Etikett: söndagstankar

Publicerat den

Guds uthållighet

Vår uthållighet är väl inte alltid så särskilt lång. Beror väl mycket på hur starka vi är och tränade kanske. Kanske också har det med vårt tålamod att göra också. Ibland vill vi nog att det borde ha löst sig igår. Vi har svårt att vänta.

I min läsning i bibeln är jag nu i Psalm 68. Där kan vi läsa om Guds uthållighet.

”Välsignad vare Herren (Adonai) Dag efter dag bär han oss (våra bördor), Gud (El – den Mäktige) är vår frälsning (räddning).
‭‭Psaltaren‬ ‭68‬:‭20‬ ‭SKB‬‬

Dag efter dag – det bara fortgår. Hela tiden. Hans kraft tar aldrig slut. Den är säkert så som hans barmhärtigt. Om den står det att den är var morgon ny. Tror inte ett ögonblick på att barmhärtigheten slits ner varje dag och förnyas varje morgon. Det handlar mer om att den är så stor att den upplevs hela tiden som att den är ny. Fast den varit där sen före tidens begynnelse.

Sådan är Guds kraft. Sådan är Guds möjligheter. Han får inte mjölksyra. Han har hela tiden kraft att bära oss och våra bördor- dag efter dag – dag efter dag – dag efter dag – dag efter……

Därför är Gud vår frälsning – vår räddning!

Så här läser vi i Bibel 2000

”Lovad vare Herren dag efter dag! Han bär vår börda, Gud är vår räddning. Vår Gud är en räddande gud, Herren, vår härskare, för oss bort från döden.”
‭‭Psaltaren‬ ‭68‬:‭20‬-‭21‬ ‭B2000‬‬

Vår Gud är en räddande Gud. Dag efter dag. Visst är det stort.

Detta är gott för oss att bli påminda om. När du möter bördor som du inte orkar att bära själv så bär han oss och våra bördor. Han orkar med både ock.

Dina egna bördor. Bördor som du får i din omsorg om dina barn och andra närstående. Bördor du har på din arbetsplats. Du är inte bortglömd. Du är buren. Vila i Guds famn.

Idag ber vi för riksdagsman:Tobias Billström (M)

Publicerat den

Ingen har en famn som Du, där jag kan vila trygg just nu

Skrivit om den förr men gör det igen. Du vet, när en textrad lyser fram är den svår att släppa. Jag var i Elimkyrkan igår kväll. Höstglöd heter deras konferens som återkommer varje år. En underbar kväll där det händer. Det där oförklarliga men ändå så naturliga. Himlen och Gud själv var så påtagligt där. Ljuvlig atmosfär. Då sjöng vi denna sång under Bo Järpehags ledning.

Dra mig nära Dig, låt mig aldrig gå
Jag lägger ner allt för Dig
Du säger mig ’jag är Din vän’
Du är mitt begär, Du och endast Du
Ingen har en famn som Du
där jag kan vila trygg just nu
Hjälp mig hitta fram, för mig hem igen

Du är mitt allt
Du är vad jag behöver
Du är mitt allt
Jag vill va nära Dig

Så gott att bli på mind om. Ingen har en famn som Du, där jag kan vila trygg just nu. Så är det att vara nära Gud. Som att finnas i hans famn. Trygghet. Frid. Harmoni.

Det är där vi får finnas. Vissa stunder känns det verkligen innerligt. Andra stunder mer som en vanlig trygghet bara. Andra gånger går livet helt enkelt sin gilla gång. Vi märker inte så mycket av hans omsorg. Inte för att det uteblivit. Den är där hela tiden. Men vi lägger av någon anledning inte märke till den. Vi tar ingen notis om den helt enkelt.

Men denna famn finns där. Där får du krypa upp och sätta dig. Bli ompysslad. Som att krypa upp i soffan och bli uppmuntrad med en filt och kanske en kopp te eller kaffe. Känna hur värmen omsluter både från in och utsida.

Där kan du vila tryggt just nu. Det är gott att veta.

Idag ber vi för riksdagsman: Pontus Andersson (SD)

Publicerat den

Han håller hela världen i sin hand 🌍

Idag predikar jag i Flen. Centrumkyrkan. Den del av den församlingen som kommer från Pingstkyrkan växte jag upp med när jag gick på mellan- och högstadiet. Tänk att få återvända som vuxen och dela gemenskapen igen. Och nu som predikant. Det är nåd.

Min predikan handlar om att Gud håller hela världen i sin hand.

Tänker att vi behöver påminna oss om, att mitt i den oro som denna tid för med sig, att Gud har omsorg om oss.

Sjunger på en strof dessa dagar…

🎶 Han som håller hela världen i sin hand Han har ändå tid att tänka på mig/dig 🎶

Vi behöver påminna oss om att vårt utgångsläge är Gud och hans omsorg om sina barn. Vi har inte utgångsläget oro och hopplöshet. Vi kan möta det. Vi kan påverkas av det. Men vårt utgångsläge är hans omsorg. Hans kraft. Hans möjligheter. Han är klippan. Han är vägen.

Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand. Jes 41:10

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand” (FKB -15) ”…Jag är helt i din hand.” (B 2000)

Du är i goda händer när du vilar i Gud.

Idag ber vi för riksdagsman: Sofia Amloh (S)

Publicerat den

Att sträcka sig mot ljuset.

Jag har en blomma som står en bit i i rummet. Det är en monstera. Den börjar bli rätt stor. Den sträcker sig verkligen mot fönstren och ljuset som kommer in genom dom. Bladen visar upp hela sitt blad åt det hållet. Alla blad gör det. Inget blad ”tittar” åt något annat håll. Du har säkert åkt förbi ett fält med solrosor. Jag gjorde det en tid varje morgon och kväll. Så intressant att se hur alla blommor på fältet att hade vänt sig. Dom följde solens vandring på himlen.

Sträva efter ljuset verkar vara naturens budskap till oss. Sök dig mot ljuset. Der är därifrån skapelsen får sin kraft. I det ljuset och bevattning så växer blommorna i naturen. Ser ut att vara en fingervisning och ett gott råd till hela skapelsen.

I uppenbarelseboken läser vi om att Jesus är stadens sol. Vi läser på andra ställen att han är livets ljus. Han som är Ordet står det om att han är ett ljus och en lykta på vår stig. Han är sanningens ljus. Att sträva sitt liv åt Jesu håll måste alltså vara den bästa vägen i livet.

Vänd dig åt Jesu håll varje dag. Då får du kraft för dagen som inne är. Följ hans väg och då får ljus på din stig.

Publicerat den

Vad gör det med oss?

Varje dag , typ så i alla , matas vi med en oro om att det blir värre. Vad kan bli värre tänker jag när man ser vad som händer med prisbild, räntor, bränsle och naturligtvis kriget i Ukraina.

Så matas vi med att räkningarna kommer bli mycket högre. Så stora att vi kan få svårt att betala dom. Har vi ingen buffert blir det knepigt.

Jag undrar var det gör med oss. Tänker att det gör oss oroliga. Otrygga. Osäkra. I sin förlängning tappar vi hoppet och blir uppgivna.

Jag tänker att då behöver vi hitta tryggheten på annat sätt. Utanför allt detta. En trygghet som hämtar sin kraft från annan källa som inte påverkas av yttre omständigheter.

”Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.”
‭‭Första Petrusbrevet‬ ‭5:7‬ ‭SFB15‬‬

Bekymmer i denna vers kan också översättas med oro och ängslan. Kanske känner du igen dig i den beskrivningen. Omsorg kan beskrivas också att han bryr sig om det som rör oss. Gud bryr sig verkligen dig.

Att kasta våra bekymmer andas att helt släppa dom. Inte ge bort dom med en liten hake kvar i dom. Ett definitivt lämnande.

Gud har omsorg om oss och vill ta hand om oss. Vi behöver inte hålla kvar lite grann av bekymret. Betänk att Gud har all makt att förändra och förvandla. Han kan göra långt mer än vi kan drömma eller tänka oss.

Sätt din tillit till honom i den orostid vi lever i just nu. Det fungerar. Våga släpp taget över dina bekymmer.

Publicerat den

Var finns du på engelskalan ?

Jag var på en intressant dag med Staffan Stadell. Om vägledning om förbön och samtal. Många tänkvärda tankar om hur vi kan fungera i förbön för någon.

En av alla tankar som landade lite extra hos mig var den så kallade engelskalan.

James F Engel heter en forskare som grafiskt har visat på det normala omvändelseförloppet hos människor. Han säger att omvändelsen sker sällan plötsligt utan snarare gradvis. Och visst ligger det ganska mycket i det. När man finner Gud kan det ha varit en längre process.

Min fundering är hur den var och blev för mig. Hur gick det till för dig ? Fundera på det när du läser om dessa olika steg:

– 10 Ingen kunskap alls om Gud, Jesus eller Evangelium.

– 9  Har mött kristna, men förstår inte vad de tror på

-8  Medvetenhet om ett högre väsen

-7  Viss kunskap om evangelium,nyfiken

-6  Börjar förstå evangelium

-5  Förstår evangelium och vägen till frälsning

-4  Positiv inställning till Jesus och evangeliet

-3 Insikt om personlig synd, tankar på att göra något åt det

-2 Funderar på att bli kristen

-1 Hjärtat bankar, mycket öppen, söker sig till kyrkan, vill ta emot jesus

Personlig omvändelse och tro på Jesus Kristus, ny skapelse

+ 1 Nyomvänd,många frågor, stor glädje, med i en församling

+2 På lärjungaskapets väg, mognar som kristen, tar ansvar

+3 Studier ,allt större förståelse av tron, börjar vittna själv och så vidare….

Du som kanske inte idag bekänner och beskriver dig som kristen, vart är du på denna skala? Vilka steg har du tagit och vilka har du kvar?

För jag tror att dessa steg är dom viktigaste stegen vi har som människor att gå. Stegen som leder till en personlig relation med Gud och hans son Jesus. Därför är det så värdefullt att reflektera över dessa steg. Vart är du i denna skala ?

Kanske kommer du ihåg min fråga för några veckor sedan sedan: ”Hur har du det med Gud?” Detta är ju typ samma dignitet av viktighet.

Så fundera idag vart du befinner dig på skalan. Vilket blir ditt nästa steg? Troligen det viktigaste på länge.

Publicerat den

Hopp – att fokusera på det som finns och inte på det som fattas.

Jag lyssnade på en bra definition på hopp. Ibland så tänker vi oss att hopp är något som ligger bortom det vi nu vet och tänker att det som kommer räddar oss. Typ åt det hållet. Men så lyssnade jag in denna tanke:

Hopp – det är att fokusera på det som finns och inte på det som fattas.

Kanske en annan vinkel men så gott att tänka till så. Kanske är det på ett sätt samma sak men sagt på ett annat sätt.

Ibland söker vi det som ännu inte finns så mycket att vi tappar det vi redan har. Det är ju som att gå över ån efter vatten. Eller gapa efter mycket men mista hela stycket.

Kanske är det att inse att man har mer än man tror. Att när hoppet sviktar finns svaret mycket närmare än man tror.

Allt för ofta ser vi det som fattas. Det gör oss missmodiga. Vi känner oss misslyckade kanske. Vi tror kanske till och med att det är kört. Otillräcklighet blir frukten av det när vi inte ser det som redan finns.

För mig blir detta en påminnelse om den tro jag bär på. Vara riktning är till en levande Gud. Då behöver jag inte se det som fattas mig. Jag kan ta sikte på det som redan finns. Den Gud jag tror på. Han, med all den kraft och möjlighet, kan hjälpa mig att se det hopp Han ger.

Så för mig blir detta ”finns” den Gud jag tror på. Detta ”fattas” – det som jag inte har i livet – det blir inte så viktigt och dominerande för mig. Det som jag förr tänkte skulle kunna betyda så mycket för mister nu sitt värde.

Vårt hopp blir att se det vi redan har – Jesus Kristus

Publicerat den

Säg bara ett ord…

Just nu läser jag i Matteus evangelium i min bibelläsning. Där hamnade jag i berättelsen om officeren vars tjänare var sjuk. Händelsen är följande:

”När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma i svåra plågor.” Jesus sade till honom: ”Jag kommer och botar honom.” Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: ”Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.” Matteusevangeliet‬ ‭8:5-10‬ ‭SFB15‬‬

Tänk vilken tro denne officerare hade. Å ena sidan insåg han att det nog var omöjligt att Jesus skulle komma till hans hus. Han var ju på motståndarens sida liksom. Men Jesus var beredd att gå vilket som. Kan vara bra att komma ihåg det. För Jesus finns inga ”olämpliga” besök.

Det är samme Jesus. Samma kraft. Samma möjlighet. Så ibland undrar jag varför vi tvivlar på att det är möjligt.

Älskar officerens uttryck ”Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.” Denna enkla tro rakt på sak. Jag säger inte att det bara är att kopiera detta. Men jag skulle tro att det behöver sjunka in i vårt medvetande. Samma tillit och förståelse skulle behöva slå rot inom oss.

Kanske är vi i gott sällskap med folket på den tiden. Jesus uttrycker att han inte har funnit så stor tro som hos officeren i hela Israel. Men varför stanna där. Det verkar som att Jesus vill påminna om att det är likadant idag. Var inte försagd. Tro! Jag skulle önska att han skulle finna så stor tro hos mig och i vårt land. Skulle inte du vilja det?

Ska vi be om att detta få landa i vårt inre och skapa den tro och tillit som behövs?

Publicerat den

När man längtar efter regn…

Man kan klart inse att när man längtar efter regn så har det både varit en solig och varm sommar under en längre tid.

Somliga påstår att vi i Eskilstuna fått klart mindre regn än många andra platser i landet. Möjligen är det så. Kan tro att dom som fått översvämning i källaren nyligen inte längre längtar efter regn men ändå.

När marken är torr, luften dallrar av värme och det är en klibbig luft som man har svårt att andas i ….. då längtar i alla fall jag efter regn.

Precis så kan det vara i det kristna livet. Det saknas något. Tänker inte att man misströstar i tron men man längtar efter en förnyelse där Gud får ”fylla på”.

När väl regnet kommer efter en varm het sommardag så blir det en frisk härlig luft som ger liksom nytt liv i kroppen. Tankarna fungerar bättre. Man får ny energi. Är som hela kroppen spritter till.

Så tänker jag att ett sådant möte med Gud ger. När han fyller på igen. Man får lättare att andas. Ny energi. Nytt hopp. Nu glädje. Det är som att tron får nytt liv. Om den nu kan få det. Men den förnyad och blir fräsch på ett förunderligt sätt. Tänker på en sång strof :

Han skall komma över oss, likt ett regn likt ett vårregn. Som vattnar jorden. Som vattnar jorden.

Skulle lika gärna kunnat stått ”sommarregn”. För det händer något när Gud kommer med sitt ’regn’ över våra liv.

I Johannes 7 kan vi lösa om att ett det fina möjlighet till ett källsprång i vårt inre. ”Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.”” Johannesevangeliet‬ ‭7:38‬ ‭SFB15‬‬

En källa har friskt och klart vatten. Att komma till den när man är trött av sin vandring och varm i hela kroppen är så förunderligt gott. Där får man ny energi och lust att gå vidare. Även om man nyss var rätt trött av sin vandring. Så tänker jag att detta inte källsprång ger oss ny kraft att vandra vidare i vår tro.

Kanske kan denna söndag få vara ett sådant besök hos Jesus. Där du får en förnyad källa inom dig. Få bli berörd av honom till ny frisk kraft. Så kravlöst skönt. Bara krypa nära en stund och han fyller på. Han skall komma över dig likt ett regn likt ett vårregn.

Publicerat den

Läs med mig – Matteusevangeliet Kapitel 1

Detta är berättelsen … 1:1. Berättelsen om Jesus. Matteus startar sitt evangelium med att berätta varför han skriver. Han gör det från början med Jesu släkttavla. I en första anblick rätt tråkig start. Men när du börjar se vilka personer som räknas upp inser du att i Jesu släkt ryms alla olika. Så många olika personligheter och olika bakgrund. Lyckade och ”mindre lyckade” liv. Där får dom rum. 

Jesu födelse … 1:18ff Det var inte vilken födelse som helst. Gud blev människa. Denne personlige Gud ville bli lika oss. Vi skulle förstå honom bättre. Ingen Gud är som han. Han sökte upp oss först.

Havande genom Helige ande … 1:18ff. Inget annat vore möjligt. Denna unga kvinna var beredd att tjäna Gud. 

Namnförslag … 1:21. Vem kan likt Maria säga att en ängel ber om att barnet skall få ett visst namn? Troligen ingen mer än Maria. Namnet var viktigt. Särskilt på denna tid. Namnet beskrev personen. Jesus skulle han heta för han skulle frälsa folket. 

Josef …1:20,24. Vi vet inte mycket om Josef. Men en sak vet vi – han var en person som ville följa Gud. Han gör som ängel ber honom om. Josef inser att det Maria är med om är något stort. Han respekterar henne och det Gud gör med henne. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.