”…..Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv……”‭‭Jesaja‬ ‭38:12‬ ‭SFB98‬‬

  Livet beskrivs som en väv vi väver. För varje gång skytteln går genom vägen är det dom årsringen på ett träd. För varje del på väven växer vår livsbild fram. Bilden kommer vara ömsom ljus och ömsom mörk. Den kommer ha bilder ir vårt liv vi är stolta och glada för. Andra partier vill vi helst kanske glömma men dom finns likväl med på vår livsväv. På vår livsväv kommer allt med. 

Det väcker oss till att väva vårt liv på bästa sätt. Tror ingen av oss har något uppsåt att göra/leva vårt liv på ett felaktigt sätt. Dom passager vi passerar vi gjort våra mindre bra val får vi be om förlåtelse för. Vi kan inte ha dom ogjorda. Dom finns på vår väv. Vi får förhålla oss till dom. Här är Guds nåd så stor. Vi vet att han står verkligen i försoningens tjänst och uppdrag. Han är proffs på upprättelse. Sådan är hans nåd. Värre är det med oss människor. Vi är långsinta allt för ofta. Vi säger oss förlåta men lever allt för ofta kvar i oförsonlighet. 

Hur ser din livsväv ut? Jag skulle tro att den dominanta bilden är god, ljus och vacker. Eller hur? Det är dom varma färgerna som tar överhanden. När du ser alla goda händelser fylls du säkert med tacksamhet. Vår livsbild är sådan. Den ger oss glädje. Glöm aldrig det. 

Kanske vill du be med mig en bön av förlåtelse och tacksamhet när vi ser vår livsväv växa fram 

Gud, tack för livet. Tack för alla fina bilder och minnen jag blivit påmind om. Tack för att jag fått vara med om dom. Hjälp mig bära dom tunga bilder som jag gått igenom. Ge nig styrka att minnas dom på ett ljust sätt. Herre, förlåt mig dom passager som gick fel eller var mindre lyckad. Hjälp mig att ta lärdom från dom. Hjälp mig att väva mitt liv på ett bra sätt från denna stund. Amen