Inlägg

Publicerat den

Söndgstankar – Ropa och du kommer att få svar

IMG_0955.PNG

Denna vers skulle nog stå bäst för sig själv med ingen kommentar. Men några tankar får det bli.

När vi ropar eller pratar med Gud behöver vi välja inställning. Antingen så tänker vi att han svarar och vill svara och har ett budskap till oss. Eller så utgår vi från att han inte kan, inte vill eller inte har tid att svara.

Jag tror att vi allt för ofta går in i bönen med en underton att det går nog inte . Eller att vi löser det själva på något sätt.

Men vet du, när du vänder dig till honom gör du det till en som har allt. Denna vers påminner oss om att det är just skaparen själv vi vänder oss till. Han, vars perspektiv är långt mycket bättre än vårt, har all makt i himmelen och på jorden. Han är inte begränsad i tid och rum. Han har ett perspektiv som även går utanför vår tidsram.

Du kan med en oändligt stor tillit vända dig till honom och lägga fram din sak. Lita till att han som vet vad som är bäst för dig bara kommer att ge dig det som är bäst för dig.

Han vill låta dig veta stora och ofattbara ting. Ting som du inte hade någon aning om. Ting som du inte kunde, med din vildaste fantasi, ens drömma om.

Det gör det så mycket bättre att gå,till honom med det du går och bär på.

Ropa, viska, prata och sucka till honom. Han kommer att svara.

Publicerat den

Ny regering – ny inriktning

Så har Stefan Löfven presenterat sitt lag. Han har gett inriktning för vårt land dom närmaste fyra åren. Ja, om det blir fyra år får vi se. Jag tror ju på nyval inom ett år. Hur som helst……

Nu måste ju även denna regering få sin chans som alla andra regeringar fått. Så rätt ska vara rätt. För mig får dom gärna lyckas.

Men jag blir bekymrad. Det finns signaler som oroar. Jag är ingen förkämpe för sysselsättningsfasen. I princip får den gärna försvinna. Men o man tror att det kommer att bli bättre så tror jag att man blir lurad. Genom alla tider har det funnits liknande insatser med olika stöd. Dom har bara bytt namn. När jag var arbetslös första gången gick jag på ALU. Det var för ungdomar och jag hade 1:50/h vardag som helg. Visst, det var på 80-talet men då hade vi en S-regering. Sen har dessa olika insatser bara bytt namn i takt med att pengar tagit slut eller vi bytt regering. Så, visst, avskaffa ”fas-3” men det kommer bara något annat istället. Den långvariga arbetslösheten är mer än att bara byta namn och ersättningsmetoder. Problemet är djupgående och kräver stora insatser för att dom som idag är i ”fas tre” ska kunna gå in i arbetslivet. Praktik – visst. Utbildning – visst. Jag tror det behövs fler åtgärder.

En gammal RFSU-ledare skall ta hand om familjepolitiken. Det kommer att bli tvära kast på inriktningen. Tyvärr tror jag inte det komma värna om familjetrygghet. Alla skall in på dagis och alternativen kommer att utebli. Att låta familjen välja vad som är bäst för dom tas bort. Nu ska ”Pappa staten” bestämma vem skall vara hemma. Vi är nog inte mogna nog att avgöra det själv……….. eller?

Landstingen som redan idag har mäktiga bekymmer redan idag ska ledas av en person som på pappret verkar få ännu mäktigare bekymmer. Vi skall naturligtvis inte döma honom i förväg men det känns onekligen tunt. Landstingen har inte råd med fler förlorade år. Nu riskerar vi fyra stycken på rad.

Skolan vill jag också kommentera. Jag tror Gustav kommer att göra ett bra arbete där. Han är nog den som jag har mest förtroende för i regeringen. Nu delar jag inte allt han står för. Men han blir tvungen att lyssna in på ett brett sett så det kan bli bra.

Kan bara notera att Sverige byter inriktning. Somliga tycker det är bra. Jag är mer bekymrad. Det blir mer av bidragsliv än fokus på att få verkliga jobb. Landstinget blir rörigare. Vi får se – men bekymrad är jag.

Publicerat den

På tal om Pippi – Vi vuxna problematiserar i onödan

Nu skall Pippi-filmerna klippas. Ord som neger-kung ska bort.

Men….

Är det inte vi vuxna som gör detta till ett större problem än vad det i verkligheten är? Jag undrar om det inte är vi som har störst svårighet med detta.

Barn är så duktiga att se bort från olikheter. Barn har förmåga att läsa vad det verkligen står. Neger – ett namn om en afrikan som dom säger själva. Jag har har mött många afrikaner som inte har något problem alls med det. Kung – ett respektfullt ord om någon. Barn kan läsa det. Det är vi vuxna som ger det den dåliga klangen.

Skulle barn må dåligt av det finns vi vuxna som kan berätta om bakgrund. Vi kan också säga att det man inte behöver lägga en dålig förståelse på det ordet.

Jag tänker att det är vi vuxna som gör så mycket till det negativa. Barnen klarar detta mycket bättre än oss. Vi problematiserar så mycket i onödan. Det är där vi skall lägga krutet och inte på att klippa om en film eller censurera en bok. Vi behöver inte lära dom att lägga in massa negativ i olika ord och benämningar. Vi kan istället återställa orden till sitt rätta värde i vår egen vuxenvärld.

Skärpning vuxenvärlden.

Publicerat den

När ska vi våga alkoholförbud?

Läser i Expressen om paradis hotell. Dom ska få alkoholfritt. Då rasar dom. Expressen skriver:”Skräck när deltagarna får alkoholförbud:”hur f-n kan de göra så här mot oss””. Ja, så fruktansvärt – nej inte alls.

När sportsverige bjuder till arenorna så ska man servera alkohol. Att vi vet att ett av dom störst problemen med våld på läktarna och omgivning relateras till alkohol vill man inte se. Man utgår från att publiken vill ha det så. Man vill inte riskera att dom uteblir. Jag undrar, en fotbollsmatch är inte så lång så då kan man välja att utelämna alkoholen. Det finns så många andra tillfällen om man nu måste ha det.

Vi vet att alkohol ligger bakom många av drunkningsolyckorna under sommaren. Ändå skall vi ha alkohol tillsammans med båtlivet.

Vi vet att alkoholen kostar samhället och sjukvården stora belopp varje år. Resurser som man skulle kunna använda till mycket bättre saker.

Det skulle säkert finnas många fler situationer att ta upp där alkoholen gör skada. Sammanhang där det förr var naturligt att inte ha alkohol har man det idag.

Nu är det väl inte möjligt att man totalförbjuder alkohol. Men det borde finnas så mycket förstånd att man valde bort alkoholen på fler ställen än vi gör idag.

Men ”ingen” vill ha förbud varken på arenor, paradis hotell eller andra ställen. Bara för att man själv vill ha alkohol. Suget gör att man inte vill säkra arenorna på ett bättre sätt. Suget gör att vi vill inte totalförbud av alkohol på och i närheten av sjöar trots att det skulle rädda många liv. Om vi avstod alkohol i vårt land skulle ingen bli alkoholist men ”vårt eget” sug hindrar ett sådant beslut. (Det blir ju inte bättre av att idrottsmännen själva firar i champagne. När inte dom vill gå före så…..)

Vi gömmer oss bakom att måttlighetsdrickande är inget fel och skadar ingen. Trots att vi vet att gränsen mellan att åka dit och klara sig är många gånger hårfin.

Så länge vi inte vill detta så får samhället betala dom dyra notorna som en fotbollsmatch kostar.

Alkoholen borde bära sina egna kostnader i så fall. Så höj priset så att det täcker vad det kostar. I polisinsatser, i vårdkostnader, i olika lidande för tredje part osv. Säkert någon som kan räkna ut det.

Så, när ska vi våga alkoholförbud? Troligen aldrig men vi borde våga det.

Publicerat den

Det finns så mycket åsikter….

Denna helg som ligger bakom är en knepig helg. Det har varit 20-årsdagen för Estonia-katastrofen. Läst flera artiklar om denna dag. Läst överlevandes livsberättelser. Mitt i denna eftertänksamhetens helg har det varit kulturnatt i Norrköping med massa folk ute. Massa olika scener med olika slags musik. Riktig feststämning. Det för mig lite kluven inuti. Den här helgen har varit både och liksom.

När det gäller Estonia kommer vi nog aldrig att få reda på orsak och verkan. Snarare kan vi lära oss ett och annat från denna händelse. Läste en, för mig knepig, kommentar från denna tid. ”Om inte alla kroppar kan bärgas skall ingen bärgas”. Då kanske det lät förnuftigt men så här tjugo år senare, hur kunde man mena det? För en sjöman är havet en gravplats för den omkomne men för en annan då? Vi är väldigt måna om att utreda olyckor annars, varför inte denna? Jo den är ju utredd men det verkar ju uppenbarligen ha gått snett i den utredningen. Med dagens möjligheter kanske man skulle ödmjuka sig lite och ge en ny utredningen en ny chans. Då alla inblandade får veta att det är nu och sen aldrig mer. Hade det inte varit bättre att göra allt för att dyka ner och klargöra en gång för alla än att så många har tjuvdykt? Men det är ju min åsikt.

En helg som denna blottlägger hur vi människor ofta är. Vi har så många åsikter. Vi tycker att just ”min” åsikt är den ”som kommer närmast bäst som det går”. Vi är inte alltid så diplomatiska. Omkring Estonia visar det väl sig rätt tydligt att alla åsikter inte går att sätta in i klara rätt- eller fel-fack. Åsikterna/svaren är på något knepigt sätt både rätt och fel samtidigt. Tänk vad mycket lättare det hade blivit om man hade kunnat kategoriserat svaren då.

Måste vi ha åsikter om allt? I fallet Estonia torde det vara dom berörda parter som har tolkningsföreträde på åsikter. Vi andra kan mest tycka och tänka men lämna det till dom. För dom berörda kan våra åsikter mest bli tomhet för vad förstår vi.

Och det är väl där man kan landa i åsiktstänket. Det finns så många olika åsikter där det egentligen inte behövs fler åsikter. Världen skulle vara så mycket bättre om det var lite färre åsikter i luften.

Men det är ju bara min lilla åsikt som kanske också tillhörde dom åsikter som var helt onödig och borde ha besparats denna jord. Så förlåt om jag gjorde vår värld lite sämre nu. Jag ska bättra mig. Kanske.😊

Publicerat den

Idag gör jag sista dagen i Örebro …

Idag är det ett uppbrottets dag. Det är sista arbetsdagen i butiken i Örebro. Hela denna månad har ju varit en väg till avslut. Samtidigt en väg in i något nytt. Att stå med ena foten i det gamla och den andra i det nya är inte bara enkelt. Men jag måste säga att på båda ställena har man visat en stor generositet och öppenhet för det.

Tack alla i Örebro. Det har varit flera år av tacksamhet. Tack alla volontärer för er insats i butiken. Det har varit en glädje att få arbeta tillsammans. Tack alla ni som gjort praktik hos oss. Ni gör det så bra medan ni väntar på ert arbete. Tack hela personalgruppen. Att dela bördan och passionen för arbetet är inte alltid lätt. Inte lätt när viljan är större en möjligheterna. Att då få se hur goda resultat vi fått glädjen att se är det bara att tacka för samarbetet med er. Tack Pija för åren tillsammans i ledningen. Det har varit roligt att få dela på arbetet med dig. Vill önska dig all lycka i arbetet.

Denna dag är en dubbel känsla. Vemod och tacksamhet. Inte helt enkelt at bära.

När jag blickar tillbaka på åren så blir det som en film i höghastighet. Det finns så många händelser som flimrar förbi. Dom allra flesta bara goda minnen men det finns också jobbiga minnen men dom är klart i minoritet. Vilket arbete klarar sig utan dom? Inget. Men set finns något gott med dom också. Det vässar äggen på något vis.

Vår butik i Örebro har gått från klarhet till klarhet. Vi kan se på en fin utveckling. Varje varugrupps framsteg har varit en glädje att följa. Nya härliga ideer som jag bär med mig. Det är så många som är involverade i denna framgång.

Till sist, tack alla ni kunder jag mött. Att dela tankar och funderingar med er under butiksdagarna är intressant. Era glada tillrop om att vår butik är så fin. Fortsätt handla. Det är ni som gör det möjligt att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar. Det är ni som ger oss gåvor att sälja. Uppmuntra alla som satsar sin till i arbetet. Det gör att alla sträcker på sig och gör en ännu bättre insats.

Lycka till Erikshjälpen i Örebro. Ni har fortfarande mycket att ge.

Publicerat den

Vem får räknas i en pingstförsamling?

Läste Tommy Dahlmans blogg om pingst statistik. Intressant läsning. Tack Tommy.

I ditt inlägg återger du ett utryck som jag reagerar på. ”den gudstjänstfirande församlingen”. Det är ju inget nytt med det sättet att utrycka sig. Men jag blir lite beklämd när jag hör pastorer och andra tala om det som om det är dom enda som räknas. Ja, det är dom som syns i kyrkorummet som är den verkliga församlingen verkar man mena.

Det är sant att det finns dom som finns med i medlemsmatrikeln som inte längre delar tron men som valt att inte gå ur. Det finns dom som delar tron men av någon anledning inte syns till i själva gudstjänsten. Så sant.

Men det finns dom av olika skäl inte kan gå till gudstjänsten av tex hälsoskäl och ålder. Dom finns där vid trossen och ber för församlingen. Jag har mött dom som ber aktivt för församlingens pastorer och varje medlem. Och kanske är det just dom som burit förstasingeln genom tiderna med sina förböner.

När man då, för mig lite slarvigt, menar att dom som räknas är den gudstjänstfirande församlingen (alltså dom som går på mötet) blir så fel. Det är ett hån mot dom som finns där vid trossen. Det gör mig beklämd. Ett medlemskap i en kristen församling är mer än att att gå på gudstjänst. Med det har jag inte sagt att vi skall hoppa över gudstjänsten. Inte alls. Men det finns fler djup än personlig närvaro i ett kyrkorum en viss tid i veckan. Vi är trots allt mer på annan plats än just i kyrkan en vanlig vecka. Där finns det också en firande församling.

Så vem får räknas i alla våra olika kyrkor? För mig är det lite djupare än att bara tittat på vilka som går i kyrkan. Vikten av gå i kyrkan är ett annat ämne. Ett ämne som är värd sin egen fundering.

Publicerat den

Söndagstankar – Vi har en som förstår oss

IMG_0953.PNG

Du och jag möter så mycket i livet. Frestelser, prövningar och allt hur man nu vill benämna det. Vår ambition är att vi skall stå pall och klara av det.

Så händer det som vi inte vill hända. Vi faller. Som följd av det blir det ånger och många gånger ångest. Vi ville annat men det höll inte.

Jag brukar tänka att det är inte så farligt att falla bara man inte ligger kvar. Lite slarvigt sagt kanske. Men vad jag menar att det farliga i att faller är när vi inte reser på oss. Då är fallet ett faktum. Blir status och man är kvar i det tillstånd man i te ville vara i.

Vi är inte mer än människor. Det vet Gud. Han vet vad vi går igenom. Hur vi frestas. Han har mött det vi möter. Den enda skillnaden att han gick ur den striden utan synd. Därför vet han hur det kan vara men också vägen genom det.

I 1 kor 10:13 kan vi läsa följande: ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Han vet vägen genom och ut ur den.

Genom allt du möter har du en som förstår dig och har medlidande med dig. Gud känner med dig. Men det slutar inte där. Han hjälper sig igenom och vi förebygga att du inte faller nästa gång. Han vill hjälpa dig att resa dig och att du skall förbli där. Men faller du igen vill han hjälpa sig igen. Han är en kärleksfull och tålmodig Gud.

Är det fritt fram nu att synda på nåden och falla lite nu och då och bli upprest? Jag tror ingen innerst inne vill falla och synda på nåden. Innerst betyder det ångest och nöd. Vi vill ”stå upprätt”. Det är det normala. Att synda på nåden är inte normalt. Då har vi större problem att ta tag i.

Du och jag har en Gud som har omsorg om oss. Han älskar oss som sina barn. Han stöttar och hjälper oss som vilken förälder som helst skulle ha gjort och mer därtill. Vill vi leva med honom kommer han bistå oss. Han har medlidande och vet hur livet kan vara. Tillsammans med honom har vi bättre förutsättningar att stå emot frestelser och prövningar.

Publicerat den

Denna natt för tjugo år sedan…..

Denna natt som nu kommer är en natt att minnas med respekt. Denna kväll gick många människor ombord på båten Estonia och skulle göra en resa som skulle ända mångas liv. Denna båt skulle gå under.

Medan jag sov kämpade många människor för att rädda sitt liv. Det var många som inte klarade den kampen.

Min lilla upplevelse är ju förmätet att ens tänka på i ljuset över det trauma som många andra upplevde. Men jag minns att klockradion gick igång på morgonen. När jag hör vad budskapet blir jag helt ställd. Det kunde bara inte vara sant. Denna dag blev sen inte någon annan lik.

Jag har haft förmånen att få lyssna till personer som överlevde denna natt. En berättelse som är svår att smälta. En stark berättelse är den Mats Hillerström berättar i Dagen.

Många tankar har tänkts om Estonia ska bärgas eller inte. Den frågan lär man nog tvista om för all evighet tror jag. Viktigare är att ta med sig livets skörhet istället.

För denna natt påminner oss om hur skört livet är. Det kan ändas snabbt. Ingen av oss har löfte om morgondagen. Vi behöver verkligen ta vara på vårt liv och göra det bästa av det. Släng inte bort det på massa dumheter. Vi bygger livet som om vi ska vara kvar på denna jord flera hundra år. Vi samlar i bankfacken med vetskapen att vi får ingenting ta med oss dit vi går.

Denna natt för tjugo år sedan var det många som miste livet. Vi lyser än en gång frid över deras minne. Samtidigt får vi be för alla som denna tid har det tungt och sörjer extra mycket. Vi ber för alla som livet brister för i dom smärtsamma minnena som man påminns om. Herre, ge alla dessa en extra kraft för dessa dagar.

Publicerat den

Alla känner apan men apan känner ingen

I får när jag körde in bilen i garaget kom en av mina nya grannar och började prata med mig. Naturligtvis trevligt.

Det är rätt intressant vad man verkar veta vem jag är. I detta fall var det inte på något vis en dålig upplevelse. Allt igenom trevliga människor. Vederbörande hade full koll på vart jag jobbade. Trodde sig veta att jag kom från Västerås. Jag bestämde mig dör att inte fråga om man visste något mer om mig. Då hade det kanske blivit mindre trevligt kanske 😉. Västerås var ju mindre rätt men vem lider av det.

Jag har ju flyttat runt en del. Det som slår mig är att man bygger mycket av sin kunskap av folk genom rykten. Och folk verkar läsa in ganska mycket mer om det man just fått veta. Så växer kunskapen efterhand. Det blir ju lite av viskleken. Det den första säger är inte alltid vad den sista säger. Ända skillnaden är väl att viskleken just är en tyst lek i jämförelse med ryktesleken.

Så mycket bättre det vore att vi lärde känna varandra direkt än via rykten. Då får vi en korrekt bild på en gång.

Det blir också lite småkul att höra någon säga att man känner den och den. När det väl kommer till kritan är det mer av ”att veta vem det är” än en vänskapsrelation. Att känna kan ju visserligen betyda ”att jag är nära vän med”. Det kan också betyda ”att känna till mycket ytligt att den heter si och så” typ.

Så när man är personen som alla känner men man själv inte känner någon är man rätt ensam. Ensam i ett stort sammanhang. Nu brukar ju det gå över med tiden. Allt eftersom man lär känna folk lite närmare så är ju problemet löst. Eller?

Grannen som kände mig visste att jag jobbade på Erikshjälpen. Han hade varit där någon gång. Vi hade rätt bra saker till bra priser. Det var roligare att veta än att jag kom från Västerås. Så ibland kan man få reda på bra saker när alla känner apan men apan känner ingen.