Nu för tiden kan vi veta så mycket

I skrivandets stund sitter jag och tittar på när flyget från Heathrow ska lyfta mot Stockholm Arlanda. Jag kan se att det är försenat. Om man tittar på en översiktsbild över samma flygplats kan man se hur många plan det är som cirkulerar i givna banor i väntan på att få klartecken att börja landningsproceduren. Det är ju ett rent under att det inte sker massa olyckor. När man kör mot Arlanda kommer flygplanen in på rad med inte så många minuters mellanrum.

IMG_8060

Jag följde ett plan som var på väg in. Det fick flyga runt i en cirkel i ca 30 minuter innan det fick tillstånd att landa. Det är bara att klicka på det lilla flygplanet på skärmen så dyker det en skylt som talar om vilket plan det är. I ljuset av det är det lite knepigt att få ihop det att man kan tappa bort ett plan.

IMG_8061

Från köksbordet kan du följa ”allt”som sker över hela jorden. Du kan kolla in vägtullars kameror för att se hur väglaget är. Du kan kolla in en webbkamera vid klagomuren i Jersualem. Jag kommer ihåg när jag kopplade upp mig första gången på internet. I boken som följde med kunde man få tips om olika webbkameror. Måste erkänna att det var rätt mäktigt att få se hur det såg ut i Australien precis i samma ögonblick där jag satt hemma i Sverige. Det som förut tog kanske en månad för dig att få reda på via posten som sändes via fartygen på havet får du nu veta i realtid.

(Under tiden jag skrivit har det visat sig att planet är ytterligare några minuter försenat till start…. Bara det, tänka sig vad man kan få reda på)

Det är mycket som ändrat på sig under en, i jämförelsevis, kort tidsperiod. Visst kan jag hålla med dom som tycker att det blivit väl mycket övervakning. Kameror över allt. Internet ser dig. Men om man tänker efter lite så finns det något bra i det också. Hade man fått tag på gärningsmannens som sköt ner folk om han inte hade fastnat på kamerafilmen? Jag tänker att det är ju inget farligt med lite övervakning så länge man har rent mjöl i påsen. Eller? Varje gång du sätter på din mobil och kopplar upp dig mot masten vet systemet vart du är. Det hör liksom till annars fungerar det ju inte. Vill du inte bli kontrollerad så bör du strunta i mobilen. Vad spelar det för roll om mobilmasten eller kameran vet vart du är? Den dagen du hamnar i knipa är du rätt så tacksam om mobilen var på.

(Nu hände något som gjorde att planet kan lyfta 2 minuter tidigare… Fiiiint )

Ja ja…… Kanske inte det viktigaste här på jorden. Men ändå….

(Nu står det att dom börjat att gå ombord på planet…. i London….)

Förlåt, du förstår nog vad jag vill komma till. Det är liksom Facebook. Man får reda på väldigt mycket som man egentligen inte behöver veta. Men när man ska hämta någon vid Arlanda är det rätt bra att veta när planet landar, eller hur?

75 länder

Jag har nu bloggat i över ett år. Jag är ödmjukt medveten om att jag är ingen stor bloggare. Tillhör inte dom som har flera tusen besökare varje dag. Men några tittar in varje dag.

Nu gör jag det nog mest för min egen skull men hoppas att någon finner något lite glädje i något jag delar med mig av.

Det som var lite kul var när jag tittade på statistiken över vilka länder man kom ifrån. Det är ju rätt så förspänt med tex Google översättning när man surfar in på ett annat språk. Det visade sig att det fanns 75 länder representerade på listan över besökare. Sjuttiofem. Vilken överraskning. Nu kanske det är någon som blir avskräckt och inte vill titta in något mer. Hoppas inte det. Inte min mening att avslöja någon. Men det var lite kul.

Många klagar över internet. Det är så osocialt. Men tänk efter. Det har fört oss samman över hela jordklotet på ett enkelt sätt. För något år sedan satt jag och chattade med en i USA och en Thailand samtidigt. Då har världen krympt.

När jag följer andra bloggare känns det som att den personen läser för mig sin text. Jag nästan höra rösten. Det är en trivsam känsla.

Igår skrev jag om ensamhet. Trots att internet inte ger en gemenskap där vi möts synligt fysiskt i samma rum ger det en gemenskap. En gemenskap som inte är ensamhet. Visst, det kan inte ersätta en trevlig stund i samma soffa med ett intressant samtal. Men det kan ändå bli en närmare kontakt. Där man lär känna varandra. Är det för långt till att träffas kan ju internet bli det näst bästa.

Så till alla er som tittar in på min blogg och inte befinner er i Sverige: Kul att du tittar in nu och då. Det gläder mig.

Att vara på en plats men ändå inte

När jag växte upp hade vi en finurlig knapp i kyrkan. Det knappen tryckte man på för att dom som bodde på ålderdomshemmet skulle kunna lyssna på gudstjänsten. Man orkade inte komma till kyrkan pga sin ålders begränsning. Men det hade man löst på ett smart sött. Man sände ljudet från kyrka till deras högtalare. För mig var det häftigt. Tänk att det funkade. Kan jag ha varit 6 el 7 år gammal. Att notera är att på den tiden fanns inte internet som det finns dag. Minns jag inte fel hade vi i alla fall närradio på den tiden. Detta är typ ca 40 år sedan…… drygt……

Tänk, bara genom en liten knapp kunde dom på ålderdomshemmet liksom vara med på gudstjänsten.

Resan vi gjort sen dess är ju rätt intressant. Idag kan vi vara överallt samtidigt men ändå finnas hemma i vardagsrummet. Just när jag skriver det lyssnar jag till webbsändningen från Nyhem utanför Mullsjö. Vi kan via internet se olika webbkameror ut över vår värld och se vad som händer samma tid. För en tid sedan satt jag och chattade med en person i Nordamerika och en i Asien samtidigt. Världen har blivit rätt ”liten”.

Jag kan alltså vara här och nu och långt borta samtidigt.

Vet inte hur du gör när du tittat på tv eller kollar internet. Tror att du ibland gör som jag. Du zappar runt mellan olika kanaler för att om möjligt hitta något som passar. Tänk om man missar något bra (som andra tycker om).

Inge konstigt att vi har svårt att vara närvarande i det sammanhang vi just nu befinner oss i……..