Inlägg

Publicerat den

Vansinnigt. 

Ligger i soffan och tittar på hockey. SM-final mellan SAIK och VLH. Det är rätt tufft ute på isen ibland. 

Visst har dom mycket skydd men hur tokig får man bli? Somliga hockeyspelare verkar inte ha någonting som hindrar dom att skydda sitt mål och målvakt. Dom slänger sig respektlöst för att stoppa pucken. Den får träffa vart den vill men in i mål ska den inte. 

Så träffar pucken så illa att dom knappt tar sig av isen. Kanske tom behöver dom sys också. Men nog kliver dom snart ut på isen igen. 

Hur vansinnigt dumt är inte det på en skala ?

Men det visar på något mäktigt. Man är beredd att göra allt för sitt lag för att vinna en match. 

För länge sedan hörde jag berättelsen om pappan som offrade sig handlöst för sitt barn. Barnet sprang ut i vägen. Pappan slänger sig rakt ut för att få bort sitt barn. Det lyckas han med men blir själv brutalt påkörd. Barnet klarar sig men han får många år av rehabilitering. Ur sitt eget perspektiv vansinnigt gjort. Men jag kan ge mig på att han tyckte det var värt priset. Något som hjälper till att få energi för att rehabilitera sig tillbaka. En fantastisk och vacker berättelse. 

Det är bara att konstatera att en människa kan göra rätt mycket för den goda sakens skull. Vad nu den är. Hur vansinnigt det kan se ut från åskådarens perspektiv. 

Publicerat den

Speed 

Just nu kan man lugnt säga att samlingsnamnet för en jobbdag är ‘speed’. 

Man kan inte säga att det är något sunt i det över tid. Men ibland är det bara så att det gäller vara effektiv. Det håller inte i längden men för en tid är det bra. 

Tänk vad effektiv man kan vara när det gäller. Man får mycket gjort. Det bli genomfört och man kan bocka av det som utfört eller kommit så långt som det är möjligt just då. 

Att då möta en människa som säger att ”Du, jag kan göra detta åt dig så slipper du” eller  ”så kan du göra annat” känns det extra gott. Tror mig inte tillhöra dom som drar mig undan. Behövs det kan jag nog ta i rätt bra. Både på gott och ont naturligtvis. Just nu är det ju lite extra på jobbet. Men det är ju så roligt. Ändå kan det kännas som man får extra kraft när någon kommer och erbjuder sig att lösa vissa frågor som tar så mycket tid och är en energitjuvar. Kan nog påstå att det är nästan lika gott som en stunds vila. 

En återhämtning måste ju inte vara att man lägger sig ner. Njuter av en solnedgång. Det kan ju också vara en promenad i skogen, ett gott samtal eller att bara vara. Det kan ju också vara att man får en avlastning så att man ser att tiden räcker till och man behöver inte spänna bågen mer än nödvändigt. 

Det är att ha vänner omkring sig, ett teamwork på jobbet eller någon som bara lyssnar en stund. Det är märkligt att den trötthet som kan infinna sig under en dag med speed kan gå över så fort. Bara genom att någon man möter ger energi i erbjudande om att hjälpa eller bara ett gott samtal. Då känner i alla fall jag mig rik, glad och bara så ödmjukt tacksam över vad livet har att erbjuda. 

Publicerat den

Influensatidens lov

Det är tur att det inte är influensatider för ofta. Men när dom kommer kan det bli väl jobbigt. 

Jag menar inte på något vis att man ska gå till jobbet och vara sjuk. Inte heller att som volontär slita fast man egentligen skulle vara hemma. 

Men när jag möter människor som vill göra sitt yttersta för att vår butik ska fungera blir jag djupt imponerad. Det är så ofta man ser att i olika sammanhang ger man upp. Fotbollsspelaren som lägger sig rätt lätt för lätt vinning. Man känner efter och minsta lilla motstånd lägger man sig. 

Återigen, jag vill inte på något sätt uppmuntra till att jobba när man är sjuk. Men när jag möter en sådant ansvar och man samlar kraft för att satsa blir jag så tacksam.  Man bär sitt volontärsuppdrag med stolthet och vilja. Det är inte svårt att då uppmuntra till att gå hem lite tidigare. 

I influensatider är det många som får bära en extra börda. Dom som står på benen och gör jobbet. Volontärer som anställda. Fast man är färre. Men man gör det ändå. Det är imponerande. Varför sker det? Man bär på en större vision. Uppdraget driver på. 

Alla dessa hjältar är värd att uppmärksammas. I mina ögon är det dom som är hjältar. När det väl är deras (o)tur att bli sjuk och vi andra är friska får vi visa framfötterna. Det är att stötta varandra i vått och torrt. 

Publicerat den

Förvirrat kul…..

Så var första dagen gjord på jobbet efter att varit sjuk. Det är genuint roligt att komma tillbaka och möta alla sina medarbetare. 

Jag försökte beskriva det så här igår när jag fick frågan hur det går med kroppen och knoppen. Man försöker ju hålla ihop alla intryck och ‘måsten’ en dag som igår: 

”Det är ett kaosplockande ur denna hjärna just nu. Jag försöker återställa minnet och skriva ner allt som ploppar upp. Beställer annonser hit och dit och pratar med folk. Förvirrat kul att vara tillbaka”. 

Summeringen av den första arbetsdagen är att jag inser att om bara några veckor står vi i en ny butik på jobbet. Och det är färre dagar dit än jag nog vill erkänna. Men nu börjar det bli så tydligt vart vi är på väg. 

Så igår fick det bli en vanlig dag som uppvärmning. Ja, kanske lite drygt en vanlig dag om jag ska vara helt ärlig. Denna dag som nu är inne blir nog längre än så. 

Men det är ju så förvirrat kul att vara tillbaka på jobbet igen. 

Publicerat den

Efter 10 dagar ….

Efter tio dagar tänker jag mig att det är dags att börja jobba. Tio dagar av sjukläger med ganska hög feber. 

Man kan lugnt säga att det varit ganska många dagar som mest varit i liggande ställning. Det blir ett speciellt liv. Kontakten med omvärlden är klart behränsad. Frysen avgör hur beroende man blir av omvärlden. 

Å ena sidan har man inget behov av att vara social. Å andra sidan är det tätt ensamt. När sen den värsta dagen är över börjar livet så smått återvända.  I måndags sov jag till kl 17. Gick upp och la mig i soffan. Framåt kl 20 var det dags att lägga sig igen. Är det då man känner sig mindre pigg? Skulle påstå att man känner sig totalt under isen. Att sen sova hela natten och vakna typ förmiddag. 

Helgen som gått har varit ett stilla försök att vakna till liv igen. Att då sjunga och öva med sina sångarvänner har varit läkedom. Inga kraftiga ansträngningar. Men kan konstatera att det var precis lagom. Att känna att kroppen har det tungt att vakna till liv säger väl något om storleken på flunsan. 

Trots det är ju detta ingenting. Följer familjen Lundgren där mamma Lundgren har kämpat mot sjukdom allt för länge nu. Där sjukhusvistelse har många dagar i sin historia. Där livet har varit på en skör tråd. Att följa deras livsväg gör mig förundrad över vad en människa och familj kan klara av. Hade dom inte haft sin tro och alla nära och kära runt omkring hade det aldrig gått. Ja, jag vill påstå att det är så. Tror att Rickard håller med om det. Det är en lång tid kvar innan hemfärd från sjukhuset. Det har varit många operationer. Mycket uppgivenhet och samtidigt mycket tillit till vår Herre. Vill du följa deras livskamp gör du det på https://rickardlundgren.wordpress.com/author/rickardlundgren/. 

I ljuset av ett sådant livsöde bleknar mycket annat. Då blir mycket annat fjuttigt. 

Det ska bli så skönt att få börja jobba igen. Finns inget roligt med att vara sjuk. Men det är bara att gilla läget. Nu hoppas jag att det ska funka. 

Publicerat den

Söndagstankar – nåden som inte bara täcker över

Våra liv är inte alltid den raka vägen. Ingen av oss kan sträcka på oss och säga att vi är felfria. Skulle vi möta Jesu ord i dag där han säger ”den som är felfri kastar första stenen” får vi nog vara dom första att gå vidare. 

I grunden tror jag att alla kämpar på olika sätt att göra rätt och riktigt. Men vi lyckas inte alltid. 

Jag fick ögonen på en text jag läst många gånger men troligen ”stängt till för” själva slutklämmen. Jag har ju läst orden många gånger men inte lagt märke till det på samma sätt som denna gång. Texten som föregår slutklämmen handlar om vad som stänger ute oss från Guds rike. Paulus räknar upp otuktighet avgudadyrkan, äktenskapsbrott, utövar homosexualitet,tjuvar, girighet, drinkare, förtalare och utsugare. Inte rangordnat. Inte värderat. Bara uppställt. Tror att något av detta kan vi nog känna igen oss i. 

Så kommer slutklämmen:”Sådan var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1Kor 6:11) Något av en trefaldig reningsprocessen. 

Detta innebär ju inte att det inte finns en rättfärdig väg. Detta innebär inte att när det går sönder är det kört. Tänk att få konstatera att det finns en sådan kraft och nåd. Det innebär inte alltid att det är att gå tillbaka till det som var men leva ett liv som kan förhålla sig till det. Att i detta just leva denna process ger livet tillbaka. Det gamla är inte bara överskylt. Där vi tvättats rena, helgats och förklarats rättfärdigt. Det är stort.

När jag läser min bibel ser jag att det finns bara en synd som ingen förlåtelse finns för. Det är hädelse mot Den Helige Ande. Kanske har vi i vår iver att leva så rättfärdigt som det bara går siktat för starkt på dom områden vi själva inte misslyckats på och fördömt andra och på det viset glömt där vi själv snubblat. 

Kan notera att det finns en mönsterbild i vår bibel. Om den bilden krossas för oss finns det en väg till upprättelse och förlåtelse. Glöm aldrig det. 

Publicerat den

Svart och vitt – men nyanserna då?

Dom sista åren har allt verkat bli mer svart och vitt. Antingen eller. Det känns som att den senaste tiden har det accelererat åt det hållet.  

Det verkar dom att svaren som ska ges måste vara i dess ytterlighet. Det verkar inte finnas plats för en medelväg. 

Jag tycker mig se det i frågor omkring tiggarna, invandring, nu senast om homosexualitet, politiska skiljevägar mm mm. Allt blir så svart och vitt. Från ytterkanterna svarar man på varandras frågor utan att egentligen till fullo förstått vad fråga var. Man är så inne i sitt eget svar att man missar kontexten i sammanhanget. 

Så ger man varandra sina svar utifrån sin övertygelse och sårar mer än gör nytta. Man har inte tillräcklig vilja att lyssna färdigt. Tidsandan förväntas ge dom snabba svaren. Medias fördjupning blir i högsta grad på ytan mer för annars tappar man sin publik. 

Idag är det, mer ofta än förr, ofta mer komplext som gör det mer omöjligt med ett svart/vitt svar. Man måste se på nyanserna. 

Är nyanser beviset på ett vekt svar eller är det insikt i att en fråga kräver ett bredare och djupare svar? Är nyanserna en flyktväg från ett rakt svar eller förståelse av att en fråga kan ha många svar men ändå vara lika sann?

I min ungdom var det ju mycket mer av ”ett möjligt svar”. Jag ville ha och ville ge ett rakt svar. Tror vi alla fanns i det svart/vita delen av livet då. Idag tycker jag det blir bara svårare och svårare att ge det solklara svaret. Med ålder och mognad (?) så tänkte jag att det skulle underlätta något. I vissa stycken har det ju inte gjort det. 

Jag är rädd att vi tappar nyanserna när vi blir så svart/vita i åsikter och debatter. I det läget kan jag ibland känna det mer rätt att bli svaret skyldig än att bli missförstådd och avbruten i svaret. Det förvirrar mer med ett ytligt och otydligt svar. Kan man inte,  får man inte, vill ingen ha tid med att, ge ett bra svar är det bättre att avstå. 

Publicerat den

Sicken tankevurpa av Magdalena Andersson med tanke på momsen och second hand

I grunden är jag ju så tacksam över att vår finansminister äntligen säger nej till momsen på second hand. Men i sann socialdemokratisk anda tänker hon på bidrag tillbaka. 

I min butik har hon tänkt att över en miljon kronor ska hon frysa inne på ett skattekonto för att sen betala tillbaka det i slutet av året. För en vanlig enkel människa som mig fattar ju inte vitsen med det. Ge anstånd istället, kvitta räkningen med bidraget så är vi klarar med varandra.

Vad som händer nu är att hon i praktiken lånar pengar från den som är i behov av det. Typ, ”du får vänta på rinnande vatten. Vi ska bara ha pengarna på skattekontoret ett tag. Sen kommer dom. Så håll ut. Du får hitta vatten själv så länge” 

Vilken tankevurpa, Magdalena Andersson och regeringen. Hur många biståndsorganisationer måste nu låna ihop för att överleva till pengarna kommer tillbaka? Hur många secondhand-butiker måste lägga ner innan pengarna kommer? För vem våga belåna sig för att klara sig när allt är så osäkert? Hur många mister sina arbeten, praktikplatser och värdefull volontärstid? För mig är det nästan som att stjäla från den som redan ligger. 

Så mitt i tacksamheten att pengarna kommer tillbaka blir jag nästan arg. Ska det vara nödvändigt att samla in dessa pengar när man bara kunde skriva ett skuldbrev och riva det i december? Hur idiotiskt får det bli? 

Nej, gör om och gör rätt! Bättre kan du Magdalena. Detta blir bara så dumt. Det är ingen liten summa pengar vi pratar om. Många miljoner som nu Skatteverket och staten vill ha i sin börs till i slutet på året. Samtidigt väntar barn ute i världen på hjälp. Mat, vatten, sjukvård, skola, kläder mm mm. Vem vill se dessa i ögonen och försöka berätta varför hjälpen från Sverige dröjer medan såret fortsätter att blöda…..? Det tycker jag Magdalena eller någon från regeringen kan ta som sin uppgift. 

   

 

Publicerat den

Byggmötets överraskning….

Vi är ju mitt uppe i att bygga vår nya butik. Till detta behövs det byggmöten. Där stämmer vi av hur det gått, tidsplanen, problem och vart vi ska. Det tillhör att någon har med sig lite fika.

På detta möte sitter ansvariga för varje del i bygget. En grupp herrar.

  Sist hade jag lovat för fikat. När jag planerat för det så flyger spjuvern inom fram. Jag slänger med Festis. Slänger med en termoskaffe och ett mackor.

Ni skulle ha sett synen på dom när festisarna åkte fram. Jag menade att dom byggde åt en barnrättsorganisation så då måste det ju fram Festis. Någon såg riktigt skeptisk ut och sa det var nog bra med kaffe. En kollade in och hittade sin sort, smultron.

Av reaktionen så var det nog första gången någon serverade Festis på ett byggmöte. Det är nog inte så vanligt att man gör det. Dricker inte bygg-gubbar Festis? I så fall måste dom ju lära sig det. Det blev en rätt munter stämning runt bordet innan mötet kom igån efter denna överraskning.

Hur gick det med Festisarna? Hälften gick åt 😉

Mer Festis på byggmöten

Publicerat den

Grannen tittade konstigt på mig 

Jag samlade krafter för att ta mig en långpromenad i mitt dimmiga febriga tillstånd. Jag tänkte gå ut och kolla posten.

Ja, långpromenad var väl att ta i i meter räknat men i ansträngning lite mer än att bara ligga i sängen.

 Jag stövlade ut och möter en granne som tittar konstigt på mig. Tyckte väl att det var lite kallt ute men jag kom ju från värmen. Då insåg jag. Han tyckte nog att shorts och kortärmat denna dag var nog lite tokigt. Det var ju faktiskt rätt kallt ute för det. Han hade jacka på sig och såg rätt frusen ut och där springer jag i shorts.

Det har ju inte varit så mycket annat man velat haft på sig i den höga febern.

Får se om jag kan chocka någon idag också.

Ps En lite utflykt piggar ju alltid upp om än så liten Ds