Hur vill du ha det när du har dött?

Hur vill du ha det när du har dött?

En fråga som jag tror dom flesta av oss skjuter på att svara på. Det är en tung fråga tror jag. Svår att tala om. Svår att fråga om. Men troligen en av dom viktigaste frågorna att svara på.

Denna helg påminns vi av att livet är inte för evigt på denna jord. Vi vet och inser att morgondagen vet vi inget om.

Denna helg har jag reflekterat över hur jag skulle vilja ha det om jag skulle dö. Om jag har några önskningar angående min begravning. Min slutsats har blivit följande:

För mig får mina barn göra som som känner att dom vill göra. Dom får bestämma hur dom skulle vilja forma en ev begravning. Om den ska bli offentligt eller bara deras privata avsked. För jag har landat i att en begravning är dom anhörigas avsked. Jag är ju få redan död. Så dom får helt enkelt forma den som dom känner sig bekväm med. Det är helt okej för mig. Om man ska sjunga något får man, om man vill, gärna välja sången ”Han är min glädje Han är min sång. Honom jag prisar livsdagen lång…” Den älskar jag att sjunga.

Hur vill du ha det? En begravning är bara styrd av traditioner. Finns inga lagliga regler som man måste följa. Du är fri att tycka och tänka och forma. Men våga prata om det. Våga formulera en tanke om din utgång ur detta liv.

För mig personligen är det viktigare att fundera på hur jag tänker det ska bli med det som sker med mig efter det vi kallar för död.

Så här tror jag:

Att det finns en evighet beredd för den som tror på Gud. Om vi vill leva i himlen och med Gud efter döden så bestämmer vi den vägen medan vi lever. Då bekänner vi oss till Gud medan vi lever. För varför skulle vi vilja leva med Gud i en evighet om vi inte vill leva med honom i ett begränsat liv på kanske typ 80-90 år här på jorden.

Så för för mig påminner denna helg om, åtminstone, två viktiga saker. 1) Hur är mitt förhållande till Gud och det eviga? 2) Hur vill jag ha det när jag är död? Hur ska min begravning gå till tex? Svaren på dessa frågor är på ett sätt enkla. 1) Genom att jag med min mun bekänner och i mitt hjärta tror att Jesus är min frälsare så är vägen öppen till himlens evighet. 2) Genom att formulera några tankar inför vår utgång ur livet hjälper vi våra nära och kära att veta hur dom kan göra med tex begravningen.

Dom frågorna är inte farliga att reflektera över en helg som denna.

Så vad blir dina tankar omkring din utgång ur livet?

Påskafton – en väntan

Påskaftonen är tiden mellan Jesu död och uppståndelse. En tid då det begav sig var ett stort vakuum. En hopplöshet med många frågor. För lärjungarna och Jesu efterföljare var det säkert en grym tid. Hade dom trott på något förgäves? Lurade? Men allt dom varit med om var ju på riktigt. Det var säkert en tillvaro mellan hopp och förtvivlan. Det står att dom låste in sig. 

Inte konstigt att dom drog sig undan och låste in sig. Deras fiender, dom som hånat deras tro och vandring med Jesus ville säkert markera att dom hade fått rätt. Lärjungarna var säkert lite rädda. Dom behövde tid att få fundera. 

Det fanns säkert tvivel och tilltro om vart annat. 

Skulle tro att du och jag inte är något undantag. Vi båda har säkert tvivlat och undrat samtidigt det funnits en tro. 

 Men vi vet hur det slutade. Eller kanske var det just då det började. Dom fick sitt besök. Han visade sig för dom. Vi vet att han stod upp. Vilken glädje. Jesus hade pratat om det. Om man lyssnat noga hade han gång på gång försökt förbereda lärjungarna för denna väntan. Så att dom kunde vara uthålliga och inte tvivla. Ändå så glömde dom det ett tag. Känner du igen dig? Jag kan göra det ibland.   Jesus stod upp. Han lever. Det vet vi mitt under denna dag mellan hans död och uppståndelse. Det är så gott att få påminna sig om det. 

Det är detta som gör den kristna tron så levande. Vi tror på en Gud som lever. Inte en profet som är död. Vi tror på en som böjde sig ner och förlät oss.  Han hav oss ett nytt liv. Ett liv med en ny dimension. Långt bättre än en 3D-film. Denna dimension är verklig. 

Glöm aldrig det. Tvivlar du någon gång, vänd då tillbaka till påskens budskap. Jesus uppstod för din skulle. Just för dig. 

Att förstå en katastrof….

Sitter och läser om den svältkatastrof som börjar visa sig i Etiopien. Man beräknar att ca 10% av befolkningen kommer att drabbas. Kanske tom 15%. Det är vattenbrist och skördarna slår fel. Bönder förlorar hela sin skörd. Alltihop. Inget går att rädda. 

10% låter inte så mycket. Men tittar man närmare på Etiopien innebär detta 10-15 miljoner människor som drabbas.  Det innebär i jämförelse hela Sveriges befolkning. Och Norges. Tänk dig att alla vi på denna stora halvö skulle dö bort i svält. Förlåt mig men då skulle det nog bli en större reaktion ut över världen än om det skedde på andra platser. 

Jag tror att vi har svårt att greppa omfattningen på denna katastrof. Vad jag förstår är det inte bara i Etiopien som det är problem med vatten och mat. Skulle vi börja se problemen i vitögat skulle vi nog få sömnproblem. 

Vidden av en katastrof är svår att förstå på avstånd. Alla byar och städer som som är totalt sönderbombade i Syrien. Vattenbrist. Matbrist. Människor som flyr för sina liv. 

Att förstå en katastrof är svårt för oss som har det så bra. Men tillsammans kan vi göra en skillnad. 

I Etiopien har man varnat för detta länge. Ändå menar man att hjälpen troligen kommer för sent. Därför att man varnat för sent? Nej det är nog inte problemet. Snarare är problemet att dom som kan hjälpa har svårt att vakna och sätta igång.  

Här är det lätt att se behovet. Lätt att veta vad man kan göra. Det handlar om att sända mat och vatten till Etiopien. Så det är bara att hoppas att när FN ropar på hjälp kommer många länder att hjälpa till. 

Ett bibelord kommer till mig…..

Sänd ditt bröd över vattnet, för med tiden får du det tillbaka.

‭‭Predikaren‬ ‭11:1‬ ‭SFB15‬‬

Alla Helgonahelg eller Halloween? Guliganerna – Respekt för er!

images4HQUFYZD

För någon dag sedan tänkte jag på alla olika symboler som förr fanns enbart i ett sammanhang med en betydelse. Nu har dom ”kidnappats” av andra sammanhang och getts en helt annan innebörd. Man har inte haft kraften att skapa sitt ”eget varumärke” utan tar en annans.

Alla Helgons dag eller alla helgonahelgen har nog redan tappat sin egenart i och med att kommersialiseringen gjort den till halloween. Det är en rätt märklig känsla när man möter okunskapen om vad som är vad. Egentligen har dom inget med varandra att göra. Olika dagar. Men på grund av okunskap och förvirring blandas dom ihop.

Alla Helgons Dag är, för många, en respektfull dag. Den dag man minns särskilt alla som gått ur tiden. Dom som avslutat sin jordevandring. Det är en dag som på något sätt kräver respekt.

Läste om att supportrarna Guliganerna ställt in sitt tema inför sista matchen. Man hade tänkt sig maskeradtema. Nu väljer man att inte ha det. ”Känns fel att ha det” säger man. ”Vi hoppas att ni förstår och att vi inte har ställt några problem för er” skriver man supporterklubbens på sin hemsida. I respekt för Klas Ingessons död så ställer man inte maskeraden. Alla uppmanas att ha den speciella tröjan som hedrar Klas.

Precis så känner jag inför allt halloween-firande. Visst kan det låta mossigt. Men man kan ha allt detta en annan dag/Helg på året. I respekt för alla som liksom Klas har dött kan vi avstå detta. Vi har många tillfällen för fest och annat. Men denna helg har något av eftertänksamhet över sig. Vi skulle behöva ”ta på oss tröjor som hedrar våra nära och kära. Dom som gått före.

Det gör det inte bättre när jag möter barn som är livrädda för att gå på halloween-discot som uppfattas som obligatoriskt. För vem törs vara hemma och kallas fegis?

Nej, denna helg tänker vi på alla som gått före. Det leder till eftertänksamhet hur både kort och långt ett liv kan vara. Hur lite vi får ta med oss från detta jordeliv. Väcker tankar om det evig. Finns det ett liv efter det vi kallar död? För mig är denna helg inte slutet. För mig är döden en start på något nytt. Jag tror att Gud har skapat en himmel för alla som vill dela den med honom. Vägen dit heter Jesus Kristus. Det ger hopp mer än nederlag. Därför blir denna helg mer ljus än mörk.

Vi lyser frid över alla våra nära och kära som gått ur tiden. Tack för ert föredöme. Vi vill minnas är för lång tid.

Till er som har sorg önskar jag tröst hos Gud. Han vill bära er och har omsorg om er. Kanske frågorna inte fått sitt svar. Men vila i att vår Herre håller sin hand över det också. Vi känner med er. En sådan förlust kan inte ersättas. Men dom allra finaste minnen kan få leva kvar i evighet.