Om man ska beskriva den tid vi lever i så skulle det kunna vara med ett enda ord. Snapchat. Vad är det tänker du kanske. Wikipedia skriver följande: ”Användare kan ta bilder eller spela in videoklipp och sedan lägga på filter, stickers, text eller rita på dem. Dessa kallas ”Snaps” och kan sedan skickas till vänner eller läggas upp på användarens ”Story”. Användaren kan välja hur länge mottagare kan visa deras snaps, mellan 1-10 sekunder, varefter bilden försvinner från mottagarens skärm såvida denna inte valt att ta en skärmdump.
1-10 sekunder. Här är det inte tal om någon långbänk. Snabba beslut och sen är det över. Inget minne kvar av det.
Förr hade vi en kamera med filmrulle. Typ 36 bilder. Det gällde att hushålla med fotandet. Filmen skulle framkallas för en kostnad. Men kortet bevarades. Idag tar vi ett snabbt kort. Sen när minnet är fullt raderar vi kortet. Det är inte mycket som blir kvar till eftervärlden.
Kanske är det det som är det största ”problemet” med den ”Snapchat”-tiden vi lever i. Vi får en tunn historia att titta tillbaka på i framtiden. Fotoalbumet blir liksom inte av. För dom flesta i alla fall. Tomas Sjödin skriver om att vi behöver dra ut livslinjen och inte bara leva i nuet. Nuets levene blir så kort. Vi tappar perspektivet. Troligen blir det viktigare med åren. Men då är det ju oftast försent.
Ett minne som raderar sig självt efter tio sekunder…. Vad för historia skriver man då?
När jag var ung skrev jag dagbok. Under flera år. Nackdelen med att flytta många gånger är att man tröttnar på bära med sig sin historia. Så mycket av det jag skrev då har jag slängt. Idag kan jag ångra det.
Historien är väl bara negativ om den får hindra mig att leva idag. Det gäller att förhålla sig rätt till den. ”Det var bättre förr” är ett jobbigt uttryck. Historien har format mig, visst. Men det är lika sant att det liv jag nu lever blir den historia som formar min framtid. Vi lever alltså lika mycket i dåtid, nutid som framtid. Vi behöver hela perspektivet. Därför blir den snabba livsstilen grym. Ta ett kort. Lev det under 10 sekunder. Sen går vi vidare och glömmer det som varit. För vi har inte tid att minnas det som var för 10 sekunder sedan. För nu är det dags för nästa 10 nästa 10 å ………
En bibelvers kommer till mig….. ”Han för mig till vatten där jag finner ro……” Det behöver vi i denna tid. I alla fall jag.
Såg denna bild i mitt Insta-flöde. Den kanske säger en del den också. Andas in och andas ut. Nu lever vi denna dag. I morgon är en annan dag.
Min barndoms jul har säkert präglat mitt sätt att möta julen när mina barn var små. Man tar väl med sig traditioner vare sig mig man vill eller inte. Och det behöver ju inte vara något fel i det. Inte så länge det är ljusa minnen omkring det.
Pedher´s blogg 