Månad: februari 2022

Publicerat den

Fredspriset – jag tror det borde breddas

Jag tycker nog att fredspriset inte riktigt har fyllt det vi tänker om fredspriset. Så varför inte utveckla det. Tex ….

Om någon kunde lösa frågan med trotsåldern så borde det kunna meritera till att få fredspriset. Omöjligt? Troligen. Men lika omöjligt som det verkar ha varit att ge ett fredspris senaste åren. Men tänk vad det skulle innebära för varje familj. Kan tänka mig att även barnomsorgen i kommunerna skulle tacka för den hjälpen.

Det där upproret vid gjorde som tonåringar. Tänk om man kunde få till en mjukare övergång till vuxenlivet. Tänker att tonårsföräldrar skulle vara ödmjukt tacksamma. Många minst sagt arbetsamma samtal skulle man spara. Och oron på kvällar en bit in i natten skulle vara ett minne blott.

Tänk om någon kunde hitta nycklarna till vuxna som bråkar med varandra. I relationer. Mellan grannar. Tänk vad många äktenskap som skulle räddas och räddade familjer. Eller grannsamverkan blir så mycket mer fridsam än verbala kampanjer över staketen. Tänk vad fridsamt det skulle bli i kvarteren.

Topp borde vara att man hittade på ett sätt som gjorde att ingen blev arg. Alla kunde föra sig civiliserat. Det skulle aldrig bli en konstig atmosfär på jobbet.

Vad detta skulle leda till är väl rätt uppenbart. I sin förlängning borde det aldrig kunna bli krig.

Är inte det värt sitt fredspris. Det är i alla fall något att fundera på 😉

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 23

Var vid gott mod… 23:11 ”På natten stod Herren hos honom och sade: ”Var frimodig! Så som du vittnat om mig i Jerusalem, måste du vittna även i Rom.”. Genom den förföljelse och hot om att bli dödad sprids evangeliet vidare. Inget ont som inte har något gått med sig. Det ger också Paulus löfte om att han kommer levande vidare. 

Att ta saken i egna händer… 23:12ff. Tänk hur man kan handla för att få sin vilja och makt i genom. När man inte kunde vinna på annats sätt ville man lägga sig i bakhåll och döda Paulus. Tur är att man är villig att lyssna och på så vis genomskåda detta tilltag. 

Att stå under beskydd… 22:23ff. Inte bara Gud beskyddar Paulus. Även Den Romerska makten beskyddar honom.  Det gör det möjligt för Paulus att få komma till Rom. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Som förr blir det nog aldrig

Det finns tidpunkter som på något sätt satt speciella avtryck. Kristi födelse är vår tideräkning. Genom historien har vi olika tidpunkter. Beroende på hur länge vi levt. Estoniakatastrofen är ett datum. För den som var med där är det verkligen en brytpunkt. 11:e september är ett datum som verkligen blir att det inte blir som förr. Så tror många att pandemin kommer att vara. Det kommer aldrig bli som förr igen.

Men varför skulle det inte bli det? För ser mannaminne omkring så kan man notera att vi människor mer och mer går tillbaka att vara mer fria som förr. Till och med tredje sprutan ser man ett minskat intresse för. Man köper färre självtest för att ha koll på sin hälsa.

Men om det blir som förr avgör troligen bara du själv. Hur vill du ha det? Vad vill du göra? Vad för livsmönster vill du återerövra och vilka vill du lämna för gott?

Å andra sidan….. vill vi ha det gamla tillbaka? Vill vi se något annat? Ska framtiden vara något annat?

Hur det än är är framtiden i dina händer. Ibland säger vi att andra styr våra liv. Men hur sant är det egentligen?? Dom avgörande besluten har du själv. Visst kan det vara så att andra påverkar. Men du tar besluten

Så ta besluten själv. Du har dom i din hand.

Men nu har du väl ändå ändrat livsinricktning , Pedher. Nej, men jag inser på vilket jag gör dessa beslut på bästa sätt. För mig har en bön varit viktig. ”Gud, här är jag tills du säger något annat”. Till det har jag alltid haft en bön om att Gud ska leda mig. Då är förutsättningarna bäst tänker jag.

Så kommer det aldrig bli som förr? Troligen inte. För ”allt , som har liv, växer och utvecklas” sa Lewi Pethrus en gång när han introducerade den första utgåvan av Segertoner, pingstväckelsens sångbok. Och det är visdomsord. Det ligger nog mycket i det. Har pandemin avgjort det? Nej, möjligen påverkat det. Men det hade skett ändå. Så nu går vi vidare in i en ny tid. Precis som vi alltid har gjort. För allt som har liv…… just det ….

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 22

När de hörde sitt eget språk… 22:2.  Intressenat. När man hör sitt eget språk blir man visst mer benägen att lyssna. Kanske ligger det något i det. 

Återigen berättas hans upplevelse på vägen… 22.3ff. Det måste innebära att denna händelse är av stor betydelse. Den som förföljer Jesus kan bli dess efterföljare helt klart. Det man förr talade emot kan man nu tala för. Den som människor valde bort kan Gud välja. Så ser du en motståndare man det bli din medspelare. För Gud är ingenting omöjligt. Så möter du den som gör livet svårt för dig kan det bli, med Guds kraft, din medvandrares istället. 

Paulus medborgarskap.. 22:25ff.  Paulus hade många fördelar med vad livet hade utrustat honom med. Suttit vid Gamliels fot och blivit undervisad. Och inte bara det. Han hade ett Romerskt medborgarskap sen födseln också. Det beskyddade honom. Vilket gjorde hans fångenskap mindre riskfylld. Jag får tanken om vårt medborgarskap i himlen. Man kan göra mycket ont mot oss här på jorden. Man kan till och med avsluta vårt liv. Men vårt medborgarskap i himlen leder oss dit. Tack och lov. 

Att inte vara önskad… 22:22. Starka ord till Paulus. ”Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!” Tänk att ha en åsikt som den om en annan människa. Det berör mig. Det är inte värdigt att tänka så. Men större är att Gud tänker inte så om någon människa. Varje människa är älskad av Gud. Jesus dog och uppstod för varje människa. Du är önskad av Gud.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Varför är det misslyckande man minns?

Sitter och tittar på den senaste Beck-filmen ”58 minuter”. Ett rätt bra avsnitt. När slutscenerna går så sitter Beck och Alex och reflekterar. Så säger hon:

Varför är det alltid misslyckanden man minns mest?

Hon har minnen från Syrien. Minnen man kan ana är jobbiga minnen. Minnen som är misslyckande. Beck undrar om hon ville prata om det. Svaret blev ”Kanske en annan gång”.

Den dialogen stannade kvar hos mig. Den är nog ganska sann. Det är rätt vanligt att misslyckanden är lättare att minnas av någon gång.

Vi har nog alla olika misslyckande bakom oss. Somliga kanske ligger mer som ett svagt minne. Andra påverkar oss klart mer.

Kanske är det så att misslyckande gör större avtryck i våra liv. På grund av dom sårat oss så djupt. Ärren efter detta blir ett tillstånd som påminner oss med smärta. Det vi lyckas med sätter inte samma spår utan blir mer ett minne i vår livsbank.

När du och jag har misslyckanden bakom oss har vi nog lite för svårt att förlåta oss själva. Frågan är om vi tänker att det går inte att förlåt det misslyckande man gjort. Det första vi behöver göra är att inse att ett misslyckande kan ske. Man kan inte ha det ogjort. Men man kan be om förlåtelse där det behövs. Förlåta sig själv. Lära sig av det. Att lägga det bakom sig. Resa sig och gå vidare.

Idag ber jag att Gud ska hjälp dig med ditt misslyckande. Att han ska läka dina sår. Att han ska få hjälpa dig att ta nya tag. Och se framåt. Jag ber om helande över det trauma du kanske har mött. Jag ber också att du ska våga en gång till. Mod att gå in i något nytt. Fastna inte. Våga nytt. Du är värd det.

Kanske behöver du göra det som Alex skulle behöva göra. Prata om det. Det kan också vara en hjälp till helande.

Publicerat den

Läs med mig -Apostlagärningarna Kapitel 21

En Guds varning behöver inte vara orsaken att ta en annan väg i livet…. 21:4,11. Paulus blir varnad för allt som han skulle möta. Inte bara en gång. Flera gånger. Han hade verkligen möjligheten att ”smita undan”, att inte riskera sitt liv. Men Paulus tänkte helt annorlunda. ”Jag är beredd att inte bara låta mig fängslas utan också lida döden i Jerusalem för herren Jesu namns skull.” Han var beredd till och med att dö. 

Det Paulus hade blivit varnad för började nu ske … 21:27ff. När han nu började möta motstånd var han beredd. Han visste på vem han trodde på. Han var förberedd. Han visste också att Gud hade makt att bevara honom. När vi nu följer honom ser vi hur Guds ord får predikas på flera platser på grund av att han fängslas. Personer får höra evangeliet. Så sprids, liksom när dom kristna tidigare förskingrades och fick fly, evangeliet på nytt till nya områden. Märklig väg. Men Gud vänder något ont, mindre bra, till något gott. Det är gott att ha med sig. När Josef hamnar i Egypten hända samma sak. Onda tankar vändes till goda tankar för den tidens utmaningar. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Så skydda mig …

Golvet är fyllt med noter. I olika högar. Högar som representera om dom blivit utvalda eller inte. Nästan som Mello som just nu är på tapeten. Skillnaden är att dessa röstas inte bort eller fram. Dom välja för sitt sammanhang. Övriga får vila till en anna gång.

Där ligger en gammal psalm. Man skulle kunna kalla den för en aftonpsalm. Om det nu finns psalmer för just bara aftonar (?).

Den heter nog ”Jag lyfter ögat mot himmelen..” Den har funnits där länge i boken. Skriven 1857. Tonsatt 1917. Hos mig har den nynnats på sista veckan. Den verkar ha lite olika versioner. Den är mjuk på något sätt. Du kan lyssna på den här. Texten kommer längre ner.

Till dig min tanke jag vänder…. Ibland är vår bön mer en tanke. En fundering ihop med Gud på något sätt. Och kanske är det just där och då som kontakten blir som mest tydlig för oss. Okonstlat enkelt förs Guds tanke och vår tanke ihop.

Och vad jag ber vill du höra….. Helt klart lyssnar Gud på din bön. Mitt i alla böners brus som stiger nära hans öra utkristalliseras din bön så att han hör precis det du ber. Lika sant som att vi kan höra vårt eget barns röst i massan när den behöver sin mammas eller pappas hjälp.

Tack för mer än jag kan tänka eller säga…. Det fina med Gud är att han lyssnar på vad vi ber mellan raderna. Inte bara det vi formar med tanke eller ord. Han hör dom viktigaste orden i vår bön. Dom ljudlösa orden som kommer fram ur vårt innersta djup. Dom ord som inte alltid får plats i bönen men är dom mest sanna.

Låt mig växa för ditt rike… Inte alltid känner vi att till fullo lever på ett föredömligt sätt. Men ack gode Gud för att du hjälper oss att växa för ditt rike. Att vi får lära oss efter vägen. Så blir vi en dag redo för ditt himmelska rike.

Den psalmen kan vi åter och åter få nynna på. Den kan få bli vår bön som för oss, inte bara in i nattens vila, fram i livet.

Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
till dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig
och vad jag ber vill du höra.

Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga!
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga.

Så skydda mig med din starka hand ,
Du Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land
som är ditt himmelska rike.

Publicerat den

Läs med mig – Apostlagärningarna Kapitel 20

Det fanns ganska många lampor i det rummet… 20:8 Det gjorde att man kunde hålla på länge. Vi är inte så uthålliga alltid. Har inte tid liksom. Jag försvarar inte alls långa möten. Men jag kan bekymras över att allt måste vara över på 60 minuter. Vi har inte tid att möta Gud kan jag uppfatta det som. Ibland behöver det få ta tid. Ibland fyller vi tiden med sådant som bara upplevs som prat. Här hade man tid. Man lyssnade färdigt. Till punkt. Man ville höra. Kan stämma till en viss eftertänksamhet. 

Återigen en omväg… 20:13 Varför gjorde han det? Några verser senare ville han ”påskynda resan”. Vi får inga svar. Men han måste haft motiv. Vilka mötte han? Vad hände? Ibland ska vi ta en omväg. Våga ta ett sådant beslut. 

Kosta vad det kosta vill… 20:23-24 Det var det första jag tänkte på. Kallelsen drev på. Viljan och längtan likaså. Han var beredd att betala priset. 

Predika hela Guds vilja…. 20:27. En utmaning i sig. Det bekväma likväl det obekväma. Visst är det lätt att bara ha en förkunnelse som stryker medhårs. Men det som skaver behöver också få komma fram. Men på ett barmhärtigt sätt. Med möjlighet att se vägen fram. Inte krokben. Utan stöd att ta nästa steg å näst å nästa. Fördömelse har sällan lyft till framgång. Ett profetbudskap som bara slår ner ställer jag mig alltid tvekande till Guds syfte måste vara att lyfta och ge möjlighet. Så lyssna på hela budskapet. Vilken frukt ger det? Vart leder det? 

Ge akt på er själva… 20:28 Starka ord till ledare. Lika starka ord idag. Att vara församlingsledare, pastor, ledare för en grupp. Det förpliktar att vara ledare i församlingen. Så många gånger vi kommer till korta. Men om den vetskapen stämmer oss till ödmjukhet och lär oss kommer det att hjälpa oss.

Förvränga sanningen… 20:30 O att vi inte förvränger sanningen. Varken som predikant eller medvandrares till någon. Vem vill vilseleda? Den som har själsliga syften. Men inte den som har himlen och Jesus för ögonen.

Överlämnad åt Guds nåderika ord… 20:32 Vilket överlämnande. Ordets verksamhet. Skärper eggen, sinnet och förståelsen. Det är ljuset på vår stig. Ordet påverkar oss på många sätt. Det är nåderikt. 

Det är saligare att giva än att taga… 20:35. Så sant som det är skrivet. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Jag har blivit farfar ….. igen

Jag har blivit farfar …… igen. Den 10 februari föddes lilla Selma. Visst är hon söt?!!!

Är jag stolt? Oerhört stolt. Vilken glädje det är. Ett barn är verkligen en Guds gåva till livet. Främst till sina föräldrar. Till en farfar också.

Foto: Andreas Leffler

Det är verkligen en gåva. VI som fått förmånen att få barn minns hur det var. Vilken skörhet. Att det fungerar. Det är verkligen stort. En gåva till föräldrarna. Gåva till livet.

Påminns som så ofta om den sångstrof om Guds tanke…. ”Mamma, vart fanns jag innan jag kom in i din mage? Lille Ole, du fanns i Guds tanke”

Gud, vilken tanke har du för Selma?

Gud, vad tänker du för Selma? Vad har du för funderingar för hennes liv? Tänk att få be vår Herre om att gå med henne från början. Välsigna hennes liv. Välsigna hennes hela familj med storebror Folke , mamma Julia och Pappa Andreas.

För varje liv har Gud en tanke. Så även för dig. Och mig. Det är stort. Ingen kommer till detta liv utan att funnits i Guds tanke. Visst händer det att vi kommer ur den tanken. Men vi kan alltid återvända dit. Alltid. Det stora med Gud , bland mycket annat, är att han ser varje människa som individ. Inte ”alla över en kam” liksom. Han ser just dig. Det är verkligen stort. Du är sedd.

Att vara farfar är ju fantastiskt. Tänk att få nåden att följa dessa små skapelser och se hur dom växer till. Det är stort.