En resa har startat

När börjar en resa?

Är det när man startar bilen, sätter sig på flyget eller går ombord på båten?

Nej, den börjar redan vid drömmen om den. Då man börjar planera den. Då man skapar förutsättningarna. Sparar pengar till den.

Igår började jag en sådan resa. Den blir inte av förrän om drygt ett år.

Jag tänker inte åka själv. Jag tänker ta med mig 17 till.

Vilka dessa är? Ingen aning. Jag hoppas att snart väcks drömmar hos 17 personer att vilja dela samma resa.

Vi är ju ständigt på en resa. Kanske tom flera resor samtidigt. Livsresa. Jobbresa. Familjeresa. Ensamresa. Pensionsresa. Jordenruntresa. Från-ett-jobb-till-annat-jobb-resa.

Alla har samma upplägg. Vi ska någonstans. Redan har ett mål.

Andra rör sig planlöst utan ett mål i sikte. Det är också en resa.

Somliga har en långt-bort-destination. Himlen. Andra tänker inte alls på resa på det sättet.

Sommaren är för många fyllda med resor. Långa korta. Andra reser för att vara borta väldigt länge. Att resa har blivit något vanligt. Vi kan ena stunden vara hemma. Några timmar senare kan vi vara på en annan kontinent. Det är andra tider än den tiden då det snabbaste färdsättet var hästen.

Vad för resa gör du?

Resmål – långt mycket mer än mat

Resmål är långt mycket mer än en maträtt. Även om många maträtter påminner om resmål.

Mitt i detta snölandskap sitter jag och drömmer mig bort och undrar över vad sommarens resmål blir.

Ska man boka en resa bör man nog bestämma sig snart.

Har du lust att tipsa mig om ett bra resmål och varför det just är bra? Skriv en kommentar då.

När man börjar leta sig fram finns det ju hur många platser som helst. Och det finns ju möjligheter att ta sig dit.

Tänk, förr var vi rätt begränsade i vårt resande. Då var det kulinariskt att åka med mamma och pappa till Norge. Förr kanske det mer att åka till stora staden. Idag är det rätt enkelt att flyga jorden runt. Resandet har blivit något av vardagsmat (om man nu ska fortsätta på temat resmål)

Men resmål är mer än bara att åka på semester. Livet har också ett resmål. För någon är det en utbildning. För någon annan är det nytt jobb. För andra kan det vara livspartner. För en troende är det himlen som man tror kommer efter detta liv.

Resmål är ju på ett sätt något som man ta sikte på. Åt ett håll man vill.

Vilken riktning har ditt liv? Vart är du på väg? Vad har du satt för mål?

Måste man ha ett mål? Jaaa du, vad svarar man på det? Nej, det behöver man väl inte. Men troligen har man det mer eller mindre. Men det hjälper att ha ett mål. Man liksom dras åt det hållet. Dras framåt. Det blir en medveten resa åt ett håll.

Jag fortsätter mina funderingar omkring resmål. Lycka till med din resa.

Att vara på resa…..

En resa kan vara ganska lång och och kännas nästan ännu längre än den är. Men i gott sällskap blir ofta en resa kortare än den i verkligheten är. 

Det händer något med en lång resa när man har sällskap. Hur lång eller kort resan är påverkar ofta inte upplevelsen nämnvärt. Det är ressällskapet som gör känslan. Visst kan en ensamtripp vara trevlig och njutsam. Men ett gott sällskap kan vara avgörande för att man en gång vill göra om resan. 

Både du och jag kan vara den skillnaden. Vi kan vara den som gör resan värd att resas. 

  Vad är det annars som gör själva resan? Troligen är det själva målet. Man vill ju till någon plats. Längtar dit. Dras dit. 

Andra skulle mena att det är förberedelsen som är själva resan. Man planerar. Man försöker se resan framför sig, inom sig. Så blir resan nästan rest innan man satt sig i färdmedlet. 

Det är precis som livet. En resa som påminner om en resa vilken som helst. Målet är viktigt. Likafullt är genomförandet lika viktigt. Att planera den är avgörande. Att göra den tillsammans sätter guldkant på den. 

Var rädd om din resa. Den kan bli din livs resa. 

Varför hittar man ingen rastplats när man behöver en?

I går åkte jag hem från Dalarna efter några dagar i detta vackra landskap. Nu är jag ju född i Ludvika och bott o Dalarna under några år. Inte konstigt att jag känner mig lite grann av dalmas. Konstigt vore väl annars.

När vi styr bilen hemåt bestämmer vi oss för att hitta en rastplats efter Ludvika. Det var ju dags för förmiddagskaffe. Tror ni att det då dök upp en rastplats? Inte då. Varför kommer dom inte när man behöver dom.

Är det inte så i verkliga livet också? När man väl behöver rasten och andrummet så finns den inte där. Ibland vill man och önskar spela fram tiden för man vill komma fortare fram.

Men vi behöver verkligen hitta våra rastplatser i livet. Tillfällen av andrum. Allt för många har så svårt att kunna säga nej när almanackan inte är fulltecknad. Är det något jag lärt mig genom åren är att även en tom ruta i almanackan är viktig. Kalla den för återhämtning. Kalla den för ”den viktigaste stunden i veckan”. Kalla den för vad du vill. Ha bara inte dåligt samvete för den. För vem vet vad den tomma rutan verkligen betyder. Vem vet om den är just tom eller fylld av ett bokat möte? Bara du och ingen annan behöver veta det.

Så varför hittar man ingen rastplats i livet? Kanske just därför att man glömt bort hur man gör för att hitta en. Att man känner sig så viktig att man inte anser sig ha tid med en rastplats. Vad vet jag. Kanske det är dags att tänka om.

Hur gick det med vårt sökande efter en rastplats? Vi hittade en skogsväg som vi stannade på. Blev hur bra som helst. Jag fick mitt kaffe och vi fick sträcka på benen en stund. Sen gick resten av färden mycket lättare……..

Passkö……

 Tänkte att jag skulle skaffa mig ett nytt pass. Mitt gamla har gått ut. Det hade jag kunnat gjort tidigare naturligtvis. Men nu tänkte jag att det vore trevligt att ha ett fungerande pass.

Nu kan man väl säga att jag är definitivt inte ensam om att tänka senna tanke. Många fler med mig längtar efter en resa som ett pass behövs till. Det tar upp till 5 arbetsdagar för att få sitt pass i bästa fall. Men i Norrköping och många närliggande platser ser det ut som på bilden. Alla tider är fullbokade.

Denna passkö berättar väl att vi är ett folk som drömmer oss bort och längtar efter äventyr. Att vi vill uppleva mer.

Och visst är det skillnad idag. När jag var lite och vi hade besök från Afrika var det något mycket ovanligt. Minns när Falabimba (tror att det skrivs så) kom till vår kyrka. Han kom från det land församlingen hade sin mission i. Då var det uppståndelse att det kom en svart afrikan (han var väldigt mörk i hyn) på besök. Det satte sina spår i mig. Jag lekte länge att jag var Falabimba och hade möte. Använde sångboken som trumma och så sjöng jag på afrikanska.

Igår kväll tog jag en kort promenad. Gick förbi fotbollsplanen. En bild av det mångkulturella Sverige tecknade sig på fotbollsplanen. En enorm skillnad mot förr. Sverige har blivit rikare.

Till detta reser vi så vi som aldrig förr. Vi har möjligheten att upptäcka världen.

Så passkön berättar om en värld att upptäcka och att vi är många som vill försöka att komma ut på ”vår resa”. För mig kanske det blir en restresa. Vi får se hur det går med det. Men jag vill i alla fall skapa möjligheten med ett pass.

En kort resa kan kännas som den största. Även en resa mellan Skultorp och Falköping.

När jag gick i lekis skulle vi göra en skolresa. Jag bodde i Skultorp och vi skulle åka till Mösseberg i Falköping. Som jag minns det var det den första resan jag gjorde utan att mamma och pappa var med. Vi skulle åka buss. Enligt google Maps är denna resa 33 km och skall ta ca 35 minuter.

Vi skulle se på djuren som fanns där. Kommer ihåg att det fanns en påfågel som visade upp sina vackra fjädrar. Jag kom riktigt nära den. 

Men detta var en stor resa. Jag uppfattade den som väldigt lång. Så det var en liten pirrig Pedher som gick på bussen. Spänd och nervös. 

Tänka att en så kort resa kan uppfattas som den största resa man någonsin gjort. Trots att jag gjort fantastiska resor sen dess, tex min drömresa till Florida, så är det nog denna resa som satt störst spår på något sätt. 

Kanske är det resan uppkomst som betyder så mycket. Men naturligtvis dess mål är ju så avgörande. Alla resor kommer nu till för att man vill till ett visst ställe. Det är ju också det som avgör att man just startar sin resa. En del menar att det är förberedelserna som är själva resandet. Då man drömmer och planerar. Och visst, det är ganska avgörande, men det är ju när man kommer fram till målet som alla drömmar uppfylls. Förberedelserna är ju avgörande för att resans mål skall bli uppfyllt. Men ändå är det framkomsten till målet som ger själva tillfredställelsen i resan. Kort som lång resa. 

Så betänk, när du tycker att du inte har råd med en lång resa, att en kort resa kan också vara den största resa du gör. Allt beror på målet för resan. 

En kort resa kan verkligen vara värd att göras för den kan innebära så mycket. 

En resa är ju så fantastisk och mycket längre än man tror. Resan man gjort började tidigt med en dröm. Sen förberedelse. Så gör man själva resan. När den väl är genomförd lever man den igen genom minnet av den. Så en kort resa är egentligen ganska lång.

En ny resa har börjat….

Igår startades det en ny resa. Ja, egentligen för en tid sedan men nu blev det mer konkret. Igår hade vi första byggmötet inför en ny butik i Norrköping. Det var en så intressant och spännande upplevelse.

Nu blir det några månader med planering och förberedelse. Ska bli så kul.

Det är något som händer när man ser ritningar för något man ska få förmånen att jobba med. Det börjar skapas en inre bild om hur det kommer att se ut.

Det är så många som kommer vinna på denna resa. Alla som arbetar i vår butik. Nu får man mycket finare och mer lättarbetade lokaler. Det är det härliga gäng, så förtjänta av. Alla kunderna som får en ny fräsch butik att fynda i. En butik som får plats med ännu flera saker. Alla barn som ska få hjälp till ett bättre liv av det överskott vi kan skapa. Då blir denna resa ännu mera intressant. Ännu mera värd att genomföra.

Den som känner mig vet ju att jag går igång på sådant. Ritningar är ju så roliga. Man får drömma och skapa. Samtidigt har man målet att skapa något som ska fungera rent praktiskt. Så det är en resa från dröm till verklighet som på något märkligt sätt levs samtidigt. När det till slut är en verklighet lever man sin dröm. Hur fantastiskt är inte det.

Det är som att göra flera nystarter i en redan pågående resa. Som du vet gör jag den idag inom Erikshjälpen. Tillsammans med så många andra får vi göra nytta. Göra skillnad som en del brukar beskriva det som.

Hur roligt det än är att ha en ny butik, hur många butiker vi har inom Erikshjälpen, hur många innovativ saker vi hittar på så är det bara en sak som är viktig. Hur mycket blir det över? Alltså, hur mycket pengar frigör vi till att hjälpa människor med? Därför kan det aldrig vara viktigast hur stora vi blir, hur många butikerna kan räknas till eller hur många rekord vi gör. Det ända som räknas i slutändan är hur mycket medel det blir över.

Nu har en ny resa i vår värld börjat. Jag skulle vilja påstå att varje gång som vi säljer en sak kan en ny resa börja för någon som får ta emot den hjälp vi kan skapa förutsättningar för.

Igår blev jag påmind om det igen. En ny resa har börjat….

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5cc/13681442/files/2014/12/img_1068.jpg