Månad: september 2020

Publicerat den

Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan

Ibland är det så lätt att vara trosfrisk. Man tycker det bara att tro. Det är så klart att Gud kan mycket mer än det jag kan.

Men så kommer dom stunderna där tron inte riktigt räcker till. Kanske lite av tvivel smyger sig in

Jag tänker att ….

Där tron inte räcker får vi använda oss av förtröstan

Förtröstan är så vackert och inrymmer något av en tillit bortom en stark tro. Ändå verkar den bära genom det man möter.

Det är då tron får mer av hopp i sin natur. Med en ton av hoppfullhet och tillförsikt. Man kan inte säga att det är en stark tro på att det ska lösa sig. Men man är hoppfull att så ändå ska ske.

Så jag känner att när tron inte räcker till är det ändå inte ute med oss. På det viset att det bara är att ge upp. Nej, det är då förtröstan får träda fram. En förlitan på att även om inte min tro räcker till, förtröstar jag ändå på att det ska lösa sig ändå. För den Gud som vanligtvis min starka tro vilar på bör nog kunna lösa det ändå. Det säger min förtröstan mig.

Så bli inte uppgiven om din tro gungar lite. Låt förtröstan ta vid. Så ska du se att det finns en väg fram.

Publicerat den

Minnen som gör oss glada …

För ett år sedan var jag, tillsammans med en grupp, i Tanzania. Vi åkte dit för att se vår församlings mission. När jag börjat plocka fram den resan i minnet väcks det mycket glädje. Bild för bild, händelse för händelse, väcker så mycket glädje.

Du kan se många bilder genom att titta under menyn i min blogg. Tex på barnen. Eller när vi var i safarieparken . Resan var 2019 så kolla gärna in den.

Visst är det så att vissa minnen bara gör ont. Men vi lämnar dom för ett tag. Det finns så många goda och härliga minnen.

Att få tag på alla dessa minnen gör gott inom oss. Kanske kan korten från minnet hjälpa dig. Men tänk när man bara kan koppla på dom inom oss. Så får man en känsla av att nästan vara där igen. Dofter påminner sig. Skratten. Så börjar det göra massa gott inom oss. Låt dom goda minnena verkligen påverka dig. En så bra motkraft mot allt det jobbiga vi möter.

Det är som att dom goda minnena frigör goda ”hormon” hos oss. Som påverkar oss till ett ljusare inre och fridsammare sinne. Detta tror jag att vi behöver mycket av.

Minnet från vår resa till Tanzania är så härligt. Vi hade så roligt. Upplevde så mycket tillsammans. Händelser som fört oss samman. Vi har fått band mellan oss som grupp som nog aldrig kommer att gå sönder. Det är nog beviset på att goda minnen gör gott med oss över tid.

Publicerat den

Ditt värde ligger inte i det tillknycklade ….

En skrynklig sedel har samma höga värde. Om en sedel används så att den blir tillknyckla och skrynklig är den lika värdefull. Den har samma värde om den så används på ett lagligt sätt eller används i svarta affärer. En sedels värde har det värde som riksbanken bestämt.

Ditt värde har inte ändrat för att du blivit tillknycklad. Vad du än gått igenom, vad du än har gjort för dumheter så är du lika värdefull.

Det är så lätt att vi nedvärderar oss som människor. Ger upp oss själva på något sätt. Att det är ute med oss. Så dömer vi ut oss som hopplösa fall. Att det vi gjort, men ångrar djupt, gör det omöjligt för oss att få upprättelse. Det liksom inte finns någon förlåtelse på något vis.

Men det är ju precis tvärtom. I vår ånger fina det en underbar förlåtelse. Där vi människor har så svårt att förlåta varandra har Gud mycket enklare. För där ånger finns – finns förlåtelse.

Publicerat den

I Guds närhet finns inga begränsningar i antal

I dessa tider är det många begränsningar. Var på gudstjänst där man endast fick vara 50 personer. Man fick anmäla sig. Så hade vi flera sådana gudstjänster på rad.

I Guds närhet finns ingen 50-gräns. Alla får plats. Till honom behöver vi inte anmäla oss på någon webbplats. Hos Gud finns ingen riskgrupp som inte har något tillträde. Hos Gud är ingen för gammal. Inte heller för ung.

Hos Gud finns ingen som är ”för mycket” av något. Inte för rik. Inte för fattig. Inte för kort eller lång. Inte heller för dåligt klädd. Hos Gud finns ingen som inte är tillräcklig helig eller tillräckligt värdig. Eller allt för ohelig eller ovärdig. Alla har tillträde till honom.

Idag kan vi klaga på att vi inte får eller kan vara med. Undrar ibland om vi tänker så i relationen till Gud. Att vi varken vill eller kan. Men en sak är säker. Vägen till Gud står öppen.

I dessa tider då vi söker oss till sådana ställen vi är begränsade att delta i finns det en annan plats. Varför inte söka sig till den plats som är obegränsad. Platsen nära intill Gud.

Publicerat den

Vem är Jesus ?

Jag håller på att förbereda en insats i en av våra Alpha-grupper. Ämnet är ”Vem är Jesus?”

För somliga är han en fotbollsspelare, andra en granne. För andra är han ingen. Aldrig hört talas om honom. Men för många många, räknas i miljoner , vet om honom. Att han är Guds son.

Vem säger du att han är ?

För mig är han den centrala gestalten i min tro. Upplever honom som den jag formar min bön till. Helt enkelt lever mitt liv med. Genom honom. Utifrån honom.

Själv säger Jesus om sig själv att han är Vägen, sanningen och livet. Så lägger han till: ingen kommer till Gud utan att gå genom Jesus. Du läser det i Johannes kap 14. Det är rätt avgörande tanke.

Somliga menar att Gud allena är viktig. Jesus är mer oviktig. Ett sådant tankesätt gör Jesus själv om intet.

Så varför inte ta några minuter och fundera på hur du förhåller dig till Jesus. Om det verkligen är sant att Jesus är vägen till livet, om det är tron på honom som är förutsättningen för att komma till himlen, blir det oerhört viktigt hur vi förhåller oss till honom. Han gör anspråk på det så vi kan inte ändra på det.

För massor av år sedan predikade jag över ämnet ”Mer Jesus”. Jag tänker att det är mer aktuellt än någonsin (om man nu kan säga så om honom som alltid varit viktig). Det behöver bli mer Jesus över allt. För han har det vi behöver idag. Om han får bli större i våra liv kommer det att göra oss så mycket gott. Det är jag övertygad om.

Publicerat den

Att ge en ny chans….

Läste följande citat ….

Det är bra att ge människor en ny chans . Man kan börja träna på sig själv

Allt för ofta upplever jag att det är för lätta att döma ut människor. Ibland undrar jag varför det blir så. Om det är för att vi själva sätter osann fokuset. Avundsjuka. Eller om det bara är illvilja. Knepigt är det i all fall.

Känner att det handlar om att ”som man själv vill bli behandlad skall man behandla andra”. Vi glömmer det lite för lätt.

När vi sen har svårt att ge oss själva en ny chans blir det lite extra jobbigt tänker jag. När man dömer ut sig själv, vem ska då kunna lyfta oss över det. Ganska svårt läge.

Men varför inte träna på sig själv. Träna sig att ge sig själv en ny chans. Våga en gång till. Ta mod till sig att göra det igen.

Jag är rädd för att vi ger upp. Vi tror inte det är möjligt. Allt för många hinder tycker vi reser sig framför oss. Människors tyckande och tänkande. Jag skulle bara vilja uppmuntra dig till att ge dig en ny chans. Våga en gång till även om misslyckandet påminner sig. Även om det känns som en uppförsbacke. Även om det finns sådant som vill hålla sig tillbaka. Våga. Gör det. Missa inte möjligheten och tillfället.

Publicerat den

Tillit – handlar mycket om förtroendekapital

Tillit är för mig, inte bara ett vackert ord, utan något fantastiskt fint. Där tillit råder är en doft av frid. Finns en förtroendegivande atmosfär. Där man på något sätt känner en varm atmosfär.

När tillit saknas växer det fram en uppgivenhet som kan bli dyrbar på sikt.

Synonymer till tillit är förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro, hopp, lit
Motsatsord – misstro, skepsis

När man funderar närmare på synonymorden blir det tydligare. Tillit är så mycket mer än bara några bokstäver. Tillit är mer av ett fundament. En grund som ger en förutsättning för en god framtid men också i nuets möjligheter.

Motsatsen är tydligt nog. Misstro föder inget gott.

Tillit handlar mycket om förtroendekapital. Något man bygger upp efter hand. Tar tid. Men det kan gå fort att rasera. Jag är rädd för att vi tror att det är lättvunnet. Likaså är jag rädd för att vi inte förstår dess värde och misstar oss att det är lätt förgånget.

Tillit är något vi behöver odla och vårda. Tillit är som att gå hand i hand där underlaget kanske inte är det bästa. Men man litar till att man stöder varandra. Och skulle man snubbla kommer den andre att fånga upp. Det ger en varm känsla av att inte vara ensam. Att inte bli utelämnad när det blåser. Att veta att det finns en som tror på oss även om det blir oroligt omkring.

Tillit är så värdefullt att det kan göra hela livets möjligheter. Kan vara avgörande både i det lilla och i det stora.

Tillit är som när barnet slänger sig ut i luften i tro att någon ska fånga dom. Den person som kan känna tillit till någon är som ett sådant barn. Jag tror att vi alla vill vara en sådan som någon litar på. Litar så mycket på att man skulle våga göra som barnet. Slänga sig ut och tro att man blir uppfångad av oss.

Publicerat den

Till låns

Ibland blir felskrivning helt enkelt sanningen.

Felskrivningen blev ungefär så att vi fick volontärerna till vår butik till låns. Jag skulle skriva att det kändes väldigt bra med att det kom nya volontärer.

Men det är ju verkligen mycket i livet som är just bara till låns.

Det är så mycket som vi tar för givet som egentligen bara är till låns. När vi inser det kanske vi blir lite mer mån om dom och blir lite mer omsorgsfulla att göra vad vi kan för att bevara dom.

Tänk på tex vänskap. Vänner är till låns. Inget vi kan ta för givet. Likaså luften vi andas. Jorden vi går på. Solen vi njuter av. Vattnet vi dricker. Solnedgången liksom soluppgången.

Vi alla har fått gåvor i livet. Vi kallar dom talang eller självlärd kompetens. Det har vi inte köpt på något sätt. Man skulle kunna säga att vi har fått dom till låns att förvalta.

Ytterst sett skulle jag vilja säga att vi har fått livet till låns. Som vi behöver vårda för att sen kunna återbörda det på bästa sätt.

Så varför inte fundera på vad vi har fått till låns och hur vi förvaltar det. Det kan vara avgörande om vi kan och får behålla det.

Publicerat den

Snyft

Inte visste jag detta att det var ett faktum så snabbt. Förberedd? Jo men ändå.

Inser att denna morgon tar en given sak slut. Insåg det när jag kom till affären i måndags. Då stod inte ”Fru Bär” där och sålde jordgubbar. Räknade snabbt ut att dom färska jordgubbar jag har i kylskåpet är dom sista.

Idag är det den dagen då dom tar slut.

När man gör något för sista gången är det alltid lite vemodigt. Så stor skillnad från när man gör det för första gången. Som när dom första gubbarna blir till salu i Juni. Dom svenska alltså.

Så när något tar slut är det både vemodigt och sorgligt.

Troligen skulle ingenting bli bra om det alltid var sig likt. Kanske man ändå får erkänna att när något tar slut finns det något gott i det. Då kan man vänta på något annat nytt.

Sen finns det sådant som är bra att det tar slut. Sådant som har blivit mindre bra. För att inte det ska bli jättefel kanske det är bra att det just tar slut. Tex mindre uppbyggliga relationer. Att då släppa taget om dessa gör oss nog gott. I alla fall på sikt.

Så vi behöver inte vara så rädda för att något tar slut. Jag vill tro att det är ibland ett nödvändigt steg för att släppa fram något nytt. Något som är tänkt för den tid som nu är.

Så ja visst, det är sorgligt. Tårar kanske fälls. Men dom kan vändas i ett leende då det nya gör entré.

Våga se ett slut som en början. Då blir inte slutet så dramatiskt. Det får en doft av nytt i sig. Steget vidare blir då en aning enklare.

Publicerat den

Välkommen september

Är jag satt där vid midsommar och tittade ut över vattnet vid Jordhamn på Öland kändes September väldigt långt bort. Väldigt långt bort. När jag nu konstaterar att 1 september är här inser jag att det var inte så långt bort.

Är jag skriver detta sitter jag vid en tjärn i Dumma Mosse. Solen värmer gott men luften är höstlik i sin doft. Vinden är stilla så solen hinner värma mig.

Jag som blivit sommarmänniska får erkänna, vilken underbar tid detta är.

Så välkommen September. Jag längtar visserligen redan till våren. Men jag är övertygad om att du kommer ge mig en fantastisk resa dit.