Snyft

Inte visste jag detta att det var ett faktum så snabbt. Förberedd? Jo men ändå.

Inser att denna morgon tar en given sak slut. Insåg det när jag kom till affären i måndags. Då stod inte ”Fru Bär” där och sålde jordgubbar. Räknade snabbt ut att dom färska jordgubbar jag har i kylskåpet är dom sista.

Idag är det den dagen då dom tar slut.

När man gör något för sista gången är det alltid lite vemodigt. Så stor skillnad från när man gör det för första gången. Som när dom första gubbarna blir till salu i Juni. Dom svenska alltså.

Så när något tar slut är det både vemodigt och sorgligt.

Troligen skulle ingenting bli bra om det alltid var sig likt. Kanske man ändå får erkänna att när något tar slut finns det något gott i det. Då kan man vänta på något annat nytt.

Sen finns det sådant som är bra att det tar slut. Sådant som har blivit mindre bra. För att inte det ska bli jättefel kanske det är bra att det just tar slut. Tex mindre uppbyggliga relationer. Att då släppa taget om dessa gör oss nog gott. I alla fall på sikt.

Så vi behöver inte vara så rädda för att något tar slut. Jag vill tro att det är ibland ett nödvändigt steg för att släppa fram något nytt. Något som är tänkt för den tid som nu är.

Så ja visst, det är sorgligt. Tårar kanske fälls. Men dom kan vändas i ett leende då det nya gör entré.

Våga se ett slut som en början. Då blir inte slutet så dramatiskt. Det får en doft av nytt i sig. Steget vidare blir då en aning enklare.