– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Måste bara ropa ut det. Vilken ljuvlig kväll.
Kan det vara det en augustikväll den 22/8? Utan en solnedgång?
Ja visst. God värme. Varma vindar. Så ljuvligt.
Denna somna är fantastisk. Tom en mulen kväll är det gott.
Så tacksam för det. Inte konstigt att man lägger sig till ro med ett leende.
Hur där din visdom väver livets trådar – känner du igen den strofen?
Den sjunger vi sången ”O store Gud”. Blev påmind om den i helgen som gick.
Livets framfart är som en väv som vävs. För varje dag och händelse så vävs en bild fram. Alla vår livshändelser är som olika trådar med olika färger. Genom livets olika skiften ändras nyanser i takt med vad vi möter av glädje och sorg.
Du och jag väver på vår livsväv varje dag. Utan att egentligen reflektera så mycket över det. I det korta perspektivet ser vi inte någon större bild än nuets upplevelse. Men när tiden har gått och vi får orsak att backa tillbaka lite så växer bilden fram. Bilden av våra liv.
Jag tänker bilden av ett resårband. När fibrer i resåren går sönder tappar resåren som möjlighet till elasticitet. Den kan inte tänja på sig och komma tillbaka till utgångsläget. Det är det som sänder tex när man skadar ett ledband. Det går sällan av men mister sin funktion för en tid.
Så tänker jag i bland att vår livsväv också blir. Trådar går av. Bilden skadas. Det som skapats går bitvis sönder. Då behövs det en tid av att restaurera väven och bilden. Det kommer säkert aldrig att bli exakt såsom det var från början. Men något åt det hållet.
Hur där din visdom väver livets trådar – Guds visdom som hjälper oss att väva livets trådar. Gör han inte det jämnt? Jo, men handen på hjärtat, vi lägger oss i rätt bra själva också.
Jag tror, och blir mer övertygad efter hand, att vi som människor behöver ta emot denna Guds visdom när vi väver vår livsväv. Så att rätt mönster träder fram. En bild och material som håller över tid.
Gud skapar förutsättningar för vårt livspussel. En sådan förutsättning är vilan. Sabbaten. Vilodagen. Men likaså dygnsvilan och årsvilan. Dom trådarna i livsväven är lika fullt viktiga för att bilden ska bli komplett och vacker. Lika viktiga som pausen på notraden bland alla noterna.
För mig växer denna strof starkare just nu. Finns säkert sina orsaker för det. Men i ett liv som levs vävs trådar fram. ”Hur där din visdom väver livets trådar” Vi kan tryggt vila i att den väv som vävs utifrån Guds visdom har goda förutsättningar att bli en vacker livsbild.
För tre år sedan skrev jag några tankar om livsväv. Det finns passager i livet vi är mindre stolta över. Då skrev jag så här: ”Dom passager vi passerar vi gjort våra mindre bra val får vi be om förlåtelse för. Vi kan inte ha dom ogjorda. Dom finns på vår väv. Vi får förhålla oss till dom. Här är Guds nåd så stor. Vi vet att han står verkligen i försoningens tjänst och uppdrag. Han är proffs på upprättelse. Sådan är hans nåd.” Det kan vara gott att påminna sig om.
Var rädd om din livsväv – väv den med omsorg.
Ps Ibland blir det knut på livstrådarna när vi försöker väva. Stanna upp en liten stund. Många gånger är det en enkelt knut att lösgöra. Ibland behöver man hjälp. Men ge aldrig upp. Det löser sig på ett eller annat sätt. Ds
Jag gick till biblioteket. Tror inte jag har varit på ett bibliotek dom sista 10 åren. Det var kanske att ta i men det var mycket länge sedan.
Undrar egentligen varför. …. ? 🤔🙄
När jag fått min lånekort så sätter jag mig i en fåtölj och börjar botanisera lite. Kollar informationen. Börjar upptäcka ljudböcker.
När jag sitter där upptäcker jag hur ljuvligt det är att bara vara i denna miljö. Tyst. Lugnt. Avslappnande. På frågan om bibliotek är bra för hälsan finns det bara ett svar. Ett klart Ja. Så är det.
Märker hur jag bara kopplar ner på något sätt. Jag blir sittande en stund. Det är stilla. Inte massa ljud. Ett stilla sorl bara.
Att jobba här måste vara en lisa för själen. Ordet lisa betyder typ lindring av smärta eller bekymmer. Uttrycket en lisa för själen betyder ungefär samma sak som, det kanske mer kända uttrycket, balsam för själen. Det sistnämnda känns närgånget vackert. Balsam för själen.
Balsam. Talar om vederkvickelse och läkedom. Skadat hår kan bli ”bra” igen med balsam (har jag hört jag som inget hår har 😊). Balsam för själen läker skadan vi kan ha fått i vårt inre.
Tänk att vi har dessa platser som ger balsam för oss. Bibliotek. Skogar. Vatten.
Kan inte annat än tänka på psalmisten som skriver: ”Han för mig till vatten där jag finner ro. Han låter mig vila på gröna ängar”.
Miljöpartiet gör allt för att miljön ska bli bättre. Inte så konstigt alls. Det är ju deras djupaste och största fråga. Och vi behöver sannerligen göra något åt miljön.
Men skatt på parkering vid storköp, cykla och handla med en lådcykel (vilket hån mot familjen med många barn och bor på landet) är att gå lite för långt. Missförstånd enligt Fridolin. Möjligen men det uppfattades så i sin enklaste betydelse.
Uppenbarligen fungerar inte skattetricket med att lägga skatt på allt som är osunt. Tydligen så används pengarna till annat än att förbättra miljön.
Jag tror att Miljöpartiet skulle vinna mer på att utveckla alternativa drivmedel snabbare. Elbilar med dess rabatter har trots allt bara välbetalda människor råd med. Läs: ”mycket välbetalda”.
Har mött sådana där lådcyklar när jag varit ute på promenad. Verkar inte lättstyrda. Tar mycket plats på cykelbanan. Visst, man får med sig både saker och sina barn i lådan.
Förlåt MP men det där förslaget blev liiiiiite för konstigt milt sagt. Intensionen var god. Men en fördel har det väl. Man kan skrota den största delen av parkeringarna och bygga affärer istället 😁. Men det är klart att jag fattade poängen. Vi måste köra bil mindre, flyga mindre, gå och cykla mer, använda solenergi och vind mer. För att lyckas med det tror jag man behöver locka mer än att straffa.
Skatt på parkering? Men hallå. Det är väl ingen som tror att vi inte redan betalar den parkeringen. Det får alla butiksägare betala på sin hyra och till sist är det vi konsumenter som betalar kalaset. Så ta dom pengarna istället så har vi löst det bekymret.
Hittade en lådcykel för storfamiljen. Hos bikemaster.se Stor rymlig och med el. Kostar som en mindre bil. Men man kan lägga gympengarna på annat. För övrigt hade dom en hel del alternativ att välja mellan.
Ps Läser att MP som vill bortförklara sin skatt som osanning. 2016 skrevs en motion på just det ämnet så…… osanning? Upp till bevis MP Ds
Frid lämnar jag (kvar) åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. Johannes 14:27
Min frid ger jag er – Jesus gav lärjungarna sitt erbjudande. Han gav dom sin frid. Han tog inte med sig sin frid upp till himlen utan lämnade kvar den.
Frid talar om harmoni, ro, lugn, vila, stillhet, sinnesro. Man skulle kunna tala om att ha balans. Något vi människor behöver.
Man kan fundera på vad ”världen” kan stå för. Finns säkert många förklaring och tankar. Men kanske handlar det om att det finns mycket på denna jord som vill ge oss intryck och upplevelser. Men dom går inte att jämföra med den frid Gud ger. Man kan mata sig med mycket man tycker ger meningsfullhet. Det kan vara jobb. Framgångar. Pengar. Människor. Upplevelser. Men det som ger något bestående inom oss är den frid som Gud ger.
Under vissa tider finns det oro inom oss. Vi är inte i balans. Då är hälsningen till dig och mig: ”Min frid ger jag er”.
Det finns något djupare i allt detta. Gud uppmanar oss att inte oroa oss och tappa modet. Förutsättningen för det gav han oss i orden ”min frid ger jag er”. När vi lever i den friden så behöver vi inte oroa oss och tappa modet.
Tänker mig att frukten av att ha inre frid är att vi inte tappar modet och oroar oss mindre.
Vår bön denna söndag får bli:
Herre, ge oss din frid så att vi inte tappar modet och oroar oss. Fyll oss med din frid så att oro trängs undan och vi får leva i din harmoni. Tack Herre för din frid. Amen
Vi är ett blygt folk.
Nja, inte överallt men rätt ofta. Ibland kan ju vi människor vara väl framfusiga i grupp. Inga hämningar. Högljudda och skräniga.
Men när vi möts i på en stig eller ska sitta nära varandra på bussen ….. typ…… då händer det något märkligt med oss.
Den sista tiden har jag gått en promenad varje dag. Uppmuntrad till det som en del i återhämtningen så blir det några kilometer varje dag efter en stunds siesta efter lunch.
På mina promenader möter jag rätt många människor. Jag laddar för ett ”hej” men så svårt det är att få kontakt och ett ”hej” tillbaka.
Vi stirrar blint ner i backen. Eller så tar vi upp mobilen. Råkar det bli ögonkontakt så tittar man snabbt åt sidan.
Vi är ett blygt folk.
Det är lite märkligt tänker jag. Undrar varför. Tror vi att den vi möter inte vill hälsa? Är vi rädda för att få igång ett samtal?
Kanske är det typiskt svenskt. Dom som varit utomlands vittnar om att det är enklare i andra länder. Inte vet jag om det är så överallt.
Tänk om vi kunde släppa loss lite. Öppna upp. Tar ner garden. Möta med ett leende.
Som du ser så brukar jag gå på en ”spång” som är ganska smal. Det blir lite lustigt att mötas där och inte få ögonkontakt. Så nära men ändå så långt bort.
Jag tror vi mår bra av att öppna upp oss lite. Så farligt kan det inte vara.
Det lär bli många rundor i höst. Jag hoppas på många ”hej”
på-väg-mot-väggen-men-stanna-innan-krocken
Så definierar jag mitt liv just nu. När livet hinner ikapp är en beskrivning.
Men det är inte lätt att lära sig köra på halvfart när man är van att hålla högre tempo. Du som hamnat där vet precis vad jag pratar om. Andra har nog svårare att ta in det. Men så här långt har det gått nästan bra. Så bra att jag måste ändå vara nöjd.
Men hur hamnar man egentligen i det? Andra verkar klara ett högt tempo hela livet utan att köra fast.
Det finns nog inga enkla svar eller mallar att förstå det utifrån.
Men en möjlig orsak är nog att man ger ut mer än man tar in. Att man ger ut mer kraft än man hinner att återföra. Då blir det nog, (nog? Där kan nog inte det ordet finnas), då blir det helt enkelt fel balans. Så tar krafterna slut.
Det handlar alltså mer om att hitta det som tagit för mycket energi och förändra där. Det ska jag lära mig.
För det sammanhang jag rör mig i nu där trivs jag. Där vill jag vara. Det måste bara ske i rätt takt.
Så vad jag tror så behöver jag sakta ner en tid för att sen hitta rätt rytm.
Kanske kan du som gått igenom det ge goda råd.
Vad är det som gör att vi så ofta som människor hamnar i detta? Tempot i vår tid är på tok för högt. Få ska göra mycket. Så blir människor sjuka. Det är det sjuka med vår tid.
Men livet har varit ett långt lärande. För varje tid har vi lärt oss något nytt. Så kommer det alltid att vara. Så även nu.
Kanske detta ändå kan vara en påminnelse om att stanna i tid. ”på-väg-mot-väggen-men-stanna-innan-krocken”. Eller som någon sa: man har stannat i draperiet . Tänk inte ”i morgon” som jag gjorde. Tänk ”nu”.
Jag tog tag i det jag tänkt göra länge. Jag skjutit upp det länge. ”Det kan jag göra en annan dag” typ när det regnar. För någon dag sedan regnade det. (!)
Jag rensade ut massa gammalt ur mina köksskåp. Hittade kryddor som hade sett sina bästa dagar. Någon hade några år på nacken (🙈). Skulle tro att det regnat någon dag dom sista åren – typ. Dom borde varit utrensade för länge sedan. Dessa varors bästa-före-datum hade klart gått ut.
Alltså, ibland kan man känna igen sig i att man passerat bäst-före-datumet. Nästan så att man skulle vilja bli utrensad. Sliten och gammal. Skulle tro att jag inte är ensam om att drabbas av den känslan.
Men tänk så fel man har då.
Tänk så fel vi har då. För trots att vi kan uppleva det så har varken du eller jag passerat vårt bästa-före-datum. Vad än känslor säger. Vad än humöret säger. Vad än någon annan säger, både som en viskning eller starkt tillrop, så är det Fake News.
Du har inte och kan aldrig passera ett bästa-före-datum som människa. Du är alltid lika värdefull. Du är aldrig utgången. Du är alltid möjlig. Alltid något att tillföra. Om så du tror något annat. Kanske går det i annat tempo på annat sätt. Men du är ändå någon att räkna med för någon.
Låt mig säga det en gång till…
Du har inte passerat ditt bästa-före-datum.
Det är bara ett märkligt påfund som vi har fått om bakfoten. Låt oss skrota det fenomenet för alltid.
Ps kolla gärna sidan med ordspråk som förnyas varje dag under 31 dagar Ds
Just nu har vi sikte på barnen och skolstart i våra butiker på jobbet. ”Handla hållbart till barnen” är vår slogan.
Handla hållbart – men när och hur?
Det finns så många situationer som vi behöver handla hållbart.
Mot varandra. Vi behöver vara på ett sätt mot varandra som håller i längden. Som gör något gott med våra relationer.
Med oss själva. Vi behöver handla med oss själva så att vi håller länge. Äta bra och nyttigt. Tänka på hälsan och främja den på olika sätt.
Handla hållbart för miljön skull. Vi har denna sommar blivit påminda om vår jords klimat. Vi måste tänka om på vårt slöseri med våra saker. Handla sådant som inte förstör vår jord. Vilket påminner oss om att uppfinna sådant som inte förstör vår jord.
Handla det som håller länge. Vi behöver satsa på det som kan hålla och räcka länge. Billigt är lätt att bara slänga. Vi behöver skapa sådant som är hållbart länge.
Handla det som redan är gjort. Vi kallar det för att handla second hand. En sak kan användas många gånger. Varför slänga när det fortfarande fungera och är funktionsdugligt. Det är billigare. Vi tillför inte massa nya kemikalier i vårt ekosystem.
Handla hållbart är så viktigt på alla plan. Finns ett ordspråk som är en gyllene regel. ”Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”. Det är att vara på ett hållbart sätt. Det är att tänka efter först.
Men visst är det svårt att handla hållbart i allt. För tänker vi efter så handlar vi allt för ofta ohållbart med våra olika resurser vi har tillgång till. ”Jag ska bara” är ett gångbart utryck för att komma undan. ”I morgon ska jag ändra mig” så kan jag fortsätta lite till.
Att inte handla hållbart kommer till slut till ett bittert slut. Relationer går i kras, man springer in i väggen, klimatet spelar oss ett spratt. Till slut tar allt slut. Och då är det försent att ändra på något. Då kan vi inte säga ”i morgon är en bra dag att börja på”.
Så att handla hållbart är långt ifrån något som bara handlar om jordens miljö. Inte minst handlar det om hur vi är mot varandra . Det är inte en ekonomisk fråga trots att vi försöker göra det till det. Det handlar om allt. För allt hänger ihop på något förunderligt sätt. Så vi kan ändra slogan till ”Handla hållbart till dig” – i längden blir du en vinnare och alla runt omkring dig.
Kanske har du inte missat stavhoppsfinalen i EM. Då Mondo hoppade 6,05 i stavhopp. En fantastisk prestation. Vilken final det var. Alla gjorde enorma prestationer. Peppade av varandra.
Men det som fick min största uppmärksamhet var hur stavhopparna var mot varandra. Som peppade varandra. Uppmuntrade och dom var som en stor familj. Trots att dom var konkurrenter så var det genuint glada för varandras framgångar. Led med varandra när man missade och rev. Man lämnade inte heller tävlingen när man var utslagen.
Tänk att konkurenterna kunde vara så generösa mot varandra. Att glädjas för en annans framgång är fantastiskt. Att inte lämna bara för att det går bättre för andra är stort.
Kanske har vi något att lära av detta.
Att glädjas av andras framgångar. Erkänna dom som något bra. Att peppa när det går sämre för någon. Att man mitt i en ”konkurrerande”-situation kan stödja varandra. Genom att stödja varandra kan man nå mycket längre och högre.
Pedher´s blogg 