Så har två veckor gått…..

Så har två veckor gått sen jag började mitt nya jobb i Norrköping. Hur har det gått så här långt? Ja, att recensera sig själv ska man inte göra. Så det får andra göra om dom har lust. Finns säkert ett och annat som gått mindre bra och som jag borde gjort annorlunda. Så som sagt, analysen får nog andra stå för.

Att byta jobb är alltid en spännande upplevelse. Så det var med en viss form av dubbelbottnad förtjusning jag entrade tröskeln till det nya. När jag nu summerar två veckor så är jag tacksam om att fått bli så varmt mottagen.

Om man skulle säga något om dessa dagar så passar nog ordet ”prata” väldigt bra in. Flera av er säger säkert ‘då har du kommit till rätt ställe för du älskar ju att prata’. Ha ha förvisso. Men visst, jag tillhör ju inte den tysta sorten precis. Jag vet. Att få möta människor och dela deras historia är fantastiskt fint. Så mycket prat har det blivit. Men också många snabba beslut där det behövts.

En sak som är knepigt är ju att hitta rätt. Var i hela världen var toaletten? Vart var nu alla ljusknappar som skulle släckas vid stängning? Larmkoden, kan jag den? Hur går det till med gåvomottagningen? Vart tar sofforna vägen? Massa praktiska frågor som hur och vart skickar vi paket i denna stad? Inte konstigt att huvudverken träder fram ibland.

När jag cyklade hem från jobbet i fredags noterade jag att två veckor går väldigt fort. Som bara några timmar känns det som.

Men jag tror och hoppas att det skall bli så bra. Nu skall vi drömma lite i våra olika varugruppsområden. Ska bli spännande när man skall berätta för mig om vad deras drömbild är för just sitt område. Då blir det än mera spännande att cykla till jobbet nästa vecka.

För kanske är det just det som för allting framåt. En dröm och en vision som formar hela sitt sätt att tänka, skapa och genomföra det man står i. Börja drömma! Du kommer upptäcka att det öppnar nya vyer.

Så, två veckor har gått men det är bara början på en längre resa.

”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”

Jag satt på ett seminarium på ledarforum som Erikshjälpen höll i början på veckan. Pär Pettersson säger då följande kommentar som jag fastnade för:

”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”

Visst är det så sant?! Ibland blir vi trångsynta och tror att vår egen bild är den enda Sanna bilden. I och med det tappar vi en stor del av den verkliga bilden.

Att dela bilder med varandra gör ju allting så mycket bättre. Vi får möjlighet att få underlag till ett bättre beslut. När vi tolkar situationen tillsammans har vi bättre möjlighet att se nyanserna. Vi hittar fler möjligheter. Vi har bättre möjlighet att hitta eventuella brister för att eliminera dom.

Ett hinder för detta är väl att vi inte vill ha någon annans bild. Att vi inte vill påverkas. Att vi inte vill bli korrigerad. Men ett bättre resultat borde vara tillräcklig drivkraft för att dela och byta bilder med varandra.

Det kan möjligen ta längre tid att komma till beslut men det är det värt. Speciellt när förutsättningarna till ett bättre beslut är större.

Så sprid ut er. Tittat på samma sak från olika vinklar. Dela vad ni ser. Då har ni den bästa förutsättningen för att ta det bästa beslutet.

11 september

Denna dag är en dag vi inte får glömma. 11 september. Terrorism måste bekämpas på många fronter. Jag tror dock att möta den med våld bara möjligen kan var en framgångsväg kortsiktigt.

Det finns ett ordspråk som säger Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av från den när han blir gammal. Jag tror att det är ett långsiktigt arbete där påverkan från tidig ålder behövs. Då kan alla dessa unga som växer upp i miljöer där terrorism gror bryta mönster. Miljöer där vuxenvärlden påstår att man kan döda i sin Guds namn möter motstånd från den unga generationen. Därför måste omvärlden bry sig om den unga generationen som växer upp i dessa miljöer.

Vi behöver sprida kärleksbudet om att vi ska älska vår nästa som sig själv. Oavsett kön, nationalitet eller åsikt. Det kan förändra en värld radikalt.

Därför bör 11 september var dagen som påminner oss om att stå upp mot allt vad våld heter.

Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne

IMG_0130.JPG

En sak jag både kommer sakna och inte sakna från tiden med huset är veden.

Veden har så många glädjeämnen. Den värmer flera gånger. Den ger en underbar och mycket skönare värme än ett elelement. Att tända en brasa i en öppen spis är ju bara så helt fantastiskt underbart.

Det negativa med veden är att den måste huggas. Nu löste jag det ganska smidigt sista åren med att köpa färdighuggen ved. Om man betänker all den tid man lägger ner till att hugga så är det inte så mycket dyrare än att köpa stockar. Att hålla med motorsåg och klyv kostar också en del.

Nu är ju vedarbetet inte bara tungt jobb. Jag kände att det gav mig andrum i allt tankearbete. Man stod där och bara gjorde en sak.

Men vedarbetet var aldrig fullbordat förrän veden var inne. Jag minns att jag kunde inte känna mig färdig förrän veden var inne i sina bingar inför vintern. När det var gjort kunde jag slappna av. Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne. En känsla som inte riktigt går att beskriva. Det kan bara den fatta som varit med om det.

För ganska länge sedan skrev jag om ”att fullborda”. När man har fullbordat något, slutfört det, och det liksom läggs till handlingarna så infinner sig en liknande känsla. Ett välbefinnande som är mer än något annat.

Puh tänker lite tvärtom men har samma känsla fast innan man gör något: ”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som nästan är ännu bättre”.

Så på ett sätt kommer jag att sakna veden. Därför att det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne.

Nu har jag gett min första peng till en tiggare

För en tid sedan skrev jag om att vi behövde ladda våra fickor med slantar. Slantar som vi kan ge tiggare.

Det tog ett tag innan jag fick tag på dessa slantar. Man har ju bara kort numera. Glad i hågen har jag haft ett gäng slantar i byxfickan.

Det märkliga har varit att dom affärer jag varit till har inga tiggare suttit vid under denna tid. Före min pengabrist satt dom där.

Men sen, när jag skulle åka och poströsta, fick jag möjligheten.

Det kändes både bra och kluvet. Inom flög många tankar. Tankar om att folk menar att dom tillhör ligor. Andra menar att dom har det inte så dåligt. Hur som helst, denna kvinna psg i alla fall ut som om hon behövde hjälp. Hjälp av mina och andras pengar. Kluvet för att ingen skulle behöva tigga. Inte i Sverige. Inte på någon plats på denna jord.

Det kändes mest bra. Tänk att få hjälp. Alla kan nog inte hjälpa till. Kanske fler skulle behöva sitta vid Ica och be om hjälp.

Pröva. Det är gott att hjälpa någon.

Hoppas att kunna skriva om ett tag: Idag gav jag en slant till en tiggare för sista gången. För idag behövs det inte mer. Nu har alla det så bra att ingen behöver tigga mer!

Att vässa sina verktyg

Måndag och tisdag har jag förmånen att vara med i något som Erikshjälpen Secondbutiker arrangerar. Det kallas för ledarforum. Här får vi energi för att göra ett ännu bättre arbete i våra butiker. Nya utmaningar. Nya verktyg i vårt jobb. Allt skall mynna ut i att du som kund och gäst hos oss skall uppleva än mer i besöket hos oss.

Här får vi möta vår högste chef Tomas Bjöersdorff. Att få lyssna till honom ger framtiden för oss och i slutändan din framtid som kund och gäst hos oss. Här får vi vässa vår kompetens med goda seminarier där vi får lära oss mycket matnyttigt. Inbjudna föreläsare ger av sin erfarenhet och kunskap. Där vi får verktyg för morgondagen.

En sak som jag uppskattar mest dessa dagar är att möta alla kollegor. Det blir dynamiska samtal där man får nya ideer. Där får man tips och ideer hur man kan göra. Man får höra massa roliga historier hur det går i försäljning ute i landet. Hur man gjort för att skapa goda upplevelser.

När vi kommer hem till våra sammanhang kommer dessa dagar att påverka våra butiker.

Varför några ord om detta? Jag tror att alla sammanhang mår bra av att möta andra som håller på med samma sak. Vi behöver skapa dessa tillfällen. Samtidigt som det är sagt behöver vi själva ge tillträde till dessa sammanhang. Alltså att gå in i det med ett öppet sinne. Där kan man få massa input som kan berika sin situation. Det är allt för vanligt att man väljer bort sådana sammanhang man tar sig inte tid. Orsaken är säkert att man anser sig ha så mycket att göra. Personligen tror jag att det är gå fel väg. Man förlorar för mycket att inte vara med.

Du som ansvarar för en organisation som tex ordförande: se till att era nyckelpersoner kommer på sammandrag där man kan förkovras men också knyta kontakt med personer med likvärdiga uppdrag. Skapa förutsättningar och satsa den ekonomi som behövs.
Du som har en ledarfunktion: välj inte bort inspirationsdagar där du kan få god undervisning. Välj inte bort dagar där du kan få möta personer som har ett likvärdigt uppdrag som du. Det är inte förlorad arbetstid. Du vinner på det i det långa loppet.

Nätets frispråkighet på gränsen till ….

Idag har vi många sociala medier. Facebook Twitter och andra kanaler till en gemenskap över gränser. För mig har tex FB blivit en kontaktlänk till att återigen knyta kontakt med vänner från förr. Det är väl då detta media är som bäst.

Vad jag mer och mer lägger märke till är att man, utan eftertanke, kan utrycka sig hur som helst på en annans bekostnad. Det finns liksom ingen återhållsamhet. Man vräker ur sig ord och tillmäten som man högst troligt aldrig skulle säga öga mot öga. Har man ”fel” åsikt och vågar säga den verkar det vara fritt fram. Påhopp och fula ord kan hagla.

Troligen är det för att det är ett snabbt media som gör att vi skriver först och tänker sen. Sen eldar man upp varandra till fler och fler fräckheter.

Självklart är det så att sticker man ut hakan och har en åsikt får man vara beredd på att få mothugg. Absolut. Man till vilken gräns? Och med vilken rätt har du och jag rätten att förlöjliga en annans åsikt och tanke. Med vilken rätt kan vi hoppa på med hån?

Förra veckan stack jag ut hakan och hade en åsikt i ett sammanhang där det tydligen inte var okej att utrycka en annan åsikt och hållning. Om jag sakligt hade fått mothugg med ett respektfullt samtal hade det varit okej. Men att bli kallad för både det ena å det andra och bli hånad är inte okej. Det är respektlöst. Det gör mig bekymrad.

Jag tänker inte sluta att ha en åsikt där det är obekvämt. Men det är märkligt när vuxna människor inte kan ha en samtalsnivå som anstår vuxna människor.

Det skrivna ordet uppfattas utan nyanser. Det skrivna ordet är rakt och allt för ofta okänsligt. Har man inte respekt för det borde man tänka en gång till innan man skriver något.

Nästa gång gör man någon illa, så illa att denna någon aldrig reser sig mer. Var rädd om din kanal på FB. Låt den inte missbrukas till att såra andra.

Jag klarar mig bra. Blir bara förundrad att nätets frispråkighet är allt för ofta på gränsen till både förtal och annat och somliga tycker det är okej. Jag tycker inte det är okej.

Söndagstankar – Gud gör enkla människor vis

IMG_0933.PNG

Denna dag vänder jag mig till sig som tycker du är en enkel människa. Du som känner dig att ha stor vishet får nog inte ut så mycket av denna betraktelse denna dag. Vi andra kan fortsätta att läsa.

Många gånger tänker jag att visst vore det bra om man var lite smartare. Att man kunde räkna ut saker bättre. Förstod sammanhang bättre. Det finns så många som har massor av högskolepoäng. Flera utbildningar bakom sig. Men inte jag. Och kanske inte du heller. I jämförelse med andra är man inte så mycket att jämföra med.

Nu skall vi naturligtvis inte blunda för allt du och jag har lärt oss med tiden. Erfarenheten är inte alls dålig. Den skall inte på något sätt nedvärderas. Det finns inga enkla vägar till vishet. Erfarenhetens väg och studier.

Men jag måste säga att dagens bibelord ger mig ett visst hopp. Tänk att vi enkla människor kan bli visa genom att lyssna till Guds undervisning. Alltså att läsa Bibeln och låta sig påverkas av hans Ande skapar vishet. Det finns ett annat bibelord som säger att den som brister i vishet skall utbedja sig vishet. Alltså att helt enkelt be om vishet där jag saknar det.

Söker man på nätet så får man många förslag på vad vishet är. Synonymer är förnuft, klokhet, visdom, vett, erfarenhet, förstånd, lärdom. Troligen har du många bra tankar om vad vishet är och vad det kan innebära.

I en av bibelns uppslagsdelar beskrivs vishet så här:
Som mänsk­lig egen­skap bil­dar vis­he­ten i NT en kon­trast till sam­ti­dens gre­kis­ka bild­ning. Den har all­tid re­li­giösa förtec­ken. Till skill­nad från ”värl­dens vis­het” (1 Kor 1:20; jfr Jak 3:15) är den en gåva från Gud, förknip­pad med den he­li­ga an­den (Ef 1:8; Kol 1:9). Dess kärna är in­sikt i Guds hem­lig­he­ter, som har med Kristus att göra: hos ho­nom finns vis­he­tens skat­ter gömda (Kol 2:3).

Att söka gemenskap med Jesus och låta hans ande arbeta med mig kommer att innebära positiv påverkan. Du bekläds med vishet. Jag menar inte att du kan hoppa över alla studier och ansöka om högskolepoäng från himlens expedition. Det innebär dock att du kan få del av en vishet som du inte har men just då behöver. En vishet som leder till annan vishet. En vishet som gör livet lite enklare. Hjälp till lösningar i vardagen. Hjälp till rätt beslut.

Kanske nyckeln ligger i denna vers i Jeremia 31:3 ….men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla….

Så sök Gud och du skall få del av den vishet du behöver för denna dag och dagar som kommer.

Att leva i kaos

Förra veckan var en tid av att packa ner. Det var en tid att flytta min son. Sen blev det att vara borta två dagar i Örebro. Nu är det dags för mitt eget kaos.

Kartonger högt som lågt. Här och där.

Det största problemet är att veta vart allting är. Var i hela världen la jag det jag nu letar efter just nu? Att efter ett letande hitta sin pryl är ju fantastiskt. Tänk att en så enkel liten sak kan glädja så mycket.

En annan sak som slår mig är att man samlar på sig så mycket saker. För mig blir det nog ett mål att försöka dra ner på alla prylar. Inte behöver man så mycket saker.

För varje kartong som blir tömd, för varje gardin som kommer upp, för varje sak som kan plockas undan är det en delseger till att kunna lämna flyttkaoset.

Vart ligger närmaste affär? Vart hämtar man posten? Vart ligger sopstationen? Så många saker som förr var så enkla är nu så knepiga att få lösta.

I grunden handlar det om att få ordning. Ordning på livet. Ordning. Inland är det bara så rörigt. Man skulle önska att man kunde stänga och låsa och lämna det bakom sig. När vi lämnade huset kom en städfirma och gjorde jobbet. Ibland skulle det vara så skönt att en städfirma kunde få ordning i ett rörigt liv. Undrar om man kan få Rut- eller Rotavdrag till det?…

Å ena sidan kan man läsa att man skall bära varandras bördor så uppfyller man Kristi längtan o lag. Samtidigt står det att man skall bära sin egen börda. Alltså ta eget ansvar.

Och det är så. Vi har själva ett ansvar att få ordning i vårt kaos. Men samtidigt skall vi som medbröder o medsystrar ha omsorg om varandra. Samtidigt tror jag vi skulle behöva ta hjälp, be om hjälp, att få ordning i kaoset. Vi behöver inte vara så präktiga och ”kan själv”.

Så lika viktigt det är att inte samla på sig massa skräp i boendet är det att hålla rent i sitt liv så att kaoset inte får fäste. Att helt enkelt stämma i bäcken. Rensa och hålla undan.

Kris och möjlighet lär visst vara samma tecken på kinesiska. Kanske kan man då säga att kaoset kan vara både gott och ont. Ur kaoset kan det växa fram något stort och bra. Så håll ut.

Att representera någon är viktigare och större än man tror

Jag har reflekterat lite över begreppet att representera någon.

Det finns flera tillfällen i livet som vi representerar någon. Alltså gör något i någons ställe, för något sammanhang som tex en förening eller parti.

Det kan räcka med att ta valet som ett exempel. Visst är det politiken som är avgörande hur vi vill rösta. Men det blir allt mer viktigt vem det är som företräder partiet. Alltså vem representater partiet. Man kan också vända på det och säga att den som jag väljer att rösta på representerar min åsikt i riksdagen.

Jag kan lugnt säga att ibland har jag tänkt att jag skulle vilja rösta på en viss person. Problemet har varit att den företräder inte min politiska ståndpunkt. Personen har ett sätt som jag uppskattar men den för fel politik. Likaså kan jag tänka om partier som jag tänker har ett bra budskap. Tyvärr är dess företrädare inte dom jag vill ha. Då är det ett problem.

Jag tänker mig att när man representerar någon går man in i dens ställe. Man blir det synliga för något. Man är egentligen inte sig själv utan man träder in i någons/någots ställe.

Därför blir personvalet viktigare och viktigare för mig. Vem får jag förtroende för? Vem vill partiet att jag skall välja mellan? Vem tror partiet är mest lämpad för att företräda partiet och väljarnas åsikt? I praktiken kan ju en som står långt ner på listan kryssas upp. Därför blir ju nomineringen och fastställande av vallistan så viktigt. Alla på listan representerar det man vill bli vald till. Partiets och sin egen åsikt som sammanfaller med partiprogrammet. Så till sist blir det ett val som väljaren gör. Vem skall föra fram min åsikt i riksdagen? Vem skall representera mig där?

I det ljuset blir nästa helg ett viktigt val för varje person som står på partiernas vallistor. Visst vill dom föra fram sin politik som jag skall ‘falla för’. Men om jag inte samtycker får den inte min röst. Får jag inte förtroende för personen får den inte mitt kryss. Värre är att hela partiet kan mista min röst om dess representant inte inger ett förtroende.

Att representera någon är det samma som respekt. Att handla på ett sådant sätt att man inte gör ner den man representerar. Att man är på ett sådant sätt att den man representerar faller i god dager. Därför är ens handlande avgörande. Då kan man inte göra vad som helst i det offentliga rummet. Man kan inte säga vad som helst. Man måste veta på vems uppdrag man handlar. Att allt man gör faller tillbaka på den man representerar. Det inger respekt. Med sitt handlande kan man lyft men också stjälpa. I ett val kan det vara avgörande till framgång eller fiasko. Partiledaren främst men även den enskilde valarbetaren. Vill man ha svenska folkets röst för att kunna förändra kommun och stat blir det avgörande hur man hanterar detta.

Den som får min röst, mitt kryss, skall kunna inge ett förtroende. Skall kunna vara mest lämpad att vara min representant för min åsikt i kommun, landsting och riksdag. Slarvar partier och kandidater med detta har man tappat en röst. En röst som kan vara avgörande. En röst som kan få med sig fler att rösta på någon annan eller tom något annat parti. Så, upp till bevis. Vem vill representera mig i kommun, landsting och riksdag? Visa dig mogen uppdraget och du kan få min röst. När jag gjorde valkompassen är det fem partier som kan få min röst. Så ta inget för givet.