Det där med regnbågen….

Jag kommer hem från en tur med bilen. Tre barn kommer springande emot mig och ropar: ”Titta titta titta en regnbåge!” Visst är det lite häftigt ändå med regnbågen. 

Så kommer frågan från en av dom. ”Är det sant att det finns skatter vid den? ”

Hm, vad svarar man på den frågan? Det påstås ju finnas det där regnbågen börjar. Nu har jag ju aldrig varit där och sett om det finns det eller inte. Så egentligen kan jag ju inte säga ”nej det är bara en saga” typ. Å andra sidan har jag aldrig hört någon som faktiskt har hittat en skatt vid regnbågens början. 

När vi sen kom in på att ibland kan man se dubbla bågar blev ögonen ännu större. Hon trodde knappt på vad jag sa och samtidigt tyckte hon nog att det lät än bättre än att bara se en båge. 

Regnbågen är så fascinerande. Ibland så klara färger. Ibland mer diffusa. Den har dock ett budskap som jag tror vi glömmer bort. Den berättar att en sådan stor katastrof, som när hela jorden fylldes med vatten så att alla dog utom dom som var i arken, aldrig ska hända igen. 

Att se ett barns genuina fascination över något är minst lika underbart. För mig kanske ännu mer än regnbågen. Att se deras gnistrande ögon över något som dom upptäcker. Så underbart härligt. Vi vuxna har tappat något av detta. Ibland tror jag att vi inte vågar visa vår entusiasm över upptäckter. Det liksom inte passar sig att vi gör det. Vi behöver släppa fram mer av detta hos oss stela vuxna. 

 

Urstädad och klart 

 Idag var det liksom att sätta punkt på något. Jag städade ur min lägenhet. 
Det är något speciellt med det. Igår gjorde vi det mesta. Flyttade alla saker.  Jag fick god hjälp med både flytt och städ. Så i dag var det lite kvar att göra. Jag slängde det sista av gamla saker i rummet för grovsopor. Städade ur det sista. Klippte gräset. 

När jag stängde grinden kändes det rätt så bra. Klart, rent och snyggt.  

Nu ska bara alla kartonger plockas upp på nya stället. Men det är klart roligare än att packa ner. 

Som belöning satte jag på mig löparskorna och sprang ut i Vrinneviskogen en stund. Det var skönt för både kroppen och tänket. 

Blir det en vargavinter?

 Nu har ju experterna misslyckats med att prognostisera denna sommar. Aftonbladet gör ju ett nytt försök att ge oss ett hopp om en bra avslutning på denna sommar. 

Men hur blir nu vintern? Är det någon som vågar spå detta?  Kommer dom i så fall bli trodda? Troligen inte. 

Nu vet ju jag att jag  är inte någon expert på något. Inte ens att spå väder. Men en sak jag hört sen jag var liten är att om det blir mycket rönnbär då blir det en kall vinter. 
När jag bodde i Julita så funkade den prognosen ganska bra. När Rönnbärsträdet kag alltid passerad vid ”Runes” hade mycket rönnbär så blev vintern oftast kall och ibland också lång. 

Härom kvällen tog jag mig en promenad. Då såg jag några Rönnbärsträdet. Ja, du ser själv. Mycket rönnbär i år.  Nu påstår jag inget och säger inte att jag vet. Men det ska bli intressant och se om det blir en kall vinter i år. 

Vi får se. Kanske kan någon expert hjälpa mig att ge sin prognos.  

…. men HUR rätt är rätt egentligen?

Håller ju på att flytta. Man kan lugnt säga att det finns lita att fundera på och lösa. Få rätt timing på olika saker som måste till. 

Som tex, när lägger man ut en diskmaskin på blocket så den blir såld vid rätt tillfälle……? Jag behöver ju den för att slippa diska. Samtidigt vill jag ju inte behöva ta med den i flyttlasset och sälja den senare. Känns lite trist att behöva det. 

Så får jag för mig att ”nu” är rätt tillfälle och då kommer den bli såld direkt. Så jag slänger in en annons direkt. Räknar fel på dagar och tänker ”det blir ju bara någon dag utan”. I min nya bostad har jag ju diskmaskin. 

Annonsen hinner inte ligga ute länge förrän det ringer en ung man och bestämmer sig direkt. Så dagen efter skall han hämta den. Då jag hinner diska lite till tänker jag. För då har jag insett att det var visst fler dagar utan denna underbara uppfinning än jag tänkt mig. 

Så jag jag bara undrar, hur rätt är rätt egentligen? Det visade sig att magkänslan som sa ”nu” ska du lägga ut den var ju helt rätt. Klockrent. Men hur rätt blev det? Nu har jag fått diska flera dagar. Utrensning i frysen blev ju vid fel tillfälle. Fick ju massa burkar som skulle diskas ju. 

Så jag bara undrar: HUR rätt är rätt egentligen? Det verkar finnas minst två sidor av allt. Där det å ena sidan blir rätt blir det å andra sidan fel. Verkar som att hela livet är så. Vi får helt enkelt inse det. Hantera det och gilla det läget. Finns inga bra förklaringar på det. Går vi inte vidare från den punkten kommer vi bli fast där. Förloraren är vi själva. När vi väl vaknar över det så kommer vi inse att tiden tillbaka, kanske flera år, är förlorade år. Under tiden har omgivningen rört sig framåt i livet och vi har tappat kontakten med den. 

Hur som helst…… diskmaskin är en av dom bättre uppfinningar till hemmet som är uppfunnet. Man uppskattar den ännu mer när man inte har den för en tid. 

Söndagstankar – Gud är till för dig

För drygt en vecka sedan fick jag en bok i min hand. ‘Kaffestunder’ av Max Lucado. En stund av uppmuntran är det genomgående temat. Och visst är det så. Vi människor behöver uppmuntran. Jag har en känsla av att vi allt för ofta tänker oss att det är vi själva som behöver uppmuntran. Och det är ju naturligtvis så också. Men det finns dom runt omkring dig som är i stort behov av uppmuntran. Se dig omkring. Det är med största sannolikhet så. Jag tror mig också veta att den som ger uppmuntran får även uppmuntran själv. 

 När jag slår upp min första kaffestund i boken är det verkligen en sida av uppmuntran. Tryck på bilden och läs. Tänk vilken Gud vi har att sätta vår tro och tillit till. Till honom behöver vi inte köa eller komma tillbaka i morgon och hoppas på bättre tur. Älskar uttrycket ”Han skulle inte kunna vara närmare han är just i det här ögonblicket”. Oftast kämpar vi så mycket. Tom kämpande till närhet och svar från Gud. När vi i själva verket bara kan slappna av och sätta vår tillit till honom. 
Guds omsorg blir inte mer bara för att du förbättrar dig. Inte heller bli den mindre om du försämrar dig. 

Gud är verkligen till för dig. 

Så kallade experter ….

 Läste på Facebook härom dagen om experterna uttalande den 24/3 om den kommande sommaren vi stod  inför då. Den sommar som vi nu är senare delen av. 
Experterna talade då en kanonsommar. Men hur blev det med det? Än så länge kan vi inte summera denna sommar som att gå till historien som den bästa sommaren på länge. Nu kan det ju helt klart bli bättre men det räcker nog ändå inte till att väga upp hur det varit. 

Om man nu som expert uttalat sig tex i denna fråga och misstagit sig så grovt, får man fortsätta att kalla sig expert då? Jag bara undrar. 

PS samma tidning har nu ännu en gång uttalat sig om vädret. Tror inte på vad dom skriver om. Undrar varför, nä.

  

Infrastruktursavgift – men till vilken kostnad?

 Fick en avi för inbetalning av broavgift vid passage över nya bron i Motala. Alltså hallå!!! Visst ska jag göra rätt för mig. Det blir ju så löjligt dumt. Jag ska betala 5 kr. Deras kostnader överstiger  ju långt mer än dessa 5kr. 

Inte konstigt om man får problem mellan medborgare och myndighet. Det blir ett löjes skimmer över det. 

Jag åkte in i Oslo för några år sedan. Då hamnade jag i samma situation. Då skulle dom ha 20 NKr för vägtullar. Efter tre månader kom det ett inbetalningskort på 20NKr. 

Ibland borde sunt förnuft få gå före alla regler om avgifter man borde betala. Men men så är det i landet präktigt och ”vi gör alltid rätt”. 

Så nu gäller det att betala 5kr i tid. Annars blir det straffavgift på 300kr. I sig var ju det billigt. Förr var den på 500kr. 

Kära transportstyrelse och beslutande personer: här borde ni tänka om och göra rätt. När en avgift är mindre än omkostnaderna borde den läggas undan. Punkt! 

Sommardoft i regnet

 Gick till grovsoporna för jag vet inte vilken gång i ordningen. (Tänk vad skönt det är att slänga allt gammalt slitet och som gjort sitt). På väg tillbaka kom regnet. Först blev det den vanliga reaktionen. ”Nej, inte mer nu!”  Efter en stund kände jag. Den speciella doften av sommarregn. 

Hur förklarar man den? Den doften är alldeles speciell. Jag minns inte att jag känt den i år. Möjligen någon gång men det var i så fall länge sedan.  
Så kanske det ändå blev lite sommar i år också. Lite ironiskt att den kom via ett sommarregn 😳😄

Telefonförsäljare – tydligen kan vem som helst bli det….

Återigen blir jag uppringd av en telefonförsäljare. Nix tar ju inte bort dom man en gång varit kund hos. Så tid efter annan råkar jag ändå ut för dom. 

Jag bara undrar, kan vem som helst få ett sådant jobb? Jag bara undrar. För några dagar sedan ringde det en sådan säljare på uppdrag av MySafety. Ett företag som skyddar mina nycklar, kort mm. Innan jag ens fått frågan pm jag vill bli kund igen frågar vederbörande om jag vill ta det på autogiro eller faktura. ”Vilket passar dig bäst?” kom det blixtsnabbt. 

Dom läser i ett manus som gör dom osäkra om jag ställer ”fel” fråga vid ”fel” tillfälle enligt ”deras” plan. När jag märker det ber jag dom vänligen att lämna manuset nästa gång och tackar för mig. 

Tur att jag NIXat min mobil. Annars skulle jag bli tokig. Vad jag inte förstår är hur företag kan satsa på tjänster som är så opersonliga och livlösa. I ena diket finns dom som är så bundna av manus att man tror att man tror det är en robot. I andra diket finns dom som verkar ha känt mig sen barnsben. Dom kan inte ta ett nej och använder argument som är falska. Tex när en säljare som ringer till mig på jobbet påstår att min kollega i x-stad redan köpt produkten. Jag ringer naturligtvis och frågar min kollega. Väldigt ofta visar det sig att det inte var sant. Det är sällan jag möter en telefonförsäljare  som finns där mitt på vägen. 

Nu finns det säkert telefonförsäljare som gör det förträffligt bra. Jag har nog bara haft oturen att inte fått möta så många av er. 

Jag prövade på detta jobb för ganska många år sedan. Jag kammade noll. Inte ett avslut. Pratade med min chef på Dagen och bad om att få sluta. Jag var ju tveksam innan och insåg snabbt att detta jobb passar inte mig. Jag brände bara marknaden. Det finns dom som fungerar mycket bättre än mig och många andra. Företagen borde leta upp dom istället. 

Jag bara undrar……. Finns det ingen urskiljning på vilka som får dessa jobb? 

Tycker så synd om dom som jobbar med försäljning och inte har läggning för det. 

Så börjas det igen ……

  Är det något jag har gjort många gånger i livet så är det att flytta. Min mor påstår att jag har gjort det 17 gånger i mitt liv. Det stämmer säkert. För många gånger är det. På ett sätt kan man säga att jag kan det där med flytt. Fast det är alltid samma uppbrottskänsla som infinner sig. 

Denna gång är flytten inte långt bort. Till det är det klart färre saker som ska flyttas än andra gånger. 

Nu är det ju inte alltid korta flyttar enklare än långa flyttar. När man flyttar långt bort blir det en så mycket bättre och mer genomtänkt flytt. En kort tänker man sig att man behöver ju inte packa så noga. Så helt plötsligt står man där med massa prylar över som man inte vet hur man ska få med. 

Det finns dock stora fördelar med att flytta ofta. Man rensar ur sina överfulla förråd. Slänger saker man trodde vid förra flytten att man skulle få nytta av. Visst är det så att man har på tok för mycket bra-att-ha-prylar? Prylar man inte har behov av. Prylar man trodde sig få nytta av men tydligen aldrig fått eller får nytta av. 

I sig kan det vara mer kännbart att skiljas från dessa prylar än själva flytten. Är inte det så typiskt oss människor?  Det finns en låt som bara dyker upp i minnet. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går” av Cornelis Vreeswijk. Klistrar in texten sist i bloggen. Den är rätt träffande. Hur är din livsfilosofi? Vi kan samla på oss rätt mycket prylar. Samla ihop rätt mycket pengar. Men vad hjälper det i slutändan? ”Du behöver inga penningar när du vid porten står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går”. Sista refrängen säger ”Det finns alltid någon hungran som invid vägen står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går.”

En god tanke att fundera över. Är rädd för att vi glömt det i nästa intressanta reklamutskick som kommer till vår postlåda. 

Medan den sången sjunger inom packar jag vidare för flytt nr 18 eller vilken gång i ordningen det är. 

En fattig trubadur

Jag är en gammal trubadur som duger just till ingenting,

jag drager land och rike kring, en underlig figur.

Jag sjunger mina visor små för vem som gitter höra på,

min enkla livsfilosofi har denna melodi:
Du kan ingenting ta med dej dit du går,

nej du kan ingenting ta med dej dit du går; 

Du behöver inga penningar när du vid porten står

och du kan ingenting ta med dej dit du går.
Du kanske är en rikeman som samlar i en penningpung

fast den förut är stinn och tung du gnider och går an.

Din kassakista är din gud men så en afton får du bud…

Och alla dina slantar små, vad hjälper de dej då?
Du kan ingenting ta med dej dit du går,

nej du kan ingenting ta med dej dit du går.

Du förvärvar ej för pennigar ett enda litet år

och du kan ingenting ta med dej dit du går.
Jag är en gammal trubadur som drager land och rike kring

och jag besitter ingenting av visdom och kultur.

Men en sak har mej livet lärt att guldet det är föga värt.

Så du som trår till guld och makt ska minnas vad jag sagt:

Du kan ingenting ta med dej dit du går

nej du kan ingenting ta med dej dit du går.

Det finns alltid någon hungrande som invid vägen står

och du kan ingenting ta med dej dit du går.