Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

”Nu sträcker vi upp det”

På en av dom arbetsplatser jag haft förmånen att arbeta på hade vi ett utryck min gode kollega myntade. ”Nu sträcker vi upp det” sa han då och då. Det fanns en anledning varför han sa så. Det var när vi började slarva från den ordningen vi bestämt oss att hålla oss till. Tex slarvade med att ställa våra kaffemuggar lite varstans utom i köket. Det var inte menat som kritik utan mer en påminnelse om att komma tillbaka till den ordning vi börjat tulla på.

Vi hade också underställt oss att tillåta varandra att påminna om just denna ordning. Att vi skulle inte bli arga på varandra utan tacka för uppmuntran att få ordning igen. Det gjorde att vi kunde komma ifrån det tjuriga i att hålla ordning.

Kanske kan vi föra in det på vårt eget liv. Att när vi börjar tappa den ordning vi bestämt oss för att ha vet vi vad vi gör. Vi säger till oss själva ”nu sträcker jag upp detta” så kan man ta nya tag och gå vidare. Vi lägger oss inte ner i ett misslyckande utan låter ”misslyckandet” vändas till något positiv. Utan att det gör oss förlamade.

I din tro på Gud kan du tillåta vår Herre att faktiskt säga till dig samma sak. Du tillåter dig att bli korrigerad. Inte bara i trosläran utan också i livets olika frestelser. Jag tror att vi behöver den hjälpen både du och jag.

Inte vet jag vad du har att kämpa med men jag vet min kamp. Vad gott det är att be om den hjälpen.

Så varför inte…..
”Nu sträcker vi upp det”

Publicerat den

Bakslagen – något positivt

När man haft en period av vår i luften känns det inget roligt att vakna och inse att det snöar. I onsdags när jag kom ner i köket för att sätta på morgonkaffet ser jag stora snöflingor sakta dala ner mot marken. Det var ju inte det jag önskade mig precis. Det är ju vårens tid nu.

Visst, mars månad så det är inget annat att vänta.

Men kanske är det just alla dessa bakslag i vädret som gör att man välkomnar våren ännu mer. Snön hinner ju faktiskt knappast ner förrän den är borta. Så bakslag kanske inte är så farligt.

Till detta var det butiksdag. En dag som denna blir ingen bra dag rent kundmässigt och dagskassan blir ofta medioker. Så var det också i stort sett.
Kändes lite glest. Inte det tempo man vill ha. Så när vi skulle summera dagen inser vi att resultatet för dagen var riktigt bra. Inte så farligt med ett bakslag i vädret. Det funkade ju trots ett dåligt väder.

Kanske är det inte så dumt med bakslag. Dom gör oss ödmjuka. Allt kan inte gå på räls. Vi lär oss att inte ta något för givet. Bakslagen kanske gör att vi uppskattar framgångarna desto mer. Kanske gör bakslagen att skärpan vässas lite till. Vi liksom skärper till det.

Så gräv inte ner dig när bakslaget är ett faktum. Det har nog något gott med sig i slutändan fast du inte ser det just då. Det finns stora förutsättningar att vi lärt oss något i det. Varför inte försöka söka det positiva i det? Bakslag – kan vara något positivt.

Publicerat den

Deklarera

Så är det gjort. Deklarationen är gjord.

På ett sätt var det roligare förr. Då fick man jobba mer med den. Skulle fyllas i både här och där. Pappret fick man skriva på med en bläckpenna. Visst kan man få göra det nu med men det behövs inte. Sen var det att beräkna om man fick tillbaka eller blev tvungen att betala in mer.

Nu är det annorlunda. Man kan tom bara skicka ett sms så är det klart. I år gjorde jag det via datorn. När jag hade fyllt i mina avdrag så räknade Skatteverkets webbsida ut om jag fick återbäring eller inte. Vilken service.

Inte lika roligt som förr men helt okej.

Man kan ju fundera på om det ibland är nödvändigt att vi skall lämna in deklarationen. Allt är ju i princip redan ifyllt. Staten har i det närmaste full koll. Borde ju nästan heta att ”på heder o samvete har vi sänt dig detta underlag till beskattning.”

Somliga menar att vi betalar för mycket skatt. Jag för min del är tacksam för att den finns. Som tex, jag har opererat axlarna tre gånger, opererat ett knä samt tagit bort blindtarmen. Skulle tro att den landstingsskatt jag betalat genom åren inte räckt till allt detta. I andra länder får man betala dyrt för detta. I andra länder kan man inte ens få hjälp med detta. Betänker vi att det är många i vårt land med mycket mer komplicerade sjukdomsbekymmer än vad jag har så blir i alla fall jag tacksam för att vi betalar skatt.

Så när du tycker att det försvinner för mycket pengar i skatt kan du reflektera över hur bra vi har det i vårt land.

Publicerat den

Liv i det till synes döda

Det är något speciellt att räfsa gräsmattan på våren. Snön har tryckt ihop gräset. Löven ligger packade och ser allmänt gråa ut. Så börjar man räfsa. Det torra gräset och löven samlad i högar. Det ser inte så mycket ut men det brukar bli rätt ansenlig högar. Trots att man räfsat i höstas. Det är ju inte det torra som är det häftiga.

När man räfsar så ser man hur mycket liv det finns längst ner i gräsmattan. Mitt i det gråa finns det nytt liv som kommer. Det är lökar, nytt grönt gräs. Det som såg så dött ut har massa nytt liv.

Våren är något speciellt. Visst finns det något vackert över alla vår årstider. Men våren står för något extra. Nyskapande. Något väcks till liv. Det är början på en underbar period. Tid för tid så börjar det grönska. Lökar kommer, blad börjar växa fram på buskar och träd. Sen kommer blomster och det börjar surra överallt. När man upptäcker en till synes död gren är mjuk och skjuter nya skott blir man bara så glad.

Samtidigt så händer något i oss människor. Vi börjar liksom vakna till liv vi också. Helt plötsligt börjar vi hitta tillbaka till samtalet med grannarna. Från det att ha kurat inne vid brasan och levande ljus så kommer vi fram ur vårt ”björnide”. Kanske har vi sovit lite fler timmar varje natt. Nu vaknar vi tidigt av fågelsången. Samtalen över staketet, vid postlådan börjar fart igen. Det är något speciellt över våren. Första kaffekoppen på altanen eller balkongen blir en speciell stund.

Inte nog att man hittar livet i gräsmattan. Man börjar inse att man har behov att få liv i kroppen också. Inser att lövräfsarmusklerna får sig en törn. Folket börjar flåsa runt i träningsskorna. (Allt för att komma i form inför badsäsongen. )

Så det är inte så dumt med att räfsa löv. Det väcker liv i det mesta.

Skämt åt sidå. Det är verkligen så gott att se hur mycket liv det redan finns i det som till synes ser så dött ut. Kanske kan det hjälpa oss att inte döma ut det vi tycker verkar se dött ut i livet. Där du minst anar är det liv under utan. Kanske det inte tar utryck som du anser att det skall göra. Men det finns liv. Både i det fysiska och andliga livet. För att det skall ha liv måste det inte alltid ta utryck som du förväntar det. Liv kan vara lågmält stilla. Likafullt kraftfullt liv som ger meningsfullhet. Lika fullt kan det vara att stå och hoppa och ropa ut sin inre glädje.

Så döm inte ut något utifrån hur det verkar se ut. Sök först hur det ser ut på insidan innan du dömer ut någon.

Publicerat den

Retro-tisdag

I förra veckan fick vi in massa kläder från en äldre dam till vår butik, Erikshjälpen i Örebro. Att dom var retro var ingen tvekan om. Kläder i ett fantastiskt skick. Kvalitén var hög. Kläder som i princip såg oanvända ut. När man ser denna mängd kläder inser man att det är i en second hand-butik man verkligen kan göra fynd. Visst finns det en glädje att få gå och köpa nya fina kläder. Dessa kläder var inte långt ifrån denna känsla. Så gamla men ändå så inne att ha.

När jag skriver denna blogg är jag nyligen hemkommen från lördagens butiksdag. Maten är intagen (hann aldrig få så lugnt att jag hann med matlådan) och trött sitter jag och summerar dagen. Det var en dag där väldigt många kom till butiken. Vi hade rekord i vårt café , igen. Ska skriva mer om det en annan gång. Det är verkligen möjligt att göra fynd med återanvända saker. Denna dag var en av dom bästa detta år. Man reflekterar över hur många det är som hittar till en second hand. Förr var det nog lite svårare att gå och handla på en second hand. Idag går ”alla” dit. Har inget att göra med lönekuvert eller något annat. Man gör verkligen vinster. Nästa tisdag skall jag se vad det kan kosta att handla det man behöver till en lägenhet för en person.

Visste du att den stickade tröja, 100% bomull, du har hemma behöver massa vatten för att bli en tröja? Det går åt 5000 liter vatten att färdigställa den. Då skall man veta att bomullen växer ofta på platser där vatten är en bristvara. Till det använder man massa kemikalier. Närmare bestämt 1 kg. Det släpps ut 11,5 kg koldioxid också. Om man då skulle slänga den och elda upp den känns det ganska onödigt. Genom att du köper dig en tröja på secondhand tillför du inge nya kemikalier. Dom som fanns är redan urtvättade. Och fler behöver vi inte utsätta jorden för. Du spar samtidigt en stor mängd vatten. Då räcker vattnet till dom som så väl behöver det. (Kanske du har flera tröjor som jag. Det är ju vara att vi börjar beräkna vad det innebär)

Så skulle vi kunna räkna upp plagg efter plagg. I ljuset av den gamla damens kläder finns det möjlighet att hitta bra kläder som du kan använda länge till.

För några år sedan jobbade jag på re:form i Örebro. Där fanns en liten second hand. En lördag bjöd vi in en ung tjej som satt och gjorde om en klänning för att passa bättre. Man kan ju undra om man kan hitta kläder just i sin egen storlek. Det finns ju oftast bara ett unikt plagg av en klänning tex. Varför inte sy om den man hittar? Möjligheter finns det. Oftast är materialet i så god kvalitet att resultatet kan bli som nytt. Det är väl bara fantasin och handlaget som kan hindra.

Publicerat den

Att tänka efter först….

Att tänka efter först kan för omgivningen vara frustrerande. Analytikern kan vara en ganska besvärlig person för somliga. Därför kan det ibland bli lite knepigt när den som vill skjuta från höften måste bromsa för den som ser beslutet i ett längre perspektiv. Ofta behöver den som vill skjuta från höften inte ta ansvar för hur det kan bli sedan. För den räcker nuet. Strunt samma om det får negativa konsekvenser längre fram. Å andra sidan kan den som vill försöka se vad följderna blir längre bort, missa en snabb vinst just nu.

Egentligen är beslut ett ganska viktigt moment. Det får ju avgörande konsekvens. I det närmaste perspektivet men också i det långa. Det vi gör nu kommer vi att få leva med för en längre tid. Kanske tom resten av livet.

Därför har veckans puh-citat en (för mig) en ganska bra hållning. ”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut”

Kanske skulle världen se lite bättre ut om det fanns lite mer av att Tänka Efter Först. Kommer det i fel ordning kan det bli ödesdigra misstag. Hur skulle det sett ut om Putin gjort det i Krim-krisen? Nordkoreas ledare skulle säkert ha fattat bättre beslut. Du kan säkert räkna upp många fler exempel. Om vi tänker efter själva har vi nog egna tillfällen vi skulle vilja ha ogjorda. Kunnat backa bandet och göra om.

Faktiskt kan ju dom tillfällen då det gick lite fel bli vändningen för nästa beslut vi skall göra. Att vi blir mer noggrann och tänker efter först.

Ge tänket möjlighet att få tänka färdigt. Då kan det hända att du kommer fram till ett mycket viktigt beslut.

.

Publicerat den

Söndagstankar – Då skall Guds frid….

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Filipperbrevet 4:6, 7 SFB)

Tänk vad mycket bekymmer vi gör oss helt i onödan. Det mest vi oroar oss för kommer med största sannolikhet aldrig att hända. "Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blir verklighet." Winston Churchill (1874-1965)
Det verkar som om Jesus insåg hur lätt vi har att skapa oss bekymmer som blir till hinder för oss. Känner du igen dig? Därför säger han "Gör dig inte några bekymmer.
Den engelska översättningen säger så här: "Sluta upp att oroa er för en enda sak." Känn på den du. Lättare sagt än gjort.

Texten verkar uppmuntra oss till ett omvänt tänk på något vis. Önska dig något istället. Om du möter ett bekymmer skall du inte oroa dig utan istället önska dig en väg ut ur det.
När jag var liten skrev jag långa önskelistor. Jag satt med leksakskatalogen och kryssade för och skrev sida up och sida ner. Jag trodde nog att jag skulle få massa saker. När texten lyfter önskningar finns det ett stort djup i detta. Att önska oreserverat. Att i detalj berätta min önskan.
På Erikshjälpen har vi en fantastiskt bra devis. Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar. Om jag fick använda den texten på ett litet annat sätt skulle det kunna bli så här: Gud förändrar världen / din värld genom att ge liv åt dina drömmar/önskningar.

Lägg fram din önskan inför Gud i bön och tacksägelse. Då skall Guds frid som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Det finns en fantastisk hjälp att inte låta sitt tankeliv fladdra iväg i bitterhet och frustration. Vi börjar inte göra oss massa bekymmer i tankelivet. Vi finner vila och trygghet i att honom, Gud, vi vänt oss till är kapabel att lösa situationen. Han har vägen genom och ut ur bekymret. Han har förmågan att hjälpa mig att se klart på situationen.

Så fylls vi av Guds Frid. En harmoni som vi själva inte kan skapa. Pulsen går ner. Vi ser ljuset.

.

Publicerat den

Google maps

I min iPhone har jag en intressant app. Det är Google Maps. Om man skriver in en adress till tex mina vänner i Florida zoomar den in den adressen. Då kan man se deras bil stå parkerad på deras tomt. Så skulle vi kunna ta vilken adress som helst och se hur det ser ut. En helt onödig information egentligen.

Jag satt i ett andaktsrum en gång tiden. Då hände det där som sätter sina spår. När jag finns där upptäcker jag hur Guds ögon söker. Han finns där långt borta. Ser ner på jorden, förbi alla planeter, stjärnor, satelliter och rymdskrot. Zoomar in Europa. Inte nog med det. Han zoomar in Sverige. Inte nog med det. Han zoomar in västra Götaland och Ulricehamn och pingstkyrkan jag finns i. Han ser lilla mig som sitter i detta lilla andaktsrummet. För mig blev det stort. Att han såg mig bland alla dessa människor som finns på jorden. I detta stora universum.

Guds ögon drar sig till dig och mig. Det liksom finns något i oss som drar hans ögon till oss. Kanske har du hört om flygplanet som försvann. Man säger att man stängde av planets transpondrar. Dom som sänder ut signaler som gör att man kan veta vart planet är någonstans. Vi har en typ av transponder i oss. Gud har lagt ner evigheten i vårt inre. Den söker kontakt med Gud och Gud söker kontakt med den. Vi kan inte stänga av den transpondern. Vart vi än hamnar, hur vilse vi än går (både geografiskt och i livet) kommer Gud att hitta dig och mig.

Att Guds ögon ser oss innebär inget negativt. Han söker dig med sin blick därför att han älskar dig. Han vill dig bara gott.

Gud behöver inte Google Maps för att hitta oss. Hans ögon är bättre än en örns blick. Bättre än världens bästa kamera som sitter på en satellit. Hans ögon ser genom mörkret och molnen. Hur långt som helst. Hans blick vilar på dig.

Kanske du någon gång har känt att någon iakttagit dig. Så möter du dennes blick och blir alldeles varm i kroppen. Så är det när du möter Guds blick.

Så nästa gång du känner att någons ögon vilar på dig….. så kanske det är Guds ögon.

Publicerat den

Livet är ett stort tomt rum…..

För nu ganska många år sedan hade jag förmånen att få arbete på en skola. Tillsammans med två andra fanns jag på en mellan- och högstadieskolas ”fritidsdel”. Vi arbetade med ungdomarnas ”lediga” tid på skolan. Rasterna. Vi var mycket i uppehållsrummet.

Ett av våra uppdrag var också att gå in som extra resurs i klasser där det var lite mer stökigt än i andra klassrum.

Under en period fick vi möjlighet att ha livsåskådningslektioner. Anna, vi kan kalla henne så, och jag delade med oss av vår uppväxt. Jag med min uppväxt i en kristen familj, med allt vad det betydde. Hon med en uppväxt som var ganska trasig. Det var en ganska tuff period och det tog tag i eleverna men också i mig. Jag fick berätta om min uppväxt med tron på Gud. Hur jag hittade den. Vilka problem och möjligheter jag mötte ingen processen som en troende har.

Vi hade tre lektioner i varje årskurs nio. När vi stod i sista delen av dessa lektioner sa Anna något som jag haft med mig sen dess. ”Livet är ett enda stort tomt rum. Det är upp till dig och mig vad vi fyller det med”.

Visst är det sant?!
Vi har ett liv som vi lever. Bara ett. Olika långt i jämförelse med varandra. Det är bara vi själva som kan bestämma hur det skall bli och sluta. Ändå så tänker jag så här…… visst är vi rätt påverkbara från olika håll vad vi skall göra med våra liv? Vi påverkas av folks påverkan, attityder mm. Folk vill bestämma över oss. Visst kan det vara så att viss påverkan inte är bra för oss. Leder oss liksom in på fel spår. För att inte tala om reklam. Vi får nog erkänna att vi går på en del dåliga ideal via tv-reklam.

Tänk vad viktigt det är för oss att fylla vårt livsrum med något bra. För min del har en viktig del i mitt livsrum varit tron på Jesus. Jag vill påstå att den har hållit ihop det hela genom livet. När det blåst eller varigt lugnt så har alltid Tron varit det som sammanfogat det hela. Naturligtvis har mitt liv varit fyllt av mycket mer. Familj, musik, bygga, skola, arbeta, olyckor, drömmar, misslyckande, förhoppningar. Troligen flera saker som du och jag kan känna igen oss i. Genom allt detta har Tron varit kittet som hållit ihop allt sammans. För mig är det en viktig ingrediens i livet. Något som jag kan rekommendera att pröva.

Ibland läser jag tex i Facebook att någon funderar på att köpa en pryl. Man frågar då efter andras erfarenhet av produkten. Vad man kanske mest är ute efter är att få veta om någon kan rekommendera prylen. Jag kan verkligen rekommendera att fylla sitt liv med en tro på Gud. Kanske är det fler som kan det. Vi skulle verkligen behöva berätta mer om vad tron betyder för oss.

Om du vill följa något som många kan rekommendera är det just att pröva tron på Jesus. Du som kan rekommendera tron och vill berätta om det får gärna kommentera det i denna blogg. Skulle vara så roligt att få läsa om dessa erfarenheter.

Livet, är ett enda stort tomt rum. Det är upp till dig och mig vad vi fyller det med!