Inlägg

Publicerat den

Vårkänslor igen

Var ut en sväng från jobbet idag. När jag helt plötsligt känner det…

Vårkänslor!

Det bara kom. Som alltid. Helt överraskande. Den där underbara doften. Doften av vår. 

Jag trodde inte riktigt på det. Men när kollegan kom och kännt samma sak, att det var vår i luften,  så var det inte bara min enorma längtan efter vår och sommar som lurade mig. 

Nu är det väl troligen så att själva vintern är väl inte färdig än men vad gör det egentligen. Jag har känt doften av våren. 

Första dagen som denna känsla infinner sig är obetaldbar. Tacksamhet är ordet. Gillar detta. Skulle tro att jag är inte ensam om det. 

Publicerat den

Hur orolig behöver man bli…..

Om Trump är rätt politiker och om valet är politiskt möjligt lämnar jag där hän. Uppenbarligen har folket i USA valt honom. Och det skedde inte via telefonröstning. Han är vald. Bara att gilla läget. 

Men hur orolig behöver/bör man bli?

Folket i USA får en typ av president som man nog aldrig har haft. En man som inte verkar förstå att allt han säger kablas ut över hela världen. Att alla hans ord kan innebära katastrof eller en välsignelse. Vad han är för eller emot får stå för honom. 

Vet inte ens knappt vad han står på den politiska skalan eller vad hand agenda är. Men hans sätt att agera syns. Han hörs. Han märks. Och på det sätt han gör det gör mig orolig. Det kan påverka en hel nation. Det kan påverka en hel värld. När en person har så mycket makt och inte verkar inse tyngden i det så blir, i alla fall jag, orolig. Har han rätt skyddsnät omkring sig så att han, om han behöver stoppas, kan stoppas? När den känslan av oro infinner sig så är något fel på gång. 

En man som har många av sina företag utomlands ska driva en politik där alla jobb ska hem till USA. Hur trovärdigt är det? 

En sak har vi nog alla lärt oss av Trump. Det vi säger har mer betydelse än vad man ibland kan inse och tro. Kanske kan det få oss att överväga och betänka våra ord innan vi säger dom. 

Kanske behövs orden som står på USA’s mynt ”God Bless Amerika” bytas ut mot ”God, protect US” eller kanske tom ”God, protect the world”

Publicerat den

Tänk vad fel man röstar

Jerringprsiet är avgjort. Folket har röstat. En från hästsporten , Peder, vann trots att många trodde att Sara Sjöström skulle ta det. Och då är det massa snack om att dom, hästfolket, kuppat sig till en vinst för Peder.  Så typiskt. 

För det första – om alla som ville ha Sara som segrare röstade hade det troligen blivit så. 

För det andra – alla tävlingar som har med att folket kan rösta (körslaget, lets dance, jerringpriset, melodifestivalen mfl) kommer alltid bli knepiga när man kan rösta flera gånger. 

För det tredje – flest röster vinner. 

Tycker att det blir så märkligt. Visst tycker jag att Sara var mer värld detta pris än alla andra. Men eftersom jag inte röstade så har jag ingen orsak att lacka ur och bli arg på resultatet. Så när jag läser om hur man skriver ner jerringpriset som ”dött” och att det gjort sitt blir det bara för mycket. Säger bara ”lägg av”. 

Man kan ju inoch för sig fundera på hur jerringpriset kan bli folkets pris när man i princip kan vinna pga en enda person som röstar miljoner gånger. Så , folkets pris, ja det kanske blir lite överdrivet när man vet hur det kan gå till. Ändå, med all rätt, så finns det väl inget som kan mäta sig med detta pris. 

I grunden tänker jag att det är ett vackert pris. Varför då? Det handlar om att uppmuntra någon som både bekräftar och ger energi att vilja satsa vidare. 

Så alla ni kritiker på tidningarna, idrottare och alla andra, gläds med Peder. Han fick flest röster. Så är det. Nästa gång kan ni satsa på att rösta. Då kommer ju er kandidat att få fler röster. Kanske just dom röster som blir avgörande till säger. 

Publicerat den

Är det någon som missat att det är handbollsVM?

Kanske är det så att ingen har missat att det är handbollsVM. Och har du gjort det så vet du ju om det nu i alla fall. Och det har nog ingen större betydelse om du vet om det eller inte. 

Sitter och tittar samtidigt som jag skriver. Det är ju inte det enklaste. Sverige möter Danmark. Resultatet får du söka på annat håll. Det är inte det som denna gång är det viktiga. 

Det som imponerar på mig är lagandan. Man ställer upp på varann. Ska det funka så måste man göra det tillsammans. Alltså att man gör den taktik som man kommit överens om. Skulle en spelare helt plötsligt vilja göra något helt annat så går det liksom åt pipsvängen. Man måste följa spelplanen. Visst, det kan ibland funka med egna upptåg men i den stora bilden och i det långa loppet är det laget som är viktigt. Att backa upp varandra. 

Visst är det så i livet över lag?! Tillsammans blir det bäst. Backa upp varandra. Kanske man ibland får göra det man inte riktgt brukar. Det som någon (vem nu denna någon är) annan skulle ha gjort men inte kunnat. 

Jag tror att för att vi skall få en bra laganda, om det så är inom sport eller arbetslaget på jobbet, är att man ställer upp för varandra. Att vi i bland får backa upp för varandra. På något sätt har man andra före sig själv. Är det att förneka sig själv? Inte alls. Bara att man ibland har kollega, vän, som får gå före. Att dens behov blir viktigare på något sätt. 

Med den inställningen händer det något med oss och vår omgivning. För går någon före i detta får den ofta ”igen” det. Alltså typ ”som du vill att andra ska göra mot dig ska du göra mot dom”. 

Jag tror att nyckeln till ett god relation och ett bra klimat, om det så är något på fritiden (bostadsrättsföreningen, sportlaget, församlingen) eller på jobbet, så handlar det om denna enkla princip…..

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Publicerat den

Vi blir ofta kritiserade för våra fel men inte uppmuntrade för det vi gör bra

Såg ett videoklipp på Facebook.  En lärare lär ha skrivit 9:ans tabell på tavlan. Hon gör ett medvetet fel i första ekvationen. Eleverna skrattar åt henne.  

Som ni ser skrev jag rätt nio gånger, men det var ingen av er som berömde mig för det. Istället kritiserade ni mig för det enda felet jag gjorde.

Ett ganska typiskt sätt att handla. Vi hakar ofta upp oss på dom (få) misstagen någon gör. Vi verkar snabbt glömma dom (många många) rätta och bra saker någon gör. 

Tänk att det är så lätta att göra så.  Tror ingen av oss kan säga att vi aldrig hamnat i den situation att vi aldrig handlat så.  Snarare är det nog rätt många som blivit utsatta. 

Men det kan vi enkelt ändra på. Vi bestämmer oss för att vi ska inte vara så.  Vi vill fokusera på allt det någon gör bra. 

Publicerat den

Positionen avgör vad man ser

Har börjat läsa en ny bok. Du som följer mig på olika medier vet att det är Sjödins bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den lär väl prägla mina tankar ett tag framöver. Och det har jag ingenting emot. 

Positionen avgör vad man ser

Jag har sagt det förut. Det är utgångsläget som avgör. Tomas mening och sats vidgar det perspektivet något.  Med all rätt. Det är den position jag befinner mig i som avgör vad jag ser. Konstigt? Inte alls. Helt naturligt. 

Många gånger ger det sig själv hur vår position är. Vi är där vi är och från den horisonten  ser det ut som det gör. 

Men ibland undrar jag om vi inte medvet söker en position för att få den bild och tolkning vi vill ha. Inte den som verkligen är. Vi intar en hållning för att vi vill det. Vi vill bestämma oss för att tolka det på det sätt som ger oss en förmån. Eller misstolka för att vi vill det. Så blir bilden skev. Knepigt tänkt av mig? Möjligen men kanske det ligger det något i det. Vi väljer att tycka illa om någon. Vi väljer att misstolka. Kan det verkligen vara så? Ja, jag tror att det kan bli så. Tyvärr. 

Vi behöver välja en position, ett utgångsläge, en synvinkel, en ingång som gör att vi ser det från en positivt utgångsläge. Då händer det något med oss. Vet vi om att vi är lite av det buttra hållet i vissa lägen så kanske vi skulle besluta oss för att ändra det på något sätt. Vet vi om att vi ibland vill misstolka kan vi försöka ändra på det. Går det? Ja, jag tror ju det. Faktiskt. Välj en position, ett förhållningssätt som är från en positiv, möjlig, hoppfull, läge. 

Ett försök att förklara detta på ett annat sätt kan vara att citera samme man. 

Förtröstan handlar om att våga tro på trösten innan man egentligen fått den. Lita på att det kommer att gå bra, och att om det inte går bra så kommer det att ordna sig på något konstigt sätt ändå. 

Något åt det hållet. Jag väljer att tro på det trots att det verka omöjligt, trots att jag egentligen inte vill det eller hur det än är. 

Välj en bra position som tänker gott. Det kommer att betyda något gott för dig själv. 

Publicerat den

Halva Januari…..

Det är redan halva januari. Nu dröjer det inte länge förrän det är ljust både när man åker på morgonen och kommer hem. 

När vi bodde i huset i Julita så fanns det en morgon som alltid var speciell. Nästan varje morgon körde jag pojkarna till skolan. När man kom ner till stora vägen svängde man vänster. Åt det hållet kör man mot öster. Alltså mot soluppgången. 

Den morgonen då vi mötte solen i ögonen var alltid speciell. Då visste jag att nu har det brutit igenom. Nu är det snart vår. Jo visst, det är bara februari just då men ändå. 

Jag minns att jag alltid vid denna tiden längtade och såg fram emot just den morgonen. Att ha solen i ögonen när man kör bil är aldrig roligt. Men denna morgon kunde jag alltid känna att då var det okej. 

Det är redan halva januari. Så snart är det dags för ljusare tider. Solfilmen på SVT har börjat. Ett säkert tecken på att nu går det så fort mot ljusa tider att det är värt att notera och visa upp. 

Att se fram emot ljusare och bättre tider ger oss på något sätt en ny energi. Det kan ha varit hur jobbigt och mindre roligt så händer det ändå något med oss. Det är gott för vårt sinne att se fram emot något. 

Så ge inte upp. Är det mörkt just nu? Det kommer att bli bättre. Var så säkert. Kanske nya vägar. Kanske nya möjligheter. Ett är säkert, lika sant som att solen tittar fram mer och mer, så kommer det att bli ljusare i livet också. 

Fattar inte riktig att tiden går så fort. Efter några dagar ledigt ska jag ta mig an jobbet igen. Som vanligt ser jag fram emot det. Bäst att sätta full fart så man hinner med….

Publicerat den

Söndagstankar – Livets källa

Denna text har många djup. Hur många ser du?

Att få ha ett liv som har verkligen är ett liv som lever från djupet är nog något vi alla skulle vilja ha. Ett liv som inte levs i ett vakum. Eller har en sordin över sig. Ett liv som flödar på något sätt. Ett sådant liv finns i tron på Jesus. 

Att allt livs ursprung finns hos Gud. Det handlar om att jag tror att livet är skapat av Gud. Hur det gått till och hur länge han höll på, om det skett genom utveckling är faktist av underordnad betydelse för mig. Jag tror att allt liv utgått från något intelligent. Något Bang tror jag inte alls på. Det är för slumpartat. Nej, jag tror att det liv som finns, den skapelse som vi lever i, har sitt ursprung i dwt gudomliga. 

Jag tänker också att det är hos Gud vi kan hämta inspiration för hur vi ska leva livet. Jag tror att han ger oss den ledning vi behöver. Ledning för beslut, olika livsval, inspiration och livets drivkraft. 

Livets källa är för mig näring. Näring till tillväxt. Näring till förstånd. Näring till att vara människa. 

Livets källa – han för mig till vatten där jag finner ro. När jag vandrade i fjällen för massa år sedan är en bild jag har lätt att framkalla i minnet. Det var när jag kom till en porlande källa. Alltså där vattnet steg upp ur marken. När jag kom dit hände något i mig. Jag ville stanna där.  För där fanns det en ro och stillhet som kändes så gott. För mig är det en bra bild på Gud som livets källa. En källa till ro. Återhämtning. Stillhet. Allt det där som vi människor så ofta behöver. 

Du har säkert många fler bilder och tankar som kommer till dig när du funderar på att Gud är livets källa. 

Hos Gud finns livets källa. 

Det fina i allt detta att Jesus talar om att inom oss kan det bli en källa. Ett källaprång. Ett flöde som välsignar oss. 

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. ‭‭Johannesevangeliet‬ ‭7:37-39

‬ ‭Denna källa som vi stannat för denna gång är något som kan flöda upp inom oss. Den finns alltså inte långt borta. En fantastisk sanning och verklighet tillika stor möjlighet. Att få del av detta inom sig och veta av dess kraft är något alldeles extra. Inte konstigt att Bibeln uttrycker det som livets källa. 

Därför säger Jesus ”om någon törstar”. Alltså längre efter detta. ”Kom till mig och drick”. Alltså ta emot denna källa som blir ett levande flöde inom oss. Det blir alltså inte stillastående vatten som blir unket. Det blir ett källsprång. Med friskt vatten som släcker törsten. 

Ta emot livets källa!

Publicerat den

Att förlåta…..

Hur ofta är det inte behov av att vi behöver säga ett förlåt eller att tom förlåta någon? 

Det är så lätt att såra varandra. Göra något som vi inte borde. Brusat upp. Anklagat någon på felaktigt sätt. Så går vi från det mötet med en tråkig känsla. Att vi mår mindre bra efter en mindre lyckad gemenskap är nog inte så konstigt. Men när vi går ifrån en gemenskap med något som borde förlåtas är det mindre bra.

Kanske skulle vi vara mer mån om att vilja säga förlåt. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. All gemenskap mår bra av det. Möjligen är det något ”förnedrande” och stoltheten får sig en knäck av att vilja säga förlåt. Men det är det värt. Det känns så mycket bättre efteråt.

En annan sida av myntet är att ge förlåtelse. Att när någon kommer och ber om förlåtelse att då bekräfta att att man ger det. Nu vet jag att att det inte alltid är så enkelt. Men man kan i alla fall ge signalen om att man vill förlåta om det i just det läget är svårt.

En av dom svåraste situationerna är när man kommit ihop sig. Den ena säger förlåt och får förlåtelse. Den andre säger förlåt men då får den inte ett gensvar tillbaka med samma försoning. Vad menar jag med det? Jo, om man själv vill ha förlåtelse men inte är beredd att ge förlåtelse blir det mycket svårt att gå vidare i en försoning. Det är som all förlåtelse går om intet. 

Bibeln  vill visa på att vi blir förlåtna i den mån vi förlåter andra. Så skall vi kunna önska oss att bli förlåtna är vägen rätt klar på det.

Till sist…..

Jag tror vi behöver be vår Herre om nåden att släppa saker och ting, händelser som sårat. Ja, med all rätt borde ”man” bett om förlåtelse. Men ”man” har inte gjort det. Be om nåden att släppa det. Det är mest du själv som förlorar på det annars. 

Jesu ord på korset har hjälpt mig många gånger. Han säger. ”Förlåt dom för dom vet inte vad dom gör.” Kanske det förhållningssättet kan hjälpa dig i dom knepigare lägena. 

Publicerat den

Jämför 

Jämför!!

Ett av dom mest återkommande inslagen i bl.a. reklam. Lendo bygger på att jämföra lånegivare. Sist såg jag en reklam där man kan jämföra spelbolag. Det är prisjakt. Pricerunner, compricer. Man kan tom jämföra pensioner. 

Ibland undrar jag om inte livet går ut på att jämföra. Allt för att veta vad som är billigaste. Vad är bäst? Vad är sämst? 

Visst är det bra att jämföra. Vi kan googla det mesta idag. Undrar jag hur många gånger vi jämför och tex köpet aldrig blir av. Just därför att det är så många intryck att man vet helt enkelt inte vad som blir bäst. Den osäkerheten gör att vi inte vågar köpa något. 

Visst är det bra att jämföra. Då kan vi verkligen få tag på det bästa. 

Samtidigt talar det om att vi verkar aldrig bli nöjda. Det finns nog alltid något som nog är bättre. Om jag bara letar lite till. Väntar lite till så dyker det upp något som är bättre. 

Vi jämför det vi har med vad andra har. Det ”alla” andra har verkar vara bättre än det vi har. Så växter det något av ett missnöje inom oss. Oftast helt obefogat. Därför att det vi redan har är gott nog. Så ”byter vi upp oss” helt i onödan. 

När vi uppmanas att jämföra låter det så bra men det kan bli så fel. Ett företag vill ju att vi ska upptäcka att det vi har är inte gott nog. Att det finns något bättre. Att vi måste köpa nytt. 

Varför har vi människor så svårt att vara nöjda med det vi har? Undrar hur det var förr. Alltså typ 1800-tal eller tidigt 1900. Hur var det då? Rent generellt hade man väl inte så mycket prylar. Inte heller ekonomi att köpa massa saker. Kanske tänker helt fel men ändå. Du hänger säkert med i min tankebana. 

Kanske skulle livet bli lite lugnare om vi inte jämförde så mycket. Då skulle vi kunna koppla av och njuta av det vi redan har. Kanske skulle det tom infinna sig en större portion av tacksamhet. Och tacksamhet gör något gott med oss. Vår omgivning får en trevligare atmosfär att leva i.