Etikett: vänner

Publicerat den

Att möta gamla vänner

Att möta gamla vänner är något speciellt. Det gör något med oss inuti.

Hade förmånen att vara med på ett jubileum i helgen. I en församling som jag var pastor i under några år. Filadelfia i Valla. Det var många år sedan jag slutade där. Så det var ett tag sedan jag träffade dom som finns där.

Eftersom jag blivit äldre så har dom också blivit äldre. Med åren händer det mycket med oss. Alla känner vi inte igen förrän vi hör rösten. Rösten är oftast densamma.

Men gammal vän behöver inte betyda att man är gammal. Bara att man varit vänner under en längre tid. Så länge under en avgörande period att det satt djupa spår hos oss båda.

Vänskap är vackert. Vänskap är mycket mer än att bara känna igen. Mer än att veta om någon kanske bara till namnet. Vänskap är inte flyktigt. Vänskap är något som håller genom tiden och genom allt som sker. Vänskap är något som har sina rötter djupt inom oss.

Vänskap är mer än bara ses en kort stund och aldrig mer. Men man kan vara ifrån varandra över tid men när man väl möts igen är det som det var igår man skildes åt.

Vänskap är något vår värld behöver. Vänskap behöver vi alla. Inte minst jag.

Vårda din vänskap. Bredda din vänskap. Kan finnas någon i din närhet som kan behöva din vänskap. Närmare än du tror.

Vänskap har inget med status att göra. Inte något med plånbok. Det har inget att göra med kändisskap. Ibland blandar vi ihop dom begreppen. Vänskap har med kontakt att göra. Att det liksom funkar mellan två personer på ett djupare plan. Måste inte alls ha med kärlek att göra. Men det kan ha det. Vänskap är en beröringspunkt som sammanför några.

Var rädd om din vänskap. Den är värd sin vikt i guld. Ibland är jag rädd för att den är en bristvara.

Publicerat den

Det finns det som är smärtsamt i livet…

Livet är inte alltid lätt. Det kan vara smärtsamt.

Att skiljas från vänner är smärtsamt. Man bygger upp en gemenskap. Det är inte ovanligt att man får en särskild samhörighet. Något som binder oss samman.

Den dagen då man måste skiljas känns lite extra hårt. Det kan vara smärtsamt. Oerhört smärtsamt.

I sig är det ju något gott med det. Det visar ju hur bra och viktig den gemenskapen var. Det visar också på hur viktig all vänskap är.

Det finns dom som inte vågar gå in i en vänskap för man är så rädd för det tillfället som eventuellt kan uppstå av uppbrott. Att man måste skiljas åt. Den smärtsamma process är man så rädd för. Så man vågar helt enkelt inte utsätta sig för vänskap. Hellre ensamhet än en vänskap som tar slut. Så missar men det vackra med en vänskap.

Vi behöver verkligen vara rädd om all den gemenskap och vänskap vi har.

Publicerat den

När sommarkvällen är som bäst…..

När sommarkvällen är som bäst är när man kan sitta ute länge och det fortfarande är varmt nog. Man kan dela gemenskapen runt kvällsmackan.

Medan samtalet fortgår stillar vinden sig. Sjön lägger sig spegelblankt. Och sommarnatten tar vid.

Då är sommarkvällen som bäst.

Det är som att man vill att klockan ska stanna. Att man kan för en stund få förlänga den ljuva stunden ännu lite längre. Man vill inte att den ska ta slut. Man vill inte släppa taget om den.

För den ljuva kvällen gör något med oss. Inte bara att man får energi. Den gör så gott inombords. Både i själ och hjärta. Och inte minst i tänket. Det skapar ett minne man kan minnas tillbaka till. Den skapar också något att bygga vidare på. Livet får på något sätt en ny eller förnyad plattform att bygga vidare på. Det gör helt enkelt gott med oss.

Då tänker jag på en sång vara refräng lyder så här:

Bakom allt finns du Gud,
finns din tanke och din mening.
Och vi får glädjas över livet.
Stor är du Gud.

Vi får verkligen glädjas över livet.

Bakom allt detta vackra, bakom dom goda mötena, bakom själva livet, finns det något gott. Det gör mig tacksam.

Hela sången är värd att citeras. Kanske kan den få vara en tanke för denna dag. Så här kommer den:

Du finns här, som skapat liv på jorden.

Du finns här, som gett det mörka ljus.

Ditt förnuft är mer än vi kan fatta.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som skapat hav och himmel.

Du finns här, som gett oss all natur.

Att du finns bevisas av din godhet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som sänt din son till jorden.

Du finns här, som tänder hoppet nu.

All din nåd ger människan en framtid.

Stor är du Gud.

Du finns här, som ger oss av din Ande.

Du finns här, som ser våra beslut.

Hjälp oss du att rätt förstå vår frihet.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

(Roland Utbult)

Publicerat den

Goda vänner …..

Sitter och smälter några goda händelser med goda vänner denna vecka. Livet är rikt när man har vänner. Det händer något i goda vänners lag. Man delar något av sig själv genom att vara sig själv i sammanhanget. Man får något litet av den man möter. Ingen sak tänker jag på. Utan man får lite av dennes liv. Något så mycket mer värdefullt än någon ack så dyr sak i världen. 

Det är inte givet att det fungerar i en stor samling. Man kan vara mer ensam i en folksamling en ensam hemma. Knepigt men sant. Jag har varit på stora konferenser och känt mig så ensam. Men kunnat sitta hemma ensam i soffan och bara finnas och njuta. 

Vänskap är något vi skulle behöva odla mer. En vänskap som ligger mer på djupet än bara ytligt för tillfället. 

Vänskap är annars ganska svårt. För allt för ofta har vi svårt att öppna vår vänskapsgrupp för någon ny person. 

Det är svårt också att själv våga sig in i en ny bekantskap. Även om någon erbjuder sig att man får följa med. Det är då man måste våga. Våga in på okänt ”vatten”. 

När jag känner eftervärmen av dessa träffar med goda vänner känner jag mig priviligerad. 

Kanske har jag ännu inte så många djupa kontakter efter ett år i ny stad. Men det verkar lova gott i alla fall. 

Mitt i denna tacksamhet lider jag med den som jag inte har någon djupare vänskap. Den berättelsen har jag också mött.  Och dom finns där. Närmare än vi tror eller kanske rent av inte vill, kan eller orkar se. 

Till sist måste man ändå betänka att just du och jag kan bli en sådan god vän. Som någon annan sen kan sitta och känna eftervärmen av. Att vi har kunnat skapa ett sådant tillfälle där en del av livet har delats. Så fylls denna jord med ännu fler goda vänner. 

Publicerat den

Vänner gör något med oss

Under den gångna helgen hade jag förmånen att möta många gamla och nya vänner. 

Vänner jag inte mött på mycket länge men som det kändes som igår vi skildes åt. Vänner som jag fått lära känna under dom senaste åren och som kommer följas under förhoppningsvis många år till. Nya bekantskaper som lika väl kunnat varit vänner under många år. 

Vänner gör något gott med oss. Dom bjuder in till en djupare gemenskap som får mersmak och god eftersmak. Goda vänner tar fram det goda i oss. Vi utvecklas och växer på något förunderligt sätt. Ett välbefinnande smyger sig fram och man mår gott. 

Hur viktigt är det inte att man väljer rätt gemenskap. En gemenskap som påverkar oss positivt. Kan vi så ska vi sträva efter att välja en sådan gemenskap. 

Min fundering är om man kan välja att själv vara en sådana vän? Kan man det? Kan man bestämma sig för att vara det? Kan man ”utbilda” sig till det? Kan man lära sig att vara det? Eller är det bara en medfödd egenskap som bara vissa är förunnade att ha?

Jag vill tro att man kan bestämma sig för det. Om jag inte har den förmågan vill jag be min Herre att ge mig den förmågan. För efter den helgen har jag blivit påmind om hur betydelsefullt det är. 

Kanske skulle våra gemenskaper se lite annorlunda ut om det fanns mer av detta. 

Jag kan bara känna att…..

Vänner gör något gott med oss.