Etiketter

, , ,

Hur där din visdom väver livets trådar – känner du igen den strofen?

Den sjunger vi sången ”O store Gud”. Blev påmind om den i helgen som gick.

Livets framfart är som en väv som vävs. För varje dag och händelse så vävs en bild fram. Alla vår livshändelser är som olika trådar med olika färger. Genom livets olika skiften ändras nyanser i takt med vad vi möter av glädje och sorg.

Du och jag väver på vår livsväv varje dag. Utan att egentligen reflektera så mycket över det. I det korta perspektivet ser vi inte någon större bild än nuets upplevelse. Men när tiden har gått och vi får orsak att backa tillbaka lite så växer bilden fram. Bilden av våra liv.

Jag tänker bilden av ett resårband. När fibrer i resåren går sönder tappar resåren som möjlighet till elasticitet. Den kan inte tänja på sig och komma tillbaka till utgångsläget. Det är det som sänder tex när man skadar ett ledband. Det går sällan av men mister sin funktion för en tid.

Så tänker jag i bland att vår livsväv också blir. Trådar går av. Bilden skadas. Det som skapats går bitvis sönder. Då behövs det en tid av att restaurera väven och bilden. Det kommer säkert aldrig att bli exakt såsom det var från början. Men något åt det hållet.

Hur där din visdom väver livets trådar – Guds visdom som hjälper oss att väva livets trådar. Gör han inte det jämnt? Jo, men handen på hjärtat, vi lägger oss i rätt bra själva också.

Jag tror, och blir mer övertygad efter hand, att vi som människor behöver ta emot denna Guds visdom när vi väver vår livsväv. Så att rätt mönster träder fram. En bild och material som håller över tid.

Gud skapar förutsättningar för vårt livspussel. En sådan förutsättning är vilan. Sabbaten. Vilodagen. Men likaså dygnsvilan och årsvilan. Dom trådarna i livsväven är lika fullt viktiga för att bilden ska bli komplett och vacker. Lika viktiga som pausen på notraden bland alla noterna.

För mig växer denna strof starkare just nu. Finns säkert sina orsaker för det. Men i ett liv som levs vävs trådar fram. ”Hur där din visdom väver livets trådar” Vi kan tryggt vila i att den väv som vävs utifrån Guds visdom har goda förutsättningar att bli en vacker livsbild.

För tre år sedan skrev jag några tankar om livsväv. Det finns passager i livet vi är mindre stolta över. Då skrev jag så här: ”Dom passager vi passerar vi gjort våra mindre bra val får vi be om förlåtelse för. Vi kan inte ha dom ogjorda. Dom finns på vår väv. Vi får förhålla oss till dom. Här är Guds nåd så stor. Vi vet att han står verkligen i försoningens tjänst och uppdrag. Han är proffs på upprättelse. Sådan är hans nåd.” Det kan vara gott att påminna sig om.

Var rädd om din livsväv – väv den med omsorg.

Ps Ibland blir det knut på livstrådarna när vi försöker väva. Stanna upp en liten stund. Många gånger är det en enkelt knut att lösgöra. Ibland behöver man hjälp. Men ge aldrig upp. Det löser sig på ett eller annat sätt. Ds