Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Kvartett-energi-påslag 

I söndags hände det. Jag fick sjunga kvartett igen. Alltså det är så ljuvligt att sjunga i stämmor. Det var nästan en dubbelkvartett. Två basar var det. Hur bra var inte det? 

Att få sjunga o höra stämmorna smälta samman i monitorljudet är så gott. För mig är det återhämtning. Det är ju lite mycket just nu. Egentligen skulle jag bara ha stannat hemma för en hel vilodag innan en ny vecka. Men att få sjunga ihop med andra ger mig , i alla fall, energi. 

Jag har aldrig arrangerat en körsats. Någon låt har det väl blivit för länge sedan men aldrig ett körarr. Undrar hur det känns att skriva ett körarr och sen höra hur det låter i verkligheten? Jag har förstått på svärfar att han hör liksom stämmorna inom sig på något sätt och sen skriver ner dom. Så får han en hel orkester att låta som han vill. Det måste vara mäktigt. 

När jag var ung hade vi en orkester till sångarna. Det var Olle Lännstig som ledde oss. Det fina med Olle var att det fanns inget hinder för en musikant att vara med. Kom det till en fagott så skrev han en fagottstämma. Likaså ett dragspel, klarinett, fiol, tvärflöjt eller vad det nu behövdes för en stämma. 

Om nu det ger mig energi att sjunga ett körarr tillsammans med en grupp tänker jag mig att det blir något liknande för arrangören. Att, när det funkar som den tänkt sig, ger det minst lika mycket energi till arrangören. Lär nog aldrig uppleva energitillskottet från den sidan av ett arrangemang. Men det gör ingenting. Jag sjunger gärna något som någon redan har arrangerat. 

Publicerat den

Sköningen i butiken….

I lördags hade vi den sista butiksdagen i vår gamla butik. Då träffade jag en riktig sköning. En kille som varit i Sverige i 1 år och 2 månader. Hela hans familj var inne och handlade. Hans pappa och mamma gick på SFI och gjorde så gott dom kunde att prata svenska. Dom verkligen ville försöka men det gick rätt knaggligt. Då kommer deras grabb fram. Kanske 7 eller 8 år och börjar tolka. 

Jag såg hur han tänkte så det knakade men gjorde det så bra. Blev helt förundrad hur bra svenska han kunde. Förstod han inte så frågade han igen. Drygt ett år och kunde svenska så bra. Det glödde liksom av glädje i hans ögon. Det lilla vi kunde prata mellan oss vuxna var också spännande. När jag sa att hans kunde svenska så bra och att han skulle lära dom svenska fort hände det något i deras ögon. En stolthet och glädje lyste fram. Dom såg på sin grabb och sken upp. Ett sådant där ögonblick som inte händer varje dag men som man kan bära med sig resten av livet. 

Så skulle möblerna köras ut. Jag hämtade en pirra. Då kom han. Hjälpte mig att köra och åkte med tillbaka. En riktig sköning. Sen möttes vi flera gånger i butiken. Dom ögonen kan jag leva med länge. Tänk vad ögon kan säga mycket. Man kan nästan läsa allt vad man vill ha sagt men inte gör det. Ögonen talar sitt tydliga språk. Och det behövs egentligen inte mer. Ord blir liksom överflödiga. Hans föräldrars blick på honom sa så mycket av glädje, stolthet och ”det är vår grabb”. Hans glädje i blicken när han hjälpte mig med deras möbler. När han kom åkande så händer det något bland folket vi mötte. Dom som stressigt rev bland varor till 90% rabatt. Dom stannade upp och ett leende växte fram på så många. En blick kan säga så mycket. 

Det blev många ‘high five’ den dagen mellan den grabben och mig. Av någon anledning tror jag att det kommer gå bra för den killen. Jag tror att hans föräldrar kommer få mycket draghjälp av den killen att komma in i det svenska samhället. 

Publicerat den

Söndagstankar – himlens telefonnummer 

När jag var liten kommer jag ihåg en sång man sjöng: ”ring till himlens nummer du för alltid svar….” . I söndagsskolan fick jag en minnesvers på samma tema.

Vet du numret till himlen? Det är fyra siffror och är 5015. Nu skojar jag väl, ränker du. Det är ju naturligtvis inte ett nummer vi slår på telefonen. Det är en psalmvers som har blivit kallat ‘himlens telefonnummer’. Bibelverser psalm 50:15 säger:”Ropa till till mig (Gud) på nödens dag så skall jag rädda dig och du skall ära mig”.

Man skulle kunna omskriva det till att när du hamnar i en situation där du behöver hjälp så kan du prata med Gud. Visst kan det kännas konstigt att prata rakt ut men det fungerar med en tanke också. Ett inre samtal med Gud. Det fungerar. 

I nya testamentet hittar vi några verser som bekräftar detta telefonnummer. Matt 7:7-8 ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Det ligger en stor hemlighet i detta. Egentligen är det ingen hemlighet heller. Det är helt öppet och sant. Många har testat och funnit att det fungerar. 

Det svåra med denna möjlighet är att vi allt för ofta glömmer att använda samtalet med Gud. Egentligen kan det vara något som vi kan leva i ständigt. Att ständigt hålla ett samtal igång, ett levande förhållande. En god jämförelse är väl att den man älskar vill man gärna vara nära och samtalet är på något sätt ständigt levande. I ord, handling och möjligen som ett dolt samtal mellan varandra.

Be, sök, bulta. Olika i intensitet. Olika i utgångsläge. Stilla vädjan eller ett rop på hjälp. Löftet är att Gud hör oss och vill svara. Han fungerar som föräldrar till ett barn som ber om något. Är det bra för barnet och man har möjlighet att uppfylla önskningen så gör man det. 

Testa himlens nummer nästa gång du hamnar i nöd. Be, sök och bulta så ska du se att Gud finns där. 

Publicerat den

Äntligen 

När man väntat på något ganska länge känns det extra roligt att det händer. På ett sätt ger ju en väntan en positiv förväntan. Att själva uppfyllelsen blir så mycket mer härlig. 

I går kunde jag säga minst ”äntligen” två gånger. 

 

Igår fick jag tillbaka min  bil efter inbrottet. 1,5 månad typ. Vilken känsla att den äntligen var bra. Lite smolk i bägaren var dock att man tyvärr gjort ett mindre bra jobb och att sommardäcken gav problem i datasystemet. Så bilen måste tillbaka. 
  Det andra ‘äntligen’ var att jag köpte mig en tassimo. Tycker att dom varit för dyra för den mängd jag tror mig använda den. Men igår hade Elgiganten ett bra erbjudande för en dag. Halva priset. Helt ok för mig. Har väntat ganska länge på ett sådant erbjudande. När jag packat upp den fick jag erbjudande till ett värde av 400 kronor. Så den blev ju mer än gratis. 

Väntan gör ju tillfället. Nu kan man ju fundera på hur lång väntan man klarar. Men på ett sätt är ju väntan något gott. När det man väntat på blir verklighet blir det ju en fantastisk upplevelse. Inland tror jag att det är bra att vänta. Då uppskattar man uppfyllelsen mer. Lätt vunnet uppskattar man inte på samma sätt. 

Väntan kan vara svårt. Det testar vårt tålamod. Vi kan lätt bli otåliga. Men kanske ligger det ändå något i uttrycket ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. När det väl händer känns det så mycket bättre.  Så håll ut. Du kanske snart kan säga som jag fick göra igår. ”Äntligen”

Publicerat den

Igår fick jag ny kraft

 Det är inte långt kvar tills vi går in i sommaren. Det känns verkligen att det är på gång. Igår fick jag syn på syrenblommor. För mig är nog den blomman tillsammans med lupiner det som är sommarens signalblomma. Det kändes nästan tidigt att den redan blommar. Och kanske är det just tidigt. Det trista med det är väl att dom hinner blomma över till skolavslutningen. Men det kan vi väl glömma för en stund.

Igår var det en dag då naturen visade sig från en av sina bättre sidor. Rätt gott när det var en extra ledig dag. Solen sken från en himmel där molnen vandrade över himlen. Att då få gå och njuta av olika blomster och grönskande träd är en välsignelse. Det var precis vad jag behövde. Det är en intensiv period på jobbet så andrum kom mycket lägligt. 
Då behöver man göra något som gör att man glömmer sitt arbete för en stund. Det är sunt.  Igår var det en sådan dag. En dag som samlar nya krafter. Man liksom sjunker in i Guds sköna natur och drömmer sig bort. 

Och kanske är det just det som naturen just nu skänker oss. Ny energi. Ta dig tid att njuta och dröm dig in i den vackra natur som nu blommar fram. Där finns det kraft att hämta.

Publicerat den

Tacksamhet 

Att vara tacksam är en ganska fin och skön känsla. Den infinner sig ju bara vid dom tillfällen man verkligen är tacksam för något. 

Den känslan går inte att krysta fram. Den finns där bara när äkta tacksamhet finns. Då det finns en tillfredsställelse som har en källa. 

Ibland kan det vara svårt att känna tacksamhet. Man tar så förgivet att man ska ha det man får. Så kanske det är det lättare att uppleva tacksamhet när man inte tillskriver sig rätten till allt. 

När man ser ut över vår jord är det inte svårt att känna tacksamhet. Tänk på alla som flyr till Europa över Medelhavet i hemska båtar. Tänk på alla som lever i krig eller folket i Nepal. Jag är så tacksam för att jag kan krypa ner i en skön säng och somna tryggt. 

Visst skulle även jag kunna sälla mig till dom som jan känna otacksamhet. Men jag måste säga att jag känner mig så tacksam. Tacksam för det jag har. Jag försöker se bort från det jag inte har. 

Just nu kan jag känna en sådan innerligt go tacksamhet för det jag möter. Det gör mig glad. Det är vad äkta tacksamhet gör med oss. 

Se dig omkring. Du har så mycket att vara tacksam för. 

Publicerat den

Puck-trofén 

För erkänna att det blir rätt mycket hockey nu. Ganska skönt att koppla av vid nu när arbetsdagarna blir rätt långa. Då behöver, i alla fall, jag slappna av lite med lite förströelse. Så i brist på annat blir det hockey.

När pucken far upp bland publiken brukar det utspela sig intressanta scener. Man slänger sig efter sen och när man fångat den vill man visa upp sin trofé. Man är en vinnare. Bland alla dessa andra i publiken så var set just denna person som fick den.

Vid en match så får en man tag i pucken och man ser hur glad och stolt han blir för denna trofé. Man riktigt ser att den ska han ha med sig hem och lägga på hyllan som minne från VM. 

Så händer det. Fram kommer en liten kille och ber om att få pucken. Och mannen ger grabben pucken. Grabben blir så glad. Det blir en trofé för resten av livet. 

För mig blir det en bild av att avstå en egen vinning och vinst till någon annans favör. För att göra någon glad. Att vara beredd att släppa något som skulle kunna betyda något stort för sin egen del. Just för att låta någon annan få en glädje. 

Jag tror inte att det är så givet. Men det skulle behöva vara det. Det finns nämligen en djupare glädje att finna hos sig själv när man glädjer andra. Så vilken ”puck-trofé ska du dela med dig av”?

Publicerat den

Känns som om jag är omvänd…..

Igår skulle jag åka ner till Habo. Blev lite sen iväg så jag missade kaffet på jobbet. Men det löser man ju smidigt tänkte jag. Körde in i McDonalds drive in för att köpa mig en kaffe. En bil före mig var det. Så det skulle ju gå fort. 

Men inte. Uppenbarligen ville ingen ta tag i det som dom gjorde förr så bra. Service. Så till slut gav jag upp. Backade ur drive in och åkte vidare. 

Uppenbarligen så har denna kedja blivit så stor att dom inte behöver fler kunder. Som jag uppfattar det så är dom flesta McDonalds jag är inne på i sämre skick på alla plan. Renlighet, bemötande o service. 

Jag drar mig mer och mer till Max. Jag tycker inte riktigt om deras sätt att ordna till allt. Rörigt vid kassan där man krockar när man ska hämta sin meny. Men uppenbarligen är dom rätt sugna på att få fler kunder. Deras burgare vinner mer och mer. 

Jag som tidigare inte valde Max verkar ha blivit omvänd. 

För att säga ngt gott om McDonalds så körde jag in vid nästa och kunde köpa en kaffe. För dom har ju faktiskt Gevalia. Men lite trist bemötande. Men maten igår blev på Max. Så lär det bli mer och mer. 

Ja, det verkar som om jag har blivit omvänd 

Publicerat den

Varför?

Det finns ett ord som kan ha många bottnar. Ett ord som kanske är ett av dom orden vi använder rätt ofta. I grunden är rätt bra ord.

Varför?

När vi var små använde vi det nog på tok för ofta. Vår vetgirighet tvingade oss att alltid fråga ”varför”. I sådana lägen kan det vara rätt enerverande. Vad vi en ger för svar duger det inte. Det liksom kommer i inandningen ett ”varför då?”  

Sen finns det ‘varför’ man ställer sig när sådant händer man inte tänkt sig, förberett och räknat med. Man skulle helst varit utan det. Undrar varför det skulle hända just mig.

Det finns ett varför som också har en ton av ‘att det var meningen’. Varför sker det? Jo för att det skulle hända just dig eller mig. 

Sen finns det dom ‘varför’ som bara står där. Ensamma och utan mening. Man bara undrar och funderar.

Ett litet ord som kan ge mer kunskap och samtidigt representera en inre frustration. 

Ett är säkert. Vi överlever oftast detta ord hur tungt det än är just då. Vi kan också vara tacksamma att ordet finns. Hur skulle vi annars lära oss så mycket?

Så varför finns ordet varför? Därför! 

Publicerat den

Söndagstankar – Alltid på väg

Den här veckan har jag gått och sjungit på en gammal låt av Ingemar Johansson. Alltid på väg. Läs texten är du snäll….

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull,
livet är då ren fåfänglighet.
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som blev funnen tom.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Bibeln säger att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. Det betyder att inom oss finns det en bit av himlen nedlagt. Det finns en anknytningspunkt som gör sig påmind och synlig då och då. För mig inger det så skön trygghet och hopp. Det liksom finns en koppling mellan mig och Gud. Det är det som gör att min tro är levande.

Hela livet är en är en vandring på något sätt. Jag tänker mig att mitt liv börjar vandra i och md att jag föds. Då Gud skapade mig i min mammas mage. Sen vandrar jag ut i livet. För mig beskrivs denna vandring så bra i denna låt. Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination. Himlen. 

Jag vill aldrig släppa taget om detta. Aldrig någonsin. Vad som än händer. Hur livet än skiftar. Jag vill aldrig släppa taget om den hand Herren sträckt mig. Det är min intention och mitt beslut. Kanske kan det också bli så för dig. För himlen gör sig påmind hos oss alla. Lyssna inom dig så får du se. 

  

Vill du lyssna på låten så får du en länk här. Alltid på väg – med Ingemar Johansson