Månad: juli 2022

Publicerat den

Läs med mig – Hebreerbrevet Kapitel 2

Driver bort med strömmen … 2:1. Åt vilket håll går strömmen? Vart hamnar den? Vill du dit? Hålla fast – blir viktigare och viktigare för var tid som går. 

Guds vittnesbörd … 2:4. På många olika sätt nås vi av det budskapet. Vilket bekräftar den tro vi har gång efter gång. 

Allt under hans fötter … 2:5ff. Visar på hans makt och auktoritet. Inget utlämnades. [ I N G E T ］Du kan vara trygg att hans makt håller.

Upphovets Gud … 2:10. Alltings ursprung! Från evighet till evighet. 

Eftersom han själv har lidit …2:18. När du prövas, när du kämpar, när du frestas, när du tycker livet sätts på för stora prov – Du har en som kan känna med dig. En som kan förstå. En som V E T. Det är barmhärtigt stort.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Det finns berättelser som måste berättas…

Det finns berättelser som måste berättas. Berättelser som, om dom inte berättas, försvinner i ett intet. Som aldrig kommer att höras och uppfattas. Andra berättelser som aldrig får en mottagare om de inte berättas. Det finns även berättelser, till synes helt oviktiga för omvärlden, som för stunden känns obetydlig som kommer bli viktiga. Om dom inte berättas kan det bli en tom plats i historieraderna. Din berättelse kan för dig kännas oviktig för att berätta. Men din berättelse är unik. Betänk hur intressant det är när man börjar höra berättelse efter berättelse om dom som gått före i sin släkt. Deras resa. Deras upptäckter efter hand som vi idag tar för givet. Din berättelse kommer att bli viktig den med. Kanske redan nu. Din erfarenhet behöver andra lära från.

Igår morse fastnade jag i en berättelse som Magda Gad berättar. Om ett land som ingen får berätta om. Ett land i krig. Myanmar. Hon smugglades in. Levde en månad bland dom som kämpar för ett fritt land mot juntan. Troligen är hon den ända person som varit där som journalist. Och tagit sig levande ut. Hennes berättelser måste många läsa och lyssna till. Annars är hennes resa förgäves. För folkets skulle i Myanmar måste den berättas och läsas.

1998 kom det ut en skrift om förintelsen. Den hade titeln ”OM DETTA MÅ NI BERÄTTA”. En berättelse som verkligen inte får glömmas bort. Andra världskriget fasa. Åren 1933-1945 var det många judar som miste livet.

Berättelsen om Jesus behöver också berättas. Jag funderar mycket på hur den berättas bäst i våra dagar. Vi lever rätt långt bort från kontexten den kommer ifrån. Förståelsen för hur den växt fram. Om offren och det Jesus gjorde genom sitt liv. Men inte minst korsets kraft. En superviktig berättelse. Avgörande för oss alla inför livets stora fråga.

Hur svår den än kan tes vara att berätta är den den viktigaste berättelse du behöver lyssna till. Du behöver ta ställning i relation till den. Magdas berättelse behöver beröra oss alla. Berättelsen om Jesus behöver beröra dig.

Alla dom som reser som journalister till länder där människor lider måste berättas och lyssnas till. För dom människorna som lever under odrägliga förhållande. Berättelsen om Jesus behöver du lyssna till för din egen skull.

Tänk vad många berättelser det finns. Var rädd om din berättelse. Den kan bara du berätta. Du skapar den genom det sätt du lever.

Publicerat den

Läs med mig – Hebreerbrevet Kapitel 1

Talat till oss genom sin son … 1:2. Förr var det genom profeter, genom andra människor. Nu direkt från Jesus. Anden hör vad Jesus säger och ger det till oss idag. 

Utstrålar … 1:3. Utstrålar Guds härlighet. Har vi set Jens har vi sett Gud. Har vi mött Jesus har vi mött Gud. Jesus uppenbarar Gud. Jesus blir nyckeln för oss som öppnar dörren till det andliga. 

Jesu särställning … 1:9. Han står högre än änglarna. Han är Gud Son.

Du förblir … 1:11,12. Allt annat förgås men Jesus förblir. Han är av evighet. Inget slut. 

Änglauppdrag .. 1:14. Änglar i helig tjänst. Betjäna människor. Intressant tanke. Kärnbibeln har ord som ’hjälpa’, ’skydda’. Andra översättningar har ’tjäna’. Grtexten har ’tjänande’. Vilket viktigt uppdrag. Vilken välsignelse för oss. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Slog följe ….

Kanske har du hört om Emmausvandrarna. Lärjungarna som är på väg gående till Emmaus. Jesus hade just dött. Dom har rätt uppgivna. Så läser vi:

”Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem.” Lukasevangeliet‬ ‭24:13-15‬

Dom insåg inte att det var Jesus som slog följe och vandrade med dom på vägen. Hur än samtalet förlöpte så var han en främling för dom. Det måste ha gått tillsammans rätt länge. Vi förstår att man tillämpar med checkar in på värdshuset och sätter sig till bords. Då , inte förrän då, inser dom att det är Jesus.

Den känslan att inse att man gått tillsammans med Jesus men inte förstått det måste ha varit en speciell upplevelse. Verkligen speciell.

Undrar hur många gånger Jesus har slagit följe med oss utan vi har inte förstått det

Ingen aning hur Jesus upplevde det. Visst, han öppnade deras ögon. Kanske var det meningen att det skulle bli. Eller inte. Kanske blev han tvungen att öppna deras ögon – få dom att förstå – just därför att dom inte insåg vad som hände.

Hur upplevde han det? Att dom inte förstod?

Tänk om det är så att Jesus slagit följe med oss utan att vi förstått det? Tänk vad mycket vi missat då.

Jag vill verkligen inte missa ett sådant tillfälle. Vill du det? Vi behöver varje tillfälle som Jesus slår följe med oss. För han gör ju det för att han vet att det verkligen är bra för oss.

Sen tror jag att han verkligen gillar att hänga med oss. Det liksom hans grej. Det är då det händer. Det ger en sån mersmak.

Vad skulle han prata med dig om i fall ni slog följe med varandra? Vad skulle du prata med honom om? Hur skulle ett sådant samtal vara? Tänk…. så spännande …..

Publicerat den

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 24

Tvivlet … 24:4f. Vad skulle de tro nu när stenen, som var förseglad, nu var bortvältrad? 

Änglabesök igen … 24:4. Vid viktiga avgörande situationer kom änglar. Nu var det ett sådant tillfälle gen. 

Kom ihåg vad Han sa … 24:5ff. Hur viktigt är det inte att koma ihåg vad Jesus har sagt. Det är Andens uppgift att påminna oss. Vårt ansvar att ta reda på. Genom denna läsning vi gör genom Nya Testamentet gör vi det. Anden får stoff att arbeta med. Han är dock inte begränsad till det. Men vi har ett eget ansvar. Tänk att få vila tillbaka på det om tvivlet kommer. 

Tomt prat … 24:11. Tänk at allt man gått igenom och nu kom upplösningen … så uppfattar man det som tomt prat. 

Men Petrus … 24:12. Han som förnekat. Han sprang dit. Han ville att det skulle vara sant. Det måste vara sant att Jesus är uppstånden. Men förändrades. Kunde det verkligen vara sant. 

Slog följe… 24:15. Jag undrar hur många gånger Jesus slagit följe med oss och vi har inte förstått det?

Vi hade hoppats … 24:21. Tänk att tvivlet smög sig in. Uppskakade om att han inte var kvar i graven. De fick helt enkelt inte ihop ekvationen. Jesus insåg det. Slår följe med dom. För att poletten skulle trilla ner. Så stor är Jesus.

Herren har verkligen uppstått … 24:34. Nu var de säkra. Det var Jesus som uppstått. Han var inte bortförd från graven som död. Han hade gått därifrån. Vid liv. 

Rör vid mig … 24:39. Vi kan göra det idag också. Inte fysiskt men i vår ande. Han lever. 

Öppnade deras sinnen … 24:45. Nu förstod de. Viktigt för deras uppdrag att gå ut i hela världen. Nu fick de ihop ekvationen genom skriften. Hur förklarar vi denna ekvation för den sekulariserade människan idag?

Medan han välsignade dem … 24:51. Man brukar undra vad det sista var den som dött sa. Jesu sista inför sin himmelsfärd var att han välsignade dem. Det är stort. Tänkte inte på sig själv. Tänkte på sina lärjungar. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Eftersom han själv har lidit …

I min bibelläsning hamnade jag i Hebreerbrevet 2. En av dom passager som är lite mer närgånget barmhärtigt är att Jesus kan känna med oss. Förstår oss i vår livsvandring. Han känna med oss i motgångar och prövningar.

”Eftersom han själv blev frestad när han led, kan han hjälpa (höra ropet på hjälp och skynda att undsätta) dem som frestas. Hebreerbrevet 2:18

Kärnbibeln skriver: Jesus blev frestad på alla områden, se Heb 4:15-16. I Getsemane bad han ”inte min vilja utan din”, se Matt 26:39. Gud vet om våra prövningar, inte bara som Gud, utan också som människa.

Vidare skriver kärnbibeln: Ordet för hjälp är boetheo som bara används 8 gånger i NT. Det består av två ord: boe som betyder ”ropa”, och theo som betyder ”springa”. Ursprungligen betydde ordet ”att springa till någon i nöd för att hjälpa” och ”att skynda till undsättning till någon som är betryckt”, för att sedan få den mer generella betydelsen ”att hjälpa”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭2:18‬ ‭SKB‬‬

Eftersom han själv har lidit …2:18. När du prövas, när du kämpar, när du frestas, när du tycker livet sätts på för stora prov – Då har du en som kan känna med dig. En som kan förstå. En som V E T. Det är barmhärtigt stort.

Därför kan vi frimodigt komma inför Gud med vår frestelse och prövning. Han vet vad du möter. Förstår vad du går igenom. I Jesu namn finns det förlåtelse och upprättelse.

Publicerat den

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 23

Jag finner inget brottsligt … 23:4. Precis så. Man kunde aldrig hitta något brottsligt att döma honom för. En rättsskandal. Hittade man en utväg att komma undan denna sak gjorde man. Pilatus tänker att om han skickar Jesus till Herodes är saken ur världen. Men Jesus återvänder snart igen. 

Inget brott men straff i alla fall…23:15ff. Men så lätt kommer i Pilatus undan. Trots att han ville frige Jesus.

Fick som de ville … 23:25. Tänk att det kunde gå så långt. Å andra sidan…. Det var denna väg han blev tvungen att gå för vår frälsning. Dömd, inte för egna brott, för våra brott.

Bar hans kors … 23:26. Simon fick bära tvärbjälken. Möjligen var Jesus så hårt ansatt av gisselslagen att han riskerade att dö för tidigt om han bar sitt kors. 

Fader förlåt dem … 23:45. Detta tjocka (ca en dm tjockt) i Templet som fanns mellan folket och Det allra Heligaste brister mitt itu. Vilket visar på att vägen till det heligaste nu är öppen för var och en. Inte via någon präst. Utan en direkt kontakt med Gud själv.  

Tänk på mig … 23:42f. Det fanns frälsning för rövaren i hans ånger. 

Förlåten brister … 23:45. Detta tjocka (ca en dm tjockt) i Templet som fanns mellan folket och Det allra Heligaste brister mitt itu. Vilket visar på att vägen till det heligaste nu är öppen för var och en. Inte via någon präst. Utan en direkt kontakt med Gud själv.  

Väntade på Guds Rike … 23:50fff. Underbart beskrivet av en som inte samtyckte med övriga rådsherrar och laglärda. Han väntade på ”Guds Rike”. Han visste att det kom med Jesus.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Vem vandrar du med?

Igår skrev jag om ensamhet. Idag blir det en annan vinkel. Läste en intervju med Michael W Smith i Dagen. Citat:

” Michael W Smith tillägger att han är mån om att skydda sitt eget hjärta för att inte råka ut för samma sak. Hur gör du det?

– Jag har ett fantastiskt team runt mig, svarar han och beskriver människor som han har känt i över 30 års tid. – Det är en nyckel, vem vandrar du med?” (Dagen 5 juli)

”Det är en nyckel, vem vandrar du med?”

Det handlade om att bevara en sund tro. Och också sin egen tro på Gud.

Började tänk lite mer på det. Ibland får jag känslan att man tänker sig att man klarar tron själv. Blir bekymrad när jag inser att allt för många inte har återvänt till kyrkan efter pandemin. Medan konserter och andra evenemang nu drar storpublik, affärerna får fler och fler kunder där folket saknat allt detta

Då tänker jag att kyrkan borde vara ännu mer välbesökt nu. Man har saknat riktigt gudstjänster. Vilket nu borde göra att vi gick man ur huse.

Eftersom jag vet att tron behöver stödet tillsammans bekymrar det mig när jag ser att man inte återvänder till kyrkan som vi trodde skulle ske.

Smith har en poäng i sin tanke. ”Vem vandrar du med?” Vem får påverka ditt liv? Vem hjälper dig att bevaras i tron? Hur får du behövlig korrigering? Hur växer du i tron? Du behöver medvandrare i tron. Församlingen. Det hjälper oss.

Så låt någon du har förtroende för vara din medvandrare i tron. Gå till en församling. Lyssna till undervisning. Det är så mycket bättre att vara på plats än se det ”bara” på tv.

Den relationen behöver man bygga upp när det är som bäst i livet. För när behovet blir som störst påträngande kanske man då inte har den naturliga kontakten som gör det svårt att våga ta kontakt. Att vandra ensam i tron, är som jag ser det, inte ett alternativ. Så viktigt är det med gemenskap i tron

Publicerat den

Läs med mig – Lukas Evangelium Kapitel 22

Judas … 22:3. Svårt att förhålla sig till honom på något vis. En tanke jag har är at han ”lånar” sig till det onda. Valde att tillåta sig bli använd. Förutsagt? Ja. Men han hade kunnat välja en annan väg. Tänker att detta med att ”låna” sig till sker även idag. Att se upp med vem och vad som får tillgång till våra liv.

De sista måltiden den första nattvarden … 22:14. Det sista blir vägen in i det första. Dåtid sammanflätas med nutid som blickar in i framtiden. 

Inte förrän … 22:16. Den gången då Jesus äter det nästa gång är vi med. 

Till minne av mig … 22:19. Nattvarden är inte vilken måltid som helst. Med respekt och glädje får vi dela den med varandra. Det är som att Jesus själv är med fast inte synlig. Därför gör vi inte hur som helst. Vi slarvar inte över den måltiden. Det är en helig stund med djupt allvar. Den proklamerar att vi tillhör Gud. Gud bekräftar vår tillhörighet med sin välsignelse. 

Vem är störst? … 22:26. Även lärjungarna föll i tanken på att det var viktigt att vara störst och främst. Det mänskliga tänket om portioner. Jesus tar död på den myten. 

När du en gång omvänt dig … 22:32. Petrus får reda på att han skall förneka. Även det förnekar han ska ske. Men tänk…. När han väl omvänder sig igen får han uppdraget att styrka sin bröder. Det är som att Jesus inte fördömer honom. Han ger redan upprättelsen innan….. Jesus har förlåtit före tidpunkten vi syndar. 

Ske inte min vilja utan din … 22:42. Jesus kämpar. Tänker mig att det fanns tillfälle för Jesus att dra sig ur. Men han gör det inte. Han vill följa Guds vilja med sitt liv. 

Änglabesök … 22:43. Jesus får änglabesök som ger honom kraft. Ett sådant besök vore fint att få ibland.

Helar sina plågoandar … 22:51. Så stor är Jesus. Mitt i nöden, den som vill honom illa, tar han tid med att hela en person som vill honom ont. 

Petrus förnekar … 22:54ff. Då vände sig Jesus om och såg på Petrus. En blick av värme. Jesus blick måste ha varit dubbel för Petrus. Kärlek men också sorg att det blev som det blev. Vi vet dock vad som händer Petrus så skåning om

Skenrättegång … 22:63. Den rättegång Jesus ställs inför är ingen riktig rättegång på det viset att Jesus får en rättvis sådan. Men en sådan hade ju aldrig fungerat eftersom det inte fanns något att döma honom till döden för.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Den som aldrig varit ensam…

Den som aldrig varit ensam vet nog inte vad ensamhet är….

Tänk att man kan vara ensam i en stor samling av människor. Inte en gång jag hört någon säga : ”Nyhem (pingsts sommarkonferens) är fantastisk med mycket folk. Men man kan verkligen vara ensam bland alla dessa.” Man kan vara ensam i en folksamling. I ett äktenskap. På ett arbete. I en släkt. Ja, ensamhet är inte bara att man går i ensamhet. Utan det kan också vara ett utanförskap. Jag syftar inte på den självvalda ensamheten. Utan den som tränger sig på och skapar en känsla av övergivenhet.

Jag är övertygad om att kyrkor och föreningar, och varför inte landstinget, skulle behöva arbeta aktivt att hitta vägar ut ur ensamheten för många. En av dom viktigaste uppgifter för en omsorgspastor borde vara detta. Och då inte bara för en äldre sjuk person. Vilket också är jätteviktigt. Tro inget annat.

Men jag tror att knuten ligger i att den som aldrig varit ensam inte förstår på djupet vad det innebär. Dom flesta ledarna (som jag känner) har familj. Kanske aldrig riktigt känt sig ensam. Utan mestadels har folk omkring sig. Om jag har fel så borde det visa sig mer i hur vi leder tänker jag.

Jag har en dröm. En dröm om en kyrka som kan arbeta för detta. Att gå på kyrkkaffe ensam är inte det enklaste. Men att komma till ett sammanhang där man vet att man inte är ”ensam” att vara ensam vore enklare. Ska nog satsa på det när jag blir pensionär.

Nog för att jag tror att man kan ta egna initiativ. Se andra i samma situation och göra något praktiskt omkring det. Tycker mig höra några exempel på det. Men min undran är…. hur lätt var det? hur många orkar det?

Kanske är det ändå så att det behövs initiativ från flera håll. Från den som verkligen är ensam. Från en ledare. Från en omgivning som är beredd på att göra en insats. Från den gemenskap som just nu inte öppnar sin gemenskap för nya människor.