Att gå intill vatten

Att gå intill vatten är något helt speciellt om du frågar mig. egentligen har inte vädret något större inverkan på det. Men det är klart, är det solsken och blå himmel utan massa blåst har det ju en ännu större potential att bli bra.

När bibeln säger att ”Han för mig till vatten där jag finner ro” inser jag att det inte bara är en inbillning eller en önskad drömbild. Vatten ger en speciell ro.

För mig verkar det som at det ligger i själva skapelsen. Att Gud skapade inte bara vattnet för vår överlevnad rent fysiskt. Utan det fanns fler orsaker även om vattnet är en viktigt överlevnad för oss.

Men vårt inre liv och känslor verkar få en påverkan som gör oss gott utav vatten. Du som följt mig på bloggen vet att vattenspegeln, solnedgången vid Vätterns strand, kluckandet vid stranden betyder mycket för mig. Den lilla tjärnen vid Dumme Mosse som blev en viktig del i rehab för mig har sitt tydliga språk. Där, vid vattenspegeln, försvann min yrsel. Vid det kluckande vattnet fick jag ny kraft efter dagens arbete under den tuffa perioden under pandemin. En promenad vid vattnet ger mig inte bara en fin utsikt, den ger mig vila i sinnet.

Det är som att vattnet för med sig något i luften som ger mitt inre ett nytt mod.

För att inte tala om alla de gånger som jag suttit vid stranden och samtalet med en god vän. Jag minns inte ett enda tillfälle då ett sådant samtal gav mig en dålig känsla. Det är som att samtalet vid vattnet ger en varm bärkraft. Samtal som betytt och betyder fortfarande mycket. Även långt mycket senare.

När man är törstig i en varm och het sommardag så blir en glas vatten en vändpunkt. En fräschhet som ger långt mycket mer än bara att släcka törsten. Så har jag uppfatta sådana samtal.

Att gå intill vatten har ett längre perspektiv än att gå i skogen. Ag gillar skogspromenader också. Men utsikten över vattnet ger en större rymd som gör att det tunga fladdrar bort över vågorna.

Idag bor jag nära vatten igen. Att ta sig ner till vattnet är en ort promenad. Där finns bryggan, vågskvalpet och utsikten. Att veta att promenaderna kommer att finnas intill vatten gör mig gott. Kanske vill du någon gång slå följe där.

Och kanske är vi i gott sällskap. ”Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem.” Markusevangeliet 2:13. Jesus höll sig tidvis nära sjön också. Och ibland tänker jag att där går han med mig nu med.

Dagens Andakt – Sänd ditt bröd över vattnet

1 december 2025


Sänd ditt bröd över vattnet , för med tiden får du det tillbaka.

— Predikaren 11:1 —

 

  Under många många år har vi sänt brödet över vatten. Idag kan vi se att det vi gjort till tex Tanzania  har gett frukt och skörd. Väckelsetider på Swahilikusten. Men vi ser också hur detta lands kristna nu ber för vårt land. Vi som sänt dom brödet. De kommer till Sverige för att vara på plats för att be och missionera.

  Kärnbibeln beskriver ”Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka) .”

  Sänd – kasta – alltså var ivrig, håll inte fast i budskapet, släng iväg det så det inte stannar kvar hos dig. 

  Efter många dagar kommer det att visa sig att det kommer tillbaka. Inget ”kanske”. Inger ”det kommer möjligen” visa sig. Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs. ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Hittar en väg tillbaka – låter verkligen hoppfullt. 

  Handlar detta bara om mission till andra länder? Möjligen. Men jag tänker att det lika väl handlar om din granne och närstående. 

  Mission har varit en av kyrkans viktiga ben att stå på. Det ligger i vårt DNA. Kyrkan är liksom inte kyrka om man inte också har mission. ”JA men vi är så liten kyrka” kanske du tänker. När blev mission bedömd efter antal kronor? När blev tiondet bedömt efter antal kronor? Änkans skärv var betydlig gåva i Jesu ögon. Mission är mission stor som liten. För tillsammans kan det bli en betydande skillnad. 

🙏

Herre, visa mig vart jag skall sända mitt bröd.

Amen

När blomman ropar efter vatten

Satt och läste psalm 23 igen. En psalm jag återkommer ofta ofta till. Förundras av djupet i den. Att man kan läsa den och ständigt fylla på sitt inre ur den. David, som skrivit den, har verkligen lyckats skriva något som håller i evighet.

Vatten är kraften till liv i oss. Har vi inte vatten är det ute med oss. När David skriver om att ”Han ger liv åt min själ ” har han nyss skrivit om att herden för oss till vatten där vi finner ro. Allt hör ihop. Gröna ängar kan inte grönska utan vatten. Utan det hade inte ängen kunnat skänka vilan. Och mitt i allt detta vederkvicker han vår själ. Ger liv åt vårt inre liv och människa. Så förunderligt gott.

Vi kan känna som blomman när den inte fått det vatten den behöver. Den ropar ut ifrån sina torra blad och hängande grenar att den längtar efter vatten.

När den sen får vattnet reser den sig återigen och lyser ut sin skönhet genom sina fina blommor. En så vacker och skön bild på oss när vi torkar. När vi vissnar till ropar vårt inre efter vattnet.

Då får vi söka oss till herden som för in vattnet i våra liv igen.

Ropar ditt inre idag? Han har det livgivande vattnet. Han vill vederkvicka dig. Ge din själ nytt liv.

”Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud.”
‭‭Psaltaren‬ ‭42‬:‭2‬ ‭SFB15‬‬

Invid vilans vatten

Psalms 23:2
Han han för mig till vatten där jag finner ro.

Att sitta vid vatten ger en sådan skön ro. När jag bodde invid Vätterns strand var det inte bara en gång jag satt där och sög åt mig denna ro. Att se dess spegelblanka vatten. Kanske höra lite kluckande från vattenbrynet. Den stillheten smittade av sig på mig.

Likadant kändes det så när jag var uppe i fjällvärlden och satt vid en källa. Vattnet bubblade upp från botten av källan. Samma ljuva känsla. Eller när man efter vandringen satt vid fjällbäcken som rann ner för berget. Vattnet som var så friskt att dricka gav en fräschhet hos mig som är svår att förklara.

Kärnbibeln kanske har hittat uttrycket som fångar just detta fenomen. Eller snarare vattnet uppgift och påverkan på oss människor:

…. Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: ”invid vilans vatten”) leder han mig (ledsagar han mig varsamt). Psalm 23:2

Invid vilans vatten

Intill dessa lugna, trygga och rofyllda vatten som kärnbibeln menar är ordagrant ”invid vilans vatten” leder han oss. Guds varsamhet är hans signum. Sådan är den Gud jag tror på. Ömsom leder han dig på olika vägar som du ska gå på. Andra tillfällen ser han att du behöver vila vid vatten eller gröna ängar. Han är så bra på att se hur vi mår h har det. Han vet när han kan skjuta på oss lite. Men han vet lika fullt när vi behöver dra oss undan en stund vid vilans vatten.

Vidare skriver Kärnbibeln: Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen en livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.

Finner ro

Löftet är tydligt. Du kommer finna ro. När ångesten trycker på är det svårt att se det. När oron knackar på så intensivt att man inte hör något annat är det svårt att tro att någon ro finns. Men löftet är givet. Du kommer finna ro.

Låter oss vila

Likaså låter han oss vila vid denna vilans vatten. Ibland tror jag att vi inte tillåter oss vila. Vi tror, av någon förunderlig anledning att man inte får vila. Man ska köra på liksom. Det tillhör livet. Kanske till och med att man inte är värd att få vila. Inte gjort det tillräckligt bra. Utan måste lite till. Han tillåter oss vila. Jesus visade verkligen vägen själv. Han drog sig undan till en öde plats för att vara för sig själv. Han behövde be och vila. Så ja, du är i gott sällskap när du vilar. Han till och med leder dig dit.

Den här dagen kan vi låta Gud få ge vår ro vid vatten. Kanske har du något vatten du kan söka upp. Inom oss finns det en källa. Johannes skriver om det inre källsprånget. Som den Helige Ande vill låta rinna inom oss. Det är samma goda vatten som David skriver om.

Tips: Följ gärna Urbans blogg. Idag söndag startar han ett projekt. Det är att varje söndag skriva något utifrån Kyrkans Söndagens text.


Idag ber vi för riksdagsman Anna Vikström (S)

Ett glas vatten

Tänk vad ett glas kan betyda. Igår var det verkligen varmt. Det gick åt många glas vatten då.

Men vad ett glas vatten kan skänka nytt mod och ny kraft. Det skänker nytt liv liksom. Och kanske är det inte så konstigt.

Vi består till största delen av vatten. Vi behöver vatten för att systemen i kroppen ska fungera. Får kroppen tillgång till för lite vatten så mår inte kroppen bra helt enkelt. När det är brist av vattnet säger kroppen ifrån. Vi blir lätt ur då. Och går det långt kan vi svimma. Men får kroppen tillräckligt med vatten så mår kroppen bra.

Den Helige Ande beskrivs ibland som vatten och källsprång. Tänker att det är ju inte så konstigt. Vi behöver Anden inom oss. Inte bara b vi år kropp behöver vattnet. Vår ande lika fullt. Därför blir vår ande och vår tro i en god balans när Den Helige Ande får ge oss detta källsprång.

Jesus använder också bilden av vatten. ”Den som dricker av det vattnet jag ger skall aldrig mer törsta.” Tänk om man skulle uppleva det en het sommardag. Ett glas vatten och man blev inte törstig igen. Nu talar Jesus om andlig törst. Den törsten kan bli lika påtaglig som efter vatten en het sommardag. Och inte är det så konstigt. Det andliga livet behöver livets vatten som Jesus ger. Utan den får vi inte balans i livet.

Kanske kan ett glas vatten, från nu, få påminna dig om att ditt andliga liv behöver Andens källsprång inom dig. Så att Livet får bubbla upp inom dig. Lika svalkande som en vattenkälla i naturen. Att detta vattenglas får påminna om att Jesus vill ge din andliga törst svalka.

Lugna vatten

Har varit hemma en tid för att jag är sjuk. Igår ”tvingade” jag mig ut på två korta promenader. Samma rutt runt Rosariet. Den första gången blåste det mycket. Det gick gäss på sjön. Andra gången hade vinden mojnat och sjön låg betydligt lugnare.

Att hitta olika översättningar på bibelverser har alltid fascinerat mig. Jag kom till psalm 23 i min bibelläsningsplan.

”…. han för mig till vatten där jag finner ro.” Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭SFB15‬‬. Finner ro. Det är nog den vanligaste översättningen. Vackert beskrivet hur man finner ro vid vatten. Vatten har en lugnande inverkan på oss när det flyter fram stilla.

Så hittade jag en annan översättning. Den säger så här:

”…… och leder mig till lugna vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭NUB‬‬. Till lugna vatten. Versen får ett annat fokus.

Det finns så många oroliga vatten i livet. Du kan säkert räkna upp många sådana tillfällen med ett upproriskt vatten du hamnat i. Visst är det så att vi kan behöva komma till ett vatten som ger ro. Men jag tror att hälsningen från denna vers är att du ska föras till ett lugnare vatten. Alltså lämna det vatten som är mer eller mindre i uppror för att annat vatten. Ett lugnare vatten. Det kommer göra dig gott.

Så blir det som en tredje översättning säger:

”….Han för mig till rogivande vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭SB‬‬ Rogivande.

Sådana vatten ger ro – rogivande. Vackert uttryckt tycker jag. Det är som att vattnet, som både släcker törst, ger växten dess tillväxt ger också ro för själen. Så blir det som en fjärde översättning:

”…..han låter mig vila vid lugna vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭B2000D‬‬. Vila vid lugna vatten. Där hämtar man kraft för nya tider och uppdrag.

Samma vers men med flera djup. Det är det mäktiga med bibelns ord. Så låt dej föras till andra vatten. Vatten som kommer låta dig segla ut till nya upplevelser när du fått vilat ut från det mer stormig. Gud har sådan omsorg om dej.

Även blommor behöver vatten

Även blommor behöver vatten. En törstig blomma är inte mycket att beskåda. En slokande blomma ser verkligen vissen ut. Blommans behov är inte bara solljuset och värmen. Dess behov är också vattnet. När alla dessa behov fylls växer blomman. Den blommar och dess blad blir vackert gröna.

Även blomman behöver vatten.

Även……

Får nog erkänna att jag känner mig ibland som en blomma som saknar vattnet. Känslan av vissenhet och törst. Helt enkelt rätt torr. Jag tänker att det är inte bara blomman som behöver vatten. Så även jag. Ett livgivande vatten som gör att man känner livet pulsera.

Tror att jag inte är ensam om det. Tider av mycket utgivande gör att man blir uttorkade i själen. Bekymmer man möter gör behovet av livgivande vatten så mycket större.

Det är då man behöver ställa sig åt sidan ett tag för att få duscha i nåden en stund. Bibeln talar om ett inre källsprång. ”Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet.”” Johannes‬ ‭7:38‬ ‭Något av det kan jag känna att jag behöver då och då. Då det torra tar över.

Kanske kan du känna igen dig i denna känsla. En sak har jag lärt mig under livet. När denna torrhet infinner sig, då utgivandet dränerat kraften, orken tryter och huvudet känns som det vill stanna en stund, då finns det ett källsprång att närma sig. Ibland behövs det bara en kort stund i ”nådens dusch”. Andra gånger behöver man stå där en stund. Men en sak är säker, det finns vederkvickelse att få.

Jag ska nu ha några dagar av vila. Kallas semester. Man skulle kunna beskriva det istället ”en stund av nåd”. Att få möjlighet att ställa sig i nådens dusch och få ny kraft.

Jag vill påstå att även blommor behöver vatten. Så även jag. Livets innerliga vatten som ger ny växtkraft för morgondagen. ‬‬

Han är som ett träd planterat vid vatten….

Salig är den som inte följer

de gudlösas råd,

som inte går in på syndares väg

och sitter bland föraktare,

utan har sin glädje

i Herrens undervisning

och begrundar hans ord

både dag och natt.

Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl.

Psalms 1:1-3

Att placera sitt liv rätt är en förutsättning för att det ska bli ett välsignat liv. Jag tänker inte att det innebär per automatik att vara rik. Ha ett arbete, bil och allt det som vi ofta tänker på som hör ihop med ett bra liv.

Nej, det handlar mer om att det liv jag lever är ett gott liv på djupet. Ett liv som lever i en högre harmoni.

Skrev om genvägar för en tid sedan. Ofta vill vi i detta ta genvägar. Vi vill komma till en snabbare lösning och tillväxt. Vi hoppas och tror att vi snabbt kan få en andlig tillväxt. Jag ska inte döma ut Guds möjligheter att ge det. Men dessa verser visar mer på vad jag tror att det handlar om. Liksom trädet står där och växer över tid så växer också vår tro och tillit till Gud över tid. Den tid vi låter den växa. Genom att vi är planterade vid vatten. Alltså har vår glädje i Guds ord och gemenskap. Liksom trädet växer och bär frukt kommer vi att göra det.

Så vår stora utmaning är att bli där. Vara där. Läsa där. Be där. Vi får det inte genom att jaga oss fram till olika platser där vi uppfattar det som extra välsignat. Vi får det vid det stilla vattnet intill Guds levande ord och närhet. Där gör han något med oss.

Vatten är en bristvara, eller?

Under en ganska lång tid har vi mött budskapet om att vi har brist på grundvatten. Många med egen brunn uppmanas att ha extra tankar med dricksvatten. Man får inte bevattna hur som helst.

När man sitter vid Vätterns strand är det lite svårt att förstå att det är brist på vatten. Dess yta är 1 900 km² . Volymen lär vara 77,6 km³. Medeldjupet är 40 meter. Dess djupaste "hål" är 120 meter. Det finns alltså ganska gott om vatten. Och nu pratar vi bara om Vättern. Värnen, Östersjön, alla hav och alla andra sjöar som finns. Det ena landet har översvämningar medan det är torka på andra platser.

Man kan undra om det är bristvara. Men så säger dom i all fall.

Jag "föreläste" en gång om återvinning. Om allt vatten som går åt till att göra en tröja. Efter den stunden kom det fram en som jobbar på SMHI. Han menade med all rätt att vattnets mängd på jorden är konstant. Alltså varken mer eller mindre. Bara att det är i olika former.

I det ljuset kan man verkligen undra om vi har vattenbrist. Visst , det kanske blir en lek med ord men i alla fall. Det är alltså ingen brist på jorden av vatten.

Vårt problem är väl snarare att vattnet är på "fel" ställen ibland. Det är ju ganska orättvist.

Vatten är så viktigt för oss. Ändå så smutsar vi ner våra sjöar och hav. När man går vid Vätterns kant har vi massa ställen där vi kan slänga vårt skräp. På skyltarna påminns vi att vi både dricker och borstar våra tänder med Vätterns vatten. Ändå smutsar vi ner den. Hur galet är inte det?

Undrar när vi människor skall på djupet inse och förstå att vi har bara en jord med dess vatten som är förutsättning tillsammans med solen för att vi skall kunna leva på den.

Brist eller inte så är det ett måste att vi är rädda om det vatten vi har. Punkt slut. Lika viktigt för mig som enskild som bor intill Vättern och får mitt dricksvatten från sjön som för kommunen. Kommunen som av någon anledning kan tänka sig att avloppsvatten kan få svämma över in i en dricksvattenkälla. Undrar när kommunpolitikerna ska fatta det.

Att sitta vid vatten….

   
Att sitta vid vatten är något speciellt. Att få slappna av en stund och låta vattnets kluckande mot stenarna ta över tänket en stund. Det gör själen gott. Speciellt efter en vecka som innehållit mycket arbete och mycket tänk. 

Inför en ny vecka är det välgörande. Det är då det behövs sägas nej till något för att säga ja till återhämtning. 

  Siktet idag var ett naturreservat. Blev inte alls vad jag hade tänkt mig.  Hade hoppats att jag hade hittat rätt. 

Istället for jag ut på Lindö. Hit kan man återkomma hur ofta som helst. Att sitta en stund och njuta av Bråvikens vatten är inte alls dumt. Visst, finns ju andra fina ställen som st Annas skärgård men dit är det en bit att åka. 

Det finns en strof i psalm 23 som verkligen är sann. ”Han för mig till vatten där jag finner ro” Så blir det verkligen vid vattenkanten. Pulsen går ner. Tänket stillas. När man sen vänder hem till verkligheten igen känns det att vilan gjort nytta. 

Ska vi hålla över tid, på lång sikt, behöver vi dessa stunder. Då får man säga vad man vill. 

Vinden tar i lite. Rätt skönt. Då kanske ryggsäcken blåser bort och jag går mer lättad tillbaka till bilen.   

  
  När jag kommer hem kan jag nu sätta på grillen. Grilla lite och så är kvällen fulländad. Tom matlådan klar inför måndagens lunch på jobbet. I morgon är det sista augusti. Hösten står för dörren. Skulle gärna se att sommaren var lite längre faktiskt.