En tanke för dagen – att vara som alla andra eller?

I lagom-Sverige har vi ibland en känsla av att inte sticka ut ut utan vara som alla andra.

På ett sätt är vi som alla andra. Vi bär samma mode. Vi köra ”samma” bilar. Vi följer trender i mycket av våra inköp. Är vi inte som alla andra så är vi inte ”normal”.

Vem är du? Är du den du ser ut att vara? Eller är du någon annan som bara försöker anpassa sig till det som du tror är det rätta?

På något sätt faller vi in i mönstren som är.

Samtidigt är vi skapade som vi är. Med unika gåvor. Med unikt sätt att vara. Med unikt uttrycksätt.

Våga vara den du är. Det finns bara en av dig. Var rädd om det.

Ibland när vi ska skapa något i vårt sammanhang så har vi så lätt att spana in andra. Hur gör dom? Vad funkar för dom? Jag skulle hellre önska att vi först och främst såg det vi har och gör något av det. Att vi såg behovet runt omkring oss och skapade något utifrån det och inte efter trender först och främst.

Våga vara dig själv. Du behöver inte vara någon annan.

Eller för att citera Nalle Puh:

”Var dig själv vad som än händer”

En tanke för dagen – var har du dina rötter?

Satt och tittade på ”Allt för Sveriges. Amerikanare letar efter sin rötter i Sverige. Släktrötter. Man blir tagen av hur dom reagerar på att få veta berättelse efter berättelse om sina anförvanter som dom inte visste något om.

På ett sätt känner jag mig lite rotlös. Har ju flyttat runt rätt mycket i mitt liv. För några somrar sen gjorde jag en tur för att komma tillbaka till mina rötter. Jag är född i dalarna. Varje gång jag kommer dit känner jag mig som hemma. Trots att jag bara bott där i knappt 6 år av mitt liv och då på två olika platser. När en av amerikanarna kom till Sverige kände hon sig som hemma. Fast hon aldrig hade varit här. Visst är det märkligt?

Nu vet vi oftast vart vi har våra rötter, där vi kommer ifrån.

Men jag funderar i dag mer på vart har jag mina rötter här och nu? Vart väljer jag att låta mina rötter gräva ner sig?

När jag flyttade till Ulricehamn kände jag första gången jag var där att där hörde jag hemma. 4 el 5 år senare åkte jag på samma gata och kände att nu var denna tid över. Rätterna hade rykts upp.

Var har du dina rötter? Vart låter du dom gräva ner sig? Vart får dina rötter hämta sin energi och kraft? Vi behöver vara måna om att välja rätt ”jordmån”.

På något sätt är det så viktigt att veta vart man hör hemma. Att man har något att ”komma hem till”. Man säger ju ”borta bra men hemma bäst”. Vi behöver en plats att sätta ner våra rötter i.

Att fånga det positiva

Ett av dom svåraste momenten i ett liv som känns mörkt och motigt är att fånga den ljusstrimma som finns. Att hitta ljuset i tunneln.

En utmaning vi har när det är motigt är att fånga det positiva. När mycket bär emot måste vi söka och hitta och fånga dom positiva tillropen. Dom tillrop som har så lätt att drunkna i det större negativa bruset. Dess viskning som är så viktig att lyssna in kan lätt överröstas av dom negativa tongångarna.

När mycket pekar år fel håll får man hitta det som pekar rätt.

Under höstmånaderna kan det vara att se att det mörka snart vänder. Att njuta av dom varma dagarna som spricker igenom dom kalla bistra. Om ditt jobba har motgångar gäller det att hitta ljuspunkterna och låta dom tala högre för en stund. När livet har sin down-period så försöker vi hitta höjderna om så dom bara är en krusning.

Oftast är det inte lätt att klara det själv. Man har lätt att gräva ner sig. Det är då man behöver sina vänner som allra mest. Vännerna som hjälper en att lyfta blicken. Som hjälper till att hitta ljuset. Som hjälper till att återfå tron på framtiden.

Vi behöver hjälpa varandra att fånga det positiva. Det som skapar värmen. Så att vi kan se det positiva som bryter fram.

Då får vi tro och tillit att det övriga också kommer att fixa sig. Då blir det lättare att bära dom tunga passagerna i livet.

Vi människor kan välja att vara den som lyfter någon annan. Som uppmuntrar som ger energi.

Se dig omkring. Det finns så mycket positivt att fästa blicken på. Välj att göra det.