Etikett: söndagstankar

Publicerat den

Hur sorterar man alla frågor ?

Hur sorterar man alla frågor?

Kanske har du samma upplevelse. Då frågorna blir lite för många och för ofta upprepande. Dom stör varandra. Man hinner inte bena ut en när nästa dyker upp. Allt för många gånger blir frågorna på tok för krångliga. Kanske helt enkelt olösta.

Visst är det knepigt. Även om dom är få tar dom helt enkelt för stor plats. För visst är det så att egentligen finns det så mycket positivt som väger upp det. Och faktiskt borde ta över och ge en god känsla. Så blir dom färre knepiga frågorna dom som helt enkelt blir dominerande. Visst är det knepigt, på gränsen till märkligt.

Hur sorterar man dom? Och hur får man dom att få rätt position i relation till varandra?

Finns väl inget enkelt svar på dessa funderingar men tänk om det ändå fanns det.

Jag tänker att det finns en väg som är full av nåd. Finns en vers jag går och snurrar runt just nu. Blir nog en del av ämnet inför nästa söndag.

”Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila.”
‭‭Matteus‬ ‭11:28‬ ‭NUB‬‬

Det finns ett ställe som sorterar frågorna åt oss på något. Dom liksom får rätt position. Dom får rätt typ av uppmärksamhet. Till och med att vissa svar kommer. Kanske rent av alla. I Guds närhet får livet en bättre hållning. Vi får en tryggare syn på oss själva. Det gör oss gott.

Påminns om en sång som nog sjöngs mer förr än nu. Men är ändå Lina aktuell. Somliga menar att det är blunda för verkligheten. Jag menar att det är att ha båda ögonen öppna. Tänker att det faktiskt är den rätta vägen. Finns ingen bättre. Sångens text kommer här. Det får bli denna söndags söndagstanke

Jesus han är svaret för vår värld idag
och han har makt att göra under än idag
Jesus han är svaret för vår värld idag
och han har makt att göra under än idag

Om du bär på frågor som du ej har svaret på
missmod hotar gripa dig, och ingen hjälp du får
Minnen du vill glömma ger dig ångest i din själ
Men en sak vill jag säga: Jesus gör allt väl

Om du har bekymmer som ingen ro dig ger
himlen är så mörk och grå, och ingen sol du ser
Kanhända du ej vet det, men Guds ord är alltid sant
Och allt som han har lovat håller också han

Publicerat den

Jag vill vara i din atmosfär …

Sångstrofer ploppar upp titt som tätt i mitt huvud. Det är kanske inte så märkligt. Tror jag sjungit hela mitt liv. Så det finns nog ett ganska stort antal sånger som ligger där dolda i minnets bank. Och för någon dag sedan dök denna textstrof upp i minnet igen.

Jag vill vara i din atmosfär. Vara stilla och lyssna till dig. Varje dag du i trygghet mig bär. Halleluja, du lever i mig.

Vad är en Guds atmosfär för något? Vad utmärker den i jämförelse med någon annan atmosfär? Ett sätt att beskriva den måste nog vara att den är som Gud själv. Så då behöver vi se på Gudsbilden. För mig är Gud kärlek, glädje, frid, trygghet, omsorg, styrka, förlåtelse, upprättelse, ja listan kan göras längre. Vad är han för dig ?

Jag tänker mig Guds atmosfär som en bärande atmosfär. Något i den som gör att jag känner mig buren och uppmuntrad genom livet. Omhuldad av en känsla att vara älskad för den jag är. För mig blir denna atmosfär en närhet av Gud själv. Som att känna av hans värme. Då växer självförtroendet. Man mår klart bättre inifrån och ut.

Atmosfäriska störningar har vi också hört talas om. Det kan slå ut vår mobil och andra elektroniska maskiner. Det kan också benämnas på en mindre god stämning i ett rum. Sådan störningar kan göra en ganska stor skada. Därför tänker jag mig att för vår egen skull behöver vi vara i en god atmosfär för att få balansen att funka. Den goda atmosfären läker då dom sår som uppstår i den mindre goda atmosfären.

Har du tänkt på hur gott det är att uppleva en god atmosfär i en gemenskap. Det gör något med oss. Oss själva men också relationerna med varandra. Det är som att det händer något med alla. Tilliten finns där. Tryggheten likaså. Skulle något negativt hända så finns det ofta en snabb väg tillbaka i en god atmosfär. För där finns det en kort väg till förlåtelse.

Att vara stilla och lyssna är inte alltid lätt. Man måste först gå ner i varv. Men när man väl gjort det inser man vilken fantastik unik situation det är att vara lyssnande. Den viskande rösten som i kärlek manar gott för oss. Samtalet som lyfter och ger mod. Stunden som gör gott med oss på djupet. Har man fått smak på det önskar man mer av det.

En atmosfär som ger mersmak är Guds atmosfär.

Tänk om vi som människor kunde skapa något av en sådan atmosfär omkring oss. Då skulle världen upplevas som en god plats att vara på. Och det vill vi ju…

Ps Bloggade en gång om en sång har detta med att stilla lyssna. Den kan du lösa här. Ds

Publicerat den

”Men vi kan be” – i alla fall

”Men vi kan be”. Orden kommer ur Tomas Sjödins bok ”jag lutar åt Gud”. Der är en sen kväll då mörkret lagat sig. Dom låg vakna. Sonen och Tomas. Sömnen ville inte infinna sig. Samtalet brottas omkring sonens sjukdom och liv. Hoppet hopplösheten. Så mitt i detta tunga så säger sonen ”men vi kan be” Så somnar han.

Det är som att när det inte finns en något mer att göra så blir det enda naturliga – ”vi kan ju alltid be”.

Det är som orden om Abraham. Han trodde ändå.

”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde ….”. Romarbrevet‬ ‭4:18‬ ‭SFB15‬‬

Vi kan ju alltid be. Kanske är det de vackra med tron på Gud. Hur den än ser ut omkring oss. Hur hopplöst än vi uppfattar det. Hur uppgivna vi än kan känna oss. Så kan vi bära just denna känsla. ”Vi kan ju alltid be”. För tron inbjuder till det.

Har vi inget annat att tillgå så har vi ändå detta enda. . . ”Vi kan ju alltid be”.

När svaren inte finns där. När frågorna inte finner sina naturliga svar. Då kan vi be. När vi inte ser lösningen rent mänskligt. Då kan vi be. När vi vill och behöver hjälp i en svår situation. Då kan vi be. Tänk vilken förmån.

Känslan över att vi har alltid en möjlighet kvar. Alltid en sista utväg. Alltid ett halmstrå kvar. Alltid en liten strimma av hopp kvar. Alltid ett litet senapskorn av tro kvar. Det ger oss ett hopp som sträcker sig ännu lite längre. Så glöm aldrig detta enkla hoppfulla…

”Vi kan ju alltid be”

Publicerat den

Mitt liv vilar i Dina händer

I går när jag skulle somna avslutade jag dagen med en sång som jag blev påmind om just då. Clas Vårdstedts låt Du har mitt liv i din hand. Texten är så här:

Mitt liv vilar i Dina händer
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig
Jag vet att Du älskar mig

Vi kan inget veta om i morgon,
men vi får lita på Ditt ord
På alla löften Du ger, att Du hör min bön
Du har mitt liv i Din hand
Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp, föra mig fram
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand
Du har mitt liv i Din hand

Vi vet inte hur morgondagen ser ut. Vi vet inte vad livet har i sitt sköte. Vi vet inte mycket vad folk har i åtanke om oss. Oron kan smyga sig in. Vem ligger i bakhåll i våra liv? Ekonomin kanske oroar. Pandemin kanske gör oss oroliga och bekymrade. Arbetslösheten tär. Något kanske har kraschat i livet. Eller just nu är livet på topp – men kommer det att vara så för alltid?

Texten tänker jag träffar så rätt. Hur än livet är är så tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig Gud
Jag vet att Du älskar mig Gud.

Därför blev och blir min bön denna dag…

🙏Herre, Mitt liv vilar i Dina händer Gud
och hur det än är tar jag en dag i sänder
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig Gud
Jag vet att Du älskar mig Tack att du Herre vill visa mig en väg. Hur än morgondagen blir. Tack Herre för att jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro Amen

Kanske får den bönen bli din bön också.

Lyssna gärna till den på Spotify eller på Youtube

Publicerat den

Att ledas genom dalen…

”Även om jag vandrar i den mörkaste dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig, och din käpp och stav tröstar mig.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:4‬ ‭NUB‬‬

När vi hamnar ner i ”vår” dalgång med alla bekymmer som väller in alla på en gång så är livet inte alltid så kul. Det kan ha hänt något som triggat igång dom gamla dåliga minnena. Vi får svårt att värja oss från dom. Så kraschar vi. Kanske för en stund eller för en tid. Men lika jobbigt.

Dessa dalgångar kan lätt få oss att tappa tilltron till livets rättvisa. ”Varför skulle det hända mig?” blir då en ganska vanlig fundering.

Mitt i denna krasch är det svårt att se ljuset i tunneln. Men den kommer. Och man överlever. Och kanske är det så att för varje krasch kommer man en bit längre i processen.

Hur svårt det än är att se det då sågar vi en Gud som går med. Psalm 23 som jag inledde med påminner oss om det. ”… för du är med mig…”. Kanske ser vi det och inser det bäst när vi ser tillbaka i backspegeln. Han finns där. Omsorgen som vi inte alltid uppfattar bakom tårarna är där.

För att vi ska förstå staven och käppen får vi tänka in en herde som använder dom. Staven dom lyfter upp fåret när det fallit och har svårt att komma upp. Käppen som skyddar mot faror. Med den räknade herde också in alla får. Ingen skulle bli efterlämnad eller saknad.

Så när vi läser om att ”din käpp och stav tröstar mig” är det en påminnelse att du kommer inte gå förlorad. Du kommer att räknas in. Saknas du kommer vår herde söka upp dig. Han kommer lyfta upp dig när du faller (eller kraschar). Ingen herde lämnar någon åt sitt öde. Han skyddar dig.

Om än fåret hade ramlat långt ner kunde herden nå det med sin stav. Vilket i sig är ett gott löfte. Han kommer att nå dig i djupets dalgång.

Vill du läsa mer om staven och käppen kan läsa vad jag skrev för några år sedan. ”Din käpp och stav, de trösta mig”

Publicerat den

Förvalta det du fått

Förr la jag oftare ut bloggar från söndagens text och ämne i kyrkan. Men inte så ofta nu för tiden. Men nu kommer några funderingar utifrån denna söndags tema.

Goda förvaltare.

Texterna handlar mest om pengar. Och det ligger naturligtvis mycket i att den ingången blir viktig. För jag tänker att förhållandet till pengar blir på något sätt avgörande hur vi hanterar resten av våra liv och gåvor vi fått. Att se våra pengar som en Guds gåva av nåd. Visst, vi jobbar ihop dom eller får dom på annat vis. Det är ändå nåd att det funkar tänker jag.

Men främst går mina funderingar utifrån ett annat perspektiv denna söndag. Vi har mer att förvalta.

Vi har fått personliga gåvor/läggning/kompetens/talanger som vi är födda med. Vi har inte skapat dom själv. Ingen köpte dom till oss. Vi fick dom genom att vi skapades. Dessa gåvor får vi förvalta. Jag tänker att det finns en mening med allt du kan av bara farten. Att förvalta dom är det bästa sättet att tacka skaparen bakom.

SAOL beskriver ordet förvalta med ”ha an­svaret för något värde­fullt”. Dom gåvor du är utrustad med är något viktigt. Något viktigt att ta ansvar för. Den begåvning du fått är en gåva att använda och ta ansvar för.

Tänk om vi kunde se vår begåvning som något som kan få berika andras liv. För jag tänker att det inte bara var till för oss själva. Tanken var djupare och vidare än så. Den skulle få välsigna andras liv. Och andras begåvning skulle få berika och välsigna ditt liv.

När man upptäcker det djupet börjar man inse förvaltarskapet av den begåvning som skänktes våra liv.

Så gör en inventering av vad för gåvor som lagts ner i ditt liv. Hur kan du förvalta dom på bästa sätt? Hur kan dom få berika och välsigna andra? Hur kan du välkomna andras goda sidor in i ditt liv?

Du har fått ansvaret om något värdefullt i ditt liv. Var rädd om det. Förvalta det på bästa sätt. Kanske är det så att just det du har fått i ditt liv behövs i någon annans liv. Betänk alla gånger någons gåva har hjälpt dig. Lika sant är det att det du har fått ska få välsigna någon annan.

Och du, låt ingen se ner på den gåva du fått. Låt dig inte påverkas av den som färingar det du är bra på. Ställ dig över det. För du är ansedd värdig att få just den begåvning du fått. Den talang du har är ämnad för dig. Var stolt för det du fått.

Publicerat den

G-kraft

Det där med saker i baksätet är väl aldrig direkt lämpligt. Man undrar varför man aldrig lär sig. Det är inte förrän man måste bromsa in hastigt och kraftigt man blir påmind om faran. I stort sätt aldrig innan.

För mig har ryggsäcken farit ner på golvet i bilen. Likaså matkassen. Nu senast förpackningen med kakor. Den första tanke dom slår mig…… ja visst ja, jag borde inte ha lagt dom där.

G-kraft är en rätt märklig kraft. Bara genom att bromsa eller accelerera så drabbas man av den. Eller svänger i hög fart så utsätts man gör denna kraft. Som att den uppstår ur intet men har ändå en sådan kraft.

När jag tänker på G-kraft tänker jag på Guds kraft. En kraft som till synes kommer ur det osynlig men kan göra så mycket ändå.

En bibelvers säger ….

”Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta,”
‭‭Psaltaren‬ ‭40:3‬ ‭SFB15‬‬

När livet verkligen gått snett kan han sätta vår fötter på en fast klippa igen. Kraftfullt. Som att förflytta berg liksom

Men jag uppfattar även hans kraft som varsamt ledande. Inte med en tvingande kraft utan mer manande. Mer försiktigt. Kraftfullt på ett annat sätt.

G-kraft som i Guds-kraft är en kraft som förvandlar och förändrar. Han ger kraft att förlåta. Kraft att upprätta. Där det ser hopplöst ut skapar han hopp. Där det ser omöjligt ut skapar han möjlighet.

Precis som i skapelsens morgon. Ur intet skapas allt. Likadant kan det skapas gott för dig ur intet. För när Gud använder sitt skapande ord växer något gott fram. Gud sade och det blev.

Det finns en G-kraft nedlagd i ditt inre. För i vårt inre har Gud tagit sin boning. Han har lagt evigheten i vårt inre.

G(uds)-kraft är himmelens hälsning till dig. En kraft som ges till din hjälp. Inte farlig som g-krafter kan vara. Nej, den är en välsignelse till dig. Ta emot denna goda kraft.

Publicerat den

Närvaro av Gud

Tron på Gud är inte alltid så lätt att förklara. Det är ju ingen synlig person som man tydligt kan hänvisa till. Vi talar om en kraft som är närvarande. Som att se Gud i en inre sinnebild.

Jesus säger vid det tillfället som Han lämnar jorden för att återvända hem till himlen att han är med oss alla dagar intill tidens slut. (Matt 28). Kan vara svårt att se hur det skulle gå till. Och då till alla människor.

Guds närvaro är inte beroende av tid och rum. Inte av den fysiologiska lag vi lever i. Han kan, genom sin Helige Ande vara här och där samtidigt. Kan vara egentligen bevisas av att två människor berättar om sin upplevelse av Gudsnärvaro samtidigt men på olika platser.

Gud är på den mest öppna och välkomnande platsen som finns. Han finns även där det är stängt och tillbommat. Han finns i det land där man öppet får tro. Han finns i det land där regimen förbjuder och stänger igen för tron.

Guds närvaro är bara beroende av att det finns ett hjärta som är öppet för honom. Med hjärtat menar vi våra liv. När du och jag öppnar för en Gudsnärvaro i våra liv, vår tanke , så är han där. Inget kan hindra Gud att vara nära oss om vi vill att han ska vara nära. Psalmisten skriver

Psalms 139:1-10

Herren känner mig

För körledaren. En psalm av David.

HERRE, du rannsakar mig

och känner mig.

Om jag sitter eller står vet du det,

du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Om jag går eller ligger ser du det,

med alla mina vägar

är du förtrogen.

Innan ordet är på min tunga

vet du, HERRE, allt om det.

Du omsluter mig på alla sidor

och håller mig i din hand.

Den kunskapen är för underbar

för mig,

den är så hög att jag inte kan

fatta den.

Vart kan jag gå för din Ande,

vart kan jag fly för ditt ansikte?

Stiger jag upp till himlen

är du där,

bäddar jag åt mig i dödsriket

är du där.

Tar jag morgonrodnadens vingar,

gör jag mig en boning

ytterst i havet,

ska också där din hand leda mig

och din högra hand hålla mig.

Så denna dag vill jag påminna dig om att vart du än är, hur du än mår, vad du än gör, om så någon försöker hindra din gemenskap med Gud själv , så är han hos dig. Guds närvaro finns där du är !!

Publicerat den

Ticka tocka tacka ……

Jag är 7 år. Kanske 8 eller 9. Jag hade lyssnat till sångarna i kapellet i Skultorp. Min pappa var pastor där på den tiden. Vi bodde granne med kyrkan. Det var där jag gick i söndagsskolan.

En sång sångarna sjöng lärde jag mig fort i kyrkan. Jag satt ofta hos tant Inga. Hon hade en stor väska. I den hade hon ofta lite godis. Det bjöd hon mig på. Sången hade en enkel text tyckte jag så jag kunde lätt klämma i.

Ticka tocka tacka Herrens stora namn …

….. löd första strofen i refrängen.

När jag fick följa med till sångövningen första gången såg jag fram emot att Sven-Arne skulle föreslå den.

Till min förvåning inser jag att texten inte var som jag trodde. Antingen hade dom textat dåligt eller så hade jag hört dåligt. Texten löd istället ….

Det är gott att tacka Herrens stora namn ….

Det var ju en väsentlig skillnad. Tack och lov för det. Resten av texten kommer jag inte ihåg. Men den påminner mig om något centralt viktigt. Att tacka. Att tacka Gud.

Mina tankar går till psalm 106:1

Tacka HERREN, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.

Genom allt kan vi tacka Gud för att Han är god. Hans nåd tar aldrig slut. Tacka för allt gott han gjort. Påminn dig om dom gånger du fått bönesvar. Påminn dig om alla gånger du insett att han varit med.

I tider som dessa bär det oss. Det ger hopp. Tilltro. Där tvivel tränger sig på återknyts trons band med Gud igen. Och livets grund blir stabil igen efter att ha gungat oroväckande mycket.

Det är gott att tacka Herren. Det gör något positivt inom oss. Det ändrar fokus. Lyfter vår blick till tilltro än uppgivenhet. Vårt sinne börjar ana och upptäcka den Gud som kan förvandla. Det ger helt enkelt nytt liv inom oss.

Publicerat den

Att se bra ut fick en ny djuphet……

Att se bra ut fick en ny dimension igår.

Under helgen började det blixtra i ena ögat. Både nu och då kom en blixt i mitt högra öga. Rätt obehagligt. Det ville inte sluta. Som brukligt tänkte jag nog som många andra: ”det går nog över”. Jag googlade lite och insåg att det kanske inte var så bra. Tänkte ändå ”det går nog över”. Jag sover på saken typ.

På söndagsmorgonen så är stenbiten bättre. Söker för det och man vill se på ögat.

Det slutade med att man laserbehandlade ögat. Glaskroppen hade dragit i näthinnan och skapat en bubbla med en blödning som följd. Kan gå tokigt så en behandling behövdes.

Med den stora pupillen blev det väl ljust och väl suddigt på mitt högra öga. Jag såg inte så bra ut fast det var fritt fram in i ögat.

Ögonen har alltid varit omhuldat av respekt. Alltså mycket kan ske med min kropp. Ögonen dock, där går gränsen. Usch och fy. Alltså, det är väl inget roligt att varken vara döv eller stum. Men hellre det än att vara blind. Om man nu skulle få och vara tvungen att välja.

Återigen en eloge till vår sjukvård. Kl 10 kom jag dit. 11 var jag klar.

Klarsynthet är något viktigt. Ibland tappar vi fokus. Ibland ser vi fel på saker. Ibland ser vi bara fel. Ibland luras vi av att tro att det ser ”så” ut. Men i själva verket är verkligheten något annat. Ibland är synen på oss själva helt felaktig.

Tänk om vi då kunde genomgå en laserbehandling av vår Herre. Så att vår bild av allt blir rätt. Rätt efter vad verkligheten är.

Kanske låter det befängt. Gud har ju ingen laser. Eller?

Jag tänker att han på ett sätt har det. Den förmågan heter inte laser. Utan den helige ande. Den del av gudomen som är vår hjälpare. Hjälpare att just se på rätt sätt. Handla på rätt sätt. Följa på rätt sätt.

Tänk om vi kunde se på andra genom guds ögon. Handla efter hans sätt att handla. Jag tror att vi kan be om den förmågan.

Så varför inte denna dag be om att få en syn en blick som stämmer överens med guds blick. På oss själva. På vår omgivning. På vår samtid. En klarsynthet som bara Gud kan ge.

🙏Låt så ske Herre. Amen! 🙏