Att sitta lugnt i båten…

Att sitta lugnt i båten….

Eller sitt still i båten som det också heter. Tänker på våra invandrare. Kan inte vara lätt att navigera i alla ordstäv vi har.

Kanske det är en god lärdom i denna tanke. Att sitta lugnt i båten.

Vi möter till och från situationer i livet som stressar upp oss. Som gör oss oroliga. Vi blir bekymrade och det blir oroligt i tänket.

Det är just då man ska sätta sig lugnt i båten. Alltså att helt enkelt ta det lugnt. Att låta eftertänksamheten råda. Att lugnt och stilla låta tiden ha sin gång.

Det handlar inte om att inte ta ansvar. Inte heller att vara slarvig eller inte bry sig. Men att inte fatta förhastade beslut.

Att bli lite mer genomtänkt genom att ”ta ett steg tillbaka” och begrunda läget. Att andas ut och få en överblick.

Ett gott råd är att sitta lugnt i båten. Det kommer att lösa sig. Tro på det. Sätt din tillit till det. Se tillbaka på tillfällen då du vet att det löst sig. Se och minns att det gick. Använd det som lugnande kraft på dig. För kom ihåg, det löser sig.

Ibland blir ”varför” liiiiite för stort

Har du någonsin känt att ett ”varför” bara blir liiiiiiite för mycket. På gränsen till för stort?

Det kan ju vara så att man undrar varför något händer. Undrar varför det blir som det blir.

Det är då man behöver en vän eller kollega som hjälper till att lyfta blicken. Att få tänket att tänka klarare. Att helt enkelt få prata av sig lite hos.

Har du märkt vad det betyder? Ja, det kan ju bara du som just känt av läget att ett ”varför” blivit liiiite för stort. Och kanske är det möjligen så att dom allra flesta har upplevt det. Visst är det så att det betyder så mycket. Kanske helt avgörande ibland.

Det gör att modet återvänder. Hoppet får nytt liv. Krafter kommer tillbaka. Likaså glädjen. Och ganska ofta också glöden och passionen.

Glöm aldrig bort att just du kan vara den avgörande skillnaden för någon att inge ge upp. Att känna att det kommer att bli bra. Det kan hjälpa att återfå rätt fokus.

Att bryta vanor…..

Oftast vill vi inte erkänna att vi har vanor. Speciellt dom som kallas för ovanor.

Har du några vanor som mer går under namnet ovanor?

Vi har allt för ofta vanor som man undrar varför. Fundera på det en stund. Idéer vi bara måste göra. Som blir vårt livsmönster. Men vi skulle klara oss utan den vanan men vi kan inte bryta den.

Sen finns det dom vanor som man gärna skulle vilja skapa men som är svårt att få till. Det kan vara träningspasset, den lugna stunden vid morgonkaffet med sin stilla andakt.

Det påstås att en ny vana behövs göras 10 gånger innan den liksom sitter där. Andra menar antagligen att det behövs fler gånger. Poängen är att det behövs en uthållighet. Att man just gör den vana man vill skapa konsekvent en tid. 10 eller fler gånger.

Så frågan är vilken vana man vill bryta för att den inte är bra. Att få kraften att avstå.

Nästa fråga är vilken vana man vill skapa. Som är bra för oss. För djupt inom oss är vi övertygade om att det är gott för oss.

Så…..

Vilken god vana vill du skapa hos dig?

”Vi går åt ett annat håll”

”Vi går åt ett annat håll!”

Textraden är hämtad från det tillfället som Jesus botar Petrus svärmor. Markus 1:29-39

När han hade gjort henne frisk kom det många som också ville bli friska. Inte alls så konstigt. ”Hela staden var samlad utanför dörren”. Så det måste har varit rätt många och ryktet drog säkert till sig många nyfikna. Fantastiskt att människor blir friska och helade på det sättet.

Det som slår mig i denna händelse är vad som händer dagen efter. Jesus drog sig tidigt undan på morgonen för att vara för sig själv och be. Lärjungarna letade efter honom. När dom fann honom så säger dom: ”Alla söker efter dig.” Inte så konstigt. Jesus hann säkert inte hela alla där på kvällen. Uppståndelsen var stor. Man ville lära känna honom.

Det hade varit lätt för Jesus att stanna kvar där i framgången. Och fortsätta att vara den efterfrågade. Kanske tom glänsa lite.

Men han faller inte för det. Han säger lite överraskande:

”Vi går åt ett annat håll!”

Han ville vidare. Han visste att fler behövde höra budskapet om riket. Om tron på Gud. Om evighetens värde. Han ville till fler ställe än för att predika. Han visste, som troligen ingen annan visste då, att hans tid var kort. Han behövde skynda på.

Hur lätt är det inte att vi stannar kvar i något för att det kittlar. Vi trivs i framgång. Surfar gärna på vågen. Medan kanske det är tid att gå vidare.

Men det behöver inte vara så drastiskt. Det kan bara vara vara något man fastnat i just där man står. ”Bara vara” ? Ja, kanske inte så ”bara”. Kan vara nog så svårt att lämna och gå vidare även i det lilla.

Kanske ska du gå åt ett annat håll. Kanske ska du bryta upp från ett sammanhang till ett nytt. Kanske är det bara något du behöver vända blicken från. Vad vet jag. Men kanske behöver några av oss idag bestämma oss för att ”gå åt ett annat håll”. Våga. Ta mod till dig. Det kommer att välsigna dig.

Vad lätt det är när andra kan

Vad lätt det är när andra kan.

Blev påmind om det när jag scrollade lite i Facebook.

Alltså man kan försöka själv. Men hur man än försöker så lyckas man inte. Så till slut ber man om hjälp. Så kommer det någon och gör det direkt. Så är allt löst. Allt fixat.

Man undrar då varför man inte frågade om hjälp direkt.

Vad lätt det är när andra kan.

Kanske kan det vara en bra påminnelse om att det inte så farligt att be om hjälp. Det bor lite för mycket ”kan själv” inom oss. Så får vi ju stå där och kämpa helt i onödan. Det tar bara massa kraft i onödan.

Vi behöver tänka mer på att det finns troligen alltid någon i vår närhet som kan det bättre än vi själva. Det är inte farligt att be om hjälp. För…

Vad lätt det är när andra kan!

Februari – ännu lite närmare …..

För några år sedan kände jag som nu att det är ännu lite närmare vår.

Det året visade sig det att vintern höll ut långt in o mars. Typ ända till slutet. Den vintern skottade vi taket många gånger. Första snön la sig redan i tidigt i november. Snön var knä-hög på gården hela (hela!!) vintern.

Det enda sanna med att säga arr det är närmare våren är att just antal dagar är klart närmare vår än till början av vintern. Så med dom sista dagarnas hemska kyla så finns det inte mycket som talar för att det snart är vår.

Men februaris vinterdagar med solen som värmer vintersnön och ger näst intill takdropp är så vackra. Dagsmejan blir så extra go.

Det är nu som det kan kännas lite extra segt för oss som längtar till våren. Man har passerat januari och tycker att snart så, snart, borde det vara över. Då kan vintern hålla på i två månader till om man har otur. Andra skulle kalla det tur. Det är nog dom som älskar att åka ut på tur med skidor (🙈)

Ja ja. Februari är vackert. Gnistrande snöklädda träd smälter även min trötthet över vinter.

Det finns något som i alla fall lyser upp det hela. Det är att nu blir dagsljuset klart mycket bättre. Solen lyser mycket längre på dagarna.

Demokratins pris

Demokrati är något bra. Men det har ett pris. Tro inget annat än att jag vill ha demokrati. Men det är svårt. Och det har sitt pris.

Demokrati är ju ett sätt att alla ska ha möjlighet att få säga sitt och vara med att bestämma. Kanske lite förenklat. Men det är en av grundstenarna. Ingen vill ha diktatur.

Men priset är att beslutsprocesser kan ta lång tid. Att även om ”min” vilja får plats måste ”jag” också lyssna på andra. När sen ”vi” fattat beslut behöver vi vara lojala det beslutet. Det är ju lättats om beslutet går ”min” väg och kan vara lite svårare när ”någon annans” vilja gick igenom. Det kan kosta mycket att vara lojal ett beslut som en demokratisk tagna.

Demokrati är ibland att lämna över till en grupp man ger mandat att arbeta med det som blir för svårt att lösa i den stora gruppen. Priset är att man frånsäger sig möjligheten att vara med och fatta besluten i detalj. Samtidigt är priset för den utvalda gruppen att handla enligt det mandat och inriktning man fått . Inte först sin egen åsikt utan en åsikt i ljuset av den ordning man är underställd.

Så det finns alltid ett pris för demokrati. Ändå är det bästa vägen vi kan gå. Att ge varandra förtroende i en demokratisk anda.

Vi behöver verkligen vara ödmjuka inför varandra och varandras olika åsikter. När vi sätter oss över varandra är vi farligt ute. Det största hotet är när vi tänker ”om bara jag får igenom min vilja…” När vi kör över någon för att få min egen vilja igenom är demokratin hotad.

Så demokrati är svårt. Mycket svårt. Ändå måste den finnas. Vi får aldrig ge upp den. Den handlar om att lyfta på hatten inför någon annan och acceptera en annans åsikt som beslut. Andra gånger får man igenom sin egen vilja

Leve demokratin!!

Vad motiverar dig?

Vad motiverar dig?

Det kan vara mycket som sporrar oss till både uthållighet och framgång.

Kanske har vi lite för lätt att se för mycket på det som är misslyckanden och mindre motiverande.

Men dagens övning får bli att söka tänket åt det som motiverar oss.

Vad kan sporra dig? Vad kan få dig att sträcka på dig? Vad gör dig mest motiverad? Vad är det som får dig att göra det lilla extra?

Det behöver få mer tid hos oss. För det för något bra med oss. Det skapar tro och tillit till att något är möjligt.

Man brukar säga att publiken är den extra spelare som ger laget övertaget i en match. Jag tänker att det som motiverar oss är den extra kraft som gör den avgörande skillnaden.

För mig kan det vara det tänkta resultatet. Men mest är det nog den som ska ta emot och få nytta av vårt överskott i vår butik och rörelse.

Vad motiverar dig? Sök dig till det. Låt livet påverkas av det. Det är som blekmedel på en fläck. Det gör att motsatsen blir suddigare och får mindre betydelse. Så försvinner ”fläcken” med tiden.

Jag har en minnesbild från en resa i Tanzania. Jag möter pojken med ett amputerat ben. Han ska få en protes. Då kan han vara med dom andra barnen i byn och leka. Det minnet kan få mig att fortsätta lite till och lite till och lite till. För jag vill se fler barn få den möjligheten.

Vad motiverar dig? Ta fram det för din inre bild. Det kommer att göra gott inom dig. Det kommer att skapa ett driv som är bra.

Lycka till.

Man kan inte ha det ogjort ….

Det får bli en Herregud & Co idag också.

Gjort är gjort. Så är det. Man kan inte ha det ogjort som man gjort.

En sanning som nog både du och jag är väl medvetna om.

Kanske kan det lära oss något inför framtiden. En erfarenhet, om än dyrköpt, som lär oss att tänka och göra bättre nästa gång.

Vi kommer ändå att återigen göra sådant som vi senare kommer att tycka att vi borde ha ogjort. Bara att göra det klart.

Men det finns också en hållning att vi behöver lämna bakom om oss och gå vidare. Att helt enkelt lära oss ett förhållningssätt. Låta minnet av det bli mer och mer suddigt.

Om vi stannade vid detta skulle vi bli stående och handlingsförlamade. Vi måste bestämma oss för att våga en gång till. Göra något liknande igen men kanske på ett annat sätt. Våga igen.

Anne Frank har en poäng. Vi ska inte göra samma misstag igen. Utan gå vidare med tanken att inte göra om misstaget. Men vi måste gå vidare. I tro på att det kommer bli bättre nästa gång.

Men visst kan det vara en tuff tid. Innan sår är läkta tex. Men dom kommer att läka. Helt säkert så.

Sen funderar jag på att allt vi möter lär oss. Vi blir bättre rustade. Trots allt så är det så. Så att våga är nog nyckeln. I alla fall en av dom.

Klockrent

Om man tänker att varje människa man möter kan lära en något, så blir ju livet så mycket mer spännande.

Så klockrent !!

Det är ju precis så det är. Tack Herregud & Co.

Ibland behöver bara någon annan säga det igen. Det som man egentligen redan vet. Men som allt för hoppa glömmer bort

Om vi lever efter den principen så kan det få då sköna konsekvenser. Alla vinner på det.

Lycka till!