Tacksamhet är bara förnamnet….


Tacksamhet är bara förnamnet. Tänk att fira och någon vill göra det med mig. Från olika håll, från olika ”världar”. 

Några saker passade bäst att fort få in i frysen. En god grundplåt till en resa därtill. Så tacksam. 

Att mötas är alltid en spännande resa. Man får en stund av någons viktiga tid och liv. Där någon är beredd att dela med sig något av sig själv. Överraskningar och goda skratt förgyller tiden. 

Att komma till dom åren jag snart (!) är uppe i är lite spännande. Kanske man nu kan säga att man är i mogen ålder. Samtidigt känns det som att det inte är så mycket av den åldern i känslan. Känner mig inte alls där liksom. 

Jag är så tacksam för all vänskap jag fått genom åren. Tiden har gått. Flyttar många. Efter vägen mött många människor. Genom allt har det funnits kvar människor som vi kunnat behållit en vänskap med trots många år och mil emellan. 

Så eftersmaken av gårdagen är en megastor tacksamhet

Söndagstankar – att inte döma

Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.

Söndags texter handla om att inte döma. Om vi är lite ärliga har vi lite för lätt att döma andra. Kanske vi skulle fundera en extra gång innan vi tänker oss att fälla en dom nästa gång. Har vi hela bilden för att fälla en dom? Förstår vi hela situationen? Finns det en bakomliggande förklaring? Förmildrande omständigheter? Olyckshändelse? 

En annan fråga som kan vara aktuell att fundera på är om man är rätt person att just döma. 

Detta handlar inte om att det är fritt fram att göra hur som helst bara för att ingen ska döma. Utan var och en behöver ju fundera över vad som är rätt och fel. 

Läs Johannes evangelium kapitel 8:1-11 (texten finns längst ner i dagens blogg) Alla ville döma kvinnan som hade tagits på bar gärning då hon begick äktenskapsbrott. (Man kan ju undra vad som hände med mannen i fråga). Jesus säger sina viktiga ord ”den som är utan synd må kasta första stenen”. En efter en droppar dom av. Till slut är det bara Jesus och kvinnan kvar. 

10 Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” 11 Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”

Jesus låter nåd gå före fall. Kanske är det just där det går så fel för oss ibland. Vi kan göra fel. Jesus vet det. Han förlåter kvinnan med orden ”Gå, och synda inte mer”. Kanske just där är nyckeln. Man vill inte göra samma fel igen. Jesus vill se ändring. Innan den sker förlåter han för att man just ska kunna ändra sig. 

Kanske vi kan lära oss något av det. Att ge nåd och upprättelse. Ibland uppfattar jag det som man inte vill det. 

Gud hjälpe oss att följa Jesu exempel. 

Johannes 8:1-11Svenska Folkbibeln (SFB)
8 1 och Jesus gick ut till Oljeberget. 2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. 3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig 4 och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen[a] har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” 8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” 11 Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”


Är det ett medvetet val att domarna i fotbolls-EM har ”prästkrage”?

Är det ett medvetet val att domarna i fotbolls-EM ser ut som präster?

Kan det vara så att Uefa vill bättra på möjligheterna att det ska bli ett bättre rykte? Kanske är det deras sätt att söka försoning med högre makter efter alla turer inom fotbollen?

Kan det tom vara ett försök till att få ett renare spel? Större respekt för domaren?

Hur det än är med den saken kan man ju undra om det är det finns någon djupare tanke med domarnas kläder. 😄😄⚽️👼

Tidens hastighet 

Å ena sidan går tiden alltid lika fort. Det är 24 timmar per dygn. Vi får varken mer eller mindre. Den rullar på. Ändå känns det som att tiden bara går fortare och fortare. 

Man hinner ju inte till jobbet förrän man ska gå hem igen. Dagens ambitioner visar sig behöva typ ett par timmar till. 

Snart är det 6 månader sedan jag började mitt jobb i Jönköping. Känns dock som om det var betydligt kortare tid. ”Ny på jobbet”-känslan finns fortfarande där. Men jag får nog snart lämna uttrycket att jag är ”ny på jobbet”.

Summerar snart 50 år. Men inte känns det som att det är 50 år sedan jag föddes. 

Tempot är ju högt. Allt för högt ibland. Mycket att göra. Det gör ju känslan av tidens hastighet blir högre. 

Hoppas jag hinner att stressa mindre
Jag följer Herregud o co på facebook. Rätt träffsäkert budskap.
Hur kan vi få livet att ibland gå lite saktare? Har vi tid att hunna sluta stressa? Hur kan vi få fatt på stunderna då det ges luckor i almanackan? Hur kan vi njuta av ledighet när vi är rätt trötta efter dagens och dagarnas arbete? 

Kanske handlar det om att tillåta oss koppla av. Att ha gott samvete även om man inte gör så mycket. 

Ska inte slå mig för bröstet som ett gott föredöme på kort arbetstid och duktighet på att koppla av. Här har jag mycket att lära. Men jag skulle gärna lära mig att koppla bort och koppla av och koppla ner. 

Trots att jobb är ett måste, trots att jag trivs så fantastiskt bra på mitt jobb, är vila ett måste. Annars blir nog både jobb och trivsel snart inte riktigt roligt längre. 

Kanske är det vi själva som har tidens hastighet i vår hand. Vi avgör hur fort den upplevs. 

Svåra beslut

Att vara ledare innebär rätt ofta att stå inför svåra beslut. Beslut som kommer att påverka en eller flera ganska mycket. T.o.m ganska avgörande. 

Min filosofi har alltid varit att se besluten i ett längre perspektiv. Det är ju lätt att rasera och svårare att bygga upp. Det är lätt att göra snabba och kanske populistiska beslut. Blir dom fel kan det bli rött knepigt. 

Visst krävs det ibland snabba beslut. När så krävs måste dom tas. Men samtidigt är det oftast möjlighet att tänka efter före. 

Min omgivning ska veta att jag tänker lite längre och har omsorg om hur effekten blir längre fram. Inte bara ser i det korta perspektivet. Visst kan det ta lite längre tid men resultatet blir oftast bättre och mer gediget. Ett beslut som håller länge. 

Så står man inför svåra beslut. Som kostar extra mycket. Dom tar man inte med en klackspark. Dom känns på djupet. Är man inte redo för dom kanske man ska ta en funderare på sitt ledarskap. Likväl känns dom. 

Eftersom jag är troende tror jag på en extra dimension. Att be om hjälp i alla beslut. Visst är det mitt ansvar men att ta hjälp av någon kan väl inte vara så dumt. Tycker man att sin ledare har sina mindre goda sidor kan man ju välja att be för honom eller henne. Om man nu tror på bön naturligtvis. 

Jag hoppas att min omgivning tänker goda tankar om mina beslut eftersom jag utgår från allas vårt bästa. Att dom faller alla i smaken är väl för stort för att vara sant. Men jag hoppas. 

Trots allt är dom svåra besluten dom som påverkar en enskild negativt. Dom besluten kommer alltid att kännas. Man lär sig nog aldrig att göra dom utan känslor. Men dom måste tas. Sådant är livet. 

EM-tider = Teater-tider. 

EM i fotboll är igång. Undrar jag hur långt Sverige kommer att gå. I detta har jag gärna fel men jag tror inte dom går så långt. Åker ut redan ”innan det börjar på riktigt” typ. 

Nu är det ju ändå rätt intressant med EM. Det är ju mer EM i filmning än något annat. Kan ju inte vara kul att son spelare vunnit genom att spela teater och filmat sig till en seger.  Likaså så att visa att man inte delar domarens beslut. Jag fattar inte att domaren just vill vara domare. Det är ju inte mycket dom verkar göra rätt om man tittar på spelarnas reaktioner. 

EM verkar också vara EM i slagsmål. Det ska slåss både före och efter matchen. När sen politiker i Ryssland tycker det är bra att dom slåss blir det ju mer än fånigt. 

Igår såg jag en video på svenska och irländska supportar som dansade ihop när spelarbussarna kom. Det är ju det man hellre ser än att dom slåss med varandra. 

Undrar jag när fotbollen får ordning på avarterna. För när spelet väl är igång är det ju rätt trevlig underhållning. Det finns ju åtgärder som man kan vidta. Tex det land vars supporters slåss får helt enkelt inte vara med. Tydligt klart och enkelt. Det är ju troligen bara ett problem. Risken är ju att det kan bli väl knepigt att få ihop en turnering. Men att testa det kan vara värt. 

Vad är det som gör att somliga verkar tro sig stå utanför vanliga sunda regler….?

I går skrev jag detta inlägg på min Facebook:

”Idag i kön till jordgubbar vid Maxi. Lång kö. En äldre herre i stor bil anser sig ha företräde och går före i kön och tar sig en låda jordgubbar och slänger pengar på disken. Säger något i stil med ”så gör man”. Respektlöst. Måste bara säga att jag blir rätt trött på män som anser lite förmer än andra. Han lär ha färre vänner efter detta. Tråkig attityd. Tänk att någon kan känna sig förmer än någon annan och tränga sig. Rätt intressanta kommentarer i kön…… Dom lämnar vi därhän tror jag ….”

Funderat lite vidare på det beteende. 

Vad är det som gör att vissa människor kan ta sig friheter på andras bekostnad? Att man anser sig lite (läs: mycket) förmer än andra? Att man kan ta sig egna fördelar som gör att andra får träda tillbaka med dess nackdel? Varför är somliga på ett sådant sätt att dom menar sig ha företräde och ta plats för någon annan? 

Denna äldre herre fick andra att stå i stum förundrar över hur man kan bara gå förbi andra (som stått länge och väntat) för att själv skaffa sig fördel. Av bilen att döma var han en egenföretagare. Han trodde nog att han kunde ta sådan plats. Men med största sannolikhet drar han den sämsta lotten om han någon gång vill sälja sin produkt till någon av oss i kön. För den möjligheten har han nog förstört för sig själv. 

Men vad är det som gör att någon agerar så? Jag fattar inte vad det är som driver dom till att ”går över” sunda vardagliga mänsklig ”gränser”. Dom verkar göra vad som helst för att få sitt. Och dom verkar inte ha något dåligt samvete för det. Dom måste ha tappat en viktig kompass och känsla för läget. 

Deras världsbild måste vara ganska förkrympt till strax före tåspetsarna.  Dess möjlighet till empati måste vara rätt försvagad. Deras syn på andra människor och respekt för dom samma måste ha tappat bort något viktigt riktmärke/råmärke. Det är rätt sorgligt om man tänker efter. Dessa människor sprider något tråkigt omkring sig. Dom tror nog att dom är lite coola kanske. Men efter dom finns det en tråkig eftersmak. 

Nej tacka vet jag dom som är generösa i kön och låter den med lite mindre i korgen gå före. Eftersmaken av den som sätter andra före sitt eget jag är god. Jag tror mer på ”Vi-et” än ”jag-et”. Som lyfter fram den större bilden än sitt eget lilla porträtt. 

Kan bara hoppas på att varje gång denne äldre herre kommer till Ica Maxi i Jönköping påminns om sitt agerande. Han bör ha en dålig magkänsla som påminner honom om sitt buffliga och arroganta sätt mot alla som stod i kön. Typ lite dåligt samvete alltså. Men jag kan inte påstå att jag har någon större tro på att så kommer ske. Han kör nog på och skaffar sig fler ovänner efter vägen. Tråkigt och sorgligt. Vi andra får försöka vara bra förebilder för honom och hans gelikar. 

”Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta”

Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta

Den gamla damen, snart 100år, hade fått ett tungt besked i släkten. Det såg minst sagt hopplöst ut. Den utgång som var mest trolig var inte rolig. Då säger den gamla damen ”Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta”

Berättelsen är hämtad från gårdagens predikan jag lyssnade till via webben. Erik Andersson i Filadelfia Stockholm predikade. Han utgick ifrån Hebr 11. Temat skulle man kunna sammanfatta med ”Att ha tro för något”. Eller som Erik uttryckte det ”En tro som hjälper dig att se det som kan bli”. Så bra. Du hittar det på http://www.filadelfia.nu/?m=151


Den är klart värd att lyssnas på. En påminnelse att få och ha tro för något som kan bli. Nuet och det som ligger bakom i all ära men att få tro för framtiden är stort. Det är så mycket som kan göra oss nedslagna. ”Det går nog inte”-känslan är lätt att hamna i. 

Tänk att den gamla damen kunde fälla den tanken i en situation som såg så hopplös ut. Det är ingenting man tar sig direkt.  Man söker den och får den given. 

Jag tror att detta vill påminna oss om att söka vägen i situationer som ser hopplösa ut via Gud. Där vår tro på förändring brister kan vi få tro för det. Att bli smittad av ”möjlighet” i en omvärld som styr tanken åt missmod. 

Att tro på Gud innebär att vi litar på att han en dag ska infria vårt hopp och rädda oss för evigt. Vår tro gör oss övertygade om en verklighet som vi ännu inte kan se. Hebreerbrevet‬ ‭11:1‬ ‭BSV‬‬

Tron handlar om det. Att tro på något som man för ögat inte kan se. Om något som kommer framöver som vi måste sätta tillit till att det verkligen kommer. 

Så, ta några minuter och lyssna till Erik. Det är välinvesterad tid. 

Söndagstankar – sinnesro

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan
förändra, mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Amen.

Att ha sinnesro är ju något att eftersträva. Det ger oss ett lugn som påverkar hela vårt inre och vårt liv. Skulle tro att man överdriver inte om fet faktist påverkar både vårt blodtryck och puls på något sätt. 

Sinnesro – Synonymer till sinnesro hänvisar till sinnesfrid: själslig ro, inre frid, själsfrid, själslugn, sinnesro, sinneslugn, harmoni. När läsare synonymer.se får själva ve förslag blir det harmoni

Tänk vad vi kan ställa till det inom oss när vi inte kan släppa vissa saker som händer oss. Sinnesrobönen visar på ett förhållningssätt som inte alltid är så enkelt. Att acceptera det vi inte kan förändra, och som vi så gärna vill förändra, är ingen lätt manöver. 

Att få mod att förändra mönster och sätt som är mindre bra kräver rätt mycket också av oss. Låter ibland enklare än det är i själva verket. 

Men kanske kan vi i all enkelhet ändå be denna bön. Med en liten förhoppning att den gör den nytta den andas. Även om vi har just då svårt att ge oss hän till 100% i den bönen. Inland kanske tom inte vågar be en sådan bön för att vi är rädda för förändring. Blir förändringen som som jag vill? Liten märklig tankegång men det ligger något i det. Fast vi kan känna så tror jag att vi innerst inne har en magkänsla att svaret kommer att bli bäst för oss. Om vi är ärliga mot oss själva n

För visst är det så att det ligger något i denna bön. Något som verkar kunna göra gott i oss. Att den har någon form av ljuvlig välsignelse som kan komma oss till del. Den andas värd att prövas. Eller hur? 

Alltså det där med elcykel…

Alltså det där med elcykel….

Cyklade till Bryggeriet igår för att fira Algot som tog studenten. Tänkte att det skulle vara knepigt med parkeringsplatser mitt i studentider. Tog cykeln via cykelvägen och cyklade där i allsköns ro. Så händer det. En cykel cyklar om mig i hög fart men trampade inte speciellt mycket. Okejdå. Var så god. Kör bara om så där lätt och enkelt. För den här gången. Vederbörande hade en elcykel. 

Men sen dårå….. Det kommer en till. På samma sätt. Ska det få vara på detta viset? Alltså dessa elcyklar. Är det inte lite fusk att cykla fram så fort och nästan inte trampa alls? Alltså dessa elcyklar….

Avundsjuk? Nära 🙈🙊🙉 jo kanske lite. Alltså vilken smart idé. Verkar ju sanslöst bra. Tom bonden vi bodde nära ett tag skaffade sig en sådan. ”Ville ju komma fram till lite tyst till älgpasset typ ju”. 

Man borde ju ha en sådan cykel. Tänk vilken fart man skulle få …… 🚴

Men å andra sidan…… då får man ju ingen träning ju. Nä, jag fortsätter med min vanliga cykel. Det blir nog bäst. 

Alltså dessa elcyklar – dom får väl cykla om mig dårå. Jag är inte bitter.