Så är grillpremiären gjord

Igår fick jag äntligen till min grillpremiär.  Har liksom inte haft tid at ordna med grillen. När jag väl fick till det visade det sig att min valla hade gjort sitt. För stora pengar för att fixa till den. Så det fick bli en ny grill.

 Nu blev det rätt sent innan jag fick ihop den och kunde börja grilla. Äta kl 22 är väl ingen hit. Men det var väldigt gott. Nu är sommaren räddad. Den lär bli väl använd. Får se om tuben räcker. 
Vilken kväll det bag igår kväll. Fantastiskt underbart värder. Grannarna hade ju sin studentfest. Dom var väl inte direkt ensamma om att ha fest. Men det är helt okej. Kan inte klaga på att mina grannar festar speciellt mycket. Studentvädret går inte att klaga på. Så låt dom hållas. Bara att glädjas med dom. Jag hade 19 grader på min lilla gård klockan 23. Det kallar jag underbar sommarkväll. 

  Maten smakade gott som efterrätt blev det en god chokladbit . Sitter ju inte alltid fel. 

Att avsluta en dag på detta sätt är inte fel. Haft förmånen att vara ledig ett par dagar plus helgen som nu kommer. Får säga att det är välbehövligt. Känns så gott. 

Kvällen hade väl bara ett tråkigt inslag . Myggen hade hittat fram. Dom var lite väl intresserad av mig. Men annars var det en ganska bra kväll. 

En kväll att minnas….

 

Klockan är snart halv åtta. Solen skiner gott. Det är torsdagskväll. 

Idag när jag åkte iväg med bilen kom det fram en kille och undrade hur det var med mig. Jag tackade för frågan och sa att det var helt okej. Så jag frågade honom hur det var med honom. Då svarade han snabbt. ”Det är bra” efter en liten konstpaus kom det sen ”det är ju sommarlov nu”. Han såg så nöjd ut. Möjligen kom han raka spåret från sin skolavslutning. Han såg så nöjd ut.

När jag sitter och njuter av kvällssolen så hör jag barnen i området gå runt och sjunga ”du ska inte tro blir sommar ifall inte nån sätter fart”. Och visst , det är lite mer rörelse i området för att vara en torsdagskväll. Men det får vara så en dag som denna då skolorna är slut. 

Tror säkert du minns liksom jag dina skolavslutningar. Det var något speciellt. På något sätt fick man kvittot på att man genomfört ett läsår. Att nu var det klart och sommarn var ett faktum på riktigt. Fina kläder. Flaggor i topp. Extra gofika när man kom hem. 

I år hade jag ingen skolavslutning att gå till. Får hoppas att det blir ändring på det. Jo förresten , jag hamnade mitt i en när jag for till renströmmen för att öva inför midsommar. En skola hade intagit hela min tänkta övningsplats. Så det blev att gå ner i källaren där det fanns ett piano. Så lite smak av skolavslutningens feststämning fick jag allt. 

Dags att läsa in lite notmaterial

Härom dagen fick jag ett tjock kuvert i brevlådan. Ett kul ett. Massa noter. Sånt är kul. Sjung på Torp på midsommarafton. 

Det är något speciellt för oss som gärna sjunger i kör eller liknande att få ett lass noter att börja instudera. 

  Den här gången handlar det om minns du sången. För många är det sånger som man inte minns överhuvud taget. För andra är det sånger som påverkat på djupet. För andra är det nostalgi. För andra bara jobbigt. 

Att sen mötas och känna hur noterna och texterna sammanflätas och det låter, förhoppningsvis, bra. Det är en upplevelse. 

Det kan ju vara rätt ansvarsfullt och riskabelt. Sjöng ju med i Can’t stop. Den enda frånvaron som godkändes var sin egen begravning. Får säga det var inte lätt att ”ljuga” om sin frånvaro och dyka upp på nästa övning igen och uppstått. Skämt åt sido men det visar kanske något på det ansvarsfulla att vara med och vara förberedd. 

Hur som helst. Det är några dagar av mycket sångarhlädje hemma hos Skoog. Inte mig emot. Sjunga är kul. Finns bara en sak som slår det. Det är att sjunga tillsammans med någon. 

  

Tänk vad en blå himmel gör med oss

Helgen som gick var väl inte den bästa i väderhänseende. I alla fall där jag höll till. Blåsigt väder och regn till och från. Kan väl tycka att den sista tiden innehållit väl mycket väder åt det tråkigare hållet. Maj lär visst ha varit generellt dåligt över lag. 

Så kommer det en dag där vädret vänder. Det var så skönt igår när jag lämnade jobbet. Klarblå himmel. Solen skiner så underbart. Klockan var 18:30. Lite trött lämnar jag jobbet men tänk vad lite blå himmel gör med oss människor. 

Det lyfter inom oss. I alla fall inom mig. Det blir svårt att sitta inne också. Ut på den lilla gården och njuta. Tänk vad skönt att jag kan ha den. Bara få stå och titta på det blå en stund ger ju energi. En promenad gick inte att motstå. Det är så skönt att känna doften av sommar. Man liksom minns tillbaka till goda minnen. Tex förra sommarens grillkvällar. 

Det gäller att njuta av det vackra. Finns ju sådant som är mindre roligt så all den energi som man kan få är välkommet. 

  

Yes – jag fixade det

Vid nyår satte jag några mål jag skulle klara under året. Det ena var att jag skulle cykla på testcykeln under en period och nå, jag tror det var 30 mil. Inte så viktigt nu eftersom jag vet att jag nådde det målet. 

Sen skulle jag gå ner i vikt . 5 kg till ett visst datum. Jag var inte så tydlig här för jag ville ju inte hamna i dålig dager liksom 😊. Jag nådde inte målet till utsatt tid. Det har jag däremot gjort nu. Det har snart fått ett halvår och jag har lyckats får ner vikten. ”Kumla-Lasse” fick ju fart på mig. Jag är honom evigt tacksam. Så jag har nått målet att slipa 5 kg med råge. Från 79 till 71 kg lite drygt. 

Så igår fixade jag mitt tredje mål. Att springa över en mil. För er som springer halvmara, helmara och allt annat är ju detta ingenting. Så sluta och läs om du vill. Men för mig var det ett mål som skulle vara klart i augusti. Men redan nu fick jag till milen. Kändes så bra. Ingen supertid att skryta över. Jag tom tabbade mig när jag stängde av appen så det gick några extra minuter. Men ändå. Splitt-tid på 6:27/km på 10 km. För mig rätt okej. Jag är nöjd i alla fall. Problemet nu är att jag måste sätta nya mål och högre mål. Men vad gör det? 

Att sätta ut mål är ju sig ingenting att ströva efter på ett sätt. Men faktum är ju att när man sätter ut ett tydligt mål vet man när man lyckats med det. Med man blir fokuserad fram till dess uppfyllelse. Så visst ligger det på ett sätt något bra med att sätta ut ett mål. Man blir inriktad på att försöka nå det. För höga mål kan du musten ur oss. För höga budgetmål som blir för svåra att nå kan få helt motsatt effekt. Likaså träningsmål och alla andra mål vi sätter upp. Att sätta mål som är möjliga leder istället till en mycket större stimulans. Har vi mål som vi klarar av bättre med råge får det ju en så mycket större positiv påverkan på oss.

Så det är bättre att sätta mål där vi får möjlighet att rop vårt ”Yes – jag klarade det” före utsatt tid. Då blir det oftast ännu bättre resultat. 

  

Femte dagen…..

idag är det den femte dagen. Den femte dagen av några dagar av ledighet. Får erkänna att det var både behövligt och skönt. 

Jag tror att man ibland behöver komma ur sitt sammanhang för att hämta kraft. Helt enkelt återhämta sig. Hur man än trivs eller otrivs är det gott att komma ur dom givna banorna. Ibland också en press man lever under. 

För min del blev det en resa till Borås där äldsta grabben bor. Visserligen några nätter på en madrass på golvet men vad gör det. Att vara några dagar med sina söner, som jag träffar på tok för sällan numera sen dom flugit ur, är så gott. 

Det som händer med oss när vi lämnar det givna mönstret och kraven gör något gott med oss. Vi får på något sätt kom ut på fritt område. Då kan vårt sinne och vår kropp återhämta sig lättare. Visst kan det vara svårt att komma tillbaka till det vanliga. Men kanske har man då bunkrat upp energi för att klara upp det bättre till nästa gång man kan återhämta sig. Det är som att komma ut i solen och bunkra D-vitamin. Solens goda påverkan på oss. Det sägs att man behöver inte vara länge i solen varje dag för att det ska göra god påverkan på oss. Men det måste ske kontinuerligt. Går inte att bunkra hur mycket som helst och sen tro sig klara det för lång tid. Det måste ske per någonting. 

God energi finns att hämta hos vänner. Vänner man trivs med. Vill påstå att i brist på att möta dom kan det ge ett visst enerigpåslag bara genom att tänka på dom. Dom har en god påverkan på våra liv. 

Att hitta andrummen, dom korta  återhämtningspausarna i vardagen, är en utmaning. Vi behöver verkligen hitta dom 

Varför får somliga jobba så mycket övertid när andra inte får jobb? Om man fördelade resurserna bättre skulle vi orka bättre. 

För mig är denna femte dag en uppvakningsdag efter några dagar av vila och återhämtning. Är nog också bra att liksom bildligt talat sträcka på sig och sakta vakna upp. Inte rusa iväg utan stilla återinträda i vardagen. Så idag blir det en dag av att komma i vanlig rytm igen. Får se hur det går. Är vädret ok blir det nog en runda i Vrinneviskogen förbi pastorsgymmet. 

Söndagstankar – Att be för sitt land

I går firade vi vår nationaldag. Långt ifrån det firande som våra grannar i Norge brukar företaga sig. Lite sorgligt kanske. Visst, vi har ingen speciell nationell dag i historien att fira. Men ändå….

Vi har dock ett underbart land att vara tacksamma för. Trots regniga midsommrar , snöfattiga julaftnar och Sommarlov som regnade bort. Trots att vi ibland tycker att vår välfärd är naggad i kanten och sjukvården inte legerar hälsa åt alla. 

Vårt Sverige är ett av dom bästa länderna på denna jord. Visst kan vi göra mer för dom som inte så mycket. Vi har dock ett välfärdssystem som bär upp när det brister. Andra länder så står man helt ensam. Ingen sjukvård utan försäkring om nu det finns någon sjukvård över huvud taget. 

Vi har en tendens att bli otacksamma i Sverige. Men tänk efter, visst har det grymt bra? 

I Bibeln uppmanas vi att be för den som regerar. Oavsett hur vi röstat har vi det ansvaret. Inte att be bort någon i första hand utan be att varje riksdagsman och kvinna får vishet att fatta rätt beslut. Dom behöver det (oavsett om dom själva vill det och inser fördelen med det). 

Vi behöver be för vårt lands gränser. Att vi får behålla vår fred. Det var länge sedan vi hade ett krig att prata om. 

Så om du inte ber så ofta eller aldrig så kanske du denna söndag kan förena dig med min bön om att Gud skall bevara vårt land och välsigna det. Genom den välsignelsen kan vi också hjälpa andra på vår jord som behöver hjälp. Vårt överflöd kan komma dom till hjälp. 

”Gud, bevara vårt land från krig. Välsigna det så att vi inte behöver lida nöd. Tack för att vi få bo i ett så vackert land. Ett land som inte saknar vatten. Ett land där vi har ett bra skyddsnät. Tack för att vi får bo här. Hjälp oss att hantera vårt överflöd på bästa sätt. Amen ”

Respekt – om jag får be…..

Jag känner bara att jag skulle vilja ropa ut ”respekt – om jag får be…”

Vi har så många olika åsikter som människor. Så många olika utgångspunkter. Vi har så många olika känslor. Vi har så många olika sätt att se på saker och ting. Vi är helt enkelt olika.

Det måste vi ha. Men vi kan aldrig aldrig styra över hur någon annan bör känna, tänka eller tycka. Visst finns det olika begränsningar i tex sitt arbete. Där finns det en mindre möjlig väg att styra och ställa själv. Man måste följa sitt arbetes regler. Om man inte delar dom och det går inte att ändra dom så har man två val att göra. Antingen accepterar man reglerna och följer dom eller så väljer man att byta jobb. Men man har naturligtvis rätten och möjligheten att försöka ändra på något som man inte tycker är bra. 

I det privata och sociala livet måste man kunna ha olika åsikter utan att bli påhoppad. Det handlar om respekten för varandra. Varandras integritet. Olika åsikter och man tvingar inte på sin åsikt på någon annan. Gör man det saknar man respekt. 

Du skall kunna ha en åsikt, känsla och tanke. Visst, du får vara beredd att svara upp mot den. Men det innebär inte att någon kan tvinga dig till en annan åsikt. När jag möter berättelser som handlar om hur någon vill påtvinga något som någon inte har blir jag så frustrerad. 

Respekt är svårt men det behövs. Annars kan mycket gå fel. 

”Det går på betyget!”

Var ute på en längre promenad i torsdags. I Vrinneviskogen. Då möter jag en lärare som ropar på sina elever han nyss skickat ut på en promenad. ”och det går på betyget så skynda er”. 

Eleverna lommade iväg. 

Trodde väl att vid det här laget var alla betyg satta. Tror väl att dessa elever inte riktigt insåg och förstod hur betyget påverkades genom att gå en promenad i skogen. 

Senare möter jag en annan grupp elever som har sina lärare med sig. Den promenaden gick uppenbarligen inte ut på att ev höja sitt betyg. Dom gick i lugnt tempo och tog upp hela spåret. När jag mötte killgänget fanns det inte plats för en till. Tror du att dom flytta på sig så jag krockar med en av eleverna. Lärarna bara tittade på mig som det var jag som var problemet. Det är då jag tycker vuxenvärlden är lite blek. Jag tänkte att denna grupp möter jag nog en gång till och lär väl hela gänget gaddat sig samman med lärarna i spetsen och skall trycka bort mig från spåret. 😉 men jag mötte dom inte som tur var. 

Men hur funkar det när man som lärare skall sätta betyg på en elev i Vrinneviskogen? Fint löpsteg? Hastighet? Uthållighet? Kommer dom vilja till denna skog något mer efter denna betygsliknande lektion i friluftsliv? Röra sig i skogen ska vara lustfyllt inte kravfyllt. Så tänker i alla fall jag. Dom var riktigt unga så det måste väl vara första året med betyg. Betyg i idrott borde vara genomförandebasserat med betoning på friskvård. Inte prestationskrav. Vi har alla våra olika begränsningar. 

Nej, ropet som skallade genom skogen att det gick på betyget borde ha en annan morot i sig. Typ ”njut av det vackra vädret och rör på er. Det kommer ni att må så bra av. Vi möts från andra hållet. ” Då kanske man har skapat en motivation att komma och göra om det. Kan inte vara kul att i varje steg man tar bli påmind om att det går på betyget. Tänk om man snubblar? Tänk om någon springer fortare? Nej, gör det lustfyllt så har vi kommit långt i strävan att vi skall bli mer friska i vårt land. 

  

När livet hinner ikapp….

Du som följt min blogg har nog både sett och läst mellan raderna att det varit rätt mycket under en lång period. Att det blivit många arbetstimmar per vecka är en klar sanning och ingen underdrift. Det blir lätt så när man har ett butiksbygge som kräver. Har man sen sitt hjärta i det och tycker det är så roligt så blir det lätt så att man tar i lite för mycket. 

Efter invigningen så kunde jag förvänta mig att luften skulle gå ur lite. Men jag tänkte att det kommer att bli bra för det var ju en del mer att göra. Men direkt kom det ”dagen-efter-reaktionen”. Då säger kroppen ifrån. Det är dags att dra ner på tempot. Att då möta sin kollega som förstår och skapar möjlighet för några dagar ledigt känns så bra. Man blir så tacksam. Så helt plötsligt får jag 5 dagar helt ledigt. Jag måste säga att det behöver jag verkligen nu. Tror inte att du Marie läser min blogg men ändå, ”Tack snälla du för detta!!!” Jag är dig så tacksam. 

Det är rätt märkligt vad man kan göra när man trivs med något eller ser att det måste göras. Man är rätt märklig som människa. Man kan pressa sig ganska hårt. Man kan möta personliga problem, man kan möta andras problem och klara det riktigt bra. Men någonstans någon gång så kommer livet ikapp. Kan man då avläsa signalerna kroppen ger i tid kan det ha avgörande utgång. Det är när man missbedömer signalerna som det kan gå riktigt illa. Jag tror att jag denna gång läst av dom i tid. 

Hur det än är så kommer livet ikapp. Det är svårt att förutse, det är svårt att hantera men det kommer. Då får man se till att man försöker lösa det efter bästa förmåga. Ibland får man ta hjälp av andra ibland kan man lösa det själv. Ett är nog rätt säker, det blir inte som förr. En förändring måste till för att man skall må bra. 

För mig blir det fem dagar av ledighet. Det var mycket länge sedan det var så. Flesta veckor har blivit typ sex dagar av arbete i veckan. Inget att rekommendera. Så nu skall jag försöka njuta några dagar. 

Gräsmattan skall få sig en omgång. Blommorna skall skötas och njutas av lite.