Februari – ännu lite närmare …..

För några år sedan kände jag som nu att det är ännu lite närmare vår.

Det året visade sig det att vintern höll ut långt in o mars. Typ ända till slutet. Den vintern skottade vi taket många gånger. Första snön la sig redan i tidigt i november. Snön var knä-hög på gården hela (hela!!) vintern.

Det enda sanna med att säga arr det är närmare våren är att just antal dagar är klart närmare vår än till början av vintern. Så med dom sista dagarnas hemska kyla så finns det inte mycket som talar för att det snart är vår.

Men februaris vinterdagar med solen som värmer vintersnön och ger näst intill takdropp är så vackra. Dagsmejan blir så extra go.

Det är nu som det kan kännas lite extra segt för oss som längtar till våren. Man har passerat januari och tycker att snart så, snart, borde det vara över. Då kan vintern hålla på i två månader till om man har otur. Andra skulle kalla det tur. Det är nog dom som älskar att åka ut på tur med skidor (🙈)

Ja ja. Februari är vackert. Gnistrande snöklädda träd smälter även min trötthet över vinter.

Det finns något som i alla fall lyser upp det hela. Det är att nu blir dagsljuset klart mycket bättre. Solen lyser mycket längre på dagarna.

Nu är den här

2CAEA904-E998-4A95-9F16-A364065D58D2

Nu är den här. Månaden som kallas februari. Helst hade det fått vara mars. Men nu är det som det är med det. Bara att gilla läget. Om 28 dagar är det mars i alla fall.

I den här takten…..

Alltså …….. I den här takten firar vi ju snart jul igen. 

Vart tar februari vägen? Det är ju tur att vi har skottår och får ha februari lite längre!!

Tiden rusar ju iväg. Dagarna känns ju inte precis längre fast dom får fler ljustimmar.  Enligt mina funderingar var det nyss nyår med trevlig sånggemenskap med kören Can’t Stop. Så helst plötsligt är det snart dags för mars månad med Vasaloppet. 

På något sätt påminner det om att ta vara på tiden.  Att njuta av tillfällen man får. Ibland för korta men som man bär med sig. Att inte fylla dagarna med för mycket programpunkter så att tiden rusar för fort. Så man hinner andas ut. 

Sista tiden har nog varit fylld med för många sådana långa dagar. Hoppas snart på ett bättre flöde och rytm av saker att göra. 

Tiden är ju densamme.  Minutrarna lika långa. Ändå kan dom upplevas så olika. Grymt långa under sömnlösa nätter. På tok för korta när man måste hinna med så mycket. Så olika det är.  

Nu ska jag försöka ha tre lediga dagar och göra det jag också tycker om att göra. Trivs så bra med mitt jobb. Men i helgen blir det förberedelse för att delta i gudstjänst i krokek. Det trivs jag också med.  

Ta vara på din tid. Den kommer inte tillbaka.  Tiden kan vi göra något av. Även om vi ibland skulle vilja göra något annat med den. Låt inte det förstöra den tid som inne är. Gör något bra av den.  Det mår du bäst av över tid.