Det börjar dra ihop sig…

Du vet säkert hur det är. Man tycker att något som ligger långt borta inte kommer så fort. Så helt plötsligt är man där.

Så är det precis nu.

I höstas började vi körresan till ”Klingande julkort”. Började öva och tänkte att det är ju massa tid. Men inte då. Nu är vi ju redan snart där. Det börjar dra ihop sig till den stora helgen.

Första lilla genrepet hade vi i går kväll. Ikväll är det det stora genrepet. Till helgen är det dags.

Oj oj så kul ….

Kan finnas någon biljett kvar att köpa.

Det är en särskild glädje att göra detta. Öva ihop. Glädjas ihop. Genomföra ihop. Den resan är fantastisk.

Någon form av en sådan resa borde alla göra. Det gör något med den som gör den.

Fredag kl 19:30 är det skarpt läge. Ser verkligen fram emot det.

Tio-dagars-stress

Vill inte alls förstöra livet för dig. 

Men det är faktiskt snart jul. 

Inte alls många dagar kvar. 

Dessa dagar ska det sista av julklapparna köpas in. Har du inte börjat har du lite mer kvar att göra typ. 

Sen ska det förberedas massa annat också. 

Visst är det lätt att det lätt blir lite stressigt. Och varje år tänker jag att man borde börja tidigare med att börja planera och köpa klapparna. 

Tänk om man kunde gå mot strömmen och inte stressa igång. Inte dras med i hysterin. Men det är lättare sagt än gjort. 

Fick frågan i går i en radiointervju vad som var viktigaste med julen. Ja, vad är viktigaste? Om vi hittar det viktigaste får det då styra våra beslut inför julen? Kan det få mig att släppa stressen? 

Vi kom in på hur ensam en jul kan bli. Kan vi hjälpa andra som inte har det så lätt i julen? Jag är långt ifrån den bästa föredöme på detta område. Men håll med mig att det behövs mer omtanke runt jul. Att vara ensam en julafton är nog mer ensamt än någon annan dag på året. Kanske överdriver jag men något åt det hållet i alla fall. 

Det finns så stora förväntningar på julen. Rätt paket. Rätt mat. Rätt gemenskap. Allt måste bara vara så rätt på något vis. När det egentligen inte behöver vara mer än enkelt. 

Det är väl då det verkligen blir en god jul. Inte pga av rätt mat. Eller rätt paket. Utan mer åt en stund av julefrid. Den friden kan infinna sig i den mest enkla julen. Har ingenting med storhet och dyra saker. Bara en stilla enkel julefrid. 

Det vill jag önska alla att ska få detta år. En riktigt god julefrid. 

Snart är nyss

”Jag kommer snart”

Undrar hur många gånger vi människor säger det. Undrar hur många gånger vi hinner glömma att vi just skulle komma snart. 

Skulle tro att barnen är många som tycker det är jobbigt att höra det från sina föräldrar att dom kommer just snart. Antagligen är upplevelsen även hos föräldrar som väntar på sina barn som just sagt att dom kommer snart. 
Snart är nyss på något sätt. Att när vi hör någon säga att dom kommer snart vill vi att dom kom nyss istället. Vi har inte tid att vänta. Vi är nog lite otåliga allihop. 

Ibland är vi så ivriga att allting borde ha ”gjorts igår”. Vi har svårt att vänta. 

Det obestämda i ”snart” kan vara svårt att klara av. Den som säger det klarar det hela bättre än den som är mottagare av budskapet. Kanske är det just därför vi gärna skulle se att det redan var gjort, nyss. 

Det ligger för mycket ”kanske” i ”snart”. Det osäkra i justa ”kanske” är att vi skulle vilja påverka att det redan var gjort, nyss. 

Men har vi tålamod att vila i att det löser sig så blir allt mycket lättare.  

Nu snart så…..

Nu snart så…..

Idag är det nedräkning och slutfinnish. Sista arbetsdagen innan fyra (4) veckors ledighet. Fyra!

Jag kan inte säga att jag längtar men det är något jag ser fram emot. Får erkänna att detta halvår jag lägger bakom mig är väl ett ganska intensivt och föränderligt halvår.

Vid samma tid förra året hade vi just invigt en ny butik i Norrköping och packat ihop den gamla. Då var jag mäktigt trött och kroppen sa ifrån. Då var jag väldans trött. Den perioden var nog den mest intensivaste perioden på länge.

Idag är det mer av skön trötthet efter att ha lagt första halvåret bakom mig med att börjat i Jönköping med nya förutsättning och många nya intryck. Massa nytt att lära och ta in. Så det är en trötthet av annat slag. 

Semestern kommer lägligt. Nu kan jag koppla av. Slappna av. Smälta. Reflektera. Grunna lite. Låta saker och ting mogna. 

Är det semester? Kanske inte på ett sätt. Men det ger återhämtning och ny energi kommer tillbaka. 

Jag kommer ihåg dagarna innan semester när jag arbetade som pastor. Då kunde jag möta kommentarer att man såg fram emot att jagbkom tillbaka med ny inspiration med nytt ”från Herren”. Det var liksom känslan att nu skulle jag ta semestern till att förbereda mig för en ny termin med nya budskap. Man kan undra hur mycket vila det skulle vara i det med den önskan och ”krav” inför viloperioden. Man menade nog inget illa med det men det kändes ibland som att ”det är nog bäst att ta och förbereda massa predikningar på semestern”.

Men att stanna upp och låta saker och ting mogna kräver kanske inte så mycket på något sätt. Det bara händer. Liksom. 

Så idag ser jag fram emot att bara stanna upp. Pausa. Låta det ske. Vara i ett mellanläge. Ledigheten är på ett sätt planerad men ändå inte. Låta dagarna komma. Ta min lilla grill och söka upp olika stränder och grilla något gott. Bara vara. Bara släppa. 

Kan du ana hur skönt det kan bli? Så skönt. 

Nu kan ju det bli lite svårt att släppa taget helt. Lite (läs mycket) nyfiken är jag ju på resultaten på butiksdagarna. Men det är ju bara en positiv glädje. 

Hur som helst. Snart är det semester!! 

Nedräkning igen…

Visst är det så att vi ganska ofta tänker nedräkning. Just nu räknar vi ner till julafton. Genom adventsljusstaken och kalendern så räknar vi ner till den dag som har med julklappar att göra. Julafton.

Året har sådan liknande nedräkningar. Till semestern, födelsedagen, högtider mfl. På något sätt är det en del av själv upplevelsen. 

För min del är det en nedräkning av annat slag som nästan samtidigt känns som en uppräkning. Idag har jag 5 arbetsdagar kvar på mitt jobb i butiken. 5 dagar av avslut och summering. 5 dagar att samla ihop viktig information till min efterträdare. 5 dagar att göra klar ”att-göra-listan”. Sen är det färdigt. 5 dagar av dubbla känslor. 

Samtidigt är det en uppräkning till starten på ett nytt jobb. Att få förmånen att börja på erikshjälpen i Jönköping. Något jag ser fram emot. Om  26 dagar gör jag min första ordinarie dag i nya butiken. Jag har ju redan känt lite på atmosfären där. Ska bli en spännande tid. 

Ibland är det svårt att leva i nuet när man står mellan två händelser på något sätt. Ser bakåt och framåt på samma gång. Det kan ju göra det svårt för omgivningen. Man har svårt att vara närvarande. 

Att räkna ner till något är oftast förknippat med att se fram emot. Jag tror att vi mår bra av att just se fram emot något. Det ger energi och ger en guldkant på tillvaron. Har du inget att se fram emot så skapa något att se fram emot. Hitta på något några dagar längre fram. Börja räkna ner. Upplev det sen. När du gjort det så skapa något nytt att se fram emot. Det kommer att ge livet en guldkant. 

Snart, strax, kort, stund …..

Det finns vissa ord som är svåra. Ja, inte för den som använder dom. Men mer komplicerade för den som blir utsatt för dom.

Uppenbarligen har det också med ålder att göra hur man hanterar dessa ord. 

Samtidigt är det något bra med dessa ord. Dom kan ge ett andrum man behöver. Man kan köpa sig tid liksom. 

Samtidigt är det stor risk att orden skapar ilska. Stor frustration och alla möjliga känslor på en och samma gång. 

I helgen hade com hem problem. Problemen kunde visa sig som ‘korta avbrott’. Jo just det ja. Korta. Vi är inte överens om vad kort är i detta sammanhang. Min upplevelse är att detta ‘korta’ höll i sig hela tiden. 

Jag kan tro att mina pojkar tycker att mitt ‘jag kommer snart/strax’ är på tok för långt och oberäkningt. Det tycker ju inte jag. Jag kom ju direkt när jag var färdig. Men deras, var ju på gränsen till evighet. 

 Undrar jag om det finns en fast definition på dessa ord. Nästa fråga är om vi följer densamma i så fall?  Undrar jag hur många olika svar jag skulle om jag undersökte detta. Typ: ”Hur många minuter är ‘strax’ ? Hur många är det för dig? 

Skulle inte förvåna mig om EU lägger sig i denna djupa fråga. Och kanske dom skulle göra det. Tänk vad massa relationsproblem det skulle bespara folket. Bättre än att ha åsikter om jordgubbarnas storlek, böjen på banan och gurka mm mm. 

Hoppas att du har en bra dag. Ses om en stund. Jag är strax tillbaka

Snart så…..

Tänk vad en väntan kan betyda så mycket. ”Snart så….” ger något av en drömbild av något som man ser fram emot. Man nästan lever i framtiden redan. Det kan vara ett mål som man satt upp. Det kan vara en händelse man ska vara med om.

Den här veckan har varit rätt intensiv på något sätt. Att då se fram emot fredagens hemfärd inför helgledigt var ett sådant ”snart så….” När jag kom hem blev det en kopp kaffe, ljuset tänt och läsa tidningen. Bara en stund av avkoppling innan lite fredagsstädning.

Ljusare tider är ju ett rätt stort ”snart så….”. Denna tid som nu inträtt är ju så efterlängtat. Ljust när man åker till jobbet liksom när man är på väg hem.

Strax innan lön. ”snart så….” kan man leva upp.

Mitt mål att träna bort några kilo är också ”snart så….”. Inte långt kvar nu.

Men det finns ett ”snart så….” Som är mindre roligt. Det är när man ser fram emot något som inte blir av. Idag skulle jag uppfylla en dröm jag haft under några år. Jag hade bokat biljett på Jill Jonssons konsert här i Norrköping. Så plingar det till i telefonen. Ett meddelande om att konserten är inställd pga sjukdom. Så trist. När sådant händer vet du ju vad som händer. Man blir ju på något sätt extra besviken. Detta ”snart så….” hade ju skapat en förväntan ända sen jag köpte biljetten. Nu räddas ju allt med att det blir ett nytt extra tillfälle som funkar för mig. Tur det.

Men detta ”snart så….” är ju halva resan, halva upplevelsen på något sätt. Det är en välbefinnandets resa. Jag tror vi mår bra av att ha ett ”snart så….” framför oss. Det ger glädje och inspiration. Detta ”snart så….” är det bara du som styr över. Du kan inte bara förvänta dig att andra ska skapa det åt dig. Du kan skapa det åt dig själv. Stort som smått. Och visst, att skapa det för någon annan är också något speciellt. Att se hur vederbörande väntar och ser gram emot något. I sig är det också en god resa.

Så jag tror vi behöver ett ”snart så….” i våra liv. Det mår vi bra av.