är då vi försöker hitta lösningar i olika saker. Saker som bara är kortsiktiga lösningar. Allt för ofta en frukt av ännu mera ofrid. Det kan vara tex alkohol. Det dövar för en stund. Men det blir värre när man nyktrar till igen. Kanske man festar till. Drar upp tempot i livet. Försöker ”hålla igång” för att inte bli påmind om ofriden. Som att sätta på hög volym på stereon för att inte kunna höra sina egna tankar.

Jesus säger: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. Johannesevangeliet‬ ‭14‬:‭27‬

Jesus är svaret på vår ofrid. Han ger oss den frid som inte världen kan ge. Alltså det inget annat kan ge. Alkohol, droger, högt tempo, falska ersättningar till frid. Det världen har att erbjuda är kortvarigt. För stunden troligen rätt okej. Friden Jesus har sätter sig i djupet inom oss. Hans frid genomsyrar hela oss. Ger oss den inre balans vi behöver.

I Matteus 6:33 står dom kända orden ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin plåga. Här i ligger en djup sanning. Sök först!

I detta ligger något av att ge upp. Att ge upp sina egna ansträngningar och låta Jesus ta över. Att inse att jag klarar det inte själv. Du är inte sämre för det. Snarare har du kommit till en rätt insikt. Att du behöver hjälp från en högre makt som faktiskt är intresserad av att hjälpa dig. När man lägger ner sin egen ansträngning, som i mångt och mycket bara blir ett jagande, händer det något. Det är då Jesus får möjlighet att gripa in. Visst skall vi ta ansvar för vår liv. Men detta är att ta det ansvaret. Att ge Jesus tillfälle att ge dig sin frid.

Ge upp och bjud in. Välkomna Jesus att ge dig sin frid. Inget annat kan det. Ingen annan kan ge dig den.

Bön:
Herre, ge din frid till den som behöver den idag. Särskilt ber jag för den som under en längre tid kämpat för att just få den friden men inte lyckats. Jag ber att du skall hjälpa den personen att ge upp inför dig. Att slappna av och bara kunna ta emot. Fyll den då med din livgivande frid. Kom med ditt friska vatten som släcker törsten bäst. Tack för att du har frid att ge oss alla. Vi behöver din frid. Alla vi människor. Tack för din frid. Amen.

Ta emot Herrens välsignelse:
Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin frid.

17 augusti, 201415 augusti, 2014

Söndagstankar – ….du smörjer mitt huvud med olja….

När fåret kom upp på höjderna för det frodiga betet fanns det ett problem man mötte. Det var flugtiden. Svärmarna av flugor och andra flygfän kunde bli riktigt besvärliga för fåren. Näsflugorna var värst. Dom gjorde att fåret skrubbade huvudet mot träden. Kunde slå huvudet mot stenar och stolpar. I extrema fall kunde fåret ta livet av sig. Så besvärliga kunde dom bli.

Herdens motgift var att smörja fårets huvud med ett motgift. Det bestod av linolja, svavel och tjära. Med det smorde herden in huvudet och mulen. Då blev fåren lugna och trygga igen.

Vi har ibland sådant som irriterar oss. Som kan reta upp oss. Liksom fåren behövde smörjas in åter och åter behöver vi också ständigt få Andens smörjelse över våra liv så att det som kan irritera inte får fäste i oss.

Du och jag möter så mycket som vill påverka oss negativt. Sådant som kan få oss ur fattning. Men Andens Smörjelse ger oss karaktärsdrag som glädje, tacksamhet, kärlek, tålamod, mildhet, trohet och frid. När vi sätts på prov har vi en stor tillgång av Andens Frukt.

Philip Keller skriver så här: ”Vad jag gör i olika situationer är att jag talar om problemen för Jesus, och helt enkelt säger ”Herre, jag kan inte klara av de här futtiga, irriterande och kinkiga problemen. Smörj mina tankar med din Ande. Gör det möjligt för mig att reagera som du, både medvetet och undermedvetet” Och han gör det. ”

Så det finns ett skydd och hjälp vi kan hämta genom att Anden får smörja vårt huvud med sin olja. Bildligt talat så rinner det av oss det som vill påverka oss negativt.

En annan tanke jag ser i detta är att han låter sin smörjelse vila över oss. En smörjelse som blir till välsignelse för oss. Men inte bara för vår egen skull utan också för att kunna bli till välsignelse för andra. Att vända vår tro utåt och inte bara ha den för vår egen skull.

Texten säger också att din bägare skall flöda över. För mig har det ingenting med framgång att göra. Alltså att det ska generera större ekonomiska tillgångar. Snarare tänker jag mig att det finns ett flöde inom mig som just flödar över. Ingen brist utan det flödar helt enkelt över. Ett flöde av Guds välsignelser, kärlek, omsorg, härlighet. Som texten säger i Johannes att från vårt inre skall det bryta fram ett nytt källsprång. Strömmar av levande vatten. Joh 7:37ff. Eller som Jes 12:3 säger att vi skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Alltså ett flöde av liv i tron som ger positiv kraft. Som en källa med vatten kan ge en törstig person.

Tänk att kunna få ha en sådan kraft inneboende i oss. Vi behöver ”inte gå över ån för att hämta vatten”. Vi behöver inte leta långt borta. Den finns inom dig om du låter Guds Ande spränga fram detta flöde.

3 augusti, 201427 juli, 2014

Söndagstankar – Gud är inte längre bort än en bön

Ibland kan vi uppleva att Gud är långt borta. Trots att Bibeln menar att han inte långt bort från någon enda av oss. Den känslan blir ju inte så enkel att hantera. Å ena sidan finns han där. Å andra sidan uppfattar vi det som att han inte är nära. Hur förhåller man sig då till att Bibeln menar att han är alltid närvarande? Den menar tom att han aldrig sover.

En gång i livet kan vi ha haft kontakt med Gud. Vi kan tom ha levt väldigt nära och intensivt med honom. Men nu har vi steg för steg vandrat bort från honom. Man kan då fundera på om man måste gå samma väg tillbaka till honom för att komma nära igen.

Ibland kan det hända att vi har ett starkt behov av hjälp av en Gud som skulle kunna förändra. Vi har behov av att en högre makt griper in och förändrar läget liksom.

Ibland kan vi behöva ett råd. Kanske står vi inför ett vägval i livet. Kanske är det ett svårt beslut som skall tas. Tänk va gott det vore då att få ett bra råd från en vis rådgivare.

Det gemensamma för dessa situationer är att Gud är inte längre bort än en bön. Hur vi än uppfattar hans närhet som långt bort. Hur vi än uppfattar att vi har vandrat väääääldigt långt bort från Gud men skulle vilja om möjligt hitta tillbaka till honom. Om vi än bedömer förändringen vi behöver som närmast omöjlig att göras. Hur än intensivt vi behöver ett gott råd. Gemensamt är att han är inte längre bort än en bön.

Inte längre bort än att du kan forma en önskan med dina ord om förändring. En bön om råd. En bön om kraft. Till sig som tycker dig vandrat långt bort från Gud. Jag kan trösta dig med att du behöver inte gå hela långa vägen tillbaka. Det räcker med en bön.

För Gud, han är inte längre bort än att en bön skapar den kontakt du längtar efter. På en bråkdel av en sekund är uppkopplingen gjord. Här finns inga störningar av dåliga batterier i en mobiltelefon. Inte heller en nersliten telefonledning. I den sekund du öppnar för en bön till Gud är han där. Då är han där.

Vår förhållning till att han uppfattas långt borta blir avgörande hur vi tänker hantera den. Antingen lever vi kvar i uppfattningen att han är nog långt borta. Tänk vilken knepig situation då om han faktiskt är nära men vi hanterar honom som om han är långt borta. När du väl upptäcker hans närhet så har du mist långa tider av gemenskap med honom. Nej, bestäm dig för att istället förlita dig till att han är nära. Hur det än ser ut. Hur du än uppfattar det. Pröva att tro att han är nära så får du se hur det blir.

20 juli, 201418 juli, 2014

Söndagstankar – Kan en helig Gud ha kontakt med en ohelig människa?

För en tid sedan läste jag en artikel i DAGEN där en Jesper Hagström i DNs kultursida varnade för att läsa gamla testamentet. Han vill visserligen betona att recensionen var en parodi. I samma artikel varnade han men tyckte också att vi skulle läsa. Tala om förvirrande. I slutet av artikeln sa han dock några tänkvärda ord: Den stora paradoxen är att Gud som är helig vill ha gemenskap med en syndig mänsklighet. En sådan gemenskap kan inte vara utan problem.

Kan en helig Gud vilja ha gemenskap med en syndig skapelse? Vad skulle det vara för problematiskt med det?

Det fantastiska med att Gud vill ha gemenskap med en syndig skapelse är just det att han villa ha en gemenskap med just en syndig skapelse.

Detta var ju liksom hela poängen. Ja, naturligtvis inte från allra första början. Då var själva poängen att vi skulle ha gemenskap med Gud. Bibelns berättelse om paradiset med Adam och Eva är ju en bild på hur det var tänkt innan mänskligheten kom på fall. Men efter det är själva poängen att Gud just vill ha kontakt med en syndig och ohelig människa.

Det finns starka band mellan oss och Gud. Band som inte kan förändras. Eller som man brukar säga ibland: Ränder som inte går ur. Bibeln säger att evigheten är nedlagd i vårt inre. Nedlagd i den bemärkelsen att vi inte bara bär fingeravtryck av den inom oss. Den ligger där som en en satellit, som en en utlokaliserad evighet, som en del av själva evigheten inom oss. Den evighet som Gud en gång skapade och som vi är ämnade att en gång återigen ta del av.

Vi människor har en tendens att välja vilka vi vill vara med. Av olika skäl väljer vi bort människor som ”inte passar oss”. Det kan var social standard eller åsikter som är orsaken. Den stora skillnaden mellan oss och Gud i detta hänseende är att Gud väljer inte bort någon för att den skulle vara mindre helig än honom. Mindre duktig, ha andra åsikter eller något annat som ”inte passar in i hans egen profil”. Han är med alla som vill vara med honom.

Därför kan vi med stor tillförsikt förlita oss på att det inte är något problematiskt med att Gud som är helig kan vara med en skapelse och människa som inte är lika helig som honom.

I Jes 65:1 går Gud tom lite längre än så. Där kan man läsa: ”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: ”här är jag, här är jag.”. Om man skulle betvivla att Gud inte skulle vilja ha kontakt med människan så kan väl detta ta bort det tvivlet. Han är ödmjukhet och kärlek. Skulle du känna dig ”för dålig” för honom har du missförstått det hela. Han vill alltid ha gemenskap med dig.

Skulle Guds helighet bli mindre helig om han hade kontakt med något mindre heligt eller något som inte är heligt alls? Inte då! Hans helighet är inte beroende av omständigheter eller omgivning. Han är allt igenom helig. Han ÄR helighet.

Jag vill påstå att det är vår räddning och möjlighet att Gud som är helig kan ha gemenskap med oss som inte är så heliga som honom.

Dagens bön: Tack gode Gud att du funnit mig värdig att ha gemenskap med. Trots mina brister. Trots min ohelighet. Hjälp mig att ha dig som föredöme i mitt val av gemenskap. Amen

6 juli, 20144 juli, 2014

Söndagstankar – Du bereder ett bord för mig….

När vi kommit så här långt i psalmen skall vi komma ihåg att fåren är på väg upp i bergen för att komma till sommarbetet. I västra förenta staterna, i Sydeuropa och på flera platser kallas högplatåerna där fåren betar ”mesas”? Det spanska ordet för ”bord”. David kan alltså har haft detta ”bord” kan ha varit just detta sommarbetet.
Herden gick tidigare på året upp till dessa platåer för att kolla läget. Han planerade hur han skulle använda betesplatserna på bästa sätt. Han tog sig tid, trots att dom kunde ligga långt bort, att förbereda dom för fårens ankomst.

Senare, innan fåren skulle komma dit, gick herden tid återigen. Då hade han med sig salt och mineraler som han spred ut på lämpliga ställen. En herde kunde också behöva ta bort giftiga växter för att inte fåren skulle bli sjuka. Så ”att bereda ett bord……” kunde vara ett gediget arbete men ack så viktigt.

Ett får är ganska likt oss. Det är nyfiket och tror att det måste testa och smaka på allt som kommer i dess väg. Därför behövde herden rensa undan.
Vår store herde går före oss i varje situation och förutser varje fara som kan möta oss. Han ber för oss så att vi inte skall duka under. En parallell till detta är när Jesus möter Petrus. Han säger att Satan skulle fresta honom och sålla honom som vete. Samtidigt bad Jesus att han inte skulle vackla i tron.

Fåren är utsatta för faror. Uppe på bergskammen kan rovdjuren ligga på lur. Utan herdens vakande blick och beskydd mot dessa faror är fåret hjälplöst utsatt. En fantastiskt din bild på oss. Det finns många faror vi kan möta och som vill få oss på fall. Men bår herde vaka över oss likt fårens herde. Det är alltid klokt att vandra nära Jesus. Det är den enda platsen där det dina verklig trygghet.

En annan uppgift herden hade för att att ”bereda ett bord för fåret” var att rensa vattenkällorna från nedfallna löv och pinnar. Få fram källorna som vuxit igen. Att kanske dämma upp en källa för att samla vatten åt fåren att dricka. Underbar bild på att vi skall få dricka ur frälsningens källor.

Att han bereder ett bord för oss är att få vara i hans omsorg. Där finns det kraft att hämta. Där finns det näring men också vila. Hur Världen än hånar dig kan du ”sitta vid detta bord”.

Vår herde har kommit och sagt att vi skall ha liv i överflöd. Som herden som bereder bordet för fåren.

Detta är också en fin bild på nattvardens djupa osynliga värde. Betänk att Jesus har förberett denna måltid med att lämnade himlens härlighet. Gått igenom lidande, död och uppståndelse. Men tänk också att det finns än stark markering i nattvarden. Jesus dukar detta bord för dig inför satan för att visa honom att du är Jesu egendom. Att satan inte har någon del i dig. När du tar del av nattvarden är det Jesus ord som hörs: ”Hon/han är min. Du, Satan, har inget med henne/honom att göra.”

Det finns ett bord dukat för dig. Varmt välkommen att sätta dig till bords. Ät och må gott. Här finns kraften du behöver. Näring för sin inre människa.

Dagens bön: ”Herre, tack för att du berett ett bord åt mig. Tack för att här finns kraft och näring. Tack att jag är din. Jag vill vara din för evigt. Jag ber dig att du drar mig närmare detta bord. Här förstår jag att jag bör vara ofta. Tack för sin omsorg om mig. Amen”

29 juni, 201427 oktober, 2022

Söndagstankar – Din käpp och stav, de tröstar mig.

Käppen och staven var hos många herdar det enda man hade med sin när man vallade får. Käppen som man tränade länge och väl på för att kunna använda med precision.

Käppen står för Guds Ord. Ordet som skall hjälpa och stötta oss. Ordet som visar på rätt och fel. För fåren var käppen det som var deras skydd. På samma sätt är Ordet, Bibeln, för oss. Kanske har bibeln blivit en bok vi läser mindre och mindre? För kallades dom kristna för ”läsarna”. Vi behöver återerövra det. Det är här vi hämtar så mycket av det vi behöver i våra liv. Tänk att en bok som vi läser betyda kraft, inspiration och beskydd. Vilken bok ger det förutom bibeln?

Var fåret på väg åt fel håll kunde herden svinga sin käpp så att den fick fåret att vända tillbaka. Guds Ord kan hjälpa oss att komma rätt igen.

Käppen användes också när fåren skulle räknas. ”Att gå fram under käppen” betydde inte bara att vara under ägarens kontroll och ledning. Det innebär också att man går igenom hans erfarna omsorg och undersökning. Ett får som ”gått under käppen” är ett får som räknats och setts av herden med den allra största omsorg.

Staven är unik. Det är bara vid fårskötsel man använder den. Speciellt utformad för fåren. Om käppen står för beskydd så står staven för tröst. Staven är symbol för Guds Ande. Staven har främst tre uppgifter. Att håla ihop flocken, att resa upp ett får som trillat och att dra ett får till sig för kunna undersöka det. Så arbetar Anden också med oss. Han som brukar kallas för ”Hjälparen”.

Med staven leder också herden in fåret på rätt stig. Staven är ett viktigt när fåret faller ner i en skreva. Då kan herden fånga upp fåret i stavens ”ögla” och ”krok” och få upp fåret.

Ser man på käppen och staven ur detta perspektiv påminns vi om hur viktigt Ordet och Anden är för oss. I livet möter vi så mycket som vi kan nedslås av. Vi har ibland svårt att veta vart vi skall få tröst. Trösten finns närmre än vi ibland kommer ihåg. När vi faller vill Gud genom sin Ande lyfta oss upp igen. Han finns där i våra snedsteg och fall med en mild beröring. Han är beredd att förlåta och upprätta.

Liksom Herden tränade på att använda sina redskap kan vi träna på våra redskap. Att läsa bibeln så att vi kan hämta tröst ur den. Att träna oss att låta Den Helige Ande få leda oss och ge oss det stöd vi så väl behöver.

Är du behov av tröst? Det finns tröst i Bibeln och genom Guds Ande. Genom att vi läser Ordet och låter Den Helige Ande beröra oss så finns det tröst i det. Allt för ofta inser jag att mitt läsande i Bibeln är mer för utgivandet. Alltså att förmedla något till någon. Att läsa bara för sin egen skull är minst lika viktigt om inte viktigare.

Dagens bön:

Herre, kom med din tröst till den som är behov av tröst. Du är så förtrogen med livssituationen

Herre led den som är behov av ledning just nu. Den som inte riktigt ser vart vägen leder.

Herre res upp den som fallit. Ställ den på fast mark igen

Tack Herre för att du är vår gode Herde

15 juni, 201427 oktober, 2022

Söndagstankar – Han leder mig på rätt väg

Kanske har du en GPS i bilen eller i mobilen. När jag använder den och kör fel räknar den ut en ny rutt för att komma fram till målet. Kör jag fel en gång till så gör den lika dant. Blir det helt fel säger en röst: ”Gör en u-sväng”. Alltså vänd om! Det är en ganska bra bild på livet med Gud. Kör vi fel livet vill han hjälpa oss att nå målet från där vi hamnade. Ibland behöver vi helt enkelt vända om. GPS är beroende av att vi skriver in målet vi ska till. Likaså är vår ”inre GPS” beroende av det också. Vill du till himlen behöver du ställa in koordinaterna för det. För att beskriva det på annat sätt är det att tro på Jesus och bli frälst.

En fårhjord måste flyttas till annat bete tid efter tid. Annars betar dom ner gräset till rötterna med förödande resultat som följd. Det visste David när han skrev Psalmen. Herden behövde en plan för hur fåren skulle förflyttas. Mellan ägorna så att marken kunde återhämta sig. Här är nyckeln till en framgångsrik fårskötsel. Ägarens namn och goda rykte beror på hur han skötte detta.

Visst kan det vara lite förnedrande att Bibeln liknar oss vid får. Men det finns likheter. Vi är minst lika envisa. En bibeltext säger: ”Vi gick alla vilse som får, var och en ville vandra sin egen väg…” Jes 53:6. Vi vill ofta göra det vi själva tror är bäst. ”Ingen skall här komma och …..”. Mer och mer tycker jag mig se hur egoistiska vi börjar bli. ”Jag” först. Sen möjligen något annat. Vi håller fast vid det även om det uppenbart går åt fel håll. Likaså kan vi hålla fast vid vanor som fördärvat andras liv.

För några år sedan satt jag i en ALPHAgrupp och pratade om hur man kommer till himlen. Någon i gruppen hävdade att det fanns många vägar att komma till himlen. Många olika religioner och liv kommer till samma mål. Jag minns att jag sa att om jag vet kartbilden och vägen dit måste jag berätta den. Bibeln säger i Joh 14:6 ”Jag (Jesus) är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern (himlen) utom genom mig.” Det är Jesu egna ord. Det finns många olika vägar som kan leda till Jesus men det är vägkorset alla måste till. Det är en rätt väg. Problemet idag är att vi vill skapa en egengjord väg dit. Så tror vi att det fungerar. Många kommer då att bli tragiskt överraskade att dom inte når fram. Om jag sätter mig i bilen och vill åka till Stockholm idag så måste jag följa den väg som leder dit. Annars blir det som med tåget som skulle till Linköping. Det kom till Flen i stället (torsdagen den 5/6 2014). Man växlade in tåget på fel spår i Södertälje. Man skriver att passagerarna blev förvånade. När man upptäckte det var det bara att gilla läget och köra vidare. Så tokigt kan det bli i livet. Det gäller att ta rätt spår. Så länge vi lever har vi möjlighet att välja rätt väg i livet. Därför säger psalmisten: ”Han leder mig på rätta vägar”. Det finns något i oss, i varje människa, som söker det andliga. När vi låter detta inre få kontakt med Gud så är vi på rätt spår, på rätt väg.

Jag tror också att denna text inte bara tar sikte på det eviga. Alltså livet efter det vi kallar död. Jag tro denna text ger dig en vink om hur det kan vara på vägen till himlen. Alltså i det liv du och jag lever just nu. Jag har så många gånger upplevt hur liksom Gud, bildligt talat, lagt sin arm om mina axlar och lett mig till en ny plats, nytt område, ny händelse. När jag ser tillbaka i livet ser jag hur olika händelser och situationer har samverkat till det som komma skall.

Det bästa vi människor kan göra är att be Gud om hjälp och ledning. Det är inte riskabelt. Han kommer inte att göra ner dig. Han kommer inte leda dig till något som du inte vill. Han kommer att skapa förutsättningar för att det skall fungera. Ge dig den glädje för det som du behöver. Det ända du behöver är ett öppet sinne och en bön om ledning. Han vill föra dig på rätta vägar, bra vägar för just dig. Liksom fåret förs till ett bra bete för att må väl kommer du att ledas i livet till sådant som är bra för dig. Går det fel, så kommer han att leda dig vidare till samma mål men från ett annat utgångsläge.

Livet har för mig varit många olika destinationer. Kanske är du på väg att bryta upp till en ny destination, ny händelse, ny upplevelse, nytt uppdrag? Kanske märker du just nu att du blir påmind om någon i din närhet som behöver dig. Kan det vara så att Gud just nu visar dig på något han vill du skall göra? Att be bönen om ledning betyder inte att det alltid är fråga om ett uppbrott till annan stad, land eller kontinent. Det kan vara så enkelt att din väg skall gå till din närmaste granne. Vad vet jag om det. Det viktigaste är att vi får bli till glädje och välsignelse någonstans. Nära som långt borta.

Vår bön kan vara denna dag:

”Herre, led mig på rätta vägar. Här är jag tills du säger något annat!”

1 juni, 201427 oktober, 2022

Söndagstankar – Han för mig till vatten

En av fåraherdens viktigaste uppgifter för utom att hitta mat är att föra fåret till vatten. Vattnet är viktigt eftersom fåret består av ca 70% vatten. Vattnet är vktigt för ämnesomsättningen. Så vattnet är avgörande för att fåret skall må bra. Får det för lite vatten blir det svagt och utarmade. Törsten är tecken på kroppen behöver få sitt vattenförråd påfyllt.

Jag skulle vilja påstå att samma lag möter vi i vårt andliga liv. När vi upplever andlig törst drar vi oss till det andliga. Anden brukar liknas vid vatten. Att det finns ett källsprång inom oss. När det sinar upplever vi en andlig törst.

När fåret blir törstig dricker det ur lerpölar om inte herden leder det till friskt vatten. Bilden blir ganska klar för dig och mig, eller hur? ”Om någon är törstig så kom till mig och drick” säger Jesus i Joh 7:37ff. Att ”dricka” betyder att inhämta, ta emot eller tro. Helt enkelt att ta emot Jesus i sitt liv som blir en del av oss.

Därför skriver David i psalmen ”han för mig till vatten där jag finner ro”. Det är bara Han som vet var de stilla, djupa, rena, klara vattenbäckarna finns, de som kan tillfredsställa och hålla oss i form och ge oss kraft.

Min äldsta grabb och jag var ute på fjällvandring. Jag hade med mig min vattenflaska och en extra i ryggsäcken. Det var så gott vatten bäckarna. Det var bara att fylla på sina flaskor. Så gick vi. Varje gång vi kom till en bäck så drack vi. Då insåg jag att det vatten jag hade i min flaska hade redan blivit lite varmare. Inte ville jag ha det vattnet när jag kunde få friskt från bäcken. När vi slog läger för natten reste vi tältet när vattenkällan.

För mig har det blivit en stark bild. Efter en vandring med trötta fötter är det gott att stanna vid källan. Likaså är det i livet. Vi behöver stanna till vid en andlig källa. För mig har det blivit tron på Jesus. Där kan jag gå rätt uttröttad men när jag stannar till vid Jesus märker jag hur krafterna återvänder. Jag behöver inte nöja mig med gamla erfarenheterna och gamla välsignelser. Det finns friskt vatten att hämta.

I min trädgård har jag en bäck porlande (när väl pumpen är igång). Det finns inget ljuvligare än att höra detta vatten. Det ger en ro som är så god. Porlande vatten har en påverkan på vårt välbefinnande. Där får vår själ ro. Ett stilla regn när sommardagen varit het är också så underbart. Uppfriskande!

Denna söndag kan vår bön vara att han skall föra oss till sina vattenbäckar och källor.