Frambära sig själv … 12:1. Man kan undra ibland vad som är gudstjänst eller inte. En del av gudstjänsten är uppenbarligen att ge sig själv till Gud. Gör man det skulle väl det då innebära att hela vårt liv är en gudstjänst. Eller hur tänker du?
Anpassning … 12:2. Genom åren har jag vandrat mellan tanken att ”vara som alla andra” och att ”man ska kunna se på mig att Jesus bor i mig”. Det senare har gjort att det sällan dröjt innan Jesus kommer på tal. Det andra jag tänker på är att vi som kyrka har en kamp i att vara i samhället men ändå inte anpassa oss så att vi tappar skärpan. Anpassning kan vara negativt. Att vi smäller int så mycket att vi blir uddlösa. Men det kan också innebära att vi anpassar oss så att vi kan bli mer strategiska i vår evangelisation. I världen men inte av världen.
Förnyelse … 12:2. Tänk att vi ständigt kan kalibrera våra tankar så att vi kan förstå vad som rä Guds vilja.
Inte för höga tankar … 12:3. Somliga menar att vi är ett ödmjukt släkte så att vi inte kan bli högfärdiga och tro för mycket om oss. Frågan om det inte är en myt. Bibeln varnar för detta.
Mått av tro … 12:3 Känna med den gåva vi har. Inte med det vi inte fått. ”Tilldelat”- intressant att Gud tilldelar ”efter ett mått”. Bör väl tokas att somliga får mer tro. Andra mindre. Men vi skall tjäna utifrån det. Kärnbibeln belyser det utifrån vår betydelse. Ibland tror vi nog att vi har mer betydelse i sammanhanget än vad vi i själva verket har.
Till för varandra … 12;4ff. Med det vi fått. Det vi fått genom nåd. Vi behöver inte snegla på någon annan som om den fått ”mer” och ”bättre” än oss. Vi har fått den gåva just för att vi skulle ha just den gåvan. Den fungerar bäst genom oss. Vila i det. Gud rangordnar ingenting. Alla lika värdefulla. Bibeln talar om en kropp men många lemmar. Tror det är en bild som skulle behöva sjunka in i oss. Få djupare förståelse inför.
Överträffa … 12:10. Det ordet måste väl innebära att vi skall göra lite mer än någon annan?! Nu inser jag att det kan bli en knepig spiral omkring det. Men jag tror du förstår vad jag menar. I djupet innebär det att vilja uppmuntra även där andra inte uppmuntrar.
Uppmaningar … 12:9-19. Detta avsnitt är så fullt av uppmuntran till att göra eller vara på något sätt. Det finns inte plats i detta format att gå djupare in på det. Men ta dig tid att stanna upp.
Låt dig inte besegras … 12:21. Utan besegra det onda med det goda. Vi behöver inte stackare. Vi kan använda det goda. Det kommer att besegra det onda. Glöm aldrig det.
Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.
Pedher´s blogg 