Månad: juni 2021

Publicerat den

Så har två veckor gått

Så har två veckor gått. Ja , i alla fall nästan, sen jag började mitt nya jobb i Eskilstuna. Känner mig så välkomnad. Inte bara solen har välkomnat mig med sin värme. Mina ny kollegor och medarbetare likaså.

Det är samma jobb typ men ändå så olika. Säljer typ samma saker men på annat sätt. Varugrupper finns som i förra jobbet men andra nummer. (Nästan lite frustrerande när man står i kassan 😅).

🖊 Pennan har gått varm. Intrycken är många. Mycket att lära och ta in

Samtalen är många. Goda samtal. Glädjande samtal. Djupa samtal.

Drömmar börjar växa fram. Idéer ploppar upp. Men dom får mogna först. Det är så idéer inte blir kortsiktiga dagsländor.

Det är så fascinerande att detta funkar. Folk lämnar in saker. Vi säljer. Och då är både människor och miljö vinnarna. Det är stort. Verkligen stort.

Så här skriver vi på hemsidan: ”Att skänka möbler, husgeråd, kläder mm och att handla i vårt varuhus eller kanske ge av din tid betyder att människor i nöd får hjälp. Allt överskott går till välgörenhet i hjälpprojekt i världen men även lokalt här i Eskilstuna. Läs mer om vart överskottet går.”

Det är mycket att processa. Tur att jag fick en stor korg med lakrits på skrivbordet. Då kan jag suga på en lakrits och smälta intrycken.

Just nu är jag inne i en period där jag möter medarbetarna. Vill lära känna, höra om deras drömmar längtan. Så en liten stund med alla.

Kvällarna har det varit många promenader. Vill se och lära känna stan. Jag har ju bott rätt nära Eskilstuna men ändå inte varit så mycket i själva stan. Mest besökt sjukhuset typ. Finns många fina ställen i stan. Så det får bli några bilder till slut.

Publicerat den

Vad drömmer du om?

När jag ser tillbaka på min blogg har jag skrivit om drömmar tidigare. Mormors drömmar. Den kaka jag minns som hennes bästa kaka. Och om att drömma sig bort. Idag tänker jag på andra drömmar.

Vad drömmer du om att du skulle vilja se ske på ditt jobb? Vad drömmer du om att du skulle vilja se hända dina barn? Vad har du för drömresa? Vad drömmer du ska ske i ditt liv? Vad drömmer du om helt enkelt?

Somliga drömmar kan vara, i första anblick, helt omöjliga. Dom är helt enkelt för bra för att vara sanna. Dom känns som att dom bara är tagna ur en overklighet. Andra drömmar kan eventuellt vara möjliga men känns bara lite för komplicerade för att verkligen bli något.

I Efesierbrevet 3 kan vi läsa om att det finns en möjlighet där vi tvivlar på att det finns. ”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, …” En möjlig översättning på denna vers är: ”… långt mer än vi kan önska eller be om”, ”… eller ens drömma eller fantisera om..”

Idag skulle jag vilja påminna dig om att att detta gäller dig. Gud kan göra långt mycket mer än du kan drömma om. I detta tänker jag att det finns en utmaning och en uppmaning att ta till sig. Vad drömmer du om? Har du pratat med Jesus om det? Gör det. Du kanske tvivlar på att det är möjligt. Men denna vers säger något annat. Att det just kan vara möjligt. Lägger man sen till att Gud är alla goda gåvors givare så kan vi lita till att han ger det som är gott ovh bra för oss.

Dröm så högt att det når fram till Gud. Kan hända att det är just samma dröm han har om dig.

Publicerat den

När är det läggdags?

Alltså, när är det läggdags? Jag bara frågar …

När kvällspromenaden var avslutad så blev vi stående och samtalade. Ny bekantskap nytt samtal. Spännande livsöde. Så gick tiden.

Den ljusa kvällen gör det ju helt omöjligt att förstå att det nu är kväll och man borde sova.

Kanske är det just man inser att sommaren är här. Infinner sig en liten längtan till semestern. Då man inte behöver känna sig manad att gå in och lägga sig. Att man kan dra ut på det. Finnas kvar i samtalet. Njuta av den friska luften som infinner sig i samma takt som kvällen blir sen.

Nu dröjer det några veckor innan detta blir möjligt. Men det är också en bra längtan.

Kanske är det just det som är så skönt med sommaren. När kvällen drar in emot natt men känns som kvällen just bara har börjat. Det är ändå något speciellt med dom varma goa sommarkvällarna.

Publicerat den

Guds hand

När jag går på en kvällspromenad i Eskilstuna möter jag Guds Hand. Ja jo kanske inte just Gud i himlens hand. Men väl Guds Hand av Carl Milles.

Blev upplyst av Emil att Guds hand i Västerås ska flyttas. Jag som trodde att den bara fanns på Millesgården på Lidingö.

Guds hand – alltså kan man verkligen flytta den? Guds hand som är allestädes närvarande. Kan man flytta på den då? Nej så klart inte. Den är där du är. Hans kraft som symboliseras i hans högra hand är dig nära varje dag och varje natt.

Wikipedia skriver: En naken yngling balanserar på den stora handens tumme och pekfinger. Han tittar uppåt och kroppen är spänd med vitt utspärrade fingrar och gestikulerande armar som symboliserar ängslan och villrådighet medan handen representerar Guds trygghet.

Kanske är det just så vi kan uppleva det. Vi balanserar mellan hopp och förtvivlan. Ängslan och villrådighet om hur det ska bli. Så får vi stå i Guds starka hand. Där vi mitt i allt får känna trygghet .

På Millesgårdens hemsida kan man läsa: En liten man står i en stor hand. Han tittar uppåt och kroppen är spänd med vitt utspärrade fingrar. Mannen balanserar på den stora handens tumme och pekfinger, något som verkar nog så krävande, men koncentrationen är av ett annat slag. Mannens uppmärksamhet är riktad mot något i himlen som om han tog emot ett meddelande eller förde ett samtal.

”Som om han tog emot ett meddelande eller förde ett samtal”

Ja men precis så är det. Det är så Gud önskar att det ska vara. Att vi väljer att finnas i hans starka utsträckta han och pratar med honom. Där kan han ingjuta mod. Där kan han uppmuntra. Så sträck dig emot Gud. Lyssna. Ta emot det han vill säga till dig.

Guds hand är utsträckt till dig.

Publicerat den

När sommaren gör entré.

När sommaren gör entré gör det något med oss. Vilken avslutning på veckan vi fick. Den var ju näst intill magisk. Hela veckan var ju en skön resa i sommarens bästa sida.

Varmt. Sol. Svag vind. Somliga ansåg det vara läge att bada. (Men det var ju att ta i. ) När man bara njuter och njuter och njuter. (Att sen hockey-VM tog slut är väl ett säkert sommartecken).

Denna tid lockar ut oss människor. Vi blir inte så mycket inne. Det är mer rörelse. Man pratar med fler. Det är som att vi blir lite öppnare. Lite mer tillgängliga.

Ibland undrar jag varför vi inte kan ha samma sätt att vara på även den andra delen av året. Det är som att kylan gör oss mer introverta.

Jag lyssnade på en predikan i går som handlade bland mycket annat om att göra vår önskan kunnig för Gud. Även den önskan som kanske man inte tror sig att få. Precis som när vi önskade oss julklapparna när vi var små. Låt oss vara öppna och var dom vi är. Vi får lämna till Gud att svara och ge. Men när det, vi önskade, gör entrén får vi ta emot det.

Så, vad önskar du ska göra entré i ditt liv? Vad skulle du vilja ske i ditt liv? Du får önska det. Var frimodig. Gud ger efter sin omsorg, vilja och vad som är bra för oss.

Tänk att gårkvällen kunde avslutas med att kunna vara ute vid 22-tiden , kortärmat, 21 grader i luften. Det gör att man verkligen kan känna att sommaren har gjort entré.

Sommarens entré får symbolisera den värme, den grönskande nyskapande skrud, jag önskar och ber ska få komma sig till del i livet. Att ditt liv ska få dofta syrenens och rosens doft. Att ditt liv ska få skörda ny frukt och framgång.

Publicerat den

Jag älskar mitt land 🇸🇪

Jag älskar verkligen mitt land. Detta land med både sjöar, skogar, vidder, solnedgångar (!) och årstiderna. Trots att jag älskar mer och mer sommaren så har verkligen varje årstid sin skönhet.

När jag har haft förmånen att resa i andra länder så har den kärleken och stoltheten bara blivit större. Men då med ännu större ödmjukhet. För vi har det så gott i vårt land.

I jämförelse med andra länder verkar vi ta allt detta för givet. Eller så är vi mindre bra på att visa det.

Tänk den frihet vi har. Vi kan röra oss väldigt fritt i vår natur.

Betänk att vi får leva i fred. Och så gjort under många många många år.

Vår välfärd kanske inte är bäst i världen men den är väldigt bra.

Vi har tillgång till rent vatten. Ren luft. Vi kan verkligen må bra i detta land.

Så varför inte visa vår tacksamhet denna dag. Vår nationaldag är värd det. Vi borde verkligen fira den.

Lewi Petrus (Pingströrelsens grundare) skrev en nationalsång. En text som kanske borde få komma fram igen. ”Svenska folk du borde tacka”. Här är den:

1. Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav, detta land, som såg oss födas, där en gång vi får vår grav. Där föräldrarhemmet trygga givit oss en barndom skön, där en älskad mor oss lärde bedja trosfrisk barnabön.

2. Han med fulla händer givit riklig bärgning av vårt land: bröd från slätter, malm från bergen, allt är gåvor av hans hand. Mörgrön skog och blomsterängar, sommarsol på evig snö är ju smycken som han strödde rikligt över land och sjö.

3. Satte han vid landets gränser en osynlig änglavakt, som i ofärdstider kunde skydda det från svärdets makt. Huru eljest fick det njuta sekellånga fredens dag, medan hela världen blödde under krigets hårda dag?

4. Svenska folk, du borde tacka, tacka Gud av all din själ, för det land som han dig givit, att han vårdat det så väl. Bed att han det ville hägna med sin nåd från strand till strand. Tacka så din Gud för gåvan, för ett älskat fosterland!

Ps Att man därtill har namnsdag idag är ju bara en liten bonus 😉 Ds

Publicerat den

Komma-tecken.

Jag följer gärna Herregud&Co. Så många gånger som den lilla figuren har ett gott budskap till oss.

Såg en bild från 2018 tror jag, en som handlade om kommatecken.

Herregud&Co

”Ibland när man är vilsen och ensam, så behöver man ett tydligt komma-tecken”

Visst är det sant?! Det är just sådana komma-tecken vi behöver vara. Det kan vara ett samtal via telefon. Eller en hälsning av omsorg via ett sms. Att någon bryr sig.

Det svåra är när man känner sig vilsen och ensam och ingen vet det eller bryr sig.

Att bli kallad för ett komma-tecken låter ju inte speciellt trevligt. Snarare negativt. I alla fall i en första känsla. Men när man vänder det till att just vara en sådan som ger ett tecken till att msn kan komma är det något helt annat.

Somliga är bra på att se och upptäcka där omsorg är i stort behov. Dom har det som en gåva. Dom är något av omsorg som person. Andra kan behöva träna på det. För vi behöver bli bra på omsorg.

Lyssnar just nu på en ljudbok av Josefine Frankner. ”Kristi bruds slav – mitt liv i sektens hjärta”. Tänk om vi alla hade förstått detta på djupet. Tänk om vi hade trotsat allt motstånd att lägga oss i. Då kanske historien varit annorlunda. Den vilsenhet dom levde i hade behövt ett tydligt komma-tecken.

Det finns människor i vår omgivning som behöver ett komma-tecken. Hur ska vi kunna ge dom det?

Den vilsne behöver hjälp att komma rätt. Den ensamme behöver känna sig sedd och älskad. Vem behöver vi säga ”kom” till?

Kanske är den bästa vägen att förstå detta är att själv uppleva vilsenhet och ensamhet. Då borde man förstå och handla bättre.

Publicerat den

Vägen valde dig (mig)

Mina ögon föll på en bok på jobbet. En bok av K G Hammar. Titeln är ”Vägen valde dig”. En utmanande titel. När jag slår upp första kapitlet lyder rubriken följande:

Den längsta resan är resan inåt

Jag tänker först att resan inåt kan ju inte vara så långt. Jag är varken lång eller särskilt bred. Att nå in till centrum av mig är inte många centimeter.

Ändå verkar det som att nå in i djupet av oss är trots allt mycket lång. För det verkar som att vårt innersta djup har nog ingen botten.

För livsresan verkar föra in så många dimensioner och djup i våra liv. Man kan nästan ana att inte ens vi själva kan omfamna detta djup. Inte konstigt att man då kan beskriva det som att den längsta resan är resan inåt

”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”
‭‭Första Korintierbrevet‬ ‭2:10-11‬ ‭SFB15‬‬

I dessa verser kan man ana att vår livsande kan utforska våra innersta djup. Liksom anden utforskar djupen hos Gud. Jag tänker att det är samma ande.

Vår resa in i våra djup – resan inåt – blir bäst genom den helige Andes guidade tur. Anden får hjälp oss att hitta vårt innersta djup och vad som finns där. Anden utforskar. Anden hittar. Anden belyser. Anden ger oss färdriktning utifrån en sådan utforskning. Inte konstigt då att man kan uttrycka det som att ”vägen valde mig”

Och det har jag upptäckt många gånger. Verkar som att vägen väljer mig. Men man skulle nog kunna uttrycka det som att Anden leder mig/oss på rätt väg.

Våga resan inåt. Upptäckterna du kommer att göra har du nytta av.

Publicerat den

Välja att älska….

Satt på bönemötet igår. Då läste vi ett välkänt bibelord om att älska varandra. Den översättning som kanske är mest vanlig är följande :

”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭13:34‬ ‭SFB15‬‬

På ett sätt är detta bud en befallning eller stark önskan av Gud. Att vi ska älska varandra. Jag tror att det vill vi också i grunden. Men ibland blir det svårt. Vi synkar inte med alla. Håller inte med alla. Vi tycker någon är pinsam. Vi kanske, av någon anledning (eller ingen alls) har något emot någon. Så har vi svårt att älska den.

Men så föll mina ögon på en annan översättning. Den ger en annan ingång i detta. Den är kanske till och med lite närmare grundtexten. Läs så får du se hur du tänker då:

”Jag ger er ett nytt bud: Välj att älska varandra (med en ren, självuppoffrande kärlek). På samma sätt som jag har älskat er ska ni välja att älska varandra.”
‭‭Johannes‬ ‭13:34‬ ‭SKB‬‬

Inom parentes ges möjliga översättningar.

Välj! Välj att älska. Välj. Jag tycker det ger en annan ingång och drivkraft. Trots vad jag kan uppfatta eller känna så väljer jag att älska. Därför att Gud har älskat mig först.

Inte lätt att svälja detta i alla lägen. Men jag tror och anar djupet i detta. När jag väljer att älska ändå så händer något. Gud hjälper oss att älska den som jag kanske haft lite svårt att älska. Det är stort.

Våga pröva detta. Försök att våga det. Kanske det ändå ligger något i detta att välja att älska.

Publicerat den

Solens spegling i en å funkar också.

Solens spegling i en å funkar också.

Du som följer min blogg vet att jag älskar solnedgången. Särskilt när den speglar sig i vatten. Där har Vättern varit fantastiskt.

Igår bytte jag den till Eskilstunaån. Och det funkade riktigt bra det med.

Ett spegelblankt vatten speglar alltid solen vackert enligt min smak. För det händer något med solens möte med vattnets yta. Märker du det? Det blir något drömskt över det hela. Som om himmel och jord möts tredimensionellt. Man ser himlen ner i djupet. Som om himlen går djupare än jordens yta.

Så gör himlen med oss. Går mer ner i vårt innersta djup. Där himlen möter oss djupt inom oss.

För mig blir det också klart att det behövs inte dom stora vidderna av vatten. Det räcker med en å eller en liten damm. Solens reflektion går ändå ner i djupet. Det blir ändå en vacker spegling.

Du och jag kan känns oss som en liten pöl eller damm. Vi uppfattar oss inte dom dom stora mäktiga vatten. Ändå speglar och reflekterar solen lika bra i oss. Går lika mycket in i djupet. Solen, Gud, blir lika vacker i dig som i någon annan. Han älskar lika mycket att få återspegla sig själv i dig som i någon annan. Hur ”litet vatten” du än uppfattar dig som. Det är stort.

Nästa gång du kommer till ett vatten hoppas jag att du kan bli påmind om det. När solen skickar sina strålar genom vattnets djupa yta till dig.

Solens spegling i en å funkar också. Så även i dig.