Månad: januari 2022

Publicerat den

Får Ordet tala och vägleda eller bara bekräfta min vilja?

Förr i tiden gick ofta predikanten upp i talarstolen och sa: ”Jag har fått ett ord från Gud”. Med det menade man oftast att en bibelvers hade blivit levande och så predikade man utifrån den. Idag är det mer vanligt med ett tema som man utgår från. Till det temat lägger man ett ord, en bibelvers, till grund eller mer som en bekräftelse på temat. Rätt eller fel? Skulle tänka att det är lika rätt. Men det har blivit en förskjutning. Från att utgå från Ordet till att bekräfta med Ordet.

Jag funderar på hur det fungerar i våra liv. Låter vi bibelordet leda oss? Eller får det bekräfta min vilja att leva som jag gör?

För mig blir det mer av en tankeställare än att försöka pådyvla någon ett levnadsmönster eller en lag. För mig blir det en djup reflektion om hur jag låter använda bibelns Ord till mig. Hur tänker du? Ingen fördömelse utan mer längtan om hur vi kan förhålla oss till Guds levande Ord – bibeln.

Får medge att jag allt för ofta läser Ordet mer skummande än på djupet. Som om ja inte har tid att läsa klart liksom. Det finns en utmaning i att låta texten bearbeta mig. Dra mig ner i dess djup. Att låta texten bli liv och inte bara bokstäver. Har vi tid med det idag?

Att läsa texten på ett sätt så att jag hör den läsas i mitt inre. Att låta den berätta sin omgivande historia och ursprung. Och visa på var den vill föra mig.

För bibelOrdet har ett annat djup än en vanlig text. Dess dimension är många gånger större än en roman, om inte alltid.

Min fundering idag är att bibelns Ord ska vägleda mer än att bekräfta mitt livs levande. Visserligen är båda infallen rätt när dom går hand i hand. Tror vi behöver mer av ”jag har fått ett ord från Herren” än trendiga tematiska utläggningar. (Inser samtidigt hur svårt det är)

Så …. Hur förhåller du dig till Ordet? Får det vägleda dig? Eller söker du efter ett Ord som kan bekräfta ditt liv och din hållning? Till oss som predikar …. leder Ordet oss in till budskapet eller försöker vi hitta något som (bara) bekräftar vår egen tanke? Rannsakande men kanske rätt viktigt i den tid vi lever i nu.

Till sist….

📕 Att läsa ordet med andens hjälp för oss ner i dess djup. Min utmaning idag är att ta en text och låta den börja öppna sig för oss. Stressa inte över den. Ställ frågorna som dra dig in i skeendet. Hur såg det ut när det skrevs? Vem var med? Sammanhanget? Vad vill Guds Ande viska in till oss i texten? Vad tar du med dig? Osv osv…… Mon bön är att du idag ska föras in i ett sammanhang som ska få välsigna ditt liv.

Ps. Intressant att Dagens gästkrönikor , Öyvind Tholvsen, tar upp detta ämne idag. Läs gärna det Ds

Publicerat den

KanSke

Lyssnade till en fantastisk förkunnelse idag från Smyrna Göteborg och Tomas Sjödin. Lyssna gärna på den här. Ca 18 minuter in och videon. Mycket att fundera kring men du får lyssna och fundera på din resa. Men han använde ett ord som han (ofta) använder.

Kanske

Ett ord som kan uppfatta att man är velig och inte vet vad man vill. Osäkerhet. Kanske är ordet fyllt av tvivel kan många tycka. Men han visade på att ordet består av två mindre ord.

Kan Ske

Tänk vilken förändring så snart man inser det. Det är en helt annan ingång. Kanske är lämnat till ett hoppfullt Det Kan Ske. Känner du förskjutning? Hoppfullt. Tilltro. Möjlighet. Det lyfter.

Tänk vad viktigt det är att få sin betoning på rätt plats. Där landar vårt fokus. Där skapas vår målbild. Där föds något som kommer att bära framöver. Det är stor skillnad på att fokusera på ett ’kanske’ eller på ett ’kan ske’.

Så kanske är ett ’kanske’ inte så omöjligt tvivlande utan mer att det faktiskt kan ske. Att det du tror kanske inte just kan ske – precis – att det verkligen kan ske.

Så våga tro att du kan det!!

Publicerat den

Guds viskning till dig

Har börjat läsa en bok med titeln ”Guds Viskningar” av Richard Foster. En utmanande och lockande titel. Låt mig ge dig några meningar inledningsvis i boken.

”Att lära sig att lyssna ordentligt och höra rätt – det är ingen liten uppgift”

”…. en viskning inom oss, en röst som talar i hjärtats djup, en inre kunskap.”

”På vilket sätt talar Gud till oss? Vad ska vi förvänta oss….. eller hoppas på?

”Hur ska vi göra för att utveckla ett bra inre, andäktigt lyssnande?”

Tankar som, i alla fall hos mig, väcker längtan och dragningskraft att erövra det. Att utveckla hur man kan lyssna till Guds viskningar in sitt liv. Jag påminns om en vers där det står ungefär så här: att Gud talar även om vi inte lyssnar”. Så jag funderar lite på hur mycket vi missar egentligen.

Hör du Guds viskning in i ditt liv? Vad säger han? Vad vill han dig? Jag tänker att om vi delar sådana erfarenheter så kan det skapa längtan men också förlåtelse för Guds viskning.

Varför viskar Gud? Kan han inte ropa högt och tydligt? Det kan han visst. Och gör säkert för någon. Men det verkar som att Gud väljer allt som ofta att tala genom den inre viskningen. Kanske att föredra än andras ”hälsning” som naturligtvis också är en väg för Gud. Men den vägen tänker jag mer bekräftar det jag redan hört i mitt inre.

Det finns en välsignad varm utmaning i detta. Är det så att Gud vill tala med dig? Kanske är det så att om du bara stannar upp lite, sänker volymen runt omkring dig, ställer in fokus inåt så kommer du få höra en röst som talar med till dig. Det är så gott att ha det samtalet med Gud.

Publicerat den

Tron som bär redan innan gryningen.

Kapelludden Öland en sommarmorgon

Jag såg ett citat på Facebook igår. Började söka lite omkring det. Visade sig att det var Rabidranath Tagore som sagt dom orden. En indisk författare och filosof. Han sa följande:

Tron är fågeln som känner ljuset när gryningen fortfarande är mörk.

Troligen har den några versioner för jag hittade även detta citat av honom:

Tron är den fågel som känner gryningen och sjunger medan det ännu är mörkt.

Gryningen är något speciellt. Dom gånger jag har inväntat gryningen har det varit så stilla lugnt. Så tyst. Så helt plötsligt börjar fåglarna sjunga. Jag har inte kunnat lokalisera dom i det mörka skumma. Men helt plötsligt inser jag att dom sitter där i buskar och träd. Så helt plötsligt, så bryter solen horisonten och börjar stiga upp. En fantastisk upplevelse.

Att använda den bilden på tron är vacker. Fåglarna uppfattar att snart är det dags. Snart bryter dagen fram. Det mörka måste ge vika. Dom blir hoppfulla. Kanske är mörkret deras tid då som känner sig mest utsatta. Men nu kommer snart befrielsen.

Tron bär oss genom det mörka när vi inte själva orkar bära. Tron vill ge oss uthållighet och mod. Att tro att det kommer lösa sig. Det kommer bli en god morgondag även om det just nu är mörkt.

Tänk att vår tro kan känna ljuset medan det ännu är mörkt. Tron förnimmer det ljus vår tror fäste, Gud, ger oss. Även om det är mörkt. Mitt i mörkret skönjer vi det ljus som redan finns. Men som just nu inte är synligt. Paradoxen, redan nu men ännu inte.

En bra beskrivning tänker jag på vilan i tron. Din och min tro ger en tillit och ett lugn. Även om det stormar så kan vi förnimma att vi kan sitta lugnt i båten. Stormen kommer att bedarra och vi kommer möta en ny strålande dag.

Låt trons vackra fågelsång få fylla ditt inre. Den sången ger frid och inre harmoni. Bli stilla och besinna att Gud är Gud. Låt din tros symfoni fylla varje del inom dig.

Kapelludden Öland 03:36 en sommarmorgon

Följ gärna min sida ”Jesus genom 2022”

Publicerat den

Det ideella värdet

Jag läser om att handbollsklubben Sävehof värderar dom ideella insatserna till 46 miljoner per år. Det har lagt grunden till den framgång klubben ser.

Det är ju fantastiskt. Och nu pratar vi bara om en av alla klubbar i alla sporter i vårt land. Otroligt vilket värde allt detta står för…..

Mina tankar går till hela frikyrkorörelsen. Som genom mer än 100 år drivits genom ideella krafter och till det frivilliga gåvor. Ja, du tänker rätt. Den har fått aktivitetsstöd från kommun och stat. Men långt ifrån dom summor idrottsrörelsen har fått.

Därtill kan vi lägga till alla frivilliginsatser inom tex secondhand, röda korset, bistånd mm mm. Den ideella kraften som ofta kallas volontärskap är enorm i vårt land. Utan den skulle vårt land se annorlunda ut

Sverige är ett av dom få länder som har en betydande volontärskap. Tänk om staten kunde uppmärksamma det mer. Läste om att en kommun skulle utveckla arbetet med att få en fungerande relation mellan kommun och civilsamhället. Hur viktigt som helst.

En kommuns välbefinnande hänger inte enbart på skattekronor och politik. Om kommunen inte har människor som ideellt hjälper till i det sociala tex kommer inte kommunen att lyckas med uppdraget. Säger inte att dom kommunalanställda inte gör ett bra arbete. Det gör dom visst. Men dom räcker inte till. En kommun gör väl i att samarbeta med den ideella sektorn. Den för väl i att skapa ett gott samarbetsklimat.

En kommun gör väl i att knyta band till kyrkorna. Till föreningsliv som har närmare till invånarnas öron. Där tror jag många av nycklarna finns till ett välmående samhälle och kommun.

Skulle vara så gott om kommunernas ledarskap insåg det. Om inte för individers välbefinnande så borde dom inse det rent ekonomiskt. Det språket brukar ju vara lätt att förstå. Om nu Sävehof värderar sin ideella kraft till 46 miljoner så borde summan av en kommuns samlade idealitet överskrida den summan många gånger. 2022, som är tillika ett valår, är ett gyllen år att visa den sektorn sin respekt. Idealitet borde kunna bli en av alla valfrågor i år. Utan den stannar Sverige tänker jag.

Publicerat den

I stillhet vänta

Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från HERREN. Klagv 3:26

Allt för ofta tänker vi oss nog ett ivrigt sökande efter Gud. Något av att knacka och bulta och ”tjata”. Vilket på ett sätt är naturligtvis också möjligt. Men jag tänker att det finns en annan sida också. En sida jag tror är underskattad. I dagens samhälle med krav av snabba beslut är den nog oftast glömd.

Tålmodigt vänta….. Att stilla vänta och invänta. Det är en framkomlig väg som jag tror blir mer långvarig och mer uthållig. Tålamod är väl inte vår bästa sida alltid. Men det är något vi kan träna upp. Våga vänta. Våga vara uthållig. Svaret kommer. Att vänta är inte så farligt som det låter.

Det är gott att hoppas…. Att hoppas föder något positivt. Hoppet är en märklig företeelse. Det kan bära oss långt. Väldigt långt.

Att vänta in en människa kan ibland vara helt omöjligt. Vi blir lätt besvikna. Vi kan sätta tilltro men det faller på grund av svik a löften kanske. Men med Herren är det en annan sak. Det är gott att vänta på hjälp från honom. För han kan leverera. Han är svaret på vårt hopp. Tålmodig väntan på honom har sin lön.

Att vänta tålmodigt är att mogna. Mogna för det som kommer. Mogna i begreppet bli beredd för något. Därför tänker jag att invänta Herren är att på något sätt bli förberedd och redo för svaret. Mogna för att ta emot svaret och kunna leva ut i svaret. Så kanske behöver Gud vänta med sitt svar till dig så att du är redo för det. Att vara på ett sätt så att du kan ta emot det.

Så stressa inte efter svaret. Invänta det. Du mognar för Guds svar till dig. Inte så dumt alls.

Följ gärna min sida ”Jesus genom 2022”

Publicerat den

Att hinna med sig själv

Känslan när man inte riktigt hinner med sig själv… Herregud&Co

På något sätt känner jag igen mig i budskapet Herregud&Co säger. Förr alltså. Då kunde det vara mer regel än undantag. Inte konstigt om kroppen reagerar.

Känner du igen det? Tycker dom senare åren har det blivit mer mer vanligt. Färre jobbar men ska göra mer än man gjorde då man var fler. Arbetsgivaren får ett större och större ansvar i att ta rätt ansvar.

Jag är så tacksam att det idag inte ser ut så i mitt liv. Visst, det kan finnas inslag av det vid få tillfällen. Men långt ifrån en regel utan mer ett undantag.

Jag tror att man verkligen behöver tänka om när denna bild stämmer in på sitt eget liv. Fattar man det inte själv behöver man någon som berättar det tydligt och klart för oss. Det räcker inte med fåtal tillfällen då man hinner ikapp om man sen direkt springer iväg igen.

Det är som då man är ute på en gemensam utflykt. Man kommer efter. När man väl är ikapp så drar alla igen. Man hinner varken vila eller återhämta sig. Nej, jag tror vi behöver lära oss att hinna ikapp oss själva. Sen stanna där ett tag.

Tänk om vi kunde lyssna in den känslan av att inte hinna med sig själv. Då flåset redan är uppe innan man ännu inte hunnit starta.

Jesus var en god förebild på detta. När han och lärjungarna var mitt uppe i sitt livs äventyr, då man var mitt uppe i det mest spännande man kunde göra, föreslår Jesus att dom skulle dra sig undan för att vila. Jesus visste att skulle uppdraget lyckas behövde man hushålls smart med sina krafter. Han tog dom med sig till en öde trakt. Tid för vila, samtalet, återhämtning och bönen. Där kom man ikapp sig själv för att sen kunna fullborda uppdraget. Jesus insåg att det var viktigt.

Kan det hjälpa oss att förstå det viktiga i att stanna upp för att hinna ikapp sig själv? Förhoppningsvis gör det så.

Publicerat den

Only Jesus can heal this hurting world 🌍

🌏 Sitter i bilen på väg till affären. Så spelas Gordon Motes låt Only Jesus can heal this hurting world

Only Jesus can heal this hurting world
Only Jesus can heal this hurting world
No one can love like he does,
Heart by heart and one by one
Only Jesus can heal this hurting world

🌏 Texten är så talande just nu. Det är pandemi. Den tar just nu fart. Det är ontologi på många platser på vår jord. Där vi trodde det gick åt rätt håll. Texten får du i sin helhet sist.

🌎 Gordon lägger fingret på en ”sanning” att reflektera över. ”Vi måste erkänna att vi inte kan fixa det som går fel”. Vi behöver erkänna att vi behöver hjälp från högre makter. Så många försök är gjorda men inte lyckats nå ända fram. Så när ska vi vända oss till Gud undrar jag?!

🌍 Vi människor är rätt stolta av oss. Vi inte bara vill klara oss själva. Vi ska klara oss själva. Det gör att vår stolthet hindrar oss att söka hjälp. Det bekymrar mig.

🌎 Tänk om vi kunde stanna upp. Inse vår begränsning. Söka oss till den som kan hjälpa oss. Alla. Kungar, presidenter, regeringar, parlament, enskilda politiker, den vanlige människan, gammal och ung, ja alla. Det kräver en attitydförändring. Vi tror att priset är högt. Men egentligen är det den billigaste och bästa vägen vi kan ta. Gud tar inte betalt. Han vill rädda vår värld om han får vår tillåtelse till det. Så låt prestige läggas undan. Våga en ny väg.

🌎 Hela texten: ( vill du lyssna? Tryck här)

This world will not get better on its own
More problems each day and were losing sight of hope
We need to admit, we can’t fix what’s going wrong
But there’s someone who can do what we’ve needed all along
Only Jesus can heal this hurting world
Only Jesus can heal this hurting world
No one can love like he does,
Heart by heart and one by one
Only Jesus can heal this hurting world
In every corner of the planet is the same
We can’t get along because we don’t know how to change
No plan formed by man can set us free inside
But the prince of peace can reach our wounded hearts and minds
Only Jesus can heal this hurting world
Only Jesus can heal this hurting world
No one can love like he does,
Heart by heart and one by one
Only Jesus can heal this hurting world
There’s a bridge between us
His heart will forgive us
The pain that conquers darkness
The only one that can save us
Only Jesus can heal this hurting world
Only Jesus can heal this hurting world
No one can love like he does,
Heart by heart and one by one
Only Jesus can heal this hurting world
Every man, woman, boy, and girl
Only Jesus can heal this hurting world

Publicerat den

Farthållare

Sitter i bilen på väg hem. Har varit några dagar till mina söner och hälsat på. Firat nyår. Sätter farthållaren och susar hemåt till Eskilstuna. En rätt bra uppfinning tycker jag.

Det slår mig att livet kan behöva en farthållare. Något som hjälper oss att komma ihåg och hålla på. Fick en bra påminnelse av en vän på Facebook som började året med att starta en bibelläsningsplan. Vilket han menade hjälpte honom till en god vana. Han startade en årsplan som skulle leda honom genom bibeln under året.

Och det slår mig att en sådan dag kan är en bra farthållare i bibeln. Inte för att bibelläsande ska mätas i antal verser och kapitel. Och briljera med mängde text som man läser. Nej, det handlar mer om kvalitet och aktivt läsande/lyssnande. Men en bibelläsningsplan kan hjälpa att hålla den fart man vill ha i sitt läsande. En sådan plan kan du hitta på tex Youversion.

Vi vet att läsa bibeln har en god betydelse och inverkan på oss. Men det kan vara svårt att få det gjort.

Så nu har jag startat en plan som ska hjälpa mig att hålla läsandet igång under hela året. När ska den användas? Tänker att den få bli en hjälp på flera sätt. Att läsa texten ur min bibel. Att läsa den genom appen. Att lyssna på texten vid frukost eller när jag åker till jobbet. För det finns så många tillfällen att läsa några verser.

Varför inte skaffa sig en farthållare. Inte så dumt, eller hur?!

Publicerat den

”Så blir det nya året”

Har du sett rubriken någon gång? På tidningens första sida med stora feta bokstäver?

”Så blir det nya året”

Alltså , hur kan dom veta det? Tänk vilket behov vi har av att veta hur det ska bli framöver. Somliga kallar det kontrollbehov. Andra en stor osäkerhet att misslyckas.

Det klassiska uttrycket att det är ett oskrivet vet blad är väl mer relevant kan jag tycka. Löftet om morgondagen har ju ingen. Varje dag är en Guds gåva till oss.

Så jag tänker att mitt i allt behöver vi ha en hållning att inte ta något för givet förrän vi fått det.

Ett nytt år är verkligen oskrivet. Vi kan göra våra försök att planera det. Skriva in i vår agenda vad vi tänker vi ska fylla det med. Men om det verkligen så är en annan femma.

Men vi kan skapa förutsättningar som jag skrev om igår. Vi kan önska. Vad vi däremot kan göra är att be om Guds ledning och beskydd. Det är verkligen inte en dålig hållning. I den bemärkelsen kan vi verkligen säga att ”så blir nästa år”. Vi ber varje dag bönen ”Vi lägger den i dina händer, Gud”. Då brukar det bli ganska bra. Vi kan välja att skapa goda rutiner som skapar förutsättningar för bra dagar. Det slår helt klart tidningarnas försök till att sia om framtiden. Likaså alla horoskop.

Att följa Guds mjuka barmhärtiga ledning är något förunderligt stort. Att varsamt föras fram efter en välsignad livsväg. Det gör att man kan vara trygg i att inte alltid veta vad framtiden ger. Tilliten till Guds goda omdöme över mitt liv ger en inre frid. Är det att inte ta ansvar för sitt liv? Inte alls. Det är att verkligen ta ansvar.

Ingen kan bestämt säga hur nya året blir. Men vi kan göra det bästa av det. Det är gott nog tänker jag.