Vilken pina

Vilken pina men nu är den gjord. Första löprundan denna vår. Kroppen protesterade ( blev visst först ”presterade” i texten🤭 vilket verkligen den inte gjorde) rätt bra. Efter 2,5km släppte känningarna i vänster höft. Efter 3,3 km släppte det i höger höft. Men men

3683554D-2868-439B-B2B6-29F06A8270F6Det blev en runda på 4km i alla fall. Men fy vilken pina. Snittider och sluttid är redan preskriberat. Dåliga resultat blir ogiltiga väldigt snabbt så här tidigt på säsongen. (Så är det väl??🙄). Får se om det kan bli en runda till efter detta…..

Det är något märkligt med denna pina. Efter en stund så känns det bara så skönt. Man till och med längtar ut igen. (Får väl se om det är samma känsla och åsikt på söndag)

Förr kunde det vara höga mål. Halvmara vore väl rätt okej mål. Men just nu är det nog bäst att ha ett lågt satt mål. Mål: ”Att ta sig ut en gång till”. Det kan räcka så just nu.

Ibland tror jag att vi sätter så höga mål att dom blir omöjliga att nå. Så blir vi bara misspeppade. Känner oss misslyckade. Kanske skulle vi sätta målen lite lägre och kunna nå dom. Så kommer vi känna oss lyckade istället. Det är då man får extra energi. Jag tror tom att vi når längre än dom mål vi gärna hade satt upp när vi sätter nåbara mål.

Sätt gärna upp mål. Men se till att dom är nåbara. Sätt hellre många korta nåbara än långa svåra att nå.

Javisst var det en pina. Undrar jag om det blir samma pina nästa gång….

Så är jag igång….

Jag vet att somliga är mindre roade över hur folk skriver om sina tilltag på olika digitala medier.

När vi lägger ut våra insatser i köket, på gymmet, träningen hemma osv osv, är det nog somliga som tänker ” har dom inget bättre att lägga ut kan dom lika gärna strunta i det”. 

Ändå så gör så många det. 

Så också nu så du som tycker det är bara patetiskt kan sluta läsa nu 😂

Nu är jag igång. Efter ett helt år av uppehåll så drog jag igång löpträning under den gångna helgen. Så här långt har det blivit två rundor. Så oerhört segt jobbigt och inga roliga känslor i benen efteråt. Men nu är starten gjord. 

Det är ju alltid jobbigt i början. Jag vet hur det är. Så är det i mycket. Men har vi bara kommit över det första beslutet så har vi vunnit mycket. 

Efter typ 10 ggr löprundor går det klart enklare. Så är det i livet också. När vi ändrar livsstil tar det en tid innan det bara går av farten. 

För mig har det varit en tröskel att få på mig löparskorna igen. Har haft rätt många och bra ursäkter. Nu tog dom slut tack och lov. Det finns många beslut vi skjuter upp. Har många ursäkter.  Antingen får vi hoppas att dom ursäkterna tar slut eller så får man helt enkelt anse att  dom är slut. 

Det finns en befrielse i att jag nu är på gång. En frihet att vara i rörelse. Jag har alltid upplevt så gott att springa.  Rensar tänket. Att inte gjort det har varit en saknad. 

Att fatta ett beslut om en livstilsändring eller vad det nu kan vara är befriande. Jag tror att när vi fattar rätt och bra beslut i våra liv blir det befriande. En tanke att bära ett tag som kanske kan hjälpa till beslut. 

Hur löprundan gick har du redan räknat ut. Dessa två har inte varit något lyft. Inga bra tider. Inget större klipp i steget. Men kanske är det inte det viktigaste. Bara man rör på sig. 

Och du, det där med att vi lägger ut våra rundor…..

Ja, det är fåfänga. Men samtidigt en hållhake på mig att gör det jag sagt att jag gör. Så det blir en hjälp att komma igång och vara uthållig. Nu hoppas jag att jag inte får problem som hindrar mig. För jag vill så gärna att det ska bli många löprundor och att dom blir lite längre. 

Lycka till med dina beslut. Var uthållig. Våga ta beslutet.

Yes – jag fixade det

Vid nyår satte jag några mål jag skulle klara under året. Det ena var att jag skulle cykla på testcykeln under en period och nå, jag tror det var 30 mil. Inte så viktigt nu eftersom jag vet att jag nådde det målet. 

Sen skulle jag gå ner i vikt . 5 kg till ett visst datum. Jag var inte så tydlig här för jag ville ju inte hamna i dålig dager liksom 😊. Jag nådde inte målet till utsatt tid. Det har jag däremot gjort nu. Det har snart fått ett halvår och jag har lyckats får ner vikten. ”Kumla-Lasse” fick ju fart på mig. Jag är honom evigt tacksam. Så jag har nått målet att slipa 5 kg med råge. Från 79 till 71 kg lite drygt. 

Så igår fixade jag mitt tredje mål. Att springa över en mil. För er som springer halvmara, helmara och allt annat är ju detta ingenting. Så sluta och läs om du vill. Men för mig var det ett mål som skulle vara klart i augusti. Men redan nu fick jag till milen. Kändes så bra. Ingen supertid att skryta över. Jag tom tabbade mig när jag stängde av appen så det gick några extra minuter. Men ändå. Splitt-tid på 6:27/km på 10 km. För mig rätt okej. Jag är nöjd i alla fall. Problemet nu är att jag måste sätta nya mål och högre mål. Men vad gör det? 

Att sätta ut mål är ju sig ingenting att ströva efter på ett sätt. Men faktum är ju att när man sätter ut ett tydligt mål vet man när man lyckats med det. Med man blir fokuserad fram till dess uppfyllelse. Så visst ligger det på ett sätt något bra med att sätta ut ett mål. Man blir inriktad på att försöka nå det. För höga mål kan du musten ur oss. För höga budgetmål som blir för svåra att nå kan få helt motsatt effekt. Likaså träningsmål och alla andra mål vi sätter upp. Att sätta mål som är möjliga leder istället till en mycket större stimulans. Har vi mål som vi klarar av bättre med råge får det ju en så mycket större positiv påverkan på oss.

Så det är bättre att sätta mål där vi får möjlighet att rop vårt ”Yes – jag klarade det” före utsatt tid. Då blir det oftast ännu bättre resultat.