”Jag kan bygga mig en tidsmaskin så jag kan träffa min pappa igen”

”Jag kan bygga mig en tidsmaskin så jag kan träffa min pappa igen”

Dessa ord mötte jag i ett tv-program som snart skulle sändas.

Man kan väl lugnt säga att vi människor har alltid fascinerats av att om möjligt kunna styra tiden.

Om det var möjligt skulle vi ”stanna” tiden då vi uppnått den bästa åldern (som vi då uppfattar den i alla fall.

Kanske skulle vi viljan stanna åldrandets process.

Ibland tänker vi oss att tänk om vi kunde spola tillbaka tiden och uppleva något igen.

Ibland skulle vi vilja spola fram tiden till något vi gärna vill uppleva. Eller helt enkelt spola förbi något vi vill undvika.

Ibland är nuet så underbart fantastiskt att man gärna skulle bara vilja stanna i den känslan för lång tid. Bara sätta tiden på paus en stund.

Men det bästa är att vi låter tiden ha sin gång. Följa med dess vingslag. För varje tid har sin tjusning. Och varför uppleva något två gånger när det finns något nytt om hörnet. Visst finns det det jag var med om förr jag gärna minns och skulle vilja göra igen. Andra saker som jag borde ha ogjort får jag lämna. Det kan jag inte göra om och göra rätt. Snarare om jag fick en ny chans skulle jag göra det på ett bättre sätt.

Men framtiden har så mycket att erbjuda så det kan locka mig framåt. Så någon tidsmaskin för att uppleva ”förr” igen avstår jag ifrån.

Pedher’s kalender 15

Rökelse Gud och myrra…….

Det var inga dåliga gåvor som Jesus fick av dom vise männen.

Men är det det som är det viktigaste? Att det är dyra klappar? När jag var liten trodde jag nog att mina föräldrar var gjorda av pengar. I alla fall om man läste mina långa önskelistor.

Det är tanken som räknas – heter det ju.

Vi kanske skulle leva efter det också.

Kanske lägger vi den tanken bäst tidigt i livet.

Vi brukar slå rekord på rekord år efter år i vår julhandel. Kanske är det dags att slå rekord på annat sätt. I goda tankar tex. Det är ju ändå tanken som räknas.

Islossning

Det var dags för islossning av frysen hemma. Andra kallar det för avfrostning.

Det blir lite segt att stänga alla korgar och dörren när det är för mycket is på hyllorna.

Jag funderar på om det inte skulle behövas lite islossning på flera sätt. Vissa relationer verkar djupfrysta. Andra skulle må bra av lite avfrostning.

För att frosta av frysen behövs värme. Och så är det i frostiga relationer. Värme och kärlek brukar vara det bästa motmedlet. Det är mycket som kan tina när värme tillförs. Bara att minnas tillbaka till vårkänslorna tidig mars månad. Då takdroppet börjar. Luften byter doft. Framtidstron tilltar.

Frysen funkar mycket bättre utan massa is och frost. Drar mindre energi.

Så är det i livet också. Frostiga relationer drar så mycket energi på många sätt. Både när man inte drar jämnt men också där emellan. Så frosta av. Tillåt islossning. Så blir det så mycket bättre.

Pedher’s kalender 14

Vad är det som gör jul just jul?

Är det vinter med tjockt snötäcke? Kyligt som gör att det gnistrar vackert i månskenet? Kanske. Det beror väl på om man bor i kalla norden eller på Afrikas stäpp.

Är det massor mer julklappar som är svaret på vår egen långa önskelista? Kanske. Beror väl på hur välbeställd man är vid kassan.

Är det julmiddagen med den stora familjen? Kanske. Om man nu har en familj att dela julbordet med.

Det är väldigt lätt att vi tänker oss jul på ett visst sätt.

Men det som gör jul just jul är huvudpersonen själv. Han är inte beroende av snö, mat eller klappar. Han är densamme igår idag och i evighet. Han kan firas i enkelhet och rikedom. Man ändrar sig inte för det. Utan det har mer att göra med vår inställning.

Du kan bestämma dig för att fira jul med mästaren själv. Han väntar på vår inbjudan. Och vet du? Han kommer att tacka ja direkt.

Pedher’s kalender 13

Idag är det Lucia. En dag med hög stämningsfaktor.

Funderar på hur vi stämmer våra liv. En orkester stämmer sina instrument innan man spelar. Även under en konsert händer det att man tar en paus och stämmer återigen sina instrument. Allt för det ska bli bra och en njutning för den som lyssnar.

Jag tänker att det är lika viktigt i våra liv.

Hur stämmer man sitt liv på bästa sätt? Jag tänker att det gör man i sin relation med Gud. I bön och stillhet justera Han våra stämskruvar så att våra kommer i rätt stämning.

Så idag, då vi har denna stämningsfulla dag, kan vi passa på att stämma våra liv i rätt tonart igen.

Så händer det avskyvärda igen (o igen o igen o igen)

Många kommer som invandrare till vårt land. Långt i från alla kommer till vår kyrka eller någon kyrka överhuvud taget

Men när man kommer till vår kyrka händer det att man hittar tron på Jesus. Blir alltså en kristen.

Oftast innebär det att alla band bryts med sin familj. Det är i vissa länder dödas man om man konverterar till kristendom.

I vår kyrka har vi blandat annat Ulrica och Amir (årets vardagshjälte ) som tar strid för dessa konvertiter. Dom skulle aldrig ta strid för någon som inte är sann konvertit. I mina ögon är dom hjältar. Men dom drivs av andra krafter än att kallas hjältar. Dom drivs av kärlek till dessa människor.

Trots detta väger deras ord och intyg så oerhört lätt för migrationsverket.

Nu skickas fortfarande konvertiter till sitt hemland. Igen. Och igen. Och igen.

Denna ovärdiga behandling måste få ett slut.

När ska migrationsverket ta reson? När ska dom lära sig omkring problematiken för en sann konvertit ? Tiden går och på tok för lite görs.

Hur många ska mista livet pga att ett handläggare inte gjort sin hemläxa och satt sig in i ärendet med en djup förståelse ? Innan migrationsverkets ledning ändrar på sina instruktioner? Innan vår riksdag fattar humana beslut i detta?

Nu händer det avskyvärda igen. Dags att utvisa konvertiter igen.

Till detta finns det dom som är inlåsta på förvar (fängelse) för invänta verkställighet. Det verkar ta många månader och där sitter dom.

Det måste bli ett slut på denna ovärdiga behandlingen.

PS Amir, som han heter, är nu framme i Afghanistan. Han Hr ingen familj/släkt att gå till. Han får bo på ett ”hotell” 14 dagar. Sen får han klara sig själv. Tror du kan förstå hur stressande detta kan vara. DS

Pedher’s kalender 12

Halvtid – till julafton.

Det är mycket som kan vara halvtid. När jag fyllde 50 sa man att jag ”på andra halvan” nu. 🙄 Det skulle innebära att jag skulle bli 100 år. Det är nog lite långsökt.

Att springa en sträcka som jag bestämt så är halvvägs rätt skönt. Då är det kortare hem än jag har redan sprungit. Psykologiskt är det rätt skönt.

Men halvvägs kan vara jobbigt. Man lägger lätt mycket negativt i det.

Tänk istället –

Jag har all tid i världen. Nu ska jag forma den på bästa sätt.

Med åren blir det mycket som blir mindre viktigt och annat som blir så ofantligt viktigt. Det är det vi ska satsa på under ”andra halvan”.

För dig som inte nått andra halvan – gör något bra av ditt liv. Det är det bästa du kan göra. Slarva inte bort livet.

När lamporna har slocknat….

När lamporna slocknat blir det oftast mörkt. Men inte alltid.

I helgen som gick var det 5 konserter med Klingande Julkort. Intensiv helg. När lamporna slocknar och sista konserten är gjord blir det liksom tomt inombords på något sätt. Luften går ur. Saknaden infinner sig lite. En tomhet kan infinna sig. Och visst är det så efter en lägervecka, semesterresa med goda vänner eller något annat som varat en tid. En tid av djupare tillfredställelse.

Men inom en finns det ett ljus av glädje som fortfarande lyser….. För när lamporna släcks så tänds det ett ljus inom oss av tillfredsställelsens ljus. Minnesbildens återsken. Lampan slocknar utifrån men inom oss händer det något gott. Det gör att tomheten inte längre ekar just så tomt. Utan inom oss fylls vi av djup tacksamhet.

Det behöver alltså inte bli mörker när lamporna slocknat. Det kan komma ett ljus från annat håll….

För mig är ett också en bra bild på min tro. Tron lyser upp när mörkret faller på. Då bekymren kommer. Frågorna blir lite för stora. Då vill jag tända ljuset genom den. Då ökar tilliten. Vägen fram blir inte så dunkel. Utan det finns någon som lyser upp min stig, mina steg och min framtid.

När något släcks så tänds något nytt.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Ps 119:105

Pedher’s kalender 11

Idag lånar jag ett citat från Jonas Helgesson.

Etiketter ska man sätta på julklappar. Inte på människor.

Det är bra att bli påmind om det i dessa tider då vi slår in julklappar.

Tänk vad lätt vi har att sätta etiketter på folk. Vi bedömer utan att ens känna dom. Sätter in folk i kategorier. Tycker utan att veta.

Kanske vi kan ge oss själva ett nyårslöfte inför nästa år:

Att vi under 365 dagar aldrig kommer sätta en etikett på någon människa.

Nobels Fredspris

Äntligen blev det som det skulle.

Dr Denis Mukwege får Nobels Fredspris!! Tillsammans med Nadia Murad!! Så värdiga detta pris, båda två.

Min bön denna dag är att världen, FN och alla människor ska vakna över vad som händer dom kvinnor som utsätts så brutalt av män. Att dom massmord som sker förintar så många människor. Min bön är att världens regeringar gör allt dom kan för att stoppa detta helvete.

Det måste få ett slut.

Må Gud beskydda Murad och Mukwege.

Heder åt dessa hjältar.