Sitter och smälter några goda händelser med goda vänner denna vecka. Livet är rikt när man har vänner. Det händer något i goda vänners lag. Man delar något av sig själv genom att vara sig själv i sammanhanget. Man får något litet av den man möter. Ingen sak tänker jag på. Utan man får lite av dennes liv. Något så mycket mer värdefullt än någon ack så dyr sak i världen.
Det är inte givet att det fungerar i en stor samling. Man kan vara mer ensam i en folksamling en ensam hemma. Knepigt men sant. Jag har varit på stora konferenser och känt mig så ensam. Men kunnat sitta hemma ensam i soffan och bara finnas och njuta.
Vänskap är något vi skulle behöva odla mer. En vänskap som ligger mer på djupet än bara ytligt för tillfället.
Vänskap är annars ganska svårt. För allt för ofta har vi svårt att öppna vår vänskapsgrupp för någon ny person.
Det är svårt också att själv våga sig in i en ny bekantskap. Även om någon erbjuder sig att man får följa med. Det är då man måste våga. Våga in på okänt ”vatten”.
När jag känner eftervärmen av dessa träffar med goda vänner känner jag mig priviligerad.
Kanske har jag ännu inte så många djupa kontakter efter ett år i ny stad. Men det verkar lova gott i alla fall.
Mitt i denna tacksamhet lider jag med den som jag inte har någon djupare vänskap. Den berättelsen har jag också mött. Och dom finns där. Närmare än vi tror eller kanske rent av inte vill, kan eller orkar se.
Till sist måste man ändå betänka att just du och jag kan bli en sådan god vän. Som någon annan sen kan sitta och känna eftervärmen av. Att vi har kunnat skapa ett sådant tillfälle där en del av livet har delats. Så fylls denna jord med ännu fler goda vänner.
Pedher´s blogg 