Ett kraftigt bett….

Ett kraftigt bett är inte alltid bara gott.

Satt och åt en lakritskola. (🙈). Så hände det. Mitt i bettet känns det konstigt. Jo då. Mycket riktigt. Där gick tanden sönder.

En tand som går sönder går aldrig sönder vid rätt tillfälle. Så även denna gång. December med julklappsköp. Veckan innan konsert med mycket sjung. Retar inget gott mot tungan.

Det ända goda man kan säga i denna situation att det var gott i munnen när det hände 😂

Får hoppas att min tandläkare har en tid åt mig denna vecka.

Man kan fundera på varför tandvård inte ingår i den vanliga sjukvården. Det borde den göra. En undersökning av läkare kostar typ 150kr eller ngt sådant. Man kan ganska snabbt komma upp i frikort. Hur slarvig man än är med sin kropp gäller detta.

Med tänderna är det inte så som vi vet. Hur slarvig eller duktiga vi är med våra tänder så kostar det skjortan att gå till tandläkaren.

Jag bara undrar när rättvisan ska råda inom tandvården. Det är dags för det nu. Att jag kan hantera det är väl en sak. Men hur många är det inte som får välja bort tandvård pga ekonomin.

Det finns något jag tycker mindre bra om…

Jag försöker alltid att ha en positiv inställning och tro på möjligheter. Skulle jag mot förmodan lyckas sämre med det så försöker jag ta mig i kragen och ändra mig. Jag försöker intala mig att det är inte omöjligt utan att allting är möjligt. Något av det jag för en tid sedan skrev om min förhållning på jobbet. Att tror du så tror jag med dig.

Men det finns en sak jag tycker mindre bra om. Och det är att gå till tandläkaren.

När jag var liten så hade jag nog fler hål i tänderna än genomsnittsbarnet. När jag skulle gå till tandläkaren var det inte sen bästa dagen i mitt liv. Skulle man hålla sig till sanningen så var det nog den värsta dagen.

Min tandläkare hade nog bestämt sig för att barn, dom kan man plåga så mycket som möjligt. Han ville inte bedöva. Undrar om han trodde att barn inte kunde känna smärta. För trodde vi ju att barnen inte hade känslor. Han var hårdhänt och det gjorde så ont. Jag minns att jag grät varje gång.

Det känslan satt i långt upp i åren. Att gå till tandläkaren var minst sagt en pina.

En dag i övre tonåren mötte jag en tandläkare som kunde borra utan att det knappt kändes. Han liksom bara borrade så mycket det just behövdes och med lätt hand. På något sätt har han omvänt mig. Så flyttade jag. Det var dags att gå till tandläkaren igen. Usch vad trist men vilket flyt jag hade. Tandläkaren hade också flyttat, till samma samhälle.

Sen några år har jag haft en ny tandläkare. Han har varit minst lika underbar. Jag har tyckt att det har varit ganska okej att gå till honom. Så blir han sjukskriven och jag får en ny, denna gång en kvinna. Då väcktes dom gamla ”att-jag-tycker-inte-om-att-gå-till-tandläkaren”-känslorna. Hennes handlag var långt ifrån ömsint. Då är det inte så roligt att gå till tandläkaren. ”Men du är ju gammal nu Pedher, skärp dig, så farligt är det väl inte”, kanske du tänker. Nä, säkert inte men jag gillar det inte.

Igår var det dags igen. Samtidigt som jag hade service på bilen gjorde jag service på tänderna. Man är ju praktisk.

Hur gick det då?

Det gick hur bra som helst. Om man nu ser till hur det kändes. Bytte tom fyllning utan bedövning (😊). Men det blir mer att göra. Men jag gick därifrån med lättare steg. Både i sinnet och med tanke på plånboken.

Jag tycker dock fortfarande mindre bra om tandläkarbesök för nästa gång blir det bra mycket dyrare än dessa 2500 kr det kostade denna gång.