Andras fel förblindar

Om man fokuserar på att hitta fel hos andra, så ser man inte sina egna brister.

Det ligger något i detta. Hur lätt är det inte att man missar sina egna brister när man fastnat i att se andras brister.

Tänk om vi kunde handla tvärtom. Först få ordning på oss själva. Då kan det möjligen finnas en möjlighet att se på andras och ha en åsikt.

Men vad som händer då är att man blir mycket mer ödmjuk och förlåtande. För man inser att man själv inte är så mycket bättre. Att man själv kämpat med brister. Så får man ett annat perspektiv. Man vet hur svårt det är.

Andras brister förblindar oss. Vi liksom missar våra egna tillkortakommande.

I bibeln finns en berättelse om människor som ville att Jesus skulle döma en kvinna. Till dessa människor säger han ”Den som är utan synd kan kasta första stenen”. Ingen gjorde det. För man insåg att man var inte felfri.

Nästa gång du tänker döma någon och vill peka på dens fel och brist, titta då på dig själv först. Om du finner dig felfri så kan du möjligen fortsätta det du tänkte göra. Men handen på hjärtat, du är med största sannolikhet inte felfri. Inte jag heller.

När vi fokuserar på andras brister blir det en bismak i luften. Den atmosfären kan bli dyrbar. Risken är att till slut vill ingen vara med den som bara ser andras brister.

Kommer du ihåg denna tanke: ”Ta först bort bjälken i ditt eget öga innan du tar bort flisan i din broders öga”.

Jag tror på mer barmhärtighet och förlåtelse. Kanske gör du det också. Så en bra väg är att tänka gott om varandra. Tro på varandra. Det ger en god väldoft.

Jag hittade denna bild på Herregud&Co

https://www.facebook.com/herregudco/

”Det var någon annans fel…..”

Det var någon annans fel…..

I härvan omkring transportstyrelsens blunder med datainformation verkar detta vara ett gångbart svar på frågan vems fel det är. 

Den ene vet före den andre men ingen säger något. Och när man väl vet verkar man inte ha någon orsak att informera ansvariga i olika partier och nämnder. 

”Det var någon annans fel…..”

Det är ett gångbart sätt att sticka huvudet i sanden. Att tro att ingen kommer att få reda på någonting. 

”Det var någon annans fel…..”

Verkar göra att då har man inget ansvar helt plötsligt. 

I denna historia kan man bara säga ett enda stort ”suck” men det lär oss något också. 

Att ta fram sanningen är alltid den bästa vägen. Drar man på den blir det oftast fel i slutändan. I det korta perspektivet tror man att man gör en vinst. Men det blir en nitlott. Det verkar kosta mest initialt men i längden blir det alltid dyrare. Det är bättre att bita i det sura äpplet direkt än vänta tills det blir ruttet. 

Att skylla på någon annan är fel på alla sätt. Oftast är det då felriktat. Vår statsminister, som har det yttersta ansvaret, får nog akta sig att skylla på någon annan. Det kan aldrig gå hem när man är den som till sist bestämmer……. 

Rätt och fel på samma gång

Kan något vara rätt och fel på samma gång? Ja tydligen. 

Bara att titta på Eurovisionslagerfestivalen. Där är omdömet så när det är klart vem som vinner. 

När jag hörde vinnarlåten första gången tänkte jag ”Den är så dålig att den lär vinna”. Det är ju helt och hållet min subjektiva åsikt. 

Den vann! Trots det. 

I detta är det fullt möjligt att det kan vara både rätt och fel. Samtidigt. 

Ibland tror jag att vi tänker att så är det i allt. Men det kan det ju inte vara. Tänk om vi hade en tydlig sådan mall att gå efter. 

Det beror mycket på hur jag vill se det från mitt eget perspektiv och fördel. 

Det är stort när vi människor låter rätt vara rätt och fel fel även när det är till vår egen nackdel (eller fördel för den skull). 

Det kräver respekt och mod. För somliga en självklarhet. För andra en väl vald gråzon. 

Märkligt egentligen hur vi kan medvetet låta osanning råda bara det är bra för oss själva. Att tillförskansa en egen fördel på bekostnad på rätt och fel. Det borde man få dåligt samvete för. Men tydligt är att vi kan bortförklara det och gå på det själv. Och på det viset ”gå fri”. Att det drabbar någon annan till dens nackdel verkar inte bekomma speciellt mycket. Det är då vi passerat gränsen. 

Att Eurovisionslagerfestivalen har detta fenomen är oskyldigt.  Klart värre i andra sammanhang. 

Rätt är fel eller hur är det?

Så har årets absolut största fel-vinnare-tävling avgjorts. För nog är det så att aldrig rätt låt vinner i Melodifestivalen. Rätt är alltid fel och fel är alltid rätt. Flest röster räcker inte och när alla röster räknade så vinner fel låt. 

I Sverige är det inte ok med att utländska röster ska avgöra vem som vinner. Lite kul när det sen avgörs av just utländska röster i den stora tävlingen. Men visst, jag kan hålla med om att det borde vaga svenska röster som avgör den svensk tävlingen. 

Min slutsats är:

Det går inte att tävla i musik. Punkt!

Hela mello blir mer musikbolag som satsar massa pengar föratt  försöka tjäna massa pengar. 

Hur man än kommer att göra med röstning och jury så kommer alltid rätt vara fel. 

Bara en liten fundering…. hur kommer det sig att det kan vara ok att rösta flera gånger? Det borde vara en röst/person som gäller. Men det är klart…. då får inte Björkman in alla pengar han behöver för spektaklet …. 

Men en sak är säker – tävlingen engagerar! Det verkar svenska folket gilla. 😄

Tänk vad fel man röstar

Jerringprsiet är avgjort. Folket har röstat. En från hästsporten , Peder, vann trots att många trodde att Sara Sjöström skulle ta det. Och då är det massa snack om att dom, hästfolket, kuppat sig till en vinst för Peder.  Så typiskt. 

För det första – om alla som ville ha Sara som segrare röstade hade det troligen blivit så. 

För det andra – alla tävlingar som har med att folket kan rösta (körslaget, lets dance, jerringpriset, melodifestivalen mfl) kommer alltid bli knepiga när man kan rösta flera gånger. 

För det tredje – flest röster vinner. 

Tycker att det blir så märkligt. Visst tycker jag att Sara var mer värld detta pris än alla andra. Men eftersom jag inte röstade så har jag ingen orsak att lacka ur och bli arg på resultatet. Så när jag läser om hur man skriver ner jerringpriset som ”dött” och att det gjort sitt blir det bara för mycket. Säger bara ”lägg av”. 

Man kan ju inoch för sig fundera på hur jerringpriset kan bli folkets pris när man i princip kan vinna pga en enda person som röstar miljoner gånger. Så , folkets pris, ja det kanske blir lite överdrivet när man vet hur det kan gå till. Ändå, med all rätt, så finns det väl inget som kan mäta sig med detta pris. 

I grunden tänker jag att det är ett vackert pris. Varför då? Det handlar om att uppmuntra någon som både bekräftar och ger energi att vilja satsa vidare. 

Så alla ni kritiker på tidningarna, idrottare och alla andra, gläds med Peder. Han fick flest röster. Så är det. Nästa gång kan ni satsa på att rösta. Då kommer ju er kandidat att få fler röster. Kanske just dom röster som blir avgörande till säger. 

Att vara på fel ställa…

Så hände det igen. Känslan av att vara på rätt ställe men ändå fel. 

Jag skulle till min kiropraktor i går. Han aviserade en ny plats. Glad i hågen åkte jag dit. Lite krångligt att hitta men med lite hjälp av en vänlig herre så kom jag in och satte mig för att vänta på min tur. 

Du vet den där känslan som smyger sig på när man vet att man är på rätt ställe men ändå inte. Osäkerheten som gör att man kollar kalender en gång till för att bara konstaterar det igen. På rätt tid. På rätt plats. Men något är fel. 

Efter en stund så skriver jag en litet undrande sms för att kolla läget. Så kommer samtalet. Kiropraktorn ringer. Jo då. Jag är på rätt plats i rätt tid men han är på sitt andra ställe och glömt att meddela mig det. Klart han ber om ursäkt och vi löser en ny tid. Inte värre än så. 

Men visst är det en knepig känsla att känna att man är på fel plats. Undrar vad det är som händer inom oss när den känslan infinner sig. För ofta vet vi ju inte med säkerhet hur läget är. 

Jag minns när jag var på väg hem från USA. Jag sitter där vid gaten och får helt plötsligt för mig att jag har nog missat något. Hade ingen aning om vad det var. Känslan bara fanns där. Till slut går jag fram till en personal och frågar lite försiktigt om ”jag glömt” något. Och mycket riktig. Det hade jag. Jag skulle gå till en apparat och checka ut mig från landet via fingeravtryck bl.a. Lite kul var det att när jag stakade iväg så hade visst fler samma känsla. För en efter en kom efter och gjorde samma sak. En ganska märklig känsla vi är utrustade med. 

Skulle tro att just denna förmåga har vi på fler områden i livet. Känslan av att vi hamnat fel på något sätt. Det kan ta ett tag innan vi förstår signalerna. Kanske lika länge att våga och kunna göra något åt dom.  Men klart är att vi nog behöver vara mer uppmärksamma på den känslan. För den är för det mesta ganska rätt.  Det ända sättet att bli av med den känslan är att följa den och rätta till den. Först då kan man få ordning på känslan och på det viset känna att man är på rätt plats i rätt tid. 

Det välbefinnande som då inträder är så skönt. Vi mår bättre. 

Hur detta fungerar? Ja, det är inte enkelt att förklara. Om det någonsin går att förklara. Men troligen är det en gåva vi människor fått för att kunna vara rätt i livet. Därför gör vi bäst i att följa den känslan. Ju fortare desto bättre. 

För…..

Varför ligger alltid nycklarna i fel ficka?

Varför ligger alltid nycklarna i fel ficka? Jag bara undrar…..

När jag kommer till kontorsdörren på jobbet och skall låsa upp. Letar efter nycklarna. Inte ligger dom i första fickan jag letar i. Man kommer hemcyklande och bär på sin väska och ska låsa upp dörren. Nog ligger dom i fel ficka. Jag bär kassarna från affären och ska låsa upp bilen. Jo, precis, nycklarna ligger i fel ficka. Man måste byta hand på den tunga kassen för att få tag på nycklarna. När jag kommer hem och tagit ut den tunga kassen ur bilen i ena handen och skall bara låsa bilen nog ligger nycklarna återigen i fel ficka. Vandrar vidare till dörren och skall låsa upp. Bärande på den tunga kassen. Så händer det igen. Måste byta hand för nycklarna ligger i fel ficka.

Jag bara undrar, varför ligger alltid nycklarna i fel ficka?

IMG_8018